Pratstund

I eftermiddags var det dags för vårens kvartssamtal, föräldrarmöte, utvecklingssamtal, elel vad man nu skall kalla det, med Lillasysters lärare. Hon går på ettan, barnen börjar i skolan som femåringar här, men då i Kindergarten. Detta är alltså Lillasysters andra år på lågstadiet och hon trivs som fisken i vattnet. Hon har turen att ha en manlig lärare och en helt fantastisk sådan. Det är inte ofta manliga lärare söker sig till de lägre årskurserna, men det har Mr.M gjort och han är väldigt omtyckt av både elever och vuxna.

Strax före kvällsmiddagen åkte Maken iväg för pratstunden med Mr. M medan jag stannade hemma med barn som jobbade med sina läxor och spagettisåsen sko kokade på hällan. Maken kom hem en halv timme senare med ett stort leende på läpparna. Lillasyster klarar sig bra i skolan. Läsningen går utmärkt, henens favoritämne är teckning ( vilket vi ju redan visste.), hon är en bra klasskamrat, glad och positiv. Henens lärare frågade Maken om hon kunde få börja gå ut och leka på skolgården under rasterna eftersom hon pga sin brutna arm, nu måste stanna inne, men eftersom Lillasyster är familjens apa och lätt skulle glömma bort vad hon får och inte får göra ute, bad Maken honom att hålla henne inne i ngn dag ännu. Åtminstone tills gipset har varit på en vecka, vilket infaller inkommande torsdag. Lillasyster blev inte så glad över dessa nyheter, men förstod. Snart, snart, får hon gå ut och leka på rasterna igen. Dock får hon inte klättra eller gunga och framför allt inte hoppa av gungan!

Något Lillasyster måste jobba lite extra på är addition och subtraktion. Hon förstår koncepten, men är inte tillräckligt snabb med att lösa problemen. Dags att börja öva hemma!

Maken var alltså stolt som en tupp när han kom hem och kramade om sin yngsta dotter och hon sken som solen emot honom. Titta på pappret nedan som beskriver vår lilla, stora förstaklassist och som Mr.M skickade hem med Maken:

Lillasyster ‘in a nutshell’. 😉

Annonser

4 reaktioner på ”Pratstund

  1. Vår 7-åring hade oxå av armen för ett år tillbaka. Om jag minns rätt hade hon gipset i sex veckor… (tänk vad man glömmer snabbt😯) -ett likadant rosa som ert. 😊När gipset togs bort var armen som ”ny”. Ännu på dagen ”bar” hon den beskyddande tätt intill kroppen för att redan på kvällen använda den helt normalt. Otroligt vad kroppen kan reparera! Jag är säker på att det går lika bra för er!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s