Efter regn…

… Kommer solsken!

En mycket bättre dag blev denna torsdag med full fräs direkt! Städning redan kl.09.00 fick jag igång. Diskmaskinen tömd, dammsugat, damtorkat och en fräsch känsla infann sig direkt. Sådant gillas. Pedant är jag inte, men på  boningsvången skall det vara så snyggt, rent och  upplockat som möjligt, absolut.

Efter förmiddagens härliga städrunda, måste jag ju bara baka på eftermiddagen. Alla dörrar och fönster stod på vid gavel för att släppa in de torra, friska vindarna norrifrån ( Tack igen Kanda!). Svärmor hade kommit med en knippe rabarber tidigare i veckan och med ett sådant skönt, torrt väder var det en ypperlig eftermiddag för bakning.

image

Efter att jag hade upptäckt att jag saknade havregryn fick det bli ett experiment. Jag blandade skalade, skurna rabarber med skurna jordgubbar.  Mätte upp mjöl och socker och hällde i smord form. Eftersom fyllningen som skulle ovanpå krävde havregryn och jag alltså inga sådana råkade ha, använde jag samma fyllning som jag normalt använder för äppelkrisp. Alltså mjöl, socker och smör, hällde alltsammans i matberedaren och lät den blanda. Hällde allt över frukten och sedan in i ungnen på 375 grader Fahrenheit i 35 min.

Familjen var ytterst nöjd med mitt nya experiment och åt upp nästan allting till efterrätt efter de grillade griskotletterna. Roligt att koka och baka när detta uppskattas, eller hur?!

Efter middagen körde Lillasyster och jag iväg. Dags för gymanstik för henne och lite shopping för mig! Jag har nämligen ett mycket trevligt problem just nu. Efter flera månaders bantning är alla mina shorts och capribyxor för stora! Jag har länge velat åka och inhandla lite nytt och ikväll medan Lillasyster deltog i sin gymnastiklektion, åkte jag till en av mina favoritaffärer i klädväg.

Valde ut flera par shorts och byxor i flera olika storlekar för att prova mig fram. Kom ut ur provhytten med två par shorts och ett par capribyxor två storlekar mindre än i januari! Härligt!

Nu gäller det ju då att försöka hålla de där kilona var jag vill ha dem. Lättare sagt än gjort, verkligen…

Surt sa räven…

En sur onsdag blev det. Ibland kan det gå så då barnen bråkat, mamman tappar tålamodet och det finns absolut inget vettigt att blogga om. Fast solen skiner och värmen ligger på +27. 

Då är det bara stt sätta bort den  lilla datorn, borsta ränderna, säga godnatt och ta nya tag imorgon. Förhoppningsvis en trevligare och gladare dag. 

Så alltså, god natt från andra sidan Potten denna sura onsdag! 

Inneboende på hyra

image

Ja, här står hon. Den nya hyresgästen hos oss. Hon flyttade in i förmiddags och hon, för Lillasyster hävdar bestämt att det är en HON, skall nu vara inneboende på obestämd tid hos oss framöver.

I förmiddags körde vi ner till Downtwon Minneapolis och musikinstittuet för den första lektionen i harpa. Lillasyster har nämligen begärt att få börja ta lektioner i detta lite ovanliga instrument. Redan för ett och ett halvt år sedan frågade hon första gången, men vi trodde liksom att detta bara var ett påhitt. Eftersom hon fortsatte att fråga om detta tog Maken kontakt i våras  med musikinstitutet för att höra sig för lite om instruktörer, kostnad, vilken ålder barn rekommenderas att börja lära sig spela detta instrument osv.

Det hela slutade med att vi nu kommer att köra ner till Downtown en gång i veckan  för lektionen och Lillasyster fick alltså ta hem ett hyrinstrument idag. Lyxigt med att få hyra. Som ni kanske ser av bilden är detta inte en fullstor harpa, utan en Trubadur harpa som barn börja lära sig spela på. Allteftersom Lillasyster lära sig mera och blir äldre och större, kommer harpan att bytas ut till en större modell.

image

Vi föräldrar fick lära oss att stämma harpan direkt. Det vsiade sig faktiskt inte vara så svårt eftersom både maken och jag inte är helt bakom flötet när det kommer till detta. Han har spelat trumpet och piano och jag piano och violin. Vi har både stämt instrument förut, fast aldrig då en harpa. När man väl lär sig vilka strängar är vilka, så går det ju då en aning lättare och Maken fick till och med beröm av isntruktören när han hade stämt ett par strängar! ( kanske hon bara var vänlig…?! )

image

Sedan fick då Lillasyster prova på. Inte så mycket att spela änu, men mera att sitta rätt, ha rätt teknik och hålla armen lös och ledig. Ryggen skall hållas rak och fötterna platta på golvet. Harpan skall lutas försiktigt och egentligen bara balanseras på axeln, inte alls kännas tung.

image

Här hjälper instruktören Lillasyster med det rätta greppet. Det är faktiskt inte så lätt som det  ser ut.

