Strykning…

…är bland den tråkigaste syssla som jag vet. Jag stryker sällan och endast när det behövs. Dock kan man ju inte lägga skrynkliga bordsdukar på bordet och linne och torktumlaren kommer verkligen inte överens. Alltså hamnade jag att stryka lite tidigare i eftermiddags.

För ett bra tag sedan, när Maken och jag just hade gift oss tyckte min kära Svärmor att jag absolut borde stryka hans kläder. Jag däremot framhöll att han visst är en vuxen man och kan ta hand om sin egen strykning! Detta gillades nog inte av min nyblivna Svärmor, hon tyckte säkert jag hade lite väl nymodiga europeiska idéer, men se det tyckte inte Maken.Han tog själv hand om allt det strykande han kunde tänkas behöva och gör så än till denna dag.

Vad ligger bakom detta ogillande vad gäller strykning då? Jo, jag tror det har att göra med att jag som barn brände mig i bastun vid villan ( Ni som läser i Sverige: sommarstugan) i Fäboda faktiskt. Vi hade en vedeldad bastuugn och ingen dusch i bastun. Efter bastandet när man behövde tvätta sig, tog man vatten ur behållaren ur bastuugnen och blandade med kallt vatten. Jag hade, finländare som jag är, bastat otaliga gånger och visste att man BORDE ta kallt vatten ur tunnan i tvättrummet först och SEDAN lägga till det kokheta vattnet ur ugnen. Men, men, istället gjorde jag tvärtom och försökte sedan bära hinken med kokhett vatten i. Detta vatten skvalpade förstås upp på mitt högra ben och jag…skrek!! Skrek så i högan sky att båda mina föräldrar hörde mig på utsidan och kom inspringande. Med full fart.
Jodå, jag hade lyckats bränna mig från det högra knäet hela vägen ner längs benet, men inte så allvarligt att vi behövde åka för vård någonstans. Jag kommer ihåg att mamma hällde skopa efter skopa kallt vatten på det brända och så fort hon slutade började det bara bränna igen. Brännblåsor uppstod också, men inte väldigt stora och inte väldigt många. Dock gjorde de ont…

Detta minne lever så till den milda grad ännu att jag fortfarande skyggar för heta situationer, just som att stryka, ta mat ur ugnen osv.
Alltså, hamnar Maken att stryka sina egna skjortor och verkar vara helt OK med detta… 🙂

Annonser

6 reaktioner på ”Strykning…

  1. Monica

    Jag är på samma linje som dig. Stryker inte mer än jag måste. Då jumprar och dylikt är nytvättat så slår man ut dem och hänger upp dem på klädhängare så blir de nog relativt bra! Visst?! 😉

    Gilla

  2. Oh, hemskt med det där heta bastuvattnet! Det gäller verkligen att hantera det varsamt. Jag har inte bränt mig men jag gillar inte strykning ändå. Hade Maken använt nåt annat än strykfria plagg (alla hans eviga t-shirts) hade han verkligen fått stryka själv. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s