Tungt. Jobbigt

Redan när jag öppnade mina blågrå kändes det tungt idag. När jag steg upp, duschade och åt morgonmål, kändes det tunt idag. Varför? Ingen aning! Kanske för att sommaren är sgs slut och skolan börjar igen på tisdagen. Kanske för att vi hade för mycket program den här sommarEn och hann inte ens till stranden en endaste gång? Jovisst har vi simmat, en hel del faktiskt, men endast vid simbassängen i vårt område. Jag har inte fått känna het sand mellan tårna, som jag absolut älskar från barndomens somrar på sandstranden i Fäboda. Kanske det bidrar till dagens tillfälliga depression?

Vad det nu kan vara, så blev det en tung dag. Jag och Sonen fick hans rum städat och det var bra. Igår städade jag ur Lillans rum med lite hjälp av henne, men mestadels själv. Nu har jag flera högar på vårt sovrumsgolv som skall köras till loppis inkommande vecka. Det är kläder, det är tuschpennor, kritor, knappt använda målarböcker osv. Sådant som inte används och som bara ligger i lådor och skåp har nu hamnat i loppishögen. Jag har varit duktig mamma och inte städat bort sådant som de leker med. 🙂

Efter städningen tog jag flickorna en sista gång till simbassängen. Den stänger för säsongen på tisdagen, samma dag som skolorna börjar. Det var varmt ute, mulet, men varmt och kvavt i luften. Jag visste att regn var utlovat i väderprognosen, så helt förvånad blev jag ju inte när skyarna öppnade sig och regnet spillde ner. Det åskande inte, så barnen ville stanna i bassängen. Själv frös jag i min våta simdräkt, så jag hoppade upp ur vattnet och torkade av mig så gott det nu gick i regnet.

Efter någon timme i bassängen var mina fiskar till flickor klara att komma hem igen och vi traskade hemåt i duggregnet.

Fram emot kvällskvisten blev revbensspjällen klara som Maken hade lagt på grillen mitt på eftermiddagen och vi bjöd svärföräldrarna på middag. Det blev riktigt trevligt och det det var roligt att ha dem på besök. Med värdinneplikter skingrades det tunga en smula och jag mådde bättre. Vi diskuterade hus, målfärg, barn m.m, m.m.

Nu är det sent på kvällen och barnen sover skönt i sina sängar trots åskvädret som just drog förbi igen. Den här gången handlade det om allt annat än duggregn och åskknallarna small rakt ovanför vårt hem. Det förvånade mig att ingen vaknade!

Jag ser fram emot morgondagen då jag säkerligen kommer att må bättre. Jag är till min natur en glad och positiv person och när jag drabbas av dessa deprimerande dagar, som ibland händer, tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte lider av allvarlig depression och måste gå på medicin. Hemska tanke!

Alltså, mot en ljusare måndag! 🙂

Annonser

Venetziansk med regnbåge

Nåja, här firas ju ingen Venetziansk, eller villa avslutning precis. Vi äger inte ens en villa (sommarstuga för er som läser i Sverige)!
Dock fick vi, i förorten se vackra regnbågar ikväll vid middagstid. Det regnade och vi satt ute och åt under taket på verandan. Dottern hojtade plötsligt till när hon såg regnbågen och dess början i träsket på andra sidan vägen! Solen kom fram mera bakifrån molnen och regnbågen växte. Efter någon minut fick vi se hela bågen på himlen med både början och slutet på den i träsket på andra sidan vägen. Lilla, söta, stora Lillan ropade:

-Mamma, let’s go find the pot of gold!

Jag log  från öra till öra när jag förklarade åt min 6 åring att det finns nog ingen gryta med guld i slutet på regnbågen, utan att detta endast är en legend. Jag var lite rädd att hon skulle bli väldigt besviken, men hon tog det hela med ro och fortsatte att leka ute med alla sina grannkompisar i regnet.

Dottern tog en hel massa bilder med sin telefon och var väldigt förtjust i denna regnbåge. När sedan, ett par minuter senare, regnbågen blev till en dubbel regnbåge, visste hennes glädje inga gränser. Och visst var det mäktigt och vackert på ngt sätt! Speciellt när den nedre och första regnbågen riktigt började lysa! Inte undra på att folk börjat pratat om guldet i slutet på regnbågen!

Så våra facklor för Venetziaden blev nog mera av det naturliga slaget…. 🙂

Regnbåge nummer 1

Regnbåge nummer 1 lyser, kanske av pur glädje över att ha fått en kompis….