Den första lektionen var en timme lång, de kommande kommer att vara endast 30 min långa. Det var en hel  del som skulle gås igenom idag och både jag och Maken var med. Det hade isntruktören nämligen rekommenderat. Om det bara var möjligt förstås. Nu råkade det ju vara det idag eftersom Maken hade jobbat natt och faktiskt fått sova och Fammo hjälpte till med att skjutsa Sonen till hans tennislektion.

image

Efter den timmeslånga lektionen fick  vi då sätta harpan i bilen, mycket försiktigt och sedan köra hem med den. Maken fick den installerad i musikrummet och Lillasyster har övat från och till hela dagen. Lyckan verkar inte känna några gränser idag. Det är klart att detta kommer att ändra när det här med harplektioner blir en del av veckans aktiviteter, men just nu är hon helt otroligt glad!

Hon har redan listat ut Blinka lilla stjärna där och prövar sig fram genom gehör. Vi behöver ännu beställa boken som hon skall använda via nätet, fast till nästa vecka har hon inga läxor ur den. Det skall bli intressant att se om intresset håller i sig…

Ny sommarläsning 


Den  här boken hoppade ner i kundvagnen vid favoritbutiken idag. Har ni sett den ganska hårt kritiserade filmen? 

Jag ville läsa boken först innan jag ser filmen. Bilda mig en egen uppfattning om berättelsen och skapa mina egna bilder i huvudet innan jag ser den omtalade Hollywood skapelsen. 

Detta verkar också vara en bra bok att sticka ner i simväskan när det bär av till simbassäng och/eller strand. Vi får se…. Jag lär skall återkomma med recensioner så småningom….

Men jaaaaa…! 

Det gick vägen! Och det gick över förväntan! Efter nio veckors uppehåll var jag tillbaka till min Zumba lektion imorse. Började lite lugnt men märkte att lungorna höll och att jag faktiskt börjar vara tillbaka till mitt vanliga jag efter lunginflammationen. Mot slutet av den timslånga lektionen fick jag ta ner på tempot en aning, men jag var och är oerhört nöjd med hur bra det hela gick! 

Det är nu två veckor sedan jag tog mitt sista piller med den magiska antibiotikan. I slutet på veckan blir det lungröntgen igen för att kolla att lungorna ser ut som de skall utan vita ‘moln’ i sig. Min läkare sade att det kan ta upp till en månad innan jag ät helt återställd igen. 

Inkommande tisdag blir det mera Zumba. Få se vad lungorna säger då….

När mamma äääntligen ger med sig…

…ja, då går det så här:

image

Ända sedan i vintras har en viss Lillasyster tjatat, tjatat och tjatat lite till om att få göra hål i öronen. Mamman i famljen har stretat emot, ville vänta tills Lillasyster var 10 år och stor nog att sköta om allt det där extra putsandet själv de där första veckorna när hålen skall rengöras och skötas om ordentligt.

När vi åkte till Mall of America häromdagen när vi hade Finlandbesök gick vi förbi en affär som riktar sig till tonåringar och barn i sin marknadsföring. Speciellt när det gäller krims krams och mjukisdjur.  Helt utan förvarning frågade jag Lillasyster om hon ville ta hål i öronen just där och då! Hon såg helt överrumplad ut stackarn och blev lite nervös på fläcken, och valde att inte göra det just då!

Vi hade diskuterat detta tidigare denna vecka och då frågade hon om jag faktiskt hade menat allvar och det hade ju nog gjort. Imorse, denna helt vanliga fredagsmorgon väckte hon mig i ottan ( nåja, kl.07.30 är ju nog kanske inte så mycket i ottan, men vi har ju faktiskt sommarlov barnen och jag!) och frågade om vi kunde åka och göra hål i öronen idag.

Någon timme senare var vi då alltså på väg…

image

En lite nervös Lillasyster utanför affären…

image

I väntan på att allt skall bli klart… Knopparna har vi valt och nu skall det då tas hål…Lite fjärilar i magen hade hon allt.

image

Jovisst gjorde det ont, men inte ett pip kom över hennes läppar. Hon var modig och tänkte inte börjar gråta över ngt som hon själv hade valt. Jag däremot fick se bort när den första öronsnibben gjordes hål i. Den andra klarade jag dock att ta foto av.

