Måttet är rågat

Inte helt oväntat damp det ner ett e brev i brevlådan på min Padda idag på eftermiddagen. Vår helt fantastiska kör och musikledare vid vår kyrka har sagt upp sig. Han har jobbat där i över 15 år, är väldigt omtyckt ( av vissa i alla fall) och har gett allt för musik och körlivet. Men, efter över ett år av tumult inom personalen och ändringar hit och dit och vem som skall ha hand om vad, blev det för mycket helt enkelt.

Brevet som han skickade till körmedlemmar och musiker, var välskrivet och han pekar inte finger åt ngn, utan han tackar helt lugnt för sig, meddelar att han planerar att jobba vid vår kyrka en månad till och ta hand om musiken för alla planerade bröllop och eventuella begravnignar tills i slutet på juli. Efter det kommer han att fortsätta sin karriär vid en annan kyrka, där han har fått ett jobb.

Det är synd och det är inte helt konstigt att detta blev lite av soregens dag. Jag  har sjungit i hans kör i 13 år och Maken var också med ett tag i kören. Barnen har alla lärt känna honom och tycker bra om honom. De blev alla besvikna idag efter att jag mdeelade nyheten åt dem.

Vad skall hända med våran kör nu? Hur skall det gå med allt det andra som han sköter och skötte? Jag gissar att vår kyrkas personal, kommer  att se sig om efter en ny kör och musikledare, men tomrummet efter vår nuvarande kommer nog alltid att kännas grymt stort….

Annonser

Jorden runt på 80 dagar

Hå, ha, vad vi har bilat i helgen! Definitivt inte jorden runt, men visst kändes det så efter allt detta körande.

Maken och jag packade en liten resväska för endast en natt och  begav oss iväg på lördagsmorgonen, alltså igår. Resmålet var delstaten Missouri där vi skulle hämta barnen. Vi skulle köra de 5.5 timmarna till den lilla staden Bethany i delstaten Missouri och Makens snälla kusin skulle komma med barnen från delstaten Arkansas och köra de fem timmarna  därifrån och möta oss halvvägs.

Det visade sig vara en utmärkt plan! Vi ångade på och körde i det vackra sommarväderet. Jag hade packat med matsäck åt oss och när vi hade kört ungefär  halvvägs stannade vid ett s.k ‘rest area’ och åt  vår medhavda picknick vid ett bord. Dessa ‘rest areas’  som finns utströdda över hela USA längs med motorvägarna ( s.k  Interstates.) är väldigt bra. De är byggda alldleles intill motorvägen och man kan  bara köra av och på väldigt lätt. Det finns WC att utnyttja och oftast picknickbord att äta medhavd matsäck vid. Vid vissa rastplatser finns det också en lekpark där barnen kan sträcka på benen lite extra genom att klättra omkring och flera av dessa rastställen har också ett ställe där man kan rasta hunden, så länge man plockar upp efter den förstås.

Vi åt upp vår matsäck och fortsatte mot Bethany. Om man ser på kartan av USA bildar Minnesota med staterna som ligger söderut ordet MIMAL.  ( uttalas: maj-mal )Dessa bokstäver står alltså för:

Minnesota

Iowa

Missouri

Arkansas

Louisiana

 

Alla dessa delstater ligger alltså under under Minnesota och på det här sättet är det lätt att komma ihåg hur det ser ut i den närmaste geografin. Alltså, för att komma till Missouri måste vi köra igenom en liten del av Minnesota, hela Iowa och sedan, ca. 15 minuters körning i norra Missouri till staden Bethany.

image

Detta med selfies är ju så grymt populärt och Dottern skickade en selfie av sig själv och sina syskon på väg i bilen, så jag tog en av mig själv och Maken och skickade denna bild åt henne. Hon blev glad för hon hade verkligen haft hemlängtan ganska ordentligt hela veckan och ville, trots sina 15 år, hem till mamma och pappa! Det är ju i och för sig trevligt att höra av tonåringen i huset!

Efter lite dryga fem timmar kom vi fram til motellet som vi hade bokat på förhand. Vi hann precis checka in, lägga väskorna i motellrummet och så anlände kusinen med tre, vilda, härliga ungar som sprang ur bilen så fort den hade stannat och som ville kramas! Det var härligt! Det ligger verkligen ngt i utrrycket: ‘Distance grows fonder!”

Staden som vi hade valt att träffas på var nog mera en liten håla och ngt riktigt bra ställe att äta middag på hittade vi inte, så det blev snabbmat på ‘restaurangen’ Sonic. Det är nog inte ett ställe som jag skulle kalla restaurang perecis, för det serveras  väldigt dålig skräpmat!  Lökringarna och kycklingsmörgåsen som jag hade beställt gick att äta, men så mycekt annat var det inte heller. Barnen tyckte samma sak, så vi slängde i oss den s.k maten och sedan åkte vi tillbaka till motellet där det blev simning för hela slanten.

