På skolbänken

IMG_3496

Den här fredagen började olovligt tidigt! Som jag berättat förut är jag ingen morgonmänniska  och i dag, fredag var det bara att sätta sig i bilen och träffa kollegerna kl.07.00. Vi skulle fortsätta tillsammans till dagens skolningsdag och hade bestämt att jag skulle köra eftersom jag hade plats för mina fem kolleger plus mig själv då förstås.

Sagt och gjort. Vi träffades i ottan, mörkret och kylan vid vår kyrka och fortsatte färden söderut till Normandale Lutheran Church i förorten Edina. Det tog en stund i rusningstiden och vi var nöjda med att vi hade åkt så pass tidigt. Skolningsdagen började nämligen kl.07.30 med frukost och eftersom ingen av oss hade tagit tid att äta innan a vi åkte hemifrån ville vi komma i tid! Tros två bilolyckor längs motorvägen, kom vi fram i tid att äta  och sedan inleddes dagen med lektioner.

Vår huvudföreläsare var helt fantastisk! Hon var rolig, underhållande och hade massor med synpunkter om hur barns uppfostran och liv har ändrat sedan 1960 och 70 talet. Hur mycket skärmtid föräldrar ger sina barn. Hur barn inte skall behöva ha tråkigt en enda minut och att det är upp till föräldrarna att underhålla sina barn hela tiden. Hur fel hon tyckte allt detta var! Hur hon tyckte att det är bra för barn att behöva ha det lite tråkigt nu som då, hur de behöver spela helt vanliga spel, läsa vanliga böcker etc. etc. Hon fick rungande applåder och dessa applåder blev inte tystare när hon började prata om hur dagens föräldrars inte heller kan sätta bort sina egna telefoner, utan sitter och skickar SMS med andra, medan de försöker hålla en konversation med sina barn. Hon pratade också om hur föräldrar går för att se på danslektioner, fotbollsmatcher eller vad det nu kan tänkas vara och de sitter och knappar på sina eviga telefoner, Ipads osv.  Hon pratade om att vi inte har ngn statistik eller bevis ännu på hur alla dessa medier kommer att påverka våra barn som äldre. Kommer de att kunna umgås med andra på ett vanligt sätt? På ett personligt plan, eller kommer de att bli antisociala individer som endast skickar SMS eller vad det nu kan vara om 20 år?

Dagen slutade vid 16 tiden efter totalt 5 lektioner. Bland annat gick jag för att lyssna till en föredragdshållare som berättade om allergier och i slutet på lektioner fick vi använda riktiga Epi Sprutor på ett äpple! Det var väldigt lärorikt eftersom Lillan är allergisk mot jordnötter och valnötter och hamnade ut för en allergisk reaktion med andningsproblem för ett år sedan. Nu vet jag i alla fall hur jag skall hantera den där Epi Sprutan som alltid finns till hands i min väska!

Efter en produktiv dag styrde vi kosan hemåt igen och jag släppte av mina kolleger vid vår kyrka.

På kvällen efter middagen slog den nylärda mamman till och det blev spel för hela slanten! Inget skärmande här inte, utan här skall pratas och diskuteras ‘face to face’!  Dottern som satt och skrev SMS med en kompis, blev sur, men lade snällt bort telefonen när jag bad henne. Dock kom hon inte ner till mig och de andra två barnen för att spela ‘Brain Quest’ med oss. Detta var i och för sig mycket synd eftersom vi verkligen hade skojigt tillsammans. Tyvärr jobbar Maken den här kvällen och natten, så han kunde inte vara med. Nästa gång kanske… ?!

IMG_3495

Mera vitvara…

Jag drog upp persiennen och tittade ut strax efter kl.06 och var mer än lovligt irriterad med vad jag skådade denna tidiga torsdagsmorgon. Snö, snö och ännu mera snö. Som vräkte ner från de ännu mörka skyarna. Jaha, detta betydde en tidig start på dagen för hela familjen och sedan en lång arbetsresa för min del eftersom jag kör västerut mot Minneapolis, precis som resten av världen!

