A casual dining experience

Ja, så stod det i e brevet som kom hem för en vecka sedan från barnens skoldistrikt. Denna tillställning skulle hållas på ett närliggande hotell och tanken var alltså att man betalar trettios dollar per person och sedan får man gå omkring och ta för sig av olika läckerheter som olika restauranger bjöd på. Intänkterna skulle sedan gå till förmån för skolorna.

Detta lät ju bra tyckte jag och fick faktiskt tag på en barnvakt, som inte alltid är så lätt att hitta. Hon kom, som utlovat precis kl.18.30 oioch Maken och jag begav oss iväg.

Kvällen blev inte alls som jag hade trott att den skulle bli!

Jag hade föreställt mig ett stående bord ( lite liknande som på färjorna mellan Skellefteå och Jstad då jag var liten…) där allt var framdukat och man gick och tog för sig för att sedan sitta i lugn och ro och njuta av läckerhertna..

Nehej, så var allts inte fallet.

För det första var jag glad att jag faktiskt hade lagt lite tid på mitt utseende innan vi åkte iväg. Inga jeans här inte!  Damerna var uppklädda i finare byxor och kjolar, smycken och finare blusar. Inga balklänningar, men dock snyggare kläder. Männen bar kostymer och absolut inga jeans de heller.

Tillställningen hölls på ett hotell i ett fint dukat rum och med högre, små runda  bord prydda med blommor i guld och blått, skoldistriktets färger. De olika restaurangerna hade plcerat sina serveringsbord utmed väggarna och serverade gästerna allt eftersom de kom till borden. Det smuttades på vin och öl och trevligt småprat ljöd igenom hela rummet. Maken och jag gick och köpte drycker, han en öl och jag ett glas limsa (läsk  för er som läser från Sverige…). Vi satte ner våra drycker på ett av de små borden och gick sedan runt och provsmakade på alt det goda som serverades i pyttesmå koppar eller portioner. Det var grillat, sallader, potatismos, små kex med gott på, kaffe osv. Konstigt nog blev vi rätt mätta ändå trots att det bara handlade om plockmat.

Vi kände oss lite malplacerade, trots att inbjudan hade gällt alla i skoldistriktet. Vi kände ingen och det pratades och skrattades överallt. Jag fick en känsla  av att vi hade samlats med eliten ikväll. De där som uppför sig rätt, är självsäkra, förtjänar bra, har allt under kontroll och vet hur man för sig och uppför sig i alla möjliga (och omöjliga) situationer.

Nu vet ju nog jag också att skenet bedrar, och istället för att känna mig liten som inte förtjänar stora summor på något kontor, eller äger de senaste kläderna osv, tyckte jag det var rätt intressant att studera denna elit, eller  ‘the cream of the crop’ som det kallas på engelska.

Vi stannade runt en timme och sedan tyckte vi det var färdigminglat och plockat bland godsakerna. Vi bestämde oss att fortsätta till våran favoritrestaurang, eftersom vi ändå hade barnvakt i en och en halv timme till. Väl där beställde vi varsin god efterrätt och satt en stund och pratade. DET blev höjdpunkten på kvällen! 😉

Musik i garaget!

-Man tager vad man haver!, sa mamman i huset.

Tog sin nyfixade violin och gick ut i garaget! Stannade där en timme och gned strängarna på den nyfixade fiolen och märkte till sin enorma glädje att det fanns en hel del kvar i minnet,trots att det var 22 år sedan sist!

-Härligt!, sade den glada mamman, stängde fiollådan och gick in till datorn. Slog på Facebook och skrev ett meddelande till sin fd fiol lärare. Skall bli kul att se vad det kommer för svar…

En dag på jobbet

Idag har jag tillbringat en dag på mitt nya jobb för att  lite  bättre hänga med i svängarna när september anländer och det blir allvar av det hela.

Man tycker ju att mina arbetstider 09.00-14.00 skulle vara rena, rama barnleken. Fem timmar per dag klarar väl vem som helst av. Jodå, inga problem, det är bara det att jag komemr att jobba med småttingar i åldraran 2 till 5 år. Detta betyder i sin tur att jag eller någon av mina nya kolleger, inte sitter stilla under de kommande 5 timmarna! Det är blöjor som skall bytas, leksaker som skall plockas upp, samling som skall hållas, böcker som skall läsas, sånger som skall sjungas, gräl som skall redas upp och leksaker som skall tas bort från grälande barn, etc, etc, etc!