Vi äter ngt som skall föreställa mat vid Sonic...
Vi äter ngt som skall föreställa mat vid Sonic…

Idag, söndag, steg vi upp, klädde på oss,  tog del av motellets frukost och så bar det iväg norrut då. Fast inte  förrän vi hade tackat och kramat om Makens kusin förstås. Hon begav sig nu hem till ett tyst hus efter att det hade varit fullt med ungar hemma hos henne en hel vecka och vi begav oss norrut igen med en hel del liv i luckan jämfört med vad det hade varit hemma hos oss den senaste veckan.

Barnen pladdarade på om sina vecka. Det råder definitiva kulturella skillnader mellan södra och norra USA och ngt som de verkligen hade blivit trötta på var all countrymusik! Speciellt Dottern! De var också trötta på allting fritterat, vilket är ett vanligt sätt att tillreda mat i södern.

Dock hade de för det mesta stortrivts och hade redan frågat kusinen om de fick komma nästa sommar också och hon hade ( eftersom hon är så väldigt snäll!) lovat på stående fot att, jovisst, de fick så gärna komma så! Som förälder är det ju rolgit att höra sådant, eftersom de tydligen hade uppfört sig som de borde om de blev välkomnade tillbaka.

Idag, söndag styrde vi då kosan norrut igen och avverkade distansen en hel del långsammare än igår! Detta berodde förstås på mera pauser vid rastställen och så hade vi ingen medhavd matsäck idag, utan stannade och köpte lunch strax efter att vi hade tankat. Denna gång satsade vi på ngt som vi visste inte skulle gå fel, Subway! Goda smörgåsar med mycket grönsaker och det var verkligen gott!

Trots den längre resan kom vi ju hem till slut och parkerade hemma i vårt eget garage vid 16 tiden. Barnen hjälpte till med uppackningen, men försvann sedan genast på sina rum. De var så nöjda över att vara hemma och behövde förstås ta sig en titt på alla de grejer som de inte hade haft med sig de seaste två veckorna.

Nu är timmen sen och de sover alla gott i sina egna sängar ikväll. Det var verkligen lyx att ha en vecka ‘ledigt’, men det är lika lyxigt att ha hela familjen hemma igen! 🙂

 

 

Bara leka lite…

image

Snälla, snälla matte! Allt jag vill göra med den där kaninen som ligger på gräset där nere är bolla lite! Knapra på, kanske nosa på! Kanske  kasta upp i luften ett par ggr och leka lite. Det skulle vara så roligt! Varför låter  du mig inte? Jag har aldrig sett en kanin förut och så fort du släpper ut mig från verandan så rusar jag nerför trapporna och ut på bakgården så fort jag bara kan. Men, se jag hinner  aldrig upp den där snabba kaninen! Den bara hoppar tillbaka in i buskarna framför dammen och där står jag och känner mig snopen- igen! Så snälla, Matte, släpp ut mig! PLEEEASE!! 

Tjuvstart

Om en och en halv vecka firar maken och jag hela 20 gifta år tillsammans! Helt otroligt egentligen om man börjar tänka på saken. Vart har tiden gått egentligen?! Är det faktiskt 20 år sedan vi gtfte oss och hela halva släkten kom på besök hit till Minneapolis, eftersom vi gifte  oss här. Detta betyder också att jag har bott i Minnesota i snart 22 år och  om jag lägger till året som utbyteselev, så blir det ju hela 23!

Hur som helst, igår, torsdag beslöt vi oss för att tjuvstarta firandet och gick ut på restaurang. Ett s.k ‘steak house’.  Något sådant hade jag aldrig varit till, maken har varit ett par ggr med sina kolleger. Det som tillagas är alltså främst stekar av nötkött och de är otroligt möra och goda. För ett år sedan när maken hjälpte till med att få igång ett nytt dataprogram på jobbet för narkosläkarna att använda, tackade hans kolleger honom för allt hans extra jobb genom att ge honom ett väl  tilltaget presentkort til ovan nämnda restaurang.

Vi tyckte att 20 års jubileet var ett utmärkt sätt att spenedera en del av detta gåvokort på.

Jag beställde en stek som var täckt med mögelsost och Maken en likadan sorts stek, en s.k ‘filet mignon’ men täckt med svapmar istället för mögelost.  Sedan beställde vi utsökt stekt potatis och kokt broccoli att dela mellan oss till.

