Simsalabim, det blev ett…trädgårdsland!

image

Fast nu går jag då händelserna lite i förväg. För fem år sedan, när vi flyttade hit till vårt nya ställe, som faktiskt kanske inte känns så nytt längre, men ändå… Så bad barnen, och speciellt då Sonen, om  att få en sandlåda. Sagt och gjort, vi hade inte varit här speciellt många veckor innan den händige Maken snickarede ihop en ordentlig sandlåda åt Sonen, men förstås också  åt alla intresserade barn häromkring. Grannbarnen var naturligtvis också välkomna att leka i denna sandlåda, men tyvärr ville inte pappan i huset ha sand inne, så han förbjöd sina barn att leka i den! Det tyckte den här familjen var lite väl snopet, för det är ju så roligt och lärorikt för barn att gräva, bygga, hälla i vatten, göra vägar, etc, etc. ( Följande sommar mjuknade faktiskt grannpappan i huset en aning, och hans barn fick leka i sandlådan så länge de skobeklädda fötterna hölls utanför på gräsmattan och barnens satt på kanten. Nåja, var och en med sitt då…)

Hur som helst, redan förra sommaren märkte jag ju att sandlådan och lekarna som hör därtill tog slut. En liten bit av mitt inre gick lite i kras. Ni vet när man som förälder märker att en tid är förbi. Sonen, som då var 11 var inte längre så intresserad av att bygga, gräva och köra omkring med sina lastbilar i sanden.

Jag frågade då om sandlådan fick bli till ett trädgårdsland följande sommar och då svarade han på direkten att så fick det bli.

Alltså, hade jag stora planer för denna sandlåda i våras…tills jag fick  veta att SysyterYster med familj var på väg! Och eftersom hennes yngsta barn är de sexåriga tvillingarna, kunde jag ju inte bara ta kål på sandlådan så där hux flux!

Det vsiade sig dock, att barnen inte var så där väldans förtjusta i sandlådan i all fall. Lekte där någon enstaka gång, men det var också allt.

Senaste helg frågade den händige Maken mig om jag fortfarande ville att sandlådan skulle bli till ett trädgårdsland och det ville jag ju förstås. Varpå han och Sonen skred till verket.  Maken åkte för att köpa jord och kompost och när han kom hem fick då Sonen det viktiga och bästa jobbet: lasta skottkärran full med jord och spadar och köra ner till sandlådan. Mina karlar jobbade hårt och efter att jag kom hem från affären senaste söndag, hade jag alltså mitt trädgårsland!

image

Igår, fredag åkte jag till blomster-och trädgårdsaffären för att handla lite grönsaker som jag ville ha i landet. Nu blir ju detta ett experiment förstås eftersom sommaren redan är rätt långt hunnen och vi kanske inte hinner få så mycket att växa. Dock såldes alla grönsaker, som redan vid detta laget är rätt stora förstås, med 50 procents rabatt, så även om det inte blir så mycket av det hela, så betalade jag inte särskilt mycket. Dett igen pga att sommaren är så pass långt framskriden.

image

Jag tog min lilla spade och skred till verket då och så här blev resultatet. I vänstra hörnet i förgrunden syns gräslöken. Den överlever ju vintern och den får vi säkert njuta av nästa vår redan. Det motsatta hörnet är fortfarande tomt, i det  skall jag plantera rabarber nästa vår, när jag kan ta ett skott från Svärmors rabarber som bör få lämnas i fred i sommar eftersom den flyttade till nya stället senaste sommar.

Bakom gräslöken finns en liten planta som skall ge oss vattenmelon. Vi får se hur det går eftersom den kanske inte har tillräckligt med tid att komma så lång. Bredvid den finns en vinter squash. Den kanske inte kommer så långt håller. De längre växterna som syns mitt i trädgårdslandet är två paprikaplantor och bakom dem finns det som Lillasyster är mest glad över: jordgubbarna!

image

På den här bilden syns de fem jordgubbsplantorna bättre. Jag hoppas att de växer, frodas och sprids, så att vi redan nästa sommar har en liten skörd. Vi får se. De borde ju också klara att övervintra, precis som de gjorde hemma i mammas trädgårdsland när vi var små.

Eftersom Maken har arbetat 1000 timmar ( i all fall verkar det så!) denna vecka, har han inte hunnit tillverka ngt staket för att skydda mina nya skyddslingar från kaninen som huserar på bakgården. Alltså, fick jag ta till Svärmors trick, som är beprövat och verkar fungera. Jag tog nämligen Cayenne peppar och strödde det runt trädgårdslandet på kanten så att att Herr och/eller Fru Kanin inte skall störa mina växter! Pepparn  skadar inte växterna, kaninen får sig en rejäl nysning och fnysning, lämnar dem förhoppningsvis ifred, men skadas inte heller. Rätt bra lösning på det hela tycker jag.

Dock tänkte jag lägga Maken  i arbete imorgon eftermiddag med att tillverka  ett staket för säkerhets skull. Kommer nog inte att lita på pepparn på långsikt tror jag…!

Annonser

2 reaktioner på ”Simsalabim, det blev ett…trädgårdsland!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s