När lyckan är total

Då ser Sonen så här glad ut! Han är nu, vid 10 års ålder lika lång som mig (155 cm) och väger snart lika mycket som jag gör! Alltså, lät jag honom sitta i framsätet i eftermiddags när vi körde in till centrum av våran förort. Han har tjatat och tjatat hela sommaren och till slut gav jag med mig. Dock blev det en total överraskning för honom. Vi hade parkerat utanför Dotterns kompis hem och väntade för henne att komma ut. Dottern flyttade till baksätet så att de två fnittriga tonåringarna fick sitta tillsammans och det var då jag föreslog åt Sonen att han skulle flytta upp till framsätet. Han trodde jag skojade först och tittade tveksamt på mig, men när jag fortsättningsvis föreslog detta, flyttade han glatt upp och deklarerade att han aldrig någonsin trodde att jag skulle låta honom sitta längst fram. Åtminstone inte tills han hade fått körkort!
Så medan jag rattade bilen in mot centrum frågade jag då Sonen varför det är så fantastiskt att sitta längst fram i bilen. Sonen, som pratar mest engelska, men som förstår allt som vi säger på svenska, svarade:

– But mamma, I get to see everything on the dash board!

Sedan gav han mig en min som om detta var den dummaste frågan någonsin och det kanske det var med tanke på hur stort pojkens motorintresse är….. Lycklig som en lärka var han i alla fall….

Dagens lyckligaste tioåring

Skolåret 2014-15

Det ordnandes öppet hus för både elever och lärare mellan kl.16-18  vid lågstadiet och vi, som alla andra föräldrar fick snällt sitta en stund i parkeringskön och vänta på att hitta en plats. Maken, som turligt nog hade lite kortare dag på jobbet idag, hann hem just innan jag och de yngre två skulle åka iväg till skolan och gissa om de var glada att få pappa med!  Vi hittade parkering på gräsmattan intill skolan, precis som en hel del andra föräldrar!

Vi började med att besöka skolsköterskan för att lämna in alla papper och Lillans Epispruta. Amerikanerna älskar sina jordnötter lika mycket som européerna älskar sina hasselnötter! Nästa gång du tuggar i dig något godis med choklad i, läs igenom ingredienserna och jag kan nästan garantera att där finns hasselnötter med som ingrediens.  Här på andra sidan Potten är det alltså jordnötter som finns både här och där och lite varstans och båda flickorna är allergiska. Lillan värre än Dottern.

Lillan är duktig på att vara försiktig och frågar sig för och kommer ihåg kvällen hon åt jordnötter senast väldigt bra, vilket i sin tur betyder att hon inte vill ha en till likadan kväll…  ( Den kvällen glömmer jag knappast aldrig heller… Det var den 21.12 2012…)

Efter uträttat ärende med skolsköterskan fortsatte vi till barnens klassrum. Vi började med Lillans klassrum och fick träffa hennes manlige, trevliga lärare. Vet inte hur det är hemma nuförtiden, men det är rätt ovanligt att det finns manliga lärare i de lägre årskurserna här, men Lillan kommer alltså att få en Mr.M i år. Jag tror nog att Lillan kommer att tycka bra om honom.

Efter det besöket gick vi då vidare till Sonens klassrum för att träffa hans lärare. Han har en ung, energisk kvinna som knappt är 30 år fyllda ännu, men verkar veta vad hon håller på med och tror på den ‘vänliga med bestämda’ metoden.  Miss I verkar trevlig, drar sig inte för att ge läxor, men verkar vara både rättvis och trevlig. Lätt till skrattet hade hon också.

Efter dessa snabba möten tog Maken och jag barnen ut till skolgården resp. gymnastiksalen där de skulle hållas och leka medan alla de vuxna hörde på vad de olika lärarna berättade om det kommande skolåret i sina resp. klassrum. Det fanns två olika presentationer med en 15 minuters rast emellan, så att man skulle hinna till nästa presentation. Vi började med Lillans presentation. Och jag måste säga, att när man är på tredje barnet som går igenom skolsystemet börjar man kunna det här: det skall skickas  ett nyttigt mellanmål hemifrån, skollunchen är kort, två raster, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Eleverna behöver skilda gymnastikskor att förvara i sitt skåp, skoldagen är lång ( 7 h!) så se till att eleverna får rikligt med sömn och en närande frukost innan de sätts på skolbussen, föräldrarna behöver dra sitt strå till stacken och hjälpa till hemma med läxläsningen osv, osv.

