Kollar kartan….

Imorgon, torsdag, är det dags igen. Att köra Lillasyster till hennes harplektioner ‘downtown‘ Minneapolis. Jag har aldrig tyckt om att köra där, och var inte så särdeles glad när det vsiade sig att den närmaste instruktören i harpa befann sig just där. Själva centrum av Minneapolis är väl egentligen inte så stort, men det är inte det lättaste ställe att köra runt på. Enkelriktade gator, massor ,med trafik, byggnader, skyskrapor och massor med fotgängare överallt!

I somras när jag körde de första gångerna, hade Maken möjlighet att komma med mig och det var verkligen hjälpsamt. På det sättet lärde jag mig hitta snabbare, bättre och behövde inte vara nervös!

Senaste helg när det var dags för konsert, så blev det jag som körde igen  eftersom maken hade dejour hela lördagen. Jag tog en ny motorväg in till centrum och det gick bra. När jag sedan kom in i själva centrum, då missade jag en väg och tappade bort mig…totalt! Oj, oj, ve och fasa! Varannan väg är enkelriktad, men att veta vilka de är när man försöker hitta rätt…?! Till slut och efter många om och men, kom vi rätt och hittade vår parkeringsramp. Tack och lov hade jag reserverat ordentligt med extra tid och vi behövde inte stressa över att vara sena.

Nu har jag just tittat  på kartan igen och frågat Maken om lite tips och råd. Det är bra att ha en sådan otroligt duktig orienterare och kartläsare till karl!

image

 

Annonser

Min bokmal

image

Hemma från skolan. Skor och strumpor sparkas av, skolväskan hamnar på trappan och själv hamnar hon i stolen i solen,  i lä från de friska vindarna. En ny bok i näven, det var besök på skolbibban idag och hon hittade ngt läsvärt- igen!

Min lilla/stora bokmal läser som aldrig förr. Plöjer igenom rätt tjocka böcker och trivs. Föredrar berättelser med så få bilder som möjligt, så att hon själv får ha egna bilder i huvudet.

Vilken slutsats kan vi dra av detta: Jo, definitvt släkt med både mor och far i huset! 😉

Nya färdigheter

image

Ja, jag säger då det! Vad allt behöver man inte lära sig som förälder? Bilden ovan tog Lillasyster av mig igår när jag var i full färd med att flytta hennes harpa från övre våningen i musikinstitutet till den lägre våningen, då harpkonderten skulle hållas. Harpor är inga tunga instrument, inte de fullstora så värst heller, även om den som Lillasyster lär sig spela på, är en mindre version. Dock är de ju stora och för att få några om helst händer med dem är det små kärror som gäller för att få dem flyttade från ett ställe till ett annat.

image

Efter att alla harpor, bänkar och pallar hade kommit på plas blev det generalrep inför konserten. Lillasyster sitter längst ut på högern i sin blåa och vita klänning. Hennes instruktör sitter framför gruppen, i förgrunden.

Behöver jag ens säga att det var otroligt häftigt och fint att ha tio harpor spela på en och sama gång? Både typisk harpmusik och inte alls så typisk musik som man inte skulle tro går att spela på harpa.

image

Efter genrepet blev det en picknicklunch med medhavd mat i i stilen knytkalas! Alla familjer hade uppmanats att ta med ngt och jag och Lillasyster tog med ett stort fat med uppskuren frukt. Det bjöds på varierande mat, allt från ost och kex till frukt, grönsaker och bär.

Både föräldrar och harpister åt sig mätta och sedan blev det då dags för konserten. Lillasyster var nog en aning nervös inför sin första harpkonsert, men jag tror de små fjärilarna försvann ganska snabbt. Eleverna spelade tillsammans, så inga solon gjordes och om man spelade lite fel här och var, så märktes det ju inte lika bra förstås. Akustiken var helt otrolig eftersom  det är så högt i tak där konserten uppfördes, i musikinstitutets aula.

Det som jag också tyckte var intressant, var att eleverna spelade samma sånger, men beroende på hur länge de har tagit lektioner, befann de sig på olika nivåer. Under en sång spelade de äldre eleverna sången, medan Lillasyster och två andra elever, ackompanjerade dem endast på F strängen, men tillsammans blev det riktigt fint!

