Kvällspanik!

Sonen fyller 9 år i morgon den 23.1. Det är ju inte klokt vad tiden går! Tänk att det är hela nio år sedan min lilla, söta skrikhals kom till världen med en mopp av mörkt hår och ett  temperament som stora syster inte alls hade visat. Han skrek och skrek och skrek och till sist förstod vi att en del var temperament, men det mesta var väl nog kolik i alla fall. En jobbig tid var det och en helt annorlunda än den vi hade med stora syster!

Han skrek inte alltid, ävenom det tycktes så ibland. Här är han ungefär 4 månader.
Han skrek inte alltid, ävenom det tycktes så ibland. Här är han ungefär 4 månader.
Maken och Sonen.Bilden togs strax innan jul på skolan hans.
Maken och Sonen.Bilden togs strax innan jul på skolan hans.

När man fyller år skall det naturligtvis vara kalas och så också för Sonen. Kalaset har blivit bokat och tårtan beställd. Det skall bowlas i år har han bestämt! Sagt och gjort, kalaset blir på söndag eftermiddag mellan kl.15-17 och tårtan får hämtas från bageriet vid lunchdags samma dag. Allt var klappat och klart.

Fast, vänta nu? Var det faktiskt inkommande söndag? Det står faktiskt lördag på min almanacka på mobilen! Vad 17?!  Tog upp luren och slog numret till den närliggande bowlinghallen. Jodå, jag hade bokat kalaset till på lördag, inte på söndag, som jag trodde!! Ringde till bageriet och fick tårtbeställningen ändrad till lördagen, puh! Har nu kontaktat alla föräldrar via e post och bett 100 ggr om ursäkt, men kan ni möjligen komma på lördag istället för söndag. Samma plats, samma tid, men annan dag?!

Nu återstår det att se hur det hela artar sig… Wish me luck! 

 

 

Tur i oturen

Maken och jag gifte oss under sommaren 1995, så det börjar bli ett tag sedan. Han friade till mig ett och ett halvt år före det, strax efter att jag flyttade hit. Ingen var förstås chockad. Det var liksom väntat att det skulle bli vi två eftersom jag sgs emigrerade! 😉

Enligt traditionsenlig amerikansk sed gav han mig en förlovningsring med en diamant i. Ingen jättelik sådan, han var ju trots allt studerande. Dock är det ju inte storleken som betyder ngt, utan hela symboliken i det. Han hade själv valt ut ringen och stenen som skulle läggas i den. När vi gifte oss köpte vi matchande vigselringar och min lades ihop med min förlvoningsring så att ringarna inte skulle skava mot varandra och bli fula i kanterna.

Jag har troget burit mina fina ringar dag och natt och tycker mycket om dem. Nu är det två veckor sedan som jag har haft dem på mig, för de befinner sig nämligen hos juvelaren! För två veckor sedan när jag steg ur duschen märkte jag att diamanten saknades! Den hade helt enkelt fallit ur den lilla kronan på ringen som skall hålla fast den! Jag letade lite i duschkabinen, men var nog nästan helt säker på att den hade blivit nerspolad med duschvattnet. Besviken var jag. Tung i hjärtat också. Jovisst, det går ju att fixa, men jag ville ha just den diamanten som Maken själv hade valt ut!

Det var söndag morgon när jag gjorde denna upptäckt, så det vara bara att fortsätta att göra sig klar och åka till kyrkan. Barnen hade söndagsskola och jag var med i kören och vi sjunger i gudstjänsten varje söndag.

På eftermiddagen efter hemkomst och lunch blev det att lägga igång tvätten. Jag skulle till att lägga mina kläder från gårdagen i tvättmaskinen  när jag bestämde mig för att gå igenom dem för att se om jag skulle hitta den lilla diamanten. Ingen tur med tröjan, vilket inte alls förvånade mig. Dags att kolla över jeansen. Min iPhone har jag alltid i högra fickan, så jag tvivlade på att den var där. Kollade i alla fall. Nej, ingen diamant. Så, jag kollade den vänstra och kände ett litet korn, men trodde naturligtvis att det bara var skräp av ngt slag. Jag tog ut det lila kornet för att kasta det i skräpkorgen och döm om min förvåning när jag gjorde detta fynd…!

Min borttappade diamant!
Min borttappade diamant!

Trodde inte mina ögon, men den hade alltså fallit ur i min jeansficka!

Därpå följande dag var det ju måndag och ledigt från jobbet så jag åkte till juvelbutiken med ring och diamant för att få den fixad. Pga att kronan som skall hålla stenen var så sliten, blev de tvungna att lägga fast en ny krona på ringen och ta bort den gamla. I morgon, måndag får jag hämta mina ringar. Det ser jag verkligen fram emot! 🙂

 

 

Mammas nya leksak

Jag måste faktiskt skriva om min julklapp som jag nu håller på att lära mig att använda. Jag fick en matberedare! Den är helt fantastisk och jag börjar behärska den rätt bra redan. Jag hade tänkt mig att en sådan skulle vara behändig vid skärning av grönsaker,  hacka lök med den, kanske riva lite ost och morot ibland. Vad jag inte visste, var att jag kan också göra deg med den! Den knådar en pizza deg på 30 sekunder och ut kommer en lite kladdig, men fin degklump som jag sedan sätter på jäsning. Prövade i fredags och det gick hur bra och enkelt som helst. Kul!

Så här glad såg jag ut på julen när jag öppnade min stora låda… Om jag bara hade anat vilka möjligheter denna matberedare skulle föra med sig i köket…! 🙂

Vår hund Lilly ville också vara med på ett hörn.
Vår hund Lilly ville också vara med på ett hörn.

Som en inuit!

Efter flera dagars töväder har kölden och Vintern slagit till igen och idag blev det inte varmare än minus tio grader. Detta är ju inte så kallt i och för sig, men det blåste dessutom en kall nordanvind också som gjorde att vi stannade inomhus mestadels hela dagen.

När det var läggdags var det extra kyligt i Sonens rum eftersom han bor ovanpå garaget. Han ville ha sitt duntäcke, plus två extra filtar på sig och sedan bad han mig att bädda ner honom som en inuit!  Jag var inte så säker på vad han menade med detta, men så här ville han alltså ha det…

Min inuit!
Min inuit!