AquaForce!

IMG_3045

Här är han nu då, Sonen, i simbassängen vid gymet. Han ville prova på att vara medlem i simlaget och tävla i simning. Han är inte särskilt intresserad av olika sporter, vilket han helt enkelt har fått från sina föräldrar, men i somras efter att han gjort så bra ifrån sig på simlektionerna, frågade vi honom om han skulle vilja prova på att träna och tävla i simning. Han var förvånansvärt entusiastisk och nu har han då gått med. Senaste vecka var den första veckan och han trivdes verkligen som fisken i vattnet. Han är duktig på att simma, men efter denna simsäsong gissar jag att han kommer att vara ännu duktigare. Det kommer att bli intressant att följa med hur det går för honom. Han är en sådan tävlingsmänniska och tränaren betonar hellre att vinna över sina EGNA personliga rekord, istället för att att vinna över andra. Den attityden tycker jag verkligen om, men jag tvivlar på att det kommer att räcka för Sonen.

Jag återkommer med mera uppdateringar om denna nya aktivitet under säsongens gång…

Staycation!

Ja, det är det där nya trendiga ordet som man numera använder när man tar semester på hemmaplans. Stay+vacation=staycation.   Ganska passande egentligen. Hur som helst, Maken och jag tog några timmars staycation idag. Han jobbade senaste natt och efter att han hade sovit ut sig på förmiddagen och Lillan hade stigit på bussen till skolan kl.11.30, bestämde vvi oss för att helt enkelt åka ut på restaurang till lunch. Solen sken och termometern visade på 12 grader. Detta är i och för sig rätt varmt för september, men eftersom det ännu var kring trettio grader för en vecka sedan, kändes det inte fullt så varmt. Dock var det i alla fall en härlig höstdag och det vackra vädret och beslutet att spendera eftermiddagen tillsammans, fick oss båda på bra humör.

Vi åkte till vår favoritrestaurang här i förorten där vi bor och beställde god mat. En ‘Peppercorn burger’ blev det för oss båda. En hamburgare med bacon, ost, salladsblad, tomat och lök och sedan en god sås gjord på blåmögelost. Till förrätt blev det varsin sallad. Mums!

Efter den goda lunchen drog vi iväg på lite shopping. Båda flickorna behövde höstkläder. Lillan behövde långärmade jumprar och den äldsta Dottern är i alarmerande behov av en ny höstjacka. Tyvärr hittade vi ingen höstjacka åt henne, men jag hittade en varmare ‘huppari’ med huva åt henne. Lillasyster fick både långärmade jumprar, klänning och en ny pyjamas.

Vi var bara borta hemifrån i 2,5 h, men det gjorde ändå susen att strosa omkring i affärer och äta lunch tillsammans. Prata ostört och bara trivas i varandras sällskap.

God morgon måndag!

Morgonteet är urdrucket och de stora barnen har åkt iväg till skolan. Ja, sonen har redan varit i skolan i en halv timme i skrivande stund. Lillan har sovmorgon, eftersom hon har kindergarten på eftermiddagen, endast 2,5 h. Resten av veckan åker hon till ‘föris’ på förmiddagarna, men på måndagarna arbetar jag inte, så då får hon vara hemma och njuta av en sovmorgon. Inte så illa! Det blir andra bullar nästa år på ettan då skoldagen blir heldag, precis som för de stora syskonen.

Vad har jag för planer idag då, denna vackra höstdag? Ja, inte mycket faktiskt. Lite städning, kanske en promenad med hunden… Kanske jag tar en sväng till affären för att se på lite kläder… Jag får helt enkelt se vad dagen för med sig. Det är inte ofta jag får sådana dagar, så det gäller att ta vara på dem när de kommer.

Trevlig måndag där ute i cybervärlden! 🙂

IMG_3047

 

11.9 2001

Vi var bosatta i delstaten New York, i den lilla staden Rochester i den västra delen av staten. Maken hade påbörjat sin första tjänst som underläkare och äldsta Dottern var endast 1 år gammal. Jag arbetade deltid på ett fritids med skolbarn och på förmiddagen, denna dag, som skulle komma att gå till historien, lekte vi i parken Dottern och jag. Det var rätt varmt för en tidig höstdag och Dottern klättrade omkring på klätterställningarna. En kvinna som också befann sig i lekparken kom fram till mig och frågade på bruten engelska om jag hade hört om flygplanet som hade kolliderat med ett av skyskraporna i World Trade Center. Nej, det hade jag inte hört ngt om. Hon berättade det lilla hon visste, att ett flygplan uppenbarligen hade missbedömt var skyskrapan befann sig och flugit rakt in i den!

Jag lät Dottern leka lite längre och sedan gick vi hem. Det var nästan dags för lunch och sedan skulle hon sova en stund innan vi åkte till jobbet. ( det fanns ett dagis på samma plats, dit jag lämnade Dottern medan jag jobbade.) Någonstans i bakhuvudet malde damens kommentarer på, så jag slog på TVn efter att vi kommit hem, och stängde sedan inte av den på flera timmar! Alla kanalerna svämmade över av information om planen som hade flugit in i World Trade Centret , för nu hade det andra planet också träffat den andra skyskrapan och nu började man prata om en terrorattack istället för ett misstag. Bilderna som visades på TVn var oerhört hemska och det var otroligt svårt att fatta att ngn skulle ligga bakom något sådant. Att det finns människor som ser som livs uppgift att kidnappa ett flygplan och tvinga de oerhört skräckslagna piloterna att flyga rakt mot sin egen och alla medpassagerares säkra död. Ofattbart att människan faktiskt kan vara så grym!

