På harpkonsert 

Igår, söndag var vi på harpkonsert. Och jag lyckades  faktiskt uppladda en liten filmsnutt  för att visa när Lillasyster spelar duett med sin lärare.

Det var en riktigt fin konsert med duktiga elever, alla på olika nivåer. Från nybörjare som Lillasyster till äldre och mycket längre hunna elever.

Alla spelade riktgt fint. Lite stakande här och där kanske ibland, men som jag alltid säger åt våra musicerande barn: om man stakar sig och har övat och kan sin sång, är det verkligen inte hela världen. Däremot om  man inte har övat märks det ju direkt om  och när man gör misstag.

Det blev en fin eftermiddag och föräldrar, syskon och äldre släktingar som satt i publiken fick njuta, vara stolta och applådera vilt!!

Annonser

Opererad

image

Bilden visar lilla Fiona och Dottern i torsdags på kvällen. Kvälen innan Fiona åkte in till hundsjukhuet för sin operation. Den där operationer som leder till att hon inte kommer att kunna få valpar… En vanlig operation som rekommenderas och görs både på honhundar och hanhundar i detta landet.

Dock är det ju en operation och och både jag och Dottern  var lite småoroliga för vår söta, men dock tuffa valp.

Operationen gick fort, bra och helt utan komplikationer. Eftersom lilla  Fona har haft så väldigt känslig mage och ofta kastat upp maten blev hennes  mage också röntgad medan hon var under anestesi och till all lycka visade sig att allt ser normalt ut på insidan. Alltså, bara att byta mat (igen!) för att se om henens känsliga  mage tål den.

image

Efter den lyckade operationen, fick Fiona komma hem redan på fredagseftermiddagen. Bilden ovan tog jag på söndagsmorgonen när Dottern och hon gosade i sängen. Under täcket var det var varmt och skönt.

Nu, måndag morgon är Fiona nästan helt tillbaka till sitt normala, busiga själv ävenom hon fortfarande går på värkmedicin och inte får åka till hundskolan ikväll.

Nerbäddad igen…

image

…ja grillen  alltså. Skynket är tillbaka på i väntan på den annalkande snöstormen som det har varnats för hela veckan, medan vi har fortsatt  gå omkring med jackorna öppna om vi ens har haft på dem i den otroligt långa värmeböljan som fortfarande har rått.

Men, nu kära  läsare är det slut på det roliga för nu kommer februari tillbaka med revansch! Hårda vindar, flera cm  med snö  och dålig sikt har utlovats för Tvillingstäderna, mellersta och södra Minnesota under natten och det ropas överallt om den kommande jobbade rusningstiden på fredagsmorgonen.

Vi får ju se vad det hela blir till. Om meterologerna gastar i onödan och om vi faktiskt skall få en sådan ordentlig snöstorm, eller om, det som vanligt överdrivs… jag gissar att det hela är överdrivet, men vi får ju se. Återkommer…

Grupparbete år 2017

Då jag var ung, på stenåldern enligt mina barn, hade vi ibland grupparbeten i skolan. Vi fick ofta jobba under lektionerna på grupparbetet, pulpeterna skuffades ihop under lektionerna och pennorna och häftena togs fram och det skrevs febrilt medan vi genomgick tjocka luntor för att få tag på information. Dock var ju detta  detta Som sagt på stenåldern…

Imorogn, torsdag har Dottern och två andra klasskamrater föredrag under sin historielektion. Ikväll har det jobbats på detta föredrag. Dock inte riktigt på samma sätt som jag och mina klasskamrater jobbade! Det var nämligen så att Dottern och kompisarna befann sig på tre olika håll, i tre olika hem, ganska långt från varndra faktiskt. De ringde upp varandra på sina mobiler, hade volymen uppskruvad på högtalarna så att de alla kunde höra varandra och så hade de sina datorer  öppna och skrev på samma sidor och suddar ut och lägger till medan det diskuterades  vilt! Precis samma slags grupparbeten och gruppdiskussioner  som vi höll på med i skolan, Dock i en mycket modernare tappning!

Hoppas nu bara att föredraget går bra  imorgon och att grupparbetet var lönsamt ikväll…

Zumbatankar

Ni som följer min blogg vet att jag, för ca. Ett år sedan började gå regelbundet på Zumba. En motionsform som har visat sig perfekt för mig. Jag är ingen joggare, ingen tyngdlyftare, men behöver hålla mig i någrlunda form. Jag zumbar hellre än bra kan man säga.

I förmiddags var det dags för ett pass igen. Jag har lediga måndagar från jobbet och försöker allltid åka til mitt Zumbapass på förmiddagen efter att barnen har kommit sig iväg til sina respektive skolor.

Likaså idag, trots att barnen har ledigt från skolan idag pga President’s Day.

Eftersom jag vid det här laget har hållit på med Zumba ett tag, börjar jag kunna de flesta rutiner och behöver inte koncentrera mig så hårt på vad instruktören visar och hur hon dansar. Hon påminner oss deltagare om att vi får ändra på saker, rutiner, hoppa när vi vill, ta kortare steg när vi vill etc. Kort sagt, göra Zumban till vår egen.

