Nyfiken i en strut

image

Det är mycket bra och hälsosamt med nyfikna och frågvisa barn! Då lär de sig mycket om världen utanför det egna hemmet och förhoppningsvis får de en bild av ett samhälle som myllrar av olika kulturer, folkslag och språk och att detta är OK och bra. Vi berikar varandra!

Nu ikväll  handlade det dock inte så mycket om nyfikenhet på olika kulturer, snarare då om hur torktumlaren ser ut inuti! Efter avslutad tvätt och tork ville Lillasyster ta sig en titt på trumman i torktumlaren och skulle gärna också ha krupit in i den. Hon är lång och smal för sin ålder, men eftersom jag inte trodde att sagda trumma var byggd för sjuåriga besökare, lät jag  inte henne krypa in. Dessutom går vår torktumlare med naturgas och fastän den naturligtvis inte var igång uner Lillasysters grundliga undersökning, vet man aldrig vad som kan hända då det gäller naturgas. Hon fick nog snällt endast sticka in huvudet iklädd sitt  nattlinne med Sessorna från Disney för att ta sig en titt och sedan komma ut igen.

Lustigt var det i alla fall! 😉

Annonser

Härliga ungdomar!

Jaaaa! Det blev hur bra som helst med det snabbt planerade kalaset! Maten blev bra, mest uppvärmd kalsamat, chips och sådant, men för ett gäng hungriga ungdomar var det hur bra som helst! Jodå, både grönsaker och frukt fanns det också såklart. Kalset sparkade igång runt  kl.17 på den regninga och kyliga fredagskvällen och kulminerade på lördagsförmiddagen vid tiotiden. Sju stycken av de 16 inbjudna  kom, vilket i och för sig var rätt skapligt när man tänker på hur snabbt vi svängde ihop kalaset.

Och roligt hade flickorna! högljudda, pratglada och artiga flickor måste jag tillägga! Duktiga i skolan allihopa och väluppfostrade. En mamma kunde inte vara gladare och nöjdare över Dotterns val av vänner. Efter att de hade ätit och gått ner till de nedre regionerna i huset för att spela ‘Just Dance’ på Wii, kom en av flickorna tillbaka upp i köket och frågade om jag ville att hon skulle hjälpa till att duka av bordet och hjälpa till med disken? Say what?  Jag tackade och bockade så hjärtligt för det erbjudandet och skickade ner henne för trapporna igen alldeles varm om hjärtat. Vem är det som gnäller på nutidens ungdomar? Enligt min erfarnhet är de hur fantastiska som helst! ( OK, jag gissar att det finns undantag…;)  )

Nu har vi då firat Dottern ordentligt med vänner, övernattning, filmkväll och skräpmat på en och samma gång. Nu får den riktiga födelsedagen komma inkommande onsdag…!

Ballongbuketten som prydde  trappan...
Ballongbuketten som prydde trappan…
Den av Dottern egenhändgit gjorda och dekorerade tårtan.
Den av Dottern egenhändigt bakade  och dekorerade tårtan.
Hon blåste ut alla 15 ljusen på en gång!
Hon blåste ut alla 15 ljusen på en gång!
Hela gänget sjöng till tonerna av flygeln. Här spelar Dottern och en Maken en duett och århörarna lyssnade både artigt och andäktigt. Sedan tog en annan pianist över och alla flickorna sjöng sånger ur Disneyfilmen 'Frost'.
Hela gänget sjöng till tonerna av flygeln. Här spelar Dottern och en Maken en duett och århörarna lyssnade både artigt och andäktigt. Sedan tog en annan pianist över och alla flickorna sjöng sånger ur Disneyfilmen ‘Frost’.

Snabba beslut!

Dottern fyller hela 15 år nästa vecka! I sommar får hon börja ta körlektioner här på andra sidan Potten eftersom 16 åringar får börja köra bil här. Körtillstånd får de ha efter att de avlagt och klarat av ett skriftligt prov efter att de fyllt 15, men då måste de alltid ha en vuxen, med giltigt körkort i bilen.

