Will it or won’t it…? 

Ni som följer min blogg ( tusen tack!) vet att jag planterade hyacintlökar i slutet på oktober. Närmare bestämt den 27.10. Jag gömde dem under papperspåsar och i och med den varma senhösten har det hållits mer än tillräckligt varmt i garaget för mina lökar. 

Idag, första advent till ära, tog jag mig en titt…. Två utav fyra lökar har kommit upp!! Den lilla stjälken/grodden är kort och de ser bräcklig och ömtålig ut.

Jag tog in de två krukorna som hade en liten början på hyacinterna, vattnade och satte i köksfönstret. Nu får vi se vad som händer. 

Fortsättning lär följa…. 

  

Annonser

Lördagsnöje

Lördagen bjöd på en solig och varm eftermiddag med temperaturer kring noll grader. Igår öppnade den nya parken i vår förort med en islagd bana att åka skridskor på! Inga puckar eller hockeyklubbor tillåts, utan man åker skridsor runt och runt till musik som spelas ur de upphängda högtalarna och inne i  byggnaden  intill finns en stor, öppen spis och det säljs varm choklad, popcorn och godis.

Efter  att Lillasyster var färdig med lördagens gymnastiklektion och vi hade ätit lunch pyltade vi på oss och körde iväg till lördagsnöjet.

Och vilket nöje det sedan blev! Eftersom Lillasyster hade vuxit ur sina skridskor som hon fick till julklapp förra året, hyrde vi skridskor åt henne. Alla andra hade skridskor som passade.

Efter något varv runt isbanan kunde vi alla konstatera att vi ju nog minsann var lite rostiga, men roligt hade vi! Lillasyster var väl nog den som var rostigast ( mest rostig??) tror jag, och jag åkte runt med henne ganska mycket för att hjälpa henne på traven. Det gick bättre och bättre för henne och hon lärde sig att titta neråt i isen, istället för rakt fram. Hon föll flera ggr, tappade balansen och slog i sitt vänstra knä på isen riktigt ordentligt en gång, men hon gav sig inte. Det hjälpte ju förstås också att det fanns flera andra barn som föll och slog sig, och uppmanades av sin föräldrar att stiga upp och börja på igen.

Det blev så pass varmt i solen att vi alla tog av handskar och både Maken och Sonen tog av mössor och öppnade jackorna. SÅ varmblodiga var inte vi flickor!

Efter lite över en timme på isen tyckte vi alla att våra ovana fötter var klara för dagen. Lillasyster hade vid det här laget börjat klara sig mycket bättre, men hade gått och satt sig för att vila  för att hennes fötter gjorde för ont. Sonen, som fortfaradne inte hade fått se det som han så ivirigt väntade på, beslöt sig att fortsätta att åka en liten stund till. Vad väntade han på? Jo, ISMASKINEN så klart!

Resten av familjen småhaltade av isen på de utlagda gummimattorna för att gå in i byggnaden och byta om till vanliga skor.Varm  choklad var ju natuligtvis ett måste också…

Lillasyster i farten.
Lillasyster i farten. Dottern i vit vinterjacka syns i bakgrunden.
Maken och Sonen
Maken och Sonen
En selfie!
En selfie!
Dottern avnjuter sin varma choklad.
Dottern avnjuter sin varma choklad.
I väntan på ismaskinen...
I väntan på ismaskinen…
ÄNTLIGEN uppenbarade den sig!
ÄNTLIGEN uppenbarade den sig!

It’s beginning to look a lot like Christmas…

Igår på fredagseftermiddagen påbörjade jag och Lillasyster julpyntandet. Allting är klart på utsidan av vårt hem, nu var det insidan som gällde. Julsäsongen börjar  dagen efter Tacksägelsedagen och slutar på Nyårsdagen, då många tar ner allting och  granar slängs ut eller packas ned. Tjugondag Knut existerar inte här. Alltså har jag tagit seden dit jag kommit och sparkar igång lika tidigt jag med  annars känns det som om vi missar hela julen om jag pyntar huset som mamma gjorde, kring Luciadagen.. ( som förstås inte firas här heller!)