Det var en lycklig Lillasyster som hoppade ner från stolen och såg sig i spegeln som det sura butiksbiträdet räckte henne. Detta butiksbiträde hade visserligen tinat upp en aning när hon fick reda på vårt ärende, eller kanske hon rentav var lite svag för barn, vilket ju i så fall var bra. Jag måste säga att jag inte var så säker när jag först pratade med henne eftersom hon var så sur och tvär. Ville jag verkligen ha denna surkart ta hål i mitt barns öron? Men, som sagt, hon tinade upp en aning och berömde till och med Lillasyster för att hon inte grät eller ens sade ett pip.

Nu är det kväll och vi har tvättat öronsnibbarna för första gången. Jag har visat Lillsyster hur hon skall gå till väga med tvättningen och nu ligger hon vaken i sängen och läser. Hon tycker om att sova på sidan, men det är inte så lätt när de nya smyckena pickar in i sidan av huduet när hon skall sova. Detta skall hon ju nu då vänja sig vid och jag måste berömma henne, hon gnäller inte utan tar det hela med ro. Vill man vara fin, får man lida pin, heter det ju som sagt…

 

Dagsutflykter

Som jag skrev i ett tidigare inlägg blev det en del dagsutflykter medan  SysterYster med familj var här. Vi åkte bl.a till Barnmuseet i St.Paul förra helgen och det blev en bra utflykt, fast jag var väldigt besviken på själva museet.

Det är nämligen så att det är under renovering och förstoring och då jag sökte upp info på nätet om museet  ( eftersom vi inte varit där på evigheter med våra barn!), stod det ingenting om renoveringen! Jag reagerade på att inträdet hade sänkts, men det stod inte varför någonstans, alltså tog jag det för givet att det hade bestämts att det skulle vara billigare för barnfamjer att besöka denna häftiga, stora lekplats för barn.

För  det är just detta som är poängen med detta museum. Inga tråkiga glasmontrar  för barn att gå och titta i, utan konkreta leksaker att leka och upptäcka med. Att lära sig vad som händer genom lek helt enkelt.

Men, men…När vi kom fram visade  det sig att flera av rummen var stängda och under renovering och museet var inte alls lika stort som det hade varit. Om en månad ungefär kommer de nya utrymmena att öppnas och då stängs de gamla för renovering. På detta sätt kan museet hållas öppet under renoveringen med sänkt biljettpris.

Jag var förstås besviken, men SysterYster påminde mig om att hennes  barn verkligen inte hade ngn aning om vad som var stängt och trots att vissa av rummen var stängda fanns det ändå en hel del att göra, testa, se på och upptäcka. Och det stämde ju.

image

Dottern och  Kusinen gömde sig i jättelika hjälmar i byggrummet.

image

Genom att hålla i varandra  lyckades SysterYster med barn och min Dotter att göra ett jättelikt monster på filmduken framför sig i det nya Digirummet. Det var verligen rätt häftigt!

Helgen före Barnmuseet åkte vi till ett av Minnesotas två djurparker, Como Zoo  också i St.Paul Detta blev också en riktigt lyckad utfärd och det var inte för hett eller regnade, vilket  ju alltid är  trevligt när man skal vistas ute.

Denna djurpark är inte lika stor som Minnesota Zoo, men med 6 st. Barn i släptåg tyckte alla föräldrar att detta blev ett bra utflyktsmål det också. Vi hamnade nästan direkt vi kom dit på en presentation om sengångare ( sloth på engelska) och detta blev höjdpunkten direkt både för Svågern och mig. Flickan som berättade var kunnig och intressant att lyssna till.

image

I bilden ovan lät hon sengångaren klättra upp i trädet igen efter att ha börjat presentationen med att hålla den.

image

Sjölejonet Sparky underhöll som alltid. Sparky är en institution vid Como Zoo och detta sjölejon är nu det sjunde i ordningen som gör showern. Hennes riktiga namn är egentligen Zoobie, och hon har just börjat träna inför showen och har ofta sin egen vilja. Dock tyckte jag att hon klarade sig riktigt bra!

image

När vi gick in till girafferna visade sig att vi fick gå ut rätt snabbt! Lillasyster började nämligen klia i ögonen och fick en aningen tungt att andas. Vi visste redan att hon var allergisk mot hästar, men det verkar gälla andra klövdjur också. Hon hann ta sig en snabb titt på den ståtliga giraffen i alla fall och sedan fick vi gå ut igen.

Dagen på djurparken blev så där lagom lång och jag tror att alla var klara att åka när det var dags. Lillaysster som älskar djur, skulle gärna ha stannat längre, men vi får väl åka tillbaka en annan gång i sommar istället.

Vi avslutade besöket på djurparken på den fina, restaurerade karusellen och det var ju verkligen roligt. Karusellen är just över 100 år gammal, vilket  i detta land är lastgammalt! Barnen njöt i stora drag!

image image

Vi gjorde flera andra dagsutflykter också och mycket simning blev det ju förstås också. Nu är det roliga slut och SysterYster med familj är nu hema i Finland igen, lagom i tid för midsommarfirandet!