Dock skulle inte detta inlägg handla om körandet, utan om kalasande! Vi har nämligen i flera veckor fösökt hitta en passande kväll för Dotterns kalas. Här är det populärt med kalas med övernattning  för tonåringarna, men det kräver planering och tid! Nästan alla helger är upptagna nu på våren med dansuppvisningar, pianoprov, pianokonserter m.m  eller så jobbar Maken, eller så…. Som det såg ut skulle inte kalaset bli förrän i juli och hennes födelsedag är den 29.4!

I söndags satt vi återigen böjda över almanackan för att fösöka lösa denna rätt knepiga, nästan gordiska knut. Efter en liten stunds grubblande utbrast jag:

– Nej, men, tänk att jag inte sett detta förut?!

– Sett vad mamma?

– Vi har  inget speciellt inkommande fredag, den 25.4. Vem är det som säger att ditt kalas måste vara EFTER din födelsedag?

– Ingen…

– Jag tänkte väl det. Nu skickar du SMS åt alla dina kompisar som du hade tänkt bjuda och se om de möjligen kan komma med så kort varsel.

Sagt och gjort. Dottern halade mobilen ur fickan och skickade meddelanden till sina kompisar och inom några timmar var det bestämt att kalaset skulle bli på fredagen och de flesta av de inbjudna gästerna kunde komma. Inte alla kunde sova över, men fick stanna rätt sent för sina föräldrar.

Ikväll, torsdag har vi städat, bakat tårtor och varit och handlat en del. Imorgon blir det fest! 🙂

 

 

 

 

Våren retas med oss!

Ja, så känns det faktiskt lite! Senaste vecka lade jag in en bild här på min blogg av mina nakna fötter, iklädda sandaler och på väg till jobbet. Dagstemperaturer hade  utlovats till tjugofem grader och visst blev det så varmt också.

Det var lite svalare under helgen sedan, men den nya arbetsveckan inleddes med betydligt kyligare temperaturer och igår, tisdag hade vi ordentligt med nederbörd i form av snö, regn, hagel och där emellan sken solen. Vindarna ven och vi gick med vinterjackor igen.

Idag, onsdag lyste den härliga vårsolen, med det var fortfarande kyligt, endast några plusgrader.

Våra vackra hyacinter blommar  och påskliljorna i rabatten är också på väg att slå ut trots dessa betydligt kallare temperaturer. Moder Natur är på retashumör just nu här i Mellanvästern. Vad  ställer hon till med hemmavid i Skandinavien?

Hyacinterna i rabatten trivs trots veckan kyliga väder....
Hyacinterna i rabatten trivs trots veckan kyliga väder….

Att bygga bo…

Det var en gång, för inte alls så länge sedan ett par unga svanar som var ute och flög. Det var vår i luften och det var dags för dem att söka ett nytt ställe att slå sig ner för sommaren. Stället  som hade använts förra sommaren hade tagits av ett annat fågelpar och fast Herr Svan hade varit väldigt högljudd, flaxat med vingarna och skränat på sitt allra bästa svansätt, hade den yngre svanhanen endast tittat på den äldre med en frågande min. Frustrerad snäste herr Svan ngt om ‘dagens ungdom’  till den yngre svanen som bara fortsatte att titta frågande på honom.

Herr Svan simmade tillbaka till frun och bad henne packa ihop det lilla de hade samlat på sig under det gånga året och sedan flög de iväg. Hon sade inte mycket åt sin make, hon märkte hur irriterad han fortfarande var över den yngre svanens uppförande. Som den kloka maka hon var flög hon tigande bredvid sin make och lät honom vara vägvisare.

Dagen blev lång. De hade lyft tidigt på morgonen, nästan direkt efter hennes makes möte med den yngre, högst odräglige svanen. De hade snabbt fått i sig en bit morgonmål och sedan hastig och lustigt flugit iväg. Fru Svan kunde känna tyngden av äggen inuti henne, det var dags att lägga dem och de behövde ett nytt hem med det snaraste. Även detta höll hon från sin make än så länge, eftersom hon inte vill stressa honom vidare.