Efter de två timmarna vid skolan frågade vi barnen vad de tyckte och de verkade båda nöjda med att komma igång med skolgången igen.  Speciellt Lillan verkade eld och lågor  över att vara tillbaka i skolan och det där med att bli hämtad av skolbussen kl.o7.10 verkade, för stunden, i alla fall vara glömt. ( varken Lillan eller jag är morgonmänskor…)

Dottern hade också skola som tema idag. För hennes del gällde det att bli hämtad till skolan av skolbussen kl.06.45 för en halv dag endast för de nya niorna i gymnasiet. Dottern var grymt nervös när jag stod med henne och väntade på bussen och jag bara hoppades att hon skulle få ha en riktigt bra förmiddag, så att hennes nerver skulle lugna ner sig lite.  Bussen kom som utlovat på utsatt tid och iväg for hon. Utan en mamma att hålla i handen. Hon är nu 14 år fyllda och skall klara av sådana här saker själv. Maken och jag finns i bakgrunden för att  stötta.

Hon kom hem vid 12.15 tiden, med samma skolbuss som skall föra hem henne hela skolåret och jag frågade naturligtvis direkt hur det hela hade gått. Hon såg faktiskt inte så glad ut som jag hade hoppats. Hon är nog lite nervös inför denna stora skola och alla eleverna, det märks. Dottern är försiktigt av sig och ävenom hon inte längre är alls lika blyg som hon var som liten, är hon inte den som vanligtvis hörs och syns…

Nåja, hon har några dagar att smälta dagens intryck innan allt börjar på allvar. Dock gissar jag att hon nog bävar lite inför nästa tisdag då skolåret sparkar igång…!

New York City!

Look! We created New York City!, ropade barnaskaran när jag kom in genom dörren igår efter en stund ute i solen med stickningen.
Våra barn lekte med grannbarnen, totalt hade jag 6 st. lekande barn i vardagsrummet!
Ljudnivån var på höga decibel, men alla kom överens och lekte snällt och de verkade alla ha roligt. Det var dockor, bilar, dockhus, Sonens lyftkran m.m, m.m….
När det var dags för vår familj att äta, var barnen dessutom väldigt bra på att städa upp efter sig, vilket naturligtvis var ett enormt plus! 🙂

New York City i miniatyr

Glatt överraskad!

För en liten stund sedan kom det ett blomsterbud med leverans… Till mig! Gissa om jag blev överraskad! Jag tror inte att jag någonsin fått blommor på detta sätt förut. Jovisst, Maken kommer hem med en blomsterbukett nu som då, men det här med blomsterbud var något nytt!

Nu visade det sig att dessa vackra blommor inte är från Maken, utan från hans kolleger som han hjälpt med det nya datasystemet på jobbet. Den lilla lappen som medföljde tackade mig för att Maken fått jobba extra och att de förstår att detta tagit tid från familjen! Wow!
Det har det ju förstås och det hat gått både en och två ggr som jag varit en aning irriterad på detta projekt. Roligt att ‘min tjänst’ blev uppmärksammad i alla fall! 🙂

Vackra blommor som kom med blomsterbud….

Att välja glasögon

Dottern och jag var ute på språng i förmiddags för att inhandla nya glasögon åt henne. Hennes recept hade ändrat så pass att, enligt ögonläkaren behövdes nya linser med en annan styrka. Vanligen bär Dottern kontaklinser, men behöver naturligtvis ett par glasögon att ha också.

Sagt och gjort. I förmiddags åkte vi iväg för att titta på ramar. Dottern var inte särskilt nöjd med urvalet. De flesta ramarna var tjocka och de var alla väldigt mörka till färgen.

Efter en massa provande hit och dit bestämde hon sig för ramarna som hon bär på bilden. Hon var inte helnöjd med dem, men tyckte i alla fall att de fick duga och ville inte åka till ngt annat ställe. Som hon själv uttryckte det, så bär hon oftast linser i alla fall. Glasögonen är oftast för hemmabruk.

Vi satte oss ner med en snabbpratande expedit för att beställa dessa nya glasögon. Till all lycka hade Dottern receptet med sig ( jag trodde att hon hade glömt det hemma! ) och vi fick beställningen gjord. Räkna med 7-10 dagar innan de kommer, sade den snabbpratande expediten.
Dottern var lite besviken då de inte skulle komma snabbare än så. Nu behöver hon nämligen klara sig med sina gamla glasögon en tid till. Dock gavs hon ett par nya kontaklinser av ögonsköterskan igår och de kan hon ha i fyra veckor framåt. Alltså är skoldagen räddad! 😉

I valet och kvalet….