Jag väckte Lillan och Sonen och de gjorde sig klara snabbt, mycket snabbare än vad jag vanligen kan få igång en morgontrött Lillan. Anledningen till hennes snabba ryck denna snöiga morgon var att hon skulle få ta bussen till skolan tillsammans med brorsan. Vanligtvis kör jag henne till ‘föris’  eftersom hon inte behöver vara där så tidigt i vanlige fall, men just idag gällde det att komma iväg så fort som möjligt.

Klara att gå ut i snöyran.
Klara att gå ut i snöyran.

Skolbussen var 10 minuter försenad, men det väntade jag mig enkelt när vi gick igenom det 10 cm nya lagret med snö på marken och det vräkte fortfarande ner.

Efter att de yngre två barnen hade stigit på bussen, gav jag Dottern några sista instruktioner innan jag satte mig i bilen och påbörjade den långa körningen .( Hennes skolbuss var också försenad och hon kom inte till skolan förrän kl.9, fast hon börjar 40 minuter tidigare, kl.08.20!) Jag ringde till jobbet och berättade åt min chef att jag var på väg att jag inte hade någon aning om hur länge det skulle ta. Hon var hur lugn som helst och bad mig att ta det försiktigt. Jag visste att jag skulle bli sen, men visste inte hur pass mycket.

Så här såg det ut sgs hela vägen till mitt lilla dagis.  Min vanliga arbetsresa tar 20 minuter. Idag tog den 95!

Tack och lov hade snöstormen bedarrat före det var dags att styra kosan hemåt igen efter arbetsdagens slut. Nu susade jag hem på nyplogade vägar och  de mera normala 20 minuterna och hälsades av denna syn efter att jag parkerat på vägen!

IMG_3489

Det vara bara att sätta igång och göra rent efter Moder Natur och hennes välvilja att se till att vi har en ordentlig vinter i år!

Eftersom jag har en grymt motorintresserad Son, väntade jag tills han och Lillan kom hem från skolan på skolbussen innan jag satte igång med snöröjningen. Dock var det inte  jag som gjorde grovjobbet, utan Sonen tog glättigt över…! 🙂

Vårlängtan

Det kom hem en katalog med posten idag och jag bläddrade igenom den. Den visade  modeller iklädda härliga vårfärger, shorts och t skjortor, kjolar och klänningar. Ute sken solen medan jag bläddrade igenom denna underbara lilla blaska och det var varmt ute, hela -5 C!

Ja, detta kallar jag varmt efter de senaste dagarnas rekordköldgrader. Dock inte riktigt tillräckligt varmt för kläderna som visades, fast katalogen ingav hopp om varmare årstider på kommande…

IMG_3485

Det kom ett paket…

Det kom ett paket med posten idag. En gåva till Sonen från mommo och moffa. Det förgyllde minsann denna dag som återigen var en hemmadag för barnen som inte hade någon skola pga kölden.

Så här glad blir man när det kommer en kopp med Valmet traktorn på med posten!
Så här glad blir man när det kommer en kopp med Valmet traktorn på med posten!

Min mamma uppfostrade mig betydligt bättre än så!

Ofta på tisdagskvällen blir det McDonalds kväll på grund av barnens aktiviteter och för att hinna få allting inpassat. Det handlar om danslektion för äldsta Dottern och simträning för Sonen.

Fast detta skall inte kvällens skriverier handla om, utan det skall handla om hur otroligt illa vissa människor uppför sig på allmän plats! Jag stod nämligen och väntade på maten som jag hade köpt åt mig och barnen när plötsligt en ung kvinna kommer inrusande och ropar:

I didn’t ask for any f**ing barbecue sauce! I wanted f**ing honey!

Varpå hon tömmer påsen på grillsås som hon hade i handen och formligen kastar de små paketen på flickan bakom disken!! Flickan i sin tur har tydligen nerver av stål plus att hon säkert har blivit väl tränad av sin chef. Hon plockar lugnt upp de små paketen, tar några paket med honung ur ett skåp och lägger dem lugnt på disken framför den arga kunden. Kunden i sin tur rafsar åt sig honungspaketen och stormar sedan ut igen utan som ett enda ord till tack!