Alltså, dags att sparka igång  julsäsongen!

 

Black Friday

 

image

Dagen efter Tacksägelsedagen. Ledig för många och affärerna passar på….Årets stora shoppingveckor påbörjas. Affäerna är fyllda till brädden med allt som vi tydligen inte klarar oss utan och absolut måste ha. Reklambladen har levererats både med traditionell snigelpost och via den snabbare e psoten. Många affärer och kedjor kan inte längre hålla sig och håller stängt på Tacksägelsedagen, utan har börjat öppna tidigt. Allt så att vi konsumenter skall ha så mycekt tid som möjligt att ta oss till alla dessa reor med årets absoluta BÄSTA pris. Till råga på allt, så är det ju endast fyra veckor kvar till jul, så det gäller att ta vara på tiden!

Och det fungerar! För många. Makens kusin skickade ett SMS åt mig i förmiddags medan jag avnjöt min frukost och ville veta vilken storlek på tofflorma som hon såg på för Sonen. Jag skrev svaret åt henne direkt och sedan frågade jag henne när hon hade åkt iväg för att handla julklappar. Hon svarade att hon  och damerna som hon var ute med hade åkt hemifrån vid midddagstid igår kväll. Detta  frågade jag henne vid 09.30  tiden imorse! Dessa damer hade varit ute och handlat’ deals hela natten och halva förmiddagen!! Only in America!

Vi shoppade också lite idag, men det var  mest mat! För som bekant: äta bör man, annars dör man! 😉

Julbelysning

image

Den första snön föll helt passande under tacksägelsedagen. Inte mycket, men tillräckligt för barnen att gå ut och göra några små snögubbar och åka lite pulka. Vintern har dock kommit till vår delstat också i och med att temperaturen i luften  är kall men vindarna ännu kallare. De torra, kalla prärievindarna sveper över oss och biter i kinderna.

En passande kväll att tända julbelysningen ute. Julpyntandet inomhus får jag ta tag i imorgon, fredag….

 

Thanksgiving 2015

I år igen har vi då firat den amerikanska tacksägelsedagen, som alltid infaller den sista torsdagen i november. Jag har skrivit om  den tidigare år och har också  berättat om  hur jag har helt adopterat denna högtid. Tycker att den är fin, tycker att tanken bakom den är fantastisk, för trots att världen brinner på många håll, har  jag, i min lilla bubbla så mycket att vara tacksamma för:

– Min familj, både när och fjärran

– barnen

– Mitt äktenskap

-Vårt hem

-Våra grannar

-Våra vänner

-Mitt deltidsarbete, som kan var tungt ofta, men ändå så givande. Jag har turen att få jobba med helt fantastiska damer. Vi är bara 5 stycken, men vi trivs bra ihop och har roligt  tillsammans. Kommer bra överens och arbetar bra ihop under den stundtals hektiska arbetsdagen.

– Makens jobb. Han trivs trots långa arbetsveckor. Trevliga arbetskarmater bidrar förstås till trivseln. Han böt sjukhus för tre år sedan, tog ett rejält avdrag på lönen, men det var det verkligen värt.

… och det finns förstås mera på listan….

Vi firade hos Makens föräldrar ikväll och det blev riktigt trevligt. Svärmor hade använt alla sina kokkonster och trollat fram en helt fantastisk middag på kalkon, potatismos, grönsaker, sallad osv. Det blev helt fantastiskt gott.

Sedan satt vi länge och pratade och umgicks och det var minst lika trevligt som middagen.

 

 

Snobben

Lillasyster hade tråkigt under tacksägelsegudstjänsten på onsdag kväll. Tog fram häftet som finns i kyrkbänken för barn att använda för just sådana tillfällen och ritade Snobben. Så där hastigt och lustigt som bara en sjuåring kan.

Imponerade mamman bara gloode! Alltså, jag vet, hemma i Österbotten räknas detta som skryt, men då skryter jag. Hon blir säkert lika bra att rita som Storasyster skulle jag tro! 🙂