Godmorgon på fredagen

Jag kom just in igen efter att ha följt Lillasyster till skolbussen. Klockan är halv åtta på morgonen och solen har vaknat och håller på att stiga upp. Så här vacker är himlen.

Det är äntligen varmare ute, hela fem plusgrader lär vi skall få njuta av denna fredag. Dock är inte vintern över ännu. En snöstorm är på kommande igen under helgen enligt meteorologerna…

Annonser

Throwback night

När vi har   ‘Throwback  night på Zumba så innebär detta att vår instruktör använder en äldre spellista från den som vi normalt dansar till och det gäller att komma ihåg dessa rutiner från flera månader bakåt. Ibland är det svårt, beroende på hur många månader det har gått sedan sången och rutinen användes och ibland lättare förstås om rutinen och sången är nyare och de är följaktligen lättare att komma ihåg.

Nu har jag INTE filmat mig själv udner favoritlåtarna ikväll, nej, kära läsare, SÅ roligt skall vi inte ha, men jag sökte upp sången på YouTube istället.

Varsågoda! Språket är portugisiska.

 

Ut med det gamla, in med det nya

Egentligen var vi ute i ett helt annat ärende förra veckan, men det måst jag ta i ett annat inlägg för nu är klockan sen igen och det är dags att krypa till kojs väldigt snart.

Hur som haver, medan vi stod där i möbelaffären i det där andra ärendet fick jag syn på…drömsoffbordet! Alltså, inget som vi hade tänkt att vi skulle inhandla precis men Maken tyckte också om det och soffbordet som vi hade  hemma har ju ett par år på nacken och kunde ju nog verkligen uppdateras…

Dock är detta soffbord egenhändigt tillverkat av Maken när han behövde ett soffbord för sitt rum på elevhemmet som ung studerande och därför har detta soffbord en helt självklar plats i vårat hem. Förpassat till TV rummet i källarvåningen nu, javisst, men tas  absolut inte till ngn Loppis!

Isället för den gamla trotjänaren flyttade ett nytt, mycket elegantare soffbord in i lördags när Maken hämtade detta från möbelaffären eftersom det levererats dit  några dagar efter att vi hade köpte det.

Det kändes lite konstigt med ett runt bord, vi har ju i princip ALLTID hafe ett rektangelbord, men nu nåra dagar senare börjar vi vänja oss. Och ja, visst är vi nöjda över vårt lite förhastade beslut. Något som Maken och jag sällan gör, snabba beslut. Vi tycker om att tänka på saker, vända på steken så att säga och kanske ibland älta lite för mycket, vