Nu så…

..har vi en äkta sjuåring i huset! Den där grymt lösa framtanden kom äntligen ut idag. Strax före middagen också, vilket ju passade bra eftersom den sgs bara hängde kvar på en tråd. Svårt att äta då.
Den permanenta tanden är redan långt inne och syns bra när Lillan tittar bakåt, så det är inte länge förrän den andra framtanden faller ut också och sedan kommer hon verkligen att börja se stor ut. Ingen Lillan längre, så hon behöver kanske ett nytt namn här på min blogg. Förslag?

Annonser

Uppflyttad

En stolt Lillan meddelade efter förmiddagens gymnastiklektion att hon blivit uppflyttad till nästa nivå och därmed också en annan grupp efter att hon nu klarar av allt som hon behöver klara av på nivån ‘beginning 2’. Helt förvånade blev vi föräldrar ju inte, men visst är det roligt för Lillan att få denna bekräftelse på sina talanger och hårda arbete. Glad som en lärka var hon efter detta meddelande och julade några gånger med en hand, liksom för att bevisa att hon visst förtjänar att bli uppflyttad. 🙂

Nästan ända till knuten kom hon…

Fantastisk underhållning

Ett av gymnasierna ger pjäsen Sköneheten och odjuret och Dottern har flera kompisar som medverkar, så hon ville naturligtvis åka och titta på pjäsen.
Det blev en helt fantastisk fredagsunderhållning! Ungdomarna hade jobbat hårt och övat, övat och övat. Där fanns alla bekanta Disneyfigurer med också: Lumiere, Belle, Odjuret, Mrs.Potts ch hennes son Chip, tallrikar, skedar, sopborsten m.m.
Pjäsen gavs i två akter och eftersom sätena är tätt inbyggda i det rätt ålderstigna auditoriet, var det skönt att stiga upp i pausen och sträcka på benen.

Lillan, som inte gärna sitter stilla länge, var helt in i pjäsen sgs hela tiden. Lite otäckt tyckte hon det var när Gestan och hans anhängare skulle anfalla slottet, men koreografin hade gjorts och framfördes så lustigt, så hon skrattade gott i stället för att vara rädd.
Dottern tittade också intensivt på och gladdes med kompisarnas i deras fina föreställning.

Eftersom detta är en musikal, dansade och sjöng ungdomarna nästan hela tiden och scenerna gick mellan den fruktade skogen där vargarna rådde, till slottet där Odjuret bodde och byn där Belle och henens pappa, som ansågs var denna knäppa uppfinnaren, bodde.

Trots Gestans attack på det hemska Odjuret, som då redan hade förälskat sig i Belle, klarade sig odjuret och han och Belle fick varandra till slut. Precis som i filmen och den gamla sagan. Ungdomarna dansade in på scenen i vackra klänningar för flickorna och frack för pojkarna och alla sjöng de helt fantastiskt fint. Deras hårda arbete belönades med att hela publiken ställde sig upp och det applåderades vilt efter att den sista strofen sjungits klart.

Efter allt bugande och bockande gick skådespelarna ut i foajén för att hälsa och tacka publiken och medan Dottern sökte up sina vänner, ville Lillan söka upp prinsessan Belle för att ta ett fotografi. Den unga och söta skådespelerskan var lite av en berömdhet hos alla de småflickor som ville ta foto med henne. Hon ställde snällt upp och Lillan fick sitt foto. Flickan som spelade Belle hade en helt otrolig sångröst. Om detta intresse fortsätter, kan hon nog gå långt gissar jag…

Det blev alltså ett riktigt trevligt slut på den hektiska veckan.

Lillan med skådespelerskan som spelade Belle.

Måndag med bilbekymmer

Ja, så här såg det ut vid Makens sjukhus i förmiddags. Bogserbilen kom för att bogsera bort hans bil från parkeringen. Maken hade just avverkat ett 24 timmars pass igår söndag och hade alltså behövt lämna bilen utomhus lika länge i den grymma kylan. Dagen var kall, natten ännu kallare. Han skickade mig ett SMS imorse och meddelade att bilen inte startade. Barnen hade just åkt iväg till sina respektive skolor och eftersom det var min lediga veckodag idag, sprang jag fortfarande omkring i pyjamas här hemma! Det var bara att packa ner kablarna i min bil och sedan åka iväg till sjukhuset för att se om vi kunde få igång motorn på detta sätt, i pyjamas och allt!
Mössan drog jag långt ner över öronen, det var ju i alla fall -25 grader, så ingen behövde se mitt smutsiga, okammade hår! Fram till sjukhuset kom jag med min bil hur bra som helst. Vägarna var i gott skick och jag åkte mot rusningstrafiken istället för med den, så det gick rätt snabbt för mig att komma Maken till undsättning i alla fall.
Vi kopplade kablarna till de båda bilarna och satte igång. En halv timme senare hade Makens bil fortfarande inte startat och vi gav upp. Vi åkte hem i min bil och Maken ringde efter bogsering till bilverkstaden. Han hade, tack och lov, fått sova några timmar under dejournatten, så fast han var trött, orkade han rätt bra i alla fall.
Sedan var det bara för honom att dusch, klä om och åka tillbaka till sjukhuset för att möta bogserbilen.

Till all lycka hade bilverkstaden en bil till uthyrning, så medan jag satt och pratade med mamma hemma i Jakobstad kom han hem i lånad bil.
Efter denna förmiddag slog vi slag i saken och gick ut på lunch. Det blev en italiensk restaurang den här gången och vi beställde båda lunchportioner . Jag beslöt mig för en grekisk sallad och en halv smörgås. Salladen visade sig vara utsökt och likaså var smörgåsen. Maken tog en lunchpizza och en skål med soppa.

Efter denna trevliga lunch åkte vi tillbaka till bilverkstaden för att hämta min bil. Maken har
liksom inte riktigt lyckats lära sig tekniken att köra två bilar på en gång och tills han lär sig det, lär vi båda få åka och hämta bilarna när situationer likt dessa uppstår. 😉

När vi väl hade två bilar igen fortsatte jag direkt till mataffären för lite flera varor, medan Maken åkte hem för en välförtjänt tupplur innan barnen kom hem från skolan. Vilken måndag det blev!

Knäck

Jag hade bestämt mig för att återuppliva fastlagstisdagens barndomsminne, knäck. Visserligen en vecka för sent, men i alla fall. Kanske det blir fastlagsbullar till helgen, vi får se…
När jag befann mig i mataffären i lördags åkte grädden ner i kundvagnen för detta knäckkokande som skulle gå av stapeln under helgen.

Igår söndag, lade jag alltså igång. När vi var små hällde mamma den nykokta, heta knäcken ner i små prydliga pappersstrutar som jag och min syster hade stuckit ner i den inhämtade snön. Ofta användes vårt gamla, blåa ( lilla) badkar att hämta snö i. När knäcken väl var nerhälld i strutarna måste vi vänta på att den skulle kallna och stelna innan vi smaka och fast det nog inte var så många minuter, kändes det ibland som en hel evighet när man var snål!

Jag provade på att göra nätta, små pappersstrutar igår innan jag lade igång med kokandet…Ha! Den där konstnären i mig existerar inte! Alltså finns inte ngt handlag med något struttillverkande heller! Det fick bli pappersformar istället och det visade sig gå riktigt bra det med, ävenom knäcken fastande något fruktansvärt i pappret och eftersom jag inte hade några små pappersormar, blev det jättestora knäckkarameller!