Det var redan lunchdags och de fög och spanade fortfarande. Det var en tungt sätt att resa och svårt att riktigt njuta av dagens långa flygning. De behövde  hitta ett nytt hem. Gärna med tillgång till lämpligt vatten och så förstås behövdes gräs, eller vass av ngt slag. De ställen som makarna hade hittat så här långt var antingen inte alls passande för att uppfostra små svanar eller så var boplatsen redan tagen.

Eftersom varken Herr eller Fru Svan var hungriga fortsatte de sin färd. De resonerade som så att när de äntligen kom fram till sitt nya ställe så skulle de ha tid att både äta sig mätta och vila.

Dock försvårade de kalla  vindarna, snön och haglet som stundtals föll över dem, resan. Herr Svan hade gissat att hans maka bar på ägg, hon verkade långsammare än normalt och tröttade ut snabbare än i vanliga fall. Som den stolte far som han redan var till flera årskullar med små avbilder av sig själv, kände han sig, i sitt stilla sinne, enormt stolt och nöjd. Jodå, visst skulle det bli småttingar den här sommaren också. Han såg för sin inre sn de små liven som skulle knacka hål i sina sköra äggskal och genast pocka på både hans och fruns uppmärksamhet. Jovisst, den där första tiden var tung och intensiv, det måste han ju nog medge. Alla föräldrar till ynglingar visste ju detta. Det skulle vara mat flera ggr i timmen och så måste hemmet vara så tryggt som möjligt så att inga fiender hittade de små liven.

Fast, sedan, efter bara några veckor blev det redan så mycket lättare och de små liven började simma omkring och bete’ sig som små svanungar skall bete’ sig. Det var så mycket de behövde lära sig under endast en sommar, inanna det  var dags att flyga söderut igen….

Tankarna mal på i Herr Svans huvud och han hörde knappt när makan förtjust ropade till honom:

– Titta där borta! Vad tycks? Om vi flyger lite snabbare borde vi kunna landa och titta oss omkring om endast en liten stund!

– Orkar du det? Du verkar trött…

-Jodå, jag orkar. Du har gissat dig till vad som pågår, eller…?

– Ja, det förstod jag ganska snabbt efter att vi gav oss iväg imorse. Hur mår du?

-Äsch, jag klarar mig. Kom så flyger vi snabbare!

Och med detta ökade hon ivrigt takten och landade inom några minuter vid en ny damm som de aldrig någonsin hade sett förut. Den var rätt stor. Dock var den redan tagen av både kanadagäss och gräsänder, men till all  lycka verkade dessa fåglar vara vänligt inställda mot nykomlingarna och det kändes skönt för svanparet att kunna andas ut och söka en matbit innan mörkret kom. De vågade inte börja söka eller bygga ett hem eftersom mörkrets intåg var nära och ännu hade de inte fått ngt tillstånd av de andra fåglarna som redan bebodde denna damm. Det fick säkert vänta tills morgonen. Kvällens uppgift var alltså att söka mat och sedan att lägga huvudet under vingen och sova en lång, ostörd sömn innan några större beslut fattades.  I grynigen skulle Herr Svan närma sig grannarna och diskutera saken med dem. Hans fru var ju havande i alla fall och det var hög tid att lägga ägg. Månne inte de andra fåglarna skulle vara vänligt inställda när de fick höra detta…

Herr och Fru Svan har landat i sin nya damm…

 

 

Hit it Maestro!

Innan barnen får göra sådant som är roligare än skolarbete efter att de kommit hem  måste de göra läxorna och öva piano. Ibland går detta bara som på räls och ibland går det ganska mycket knaggligare. Speciellt om vädret är helt underbart vackert ute. Dock har vädret helt slagit om  från förra veckan ( inga sandaler idag inte!) och imorse vid skolbussen stod vi och huttrade i endast några plusgrader och en iskall vind. Detta kyliga väder fortsatte hela dagen och ävenom det blev lite varmare på dagen, var det inte en dag som barnen gärna lekte ute.

Alltså, var det relativt lätt ändå att få dem att sätta sig ner med läxorna efter att de kommit hem denna måndag. Sonen fick allting gjort rätt snabbt och gick sedan till pianot för att öva veckans pianoläxa. Han klarade denna uppgift mycket bra och det är roligt att höra hur långt han har kommit på knappa två år!

image