Min filet mignon med mögelost ovanpå.
Min filet mignon med mögelost ovanpå.
image
Den utsökta jordgubbstårtan som vi delade till efterrätt.

Eftersom vår servitris inte såg oss på ett bra tag efter att kyparen hade visat oss till vårt bord, bjöd hon och huset på efterrätt! Hon  bad tusen ggr om ursäkt för sitt slarv och kom alltså med en efterrätt åt oss!

Den var prceis lika god som förrätten och vi delade på den och åt upp allt trots att vi var proppmätta.

Notan blev inte liten, hela 120 USD för två personer! TUR att vi hade gåvokort eller ‘free money’ som vår trevliga  servitris uttryckte det. Denna fru i huset är likosm lite väl praktisk för att gå på en sådan fin restuarng och betala sådana pengar för en målitd för endast två personer!

Dock måste jag ju medge att maten var utsökt och visst var det roligt att för en gångs skull äta riktigt, riktigt flott! 😉

 

Bokslukare

På två dagar har jag läst mera än 300 sidor! Jag  började med en bok i förrgår, Mossvikenfruar: sista chansen,  av Emma Hamberg. Har läst den förut, min faster skickade den åt mig för några år sedan. Jag hade glömt hur roligt skriven den är och igår natt låg jag på vår säng och skrattade så att tårarna sprutade! Maken var, tack och lov inte hemma eftersom han hade journatt, så jag fick skratta så högt jag ville.

Jag läste ut boken strax före midantt och för en stund sedan var jag på jakt efter en ny book i bokhyllan. Helst en bok på svenska, gärna underhållande så att tårarna rinner när skrattet klingar, men om det inte finns får jag nöja mig med ngt annat.

Förra sommaren läste jag också mycket. Jag trivs välidgt bra med näsan i en bok och nu när barnen inte är hemma fastnar jag förstås ännu lättare!

Nä, dags  att gå tillbaka till den där bokhyllan och se vad annat den har att erbjuda…  😉

En ström av fotografier

Barnen befinner sig som sagt långt borta från oss den här veckan, på ‘läger’ hemma hos Makens trevliga kusin i norra Arkansas. Dottern har varit väldigt flitig med att skicka foton och uppdateringar därifrån och det är ju förstås roligt.

Idag är gänget, med tillhörande barnbarn till kusinens syster, på väg till Silver Dollar City i staden Branson i delstaten Missouri. Detta nöjesfält ligger ca. en timmes körfärd från kusinens hem i Arkansas och hon har köpt biljetter för dem att åka dit idag. Jag gissar att det ligger spänning i luften i den där bilen som just nu rattar norrut.

Glada barn på väg till SDC.
Glada barn på väg till SDC.

Igår spenderades dagen vid ett gammaldags cafe’  där de ynge barnen klädde ut sig efter att de druckit och ätit och så här såg detta ut:

image image

 

Kusinen har en syster och henens barnbarn som hänger med våra barn den här veckan är i samma ålder som vår Lillasyster. De kom och hälsade på förra sommaren, hit till oss utanför Minneapolis, och flickorna hade hur skojigt som helst ihop. Gissar att det går bra i sommar också!

Denna Makens kusin har både en bubbelpool och en stor simbassäng på sin gård och eftermiddagen spenderades i dessa igår. Naturligtvis  kom det bilder därifrån också! 🙂

image image image

 

Det kommer att bli intressant att se vilka slags foton som strömmar till idag…. Gissar att det blir karuseller och berg och dalbanor för hela slanten!

På prinsbröllop

jag hade bestämt mig för att gå på bröllp! inte vilket bröllop som helst, utan ett kungligt  sådant! Iklädd endast sköna hemmshorts och ett linne satte jag mig bekvämt i soffan och loggade in till SvtPlay för att ta del av fesligheterna från förra helgen.

Och vilka festligheter sedan! Bruden så vacker, så vacker i spets och vacker håruppsättning och Prinsen hur stilig som helst han också, ävenom jag inte är speciellt förtjust i skägg, måste jag säga! Och  vad fint allting var och hur bra hela bröllopet gick! Eller egentligen vigselakten, jag har inte sett på de resterande sju timmarna ännu som också visades på TVn då det begav sig för en vecka sedan.

Jag har förstått att den kungliga familjen i Sverige inte altid är så omtyckt och man tycker att detta har gått ur tiden och är gammaldags. Jag  måste säga att jag tycker helt tvärtom! Jag  tycker att det är fint, gammaldags och trevligt med en fin kungafamilj som representerar landet.  De har knappast mycket makt mera i kungariket, men som representanter för landet, tycker jag att familjen Bernadotte sköter sitt jobb med heder.