Dock vet jag med  säkerhet redan att jag kommer att strotrivas! Jag har alltid fungerat bra ihop med barn och mina nya kolleger är helt fantastiska kvinnor, som alla själv är mammor i sina privata liv och lärare till sina utbildningar. Fast det är full rulle hela dagen, så går dagen rätt enkelt ändå, pga att alla helt enkelt tar tag i allt som måste göras och allt bara liksom löper, vilket är helt fantastiskt bra! På mitt förra jobb, som handlade om att jobba med femåringar på fritids, och speciellt då autistiska barn, var alla mina kolleger yngre än mig. Min chef var te.x i 25 årsåldern och allt som diskussionerna handlade om när alla träffades igen på måndagen efter helgen, var vem som hade supit mest, druckit sig mest full eller hånglat med vems pojkvänner. En av mina kolleger hade gift sig under sommaren och redan i september hade hon en älskare som hon hittat på en affär. Så fort hon blev ledig på fömiddagarna kom hennes älskare och hämtade henne och de åkte hem till hans lägenhet under hennes håltimmar under dagen innan hon skulle rapportera tillbaka till arbetet. Man kan ju lätt gissa sig till vad som hände i den lägenheten under de timmarna…? Behöver jag ens skriva att jag inte precis saknade någon av mina kolleger när jag slutade på det arbetet några månader efter att en kolikson hade kommit till världen och vägrade ta flaska med utpumpad bröstmjölk i?

Fast, det var redan åtta år sedan och i höst börjar ett  nytt äventyr med mycket trevligare, jämnårigare kolleger med lite andra intressen än sprit och fester. Det här äventyret ser jag fram emot! 😉

 

Nu skall här byggas vägar!

Ja, för sandlådan blev äntligen färdig i morse! Nåja, färdig har den varit i några dagar, men en sandlåda är ingen sandlåda om det inte finns sand i den!

Eftersom Fäboda ligger lite väl långt borta härifrån oss och sand inte kan tas därifrån, så fick Maken snällt köra till närmaste järnaffär och inhandla 32 påsar med sand att hälla i den nytillverkade, stora sandlådan!

Lillan, föreställande en sjöjungfru, poserar med den nya sandlådan som Maken byggt.

När Sonen kom hem på eftermiddagen efter skolan gav han till ett glädjetjut, rev av sig skor och strumpor och tillbringade sedan de följande två timmarna i sandlådan med alla sina traktorer, lastbilar och andra sandfordon. Han fick sällskap av Lillan och grannflickan.

Den fullspäckade helgen i bilder

Helgen är över och vi överlevde, eller rättare sagt döttrarna överlevde. Jag sätter in några bilder och låter dem berätta om denna otroligt fullspäckade, men trots allt, väldigt lyckade helg…

Scenen med de 20 flyglarna vid Minnespolis Convention Center där Dottern spelade duett tillsammans med 699 andra pianoelever! Inte alla på en gång då förstås…
Dottern längst till vänster i sin blåa balklänning efter ett lyckat generalrep.
En glad Dotter efter lördagskvällens pianokonsert. Hon poserar här med farmor och farfar.
Stolt Make med Dotter!

Efter en lång lördag då Dottern inte kom i säng förrän kl.22.30, tog vi det lugnt hela familjen i morse. Jag åkte och handlade mat, maken åkte och handlade några grejer till järnaffären, men vi åkte i skiften, så att barnen kunde stanna hemma och bara slappa. Äldsta Dottern väckte jag inte förrän kl.09.30, vilket för henne är väldigt sent  att slå upp sina blå!

Idag, söndag var det då dansföreställning nr.2 som skulle avverkas mellan kl.14 och 16, och i den här föreställningen skulle då Lillan också vara med. Barnen skulle vara vid skolan där föreställningen hölls redan kl.13, så det blev en tidig lunch och sedan iväg igen.

Det hela gick väldigt bra. Dottern var med i hela 6 st. danser i år och Lillan var med i sin första föreställning med sin grupp och deras dans’ Itsy, bitsy teeny, weenie. Yello polka dot bikini.’ 

Glada döttrar efter dagens dansföreställning.

Efter att föreställning var över åkte vi och hämtade gott till middagen och kom sedan hem och njöt av en god middag och fammo och faffa som även var med i dag, kom med de också. Efter middagen slappade barnen framför Disney filmen  ‘The  Incredibles medan vi vuxna satt och pratade en stund. Det blev en trevlig avslutning på en hektisk, men fin helg!

Gröna skyar

När ovädren nalkas oss här på prärierna får himlen ett grönt sken och det gäller att vara på sin vakt. Ofta betyder detta sk funnel clouds, som i sin tur kan bli till tornadon eller tromber om det vill sig riktigt illa. När jag lade barnene att sova ikväkll, var det alldeles grönt ute och åskan dunrade och regent piskade mot fönsterrutorna. Det blev hett idag, runt 30 grader med 60% luffuktighet, vilket ofta restulterar i oväder på kvällarna när luften svalnar.

Jag sade inget åt barnen, för jag ville inte skrämma dem, men kollade vädret på telefonen och tack och lov  hade vi inga varningar för tromber, trots de gröna skyarna. Skönt! Då var det bara för dem att krypa till kojs och jag behövde inte ta ner dem i nedre våningen bort från fönster, vilket är det säkraste stället att befinna sig på skulle en tromb göra ett otäckt besök…