Något som däremot lyckades var smaken och konsistensen! De smakar rätt! Precis som de gjorde när vi var små och lika sega är de också. Man måste akta plomberna i tänderna minsann! I och med att dessa blev så stora, så räcker det bra med en karamell i gången, så kanske det var en bra grej i alla fall?! 🙂

Jätteknäck i pappersformar

Chili med majsbröd

Vår kalla februari här på andra sidan Potten fortsätter efter några dagars uppehåll och idag, söndag, bjöd vädret på -15 mitt på dagen då det var som varmast… Eftersom Minneapolis ligger på den amerikanska prärien drabbas vi av iskalla vindar från Kanada som tar sig genom märg och ben. Då passar det väldigt bra med en gryta het chili och nybakat majsbröd…

Majsbröd:
2.5 dl majsmjöl ( corn MEAL inte Maizena)
2.5 dl vetemjöl
2.5 tsk bakpulver
0.25 tsk salt

Blanda ihop de torra ingredienserna.

I en separat skål, blanda ihop:
1-2 matskedar honung
2-3 matskedar olja
1 vispat ägg
2.5 dl kall mjölk

Blanda de våta ingredienserna och rör ner alltsammans i de torra ingredienserna. Grädda brödkakan i het ugn i 25 till 30 min. Använd gärna en järnstekpanna. Avnjut varmt med smör. Passar bra med soppor.

Chili:
Stek ett paket malen kalkon med en halv hackad lök och krydda med fågelkrydda,salt och chilipulver. Tillsätt en burk ‘kidney beans’, en burk ‘garbanzo beans’ och en burk med svarta bönor. Tillsätt en stor burk med tomater och låt puttra på hällan en timme eller två. Ju längre chilin får koka, desto godare blir den. Lycka till!

En annorlunda Fastlagstisdag

Fastlagstisdagen firas i vissa kretsar här, i andra inte. Jag har aldrig firat denna dag här på andra sidan Potten. Dock är askonsdagen en viktig dag i kyrkorna och markerar början på fastan.

Då jag var liten firade vi alltid fastlagstisdagen hos fammo och faffas. Traditionsenligt med ärtsoppa och pannkaka. Sedan bar det nästan alltid av till Vestersundsby och pulkan som sköts fram av en massa pappor/karlar som höll i trästången i mitten och pulkan åkte runt och runt och runt tills alla vi barn skrattade och skrek! Brasa tändes ofta också och på senare år tycker jag mig minnas snöskotrarna som brummade i bakgrunden och drog glada barn på slädar efter sig…
Fastlagsbulle skulle ätas också, med mandelmassa, som än till denna dag, smakar som lim enligt mig! Usch! Jag kommer ihåg att jag alltid bad mamma om en UTAN denna hemska massa!

Något annat som hör denna dag och barndomen till är hemkokt knäck i pappersstrutar gjorda av bakplåtspapper. Mamma kokade alltid knäcken och sedan fick jag och min syster tillverka strutarna och sticka dem i en blå badbunke fylld med snö. Sedan hälldes den heta knäcken i strutarna och kallnade fort där de stod i snön. Gott blev det!

Dock spenderades denna fastlagstisdag år 2015 helt annorlunda! Ingen ärtsoppa, ingen pannkaka och definitivt ingen fastlasgsbulle med eller utan mandelmassa. Dottern var inbjuden till en middag ordnad av ungdomarna vid en kyrka dit en av henens goda kompisar hör. Vi hade köpt två biljetter förra veckan och vi fick njuta an en riktigt trevlig middag med läckerheter från delstaten Mississippi. Till förrätt serverades ris, bönor och jambalaya och till efterrätt blev det amerikansk persikopaj. Jambalayan som är g jord på en tomatbaserad sås och innehåller lök, paprika, kyckling, korv och räkor var riktigt god, men en aningen för starkt kryddad för Dottern, som inte är förtjust i starkt kryddad mat. Själv tyckte jag den var riktigt god. Dock var jag inte så förtjust i pajen, vilken var lite väl söt och kladdig för min smak. Här tyckte Dottern dock helt tvärtom att denna var mycket god.
Pengarna från biljettintäkterna gick till ungdomarnas missionsresa till delsaten Mississippi, som de kommer att göra under vårlovet i slutet på mars/början på april. Musik bjöds vi på också. Flera duktiga ungdomar som spelade och sjöng under middagen.

Inte en helt tradtionsenlig faslagstisdag, men en mycket trevlig sådan i alla fall!