Hem kom vi ju…

Så här ser Minnespolis Skyline ut från flyget…!

Det tog 22 timmar från dörr till dörr. Världen har verkligen krympt med hjälp av nätet, men då resan skall göras märks det ju nog hur stort avståndet ändå är. Det är inget litet jordklot vi bor på, även om det ju nog ändå är ganska imponerande att resan Hemhem  österut gick på bara 13 h! Den största anledningen till att hemresan till Minnepaolis tog så länge, var det sju timmar långa uppehållet på Kelfavik, Islands flygfält. Det är inte  alltid så lätt att få alla flyg att stämma och denna gång gick det på detta sättet.

Barnen är så nöjda att vara hemma och  att få sova i sina egna sängar igen. Och det kan  jag ju nog säga att vi vuxna är glada över också. När en resa har varit riktigt bra är det skönt att komma hem igen. Och som alltid när vi är hemma i Jakobstad, är det ju endast JAG som är hemma, alla andra är turister. Fast nu har jag faktiskt bott utomlands längre än vad jag bodde i Jakobstad, så nu börjar jag nog ha turiststatus jag med!

Hur har vi då tillbringat denna dag, den första hemma i förorten? Jo, det har handlats, städats, tvättats en massa kläder, rensats ogräs i trädgårdslandet, vattnats blommor i blomkrukor och sist men inte minst bjudit tacksamma Svärföäldrar på mat.

Nu är klockan snart 22 och eftersom jag varit uppe med tuppen sedan kl.05.00 pga tidsskillnaden igen, så är det hög tid att jag kryper  till kojs. God natt kära läsare!

Annonser

De sista läckerheterna….

…har uppätits, väskorna är packade, villan städad och imorgon styr vi kosan västerut igen. Avskedskramar har delats ut till höger och till vänster, men inga tårar har faktistk fallit…än! Vi får ju se hur det går med den saken imorgon  när planet lyfter från Vasa. Om det blir till tårar eller inte. Oftast burkar det  ju  nog komma ett par. Inte många, jag vet ju att vi är tillbaka om två år eller förr, men ändå brukar nog ett par tårar droppa här och där…

Vi får höras från den västra sidan av Potten!  🙂

De sista läckerheterna har uppätits…

Home sweet home! 

Det är kallare än i Minnesota, det är ljuvligt, det är fyllt med skratt och lite tårar, det är helt fantastiskt att återse släkt och vänner och det är absolut underbart att vara hemma! 

Vi är halvvägs igenom och har en vecka kvar innan vi återvänder till mitt andra hem i Staterna…. men vem räknar dagarna egentligen…?! 😃

Kompisar

Hon är en älskad valp den här Fiona vår! Denna bild tog jag igår på eftermiddagen av Dottern och Fiona. 

Dottern är kluven, hon vill så väldigt gärna åka till Jakobstad och hälsa på mommo, moffa och kusinerna och alla andra släktingar, men samtidigt vill hon också stanna hemma med hundarna. Och det går ju liksom inte att ta med hundarna heller, fastän hon nog gärna  skulle göra det. 

Ikväll, lördag bär det av. Det blir nog till att lämna Fionavalpen hemma trots allt…! 

Auf Wiedersehen! 

Hon har följt efter mig hela dagen, tätt i hälarna. Likaså med vår äldre och större hund. De vet inte vad som är i görningen, men de vet att något är i görningen när jag springer upp och nerför trapporna idag. Det är nämligen på detta sättet att mor i huset har spenderat dagen i packandets tecken. Hundarna skall ha en F.d granne boende hos dem här hemma hos oss ochimorgon  kväll sätter vi oss på planet österut! Långt österut med mellanlandningar både i Reykjavik och i Stockholm. På seneftermiddagen slår landmingsstället på det mycket mindre planet än de som vi börjar resan med, ner på landningsbanan i Vasa. Några timmar efter det är vi hemma i Jakobstad! 

I år hyr vi villa ( stuga för er som bor i Sverige!) vid havet. Utan rinnande vatten, utedass och utan wifi!! Alltså blir det ingen blogguppdatering medan vi njuter av släkten och Österbotten! Hoppas nu bara att jag lyckass ta med lite av vår värme härifrån i Mellanvästern  också… 

På återseende! 😃🇫🇮

When the mice are away, the cats will play

Det blev lunch på tu man hand för Dottern och mig i tisdags. Vi tillbringade merparten av förmiddagen vid Shoppingcentret och såg på kläder. Efter några timmars vandrande, mycket tittade och ganska få inköp,  bestämdes vi oss för en god lunch på den lite finare restaurangen.

Lunchmenyn utdelades av den unga servitrisen Amanda och det tog en stund för oss att göra våra beslut.

Resultaten av  dessa beslut kan ni se ovan. Dottern bestämde sig för dagens fisk, vilket var lax fångad i Alaska serverad på en risbädd med utsökta gröna bönor till. Normalt är det jag som väljer fisken, men den här gången valde jag ett annan alternativ. Det blev grillade avokadohalvor fyllda med en kycklingsallad. Salladsblad täckta i kryddor och i en utsökt salladsdressing baserad på bl.a parmesanost serverades med den grillade avokadon.

Behöver jag säga att det var gott?

Dottern, som älskar sötsaker av alla de slag bad att få efterrätt. jag spjärnade  emot, tyckte inte att vi behövde efterrätt efter en sådan utsökt lunch, men eftersom vi ju var ute på tumis, så gav  jag mig. Chokladtårrtan på denna restaurang är utsökt god och gigantisk, så jag visste att det skulle bli över att ta hem. Den serverades med både grädde och vanlijglass och var precis så god som jag kom ihåg från ett tidigare tillfälle när Maken och jag  hade köpt hem denna tårta åt barnen. Då, precis som nu blev det en rejäl portion över, som den trevliga Amanda packade ner i en låda åt oss at ta hem. Gissa om det blev glada miner hemma den kvällen…?!

Vi hade alltså en riktigt trevlig shoppingdag i tisdags! Mera sådant lär det bli om några veckor igen, när de yngre barnen har flera lägerveckor…!

Ur tiden….

Jag har just kommit in från att ha tömt brevlådan. Den här  katalogen fanns bland annat i den. Gula sidorna! Alltså vem i dagens läge använder Gula sidorna? Jag bara frågar! 

Tyvärr åkte denna katalog direkt i pappersåtervinningen. Tänk vilket slöseri med tid, produktion, material och energi! Måste helt enkelt se till att vi går till nätsidan och väljer att inte längre få denna katalog, som inte längre tjänar sitt syfte som den en gång gjorde….