I förmiddags medan vi dansade, beslöt  jag mig för att försiktigt titta mig runt  i lokalen. Det är väldigt intressant att se på hur många olika stilar det finns! All följer vi sgs samma rutiner, men ändå har vi alla helt olika stilar. Vi är förstås mest kvinnor, men har också en envis karl bland oss som kommer varje vecka, både på måndagsförmiddagarna och tisdagskvällarna. Ibland har vi till och med 3 män som komer och Zumbar med oss och det är intressant att se på när de dansar. Det handlar om en helt annan stil än då vi kvinor dansar och ofta har ju män inte lika bra rytm som kvinnor har, men de här karlarna kan sin sak och rytmen sitter precis där den skall.

Vår instruktör är lång, smal, och har skandinaviska rötter och har dansat i olika former i hela sitt liv. Hon instruerar väldigt bra och har en öppen och trevlig personlighet. Däremot är det riktigt roligt att se på damerna som är bosatta här, men med sydamerikanskt påbrå. DE kan det här med Zumba måste jag säga! Jag tror att det här med att vara mjuk i höfterna och kunna följa med i rytmerna mjukt och följsamt, nog kommer med modersmjölken i de länderna! Härligt att se på dem! Och sedan är det vi andra, vita, rätt  tråkiga Zumbadeltagarna som inte alls har samma följsamhet, men ändå trivs med denna motionsform.

Det som också är fascinerande är att vi som dansar där i lokalen är av alla de slags kroppsformer som finns. Det är unga, trådsmala flickor som gärna dansar i endast i en tajt sport BH och kan precis varenda steg. Sedan är det vi som är i 40 och 50 årsåldern, som har lite extra på kroppen, men inte är särskilt överviktiga. Och så finns det den milt utvecklingsstörda damen som är mycket överviktig, har lite svårt att hänga med i rutinerna, men är glad och tevlig och hälsar på alla och envar och som, mot sin vilja, skall flytta till Kalifornien nästa vecka. Eftersom hon inte har körkort skall hon packa sitt pick och pack och ta Greyhound bussen i två dagar till södra Kaliforninen, dit hon skall flytta för att hon har släktingar där. Fast, hon trivs här i Minnesota, är uppvuxen i delstaten Alaska, och vill inte alls flytta till södra Kaliforninen och hettan där.

På det sättet gick tankarna runt i förmiddags medan jag dansade på och försökte få mina fötter att hålla med i de snabba stegen och den härliga takten. Vi är ett varierande gäng som träffas tre ggr i veckan och alla har samma mål:  att hålla vikten nere, få motion och ha roligt.

 

På guldnivå

Programbladet från prisutdelningen igår.
Programbladet från prisutdelningen igår.

Hela 4300 gymnasieelever  runtom delstaten hade skickat in bidrag till konsttävlingen  Det fanns konst av alla de slag. Teckningar gjorda i olika medier, keramik etc.

För några veckor sedan fick Dottern, som också hade skickat in  ett bidrag, ett mejl. Hon satt ock läste det på sin mobil vid köksbordet och nästan skrämde  slag på mig när hon ropade i högan sky:

– Jag kom till guldnivån! Jag kom till guldnivån!!

Och ja, det hade hon faktiskt gjort. Eftersom det finns så väldigt många elever  som deltar, har man inte första, andra och tredje pris, utan man har nivåer istället. På det sättet kommer ju flera elever med och så blir det lättare för domarna att  låta flera elever komma högre upp i nivåerna.

Så tillsammans med 600 andra elever kom Dotterns teckning till guldnivån och de var hela 8 elever från hennes gymnsium som kom så långt.

Igår, lördag, var det prisutdelning och vernissage. En lyckligare Dotter fick man leta efter…

Nu efter att Dottern vunnit, kommer hennes och alla andra elevers teckningar, som kom till guldnivån att gå vidare till den nationella nivån. Om Dottern faktiskt skulle vinna i denna tävling också, hålls prisutdelningen i Carneige Hall i New York City i juni! Vi får ju bara vänta och se hur detta kommer att gå…

En lycklig Dotter bredvid sitt vinnande bidrag.
En lycklig Dotter bredvid sitt vinnande bidrag.

 

Sommarnöje i februari

image

Med risk att låta tjatig, så måste jag ju berätta att värmeböljan i februari fortsätter och ikväll grillade vi korv! Helt otroligt! Femton grader varmt, dörren  står öppen och släpper in vårvärmen… igen i februari! När vi borde ha ett tjockt lager snö på marken och barnen borde inte leka i shorts och barfota ute, utan ha på sig rejäla vinterkläder.

Vårvärmen har utlovats att fortsätta tills onsdagen och sedan kommer vintern tilbaka med mycket svalare och normalare temperaturer och till och med ett snöfall eller två. Säger meterologerna i alla fall, fast det var ju också de som utspådde den stränga vintern i höstas och den har vi inte sett röken av sedan det nya året tog vid… Jo ni!