Tyvärr  jobbade Maken igår, lördag, så han missade denna första harpkonsert. Förhoppningsvis jobbar han inte i december när nästa harpkonsert kommer att hållas!

Full fräs!

Imrogon, måndag är det en vecka sedan jag återvände hem till Minneapolis. Jag  landade på måndagskvällen och jobbet tog tag i mig direkt på tisdagsmorgonen. Efter jobbet väntade kvällsaktiviteter för barnen och jobb för Dottern, som nu jobbar två kvällar  i veckan.

I denna anda gick hela veckan. Jobb och sedan aktiviteter på kvällarna och på fredagskvällen kollapsade jag! Ine helt på allvar, jag var nog helt OK, men jag liksom lämnade att bara stirra i väggen ett tag. Med allt som hänt de senaste tre veckorna, snabbvisit till Jakobstad, sedan satte hela jobbkarusellen igång och så… Gick luften ur mig! Det tråkiga regnvädret har inte hjälpt heller. Normalt stör inte regn mig nämnvärt, men när det öser ner som det har gjort och hotat med översvämningar och evakueringar, ja, då blir det lite för mycket av det goda.

Efter att jag hade stirrat färdigt in i väggen en stund där  på fredagskvällen, gick jag och lade mig tidigt och det var ett mycket bra beslut. Vid det här laget hade jag kommit över tidsskillnaden, men som sagt, det hade blivit en aning för mycket på sistone tror jag.

I skrivande stund är det söndag kväll och barnen har just gått och att sig. En ny arbets-och skolvecka står för dörren och nu är jag redo….

Solglimt 

Ända sedan jag landade hemma i Minneapolis på måndagskvällen har det varit mulet, gråare än grått och regnat. Det har regnat så till den milda grad att vi har översvämning på bakgården, vägar har fått stängas och i den södra delen av staten har folk evakuerats från sina hem. 

För några dagar sedan planterade Maken och jag höstfint i krukorna på utsidan och bilden ovan mötte mig imorse när jag gick ut för att hämta tidningen denna gråa lördagsmorgon. 

En solglimt- trevligt! 😃

Vid utgången… På nytt!

Nu har jag vistats hemma en vecka och nu är jag på väge HEM igen! Så kan det gå när man har ett hem på vardera sidan av den där stora Potten, som också kallas Atlanten.

I skrivande stund sitter jag på Arlanda. Jag flög från Vasa imorse och nu har jag ngn timme kvar innan jag stiger på flyget som skall taa mig vidare. Nästa anhalt är Island. Där  hinner jag stiga av planet, gå till nästa utgång och sedan stiger jag på det tredje och sista planet. Ingen kort resa precis, men väljer man att bo på andra sidan Potten så gör man!

Vädret hemma i Österbotten har varit helt fantastiskt vackert hela veckan! Eller vad sägs:

image

image

Det är konstigt ibland hur livet ‘throws you for a loop’ och så hamnar man på en helt oplanerad resa en helt otroligt vacker höstvecka.

I skrivande stund är jag alltså på väg västerut igen. Det känns helt OK det med. Härligt att vara hemma och träffa nära och kära och sedan lika härligt att åka hem till mina nära och kära igen.

Återkommer med flera detaljer om veckan så småningom….

Vid utgången….

… Vid utgången H6 befinner jag mig i skrivande stund. Om ca.30 min går jag ombord på det första planet av tre.  Planet   är helt fullt och vi ombeds att checka alla barnvagnar, rullstolar, stora väskor etc. Som vi inte har checkat in ännu, här vid utgången. Eftersom jag skall vara i Österbotten endast en vecka reser  jag med så lite som möjligt. Min lila och väl beresta ryggsäck sitter vid mina fötter på golvet och den enda resväska som jag har med mig har blivit incheckad ända till slutdestinationen Vasa i Finland! Så den ser jag inte förrän imorgon någon gång. Praktiskt och behändigt!

Nu är det snart dags att gå ombord, så det är bäst att jag viker ihop min lilla bärbara och sätter ner den i ryggväskan igen. Äventyret som bokades för endast 4 dagar sedan pga att mommo gått bort, skall börja. Det känns minst sagt overkligt…