Efter några timmar började luften fyllas av surrande ljud. Det visade sig vara helikoptrar som kom med skadade från New York City till sjukhusen i Rochester. Sjukhusen i New York City började vara fulla av skadade och nu fick andra sjukhus runtom i delstaten ta emot de skadade. Vi bodde endast ca. 500 m från ett av sjukhusen och under den resterande dagen och natten hörde vi helikoptrarna som kom med jämna mellanrum.

Maken kom hem för att äta middag efter en, för honom rätt normal dag som underläkare. Efter att vi hade ätit ringde han till sjukhuset och bad dem ringa honom om han behövdes och huvudläkaren bad honom att stanna hemma och nära till hands, skulle det uppstå ett stort behov av både färdiga läkare och underläkare. Han blev aldrig tillkallad, fast vi nog räknade med ett telefonsamtal den natten.

Idag kommer man ihåg den där fruktansvärda dagen för 12 år sedan. Det var en grym dag och när ngt så otäckt händer, kommer nog alla ihåg precis var de var och vad de  höll på med när tragedin inträffade.  Som alla andra tidigare minnesdagar av tragedin har även idag olika ceremonier hållits runtom i USA. Det är klart att det har blivit mindre med åren, men nog har jag även i dag sett flaggor vaja här och var och det har skrivits en hel del på Facebook om dagen. Det tycker jag är bra! Vi behöver alltid erinra oss om sådana tragedier, likväl som vi behöver komma ihåg glädjeämnen. Historien är viktig, den bygger vi vidare på och det är viktigt att barn och barnbarn får veta vad som hänt och varför och hur det påverkar beslut m.m

Maken och jag hade inga bekanta som omkom den där fruktansvärda dagen, men vi kan ändå känna sympati och stor respekt för de som hade anhöriga som drabbades. Tankarna går till dem idag…

Villrådiga mamman!

Klockan visar i skrivande stund på 13.20 och Lillan är i skolan. Det är måndag, vilket betyder att jag har ledig dag. Huset är tyst. Alla barnen är i skolan en och en halv timme till. Maken är på jobbet några timmar till, vilket i sin tur innebär att det endast är hunden och jag hemma. Den villrådiga mamman sitter framför datorn och vet inte riktigt vad hon skall göra med sin tid.

I dess banor banor går tankarna:

-Koka ägg till salladen som vi skall ha i  kväll.

– Dammsuga

– Tvätta badrummen

-Fortsätta läsa boken som jag håller på med.

– Blogga

Ja, det märks ju vart jag har hamnat eller hur. Japp. Bloggen, som var lägst ner på listan, flyttade hastigt och lustigt högst upp bland prioriteringarna! Efter detta behöver jag verkligen ta fram dammsugaren. Lilly, hunden, tycker att det är dags att byta till vinterpäls, trots hettan, och delar med sig av sin sommarpäls över hela huset. Generöst kanske, men med mörka trägolv i hallen och köket, syns denna päls överallt! Hon plockar dessutom inte ens upp efter sig, utan bara fortsätter att lämna päls lite här och var. Inte så omtänksamt, måste jag säga…

Efter dammsugningen behöver äggen absolut kokas och sedan får jag väl ta itu med badrummen. Om jag kommer så långt innan skolbussen är här. vi får väl se hur långt den villrådiga mamman kommer….

Skolstart!

Skolan började här hos oss i tisdags! Det blev en strålande dag, men glada barn som steg upp i ottan! Lillan, nu 5 år skulle börja i Kindergarten. Stora bror, nu 9 år, hade åk.4 framför sig och Stora Syster skulle sparka igång det sista året i Mellanskolan. Hon fyllde hela 13 år i våras! Inga småttingar hos oss längre.

Den tidiga morgonen bjöd på solsken och värme. Helt typiskt, eftersom det är skolstart.  Dagen innan hade varit mulen och rätt kylig faktiskt. Redan vid 7 tiden på tisdagsmorgonen lovade solen, med sina varma strålar att det skulle bli en helt underbart varm sensommardag och därför borde alla skolbarnen stanna hemma och leka ute, istället för att sitta på skolbänken.

Dock var våra barn alldeles för glada och förväntansfulla för att stannar hemma, plus att deras föräldrar knappast skulle låta dem! Nej, alla steg upp i ottan igen. Inte ngt som vi hade gjort mycket under sommaren precis. det duschades, åts frukost, kammades hår m.m med en rasande fart den här morgonen och vid 8 tiden hade alla åkt iväg till sin första skoldag.

IMG_1935

 

Sonen, som står först i kön här på bilden, var först ute. Hans skolbuss kommer kl.07.23. Han var ute i god tid och glad i hågen!

IMG_1937

Äldsta Dottern stod sedan i tur och hon såg också fram emot en dag med nya lärare,  nya lektioner och både nya och gamla klasskamrater.  Hennes buss kommer kl.07.45.

IMG_2997

 

Till sist, men inte minst var det då dags för Lillan att påbörja sitt skoläventyr! Här står hon framför skolan, redo för sin första dag…

IMG_1940

 

Efter den första, lyckade skoldagen, kom då barnen hem igen så här glada, nöjda och varma!