Foureyes!

Just så, i ett enda långt ord. Så kan elaka barn mobba och reta de elever i skolan som har glasögon. Detta har jag och Lillasyster diskuterat i dagarna, för idag tog Maken henne nämligen till ögonläkaren. Och, jo mycket riktigt, Lillasyster är rätt närsynt och kan inte läsa  bl.a trafikskyltar på håll längre och annat försås och detta behöver nu åtgärdas.

Jaha, med det nya receptet i hand begav sig Make och dotter till glasögonaffären och valde bågar. Om 7-10 dagar har vi en sprillans ny, seende Lillasyster igen! Och hon är ivrig och otålig på att de nya glasögonen skall komma till affären för upphämtning… Om i behöver diskutera ordet foureyes igen återstår att se…

Par nummer 1.
Par nummer 1.
Par nr. 2.
Par nr. 2.
Och slutligen, det vinnande paret!
Och slutligen, det vinnande paret!

 

Annonser

6 reaktioner på ”Foureyes!

  1. Monica

    Par nummer två passade verkligen, dottern får vara nöjd. Tur att det finns hjälpmedel att köpas. Själv borde jag nog fara och testa min syn…men jag har inte riktigt orkat ta tag i det…

    Gilla

    1. Jo, visst är det bra när synen inte räcker till och det finns glasögon att köpa. Vi väntar fortfarande på Lillasysters nya brillor och det är inte alltid en sådan tålmodig väntan…

      Gilla

  2. Ett mycket viktigt ämne att diskutera.
    Och kanske att få barnen att förstå att det aldrig är rätt att mobba nån annan. Då man själv blir utsatt vet man hur ont det gör, men att förklara allt det där för barn och unga… nej, jag avundas inte, jag som inga barn har.
    Tror ändå det är bra att vara förutseende såsom du verkar vara.
    Ha en skön helg!

    Gilla

    1. Tack! Tyckte det var bäst att ta tjuren vid hornen… Tack och lov är det ju rätt vanligt att barn har glasögon vid det här laget, så jag hoppas att det inte uppstår några problem med mobbning…

      Gilla

  3. Hon ser riktigt söt ut i glasögon! Jag håller tummarna att allt går bra och ingen kommer ens på tanken att retas. Så onödigt. Jag väntar ännu på att något av våra barn behöver glasögon eftersom den varan är något som det finns gott av inom släkten. Själv var jag ca tre när jag fick mina första par. Jag kommer ihåg att jag var väldigt sur, men det gick snabbt över när jag märkte hur mycket lättare allting blev.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s