Jag blev verkligen illa berörd och det märktes att flickan bakom disken som jobbade för McDonalds också blivit tagen. Vi det här laget hade vår mat kommit, så jag tog brickan och gick in till barnen, som lekte i lekdelen av restaurangen ( McDonalds Playland. Finns de hemma?) Jag var glad att de inte var med mig. Vi svär inte hemma alls. Kanske någon enstaka gång, men i regel förekommer inte svärord i detta hus. Som kristen har jag ingen användning för dessa ord, plus att jag inte heller växte upp med sådant språk. Visst, alla blir vi ju arga ibland, det är mänskligt och naturligt, men att häva ur sig sådan där fraser, var ju helt klart väldigt lågt.

Blä för kyla!

Det är kallare här i Mellanvästern än vad det är i Alaska för tillfället och skolorna hålls stängda både idag, måndag och i morgon, tisdag. Barenen har varit hemma sedan i torsdags och kvicksilvret stiger inte under -27 på nätterna eller under -25 på dagarna. Kombinerat med de hårda, kalla vindarna blir det en trevlig temperatur på -40 och inga skolor vill ta risken att ha en elev stå för länge och vänta på skolbussen. Följaktligen ledigt!

Något annat som inte alltid fungerar så bra när det blir så här kallt så här länge är bilarna! Detta samhälle är byggt runt bilen och har man inte en pålitlig automobil, är det inte så lätt alla gånger.

Detta fick vi erfara i kväll. Maken jobbade en maratondag på 13 timmar och när han kom ut till parkeringsplatsen och den väntande röda bilen, ville den inte starta. Alls. Han bad om hjälp från en parkeringsservice på sjukhuset, men de lyckades inte heller starta den. Alltså fick jag ett SMS av honom eftersom  vår familjebil, Honda Odyeesey startade och kuskade runt mig och barnen till deras kvällsaktiviteter hur fint som helst.

Följaktligen tog jag barnens till deras pianolektioner. Medan de äldre två var på piano åkte Lillan och jag till bibban och lånade en hel massa nya böcker. Hon har börjat läsa så smått, så nu gäller det att hålla det nya intresset vid liv. Massor med böcker om Barbie, ballerinor, prinsessor och djur kommer nu hem till oss. Likaså i kväll! Efter bibban åkte vi för att hämta syskonen och så kuskade vi den äldre Dottern till hennes danslektion och sedan vidare till Makens sjukhus. Han var glad att se oss, men var inte lika glad efter att ha satt kablar mellan de båda bilarna och inget hände när han försökte starta sin bil. Det tog 30 minuter inan han äntligen fick sin bil startad! Då var han mer än lovligt trött och irriterad och jag tog hand om den ‘sjuka’ bilen och han fick köra hem i Hondan med barnen. Medan han gjorde det, tog jag hans bil ut på långkörning för att värma opp denna stackars bil som hade stått stilla och kall hela, denna långa,iskalla dag.  Efter en halvtimmes körning, styrde jag kosan mot den lokala ishallen och danslektionen för att hämta Dottern.( De tränar i en dansstudio ovanför rinken.)  När jag kom fram till ishallen stannade jag kvar i bilen och väntade på Dottern utan att stänga av motorn. Jag trodde nog att batteriet hade fått laddas tillräckligt, men ville inte ta risken att inte kunna komma iväg igen.

Dock gick allting som jag hade hoppats. Dottern kom ut och vi körde hela vägen hem utan problem och jag kunde parkera en mycket gladare och varmare bil  i garaget för natten.  Nu återstår bara att se hur den mår i morgon eftersom de helt löjliga köldgraderna fortsätter…Suck!

Curiosity killed the cat!

OK, people out there. I don’t normally post in English, but as I look at my stats for who are visiting my blog, I have several here in the US and then in Canada visiting my blog, although it’s written in Swedish, my mother tongue! 

So, now I’m naturally  curious about  who you are and what you think of my little corner on WordPress.  Send me a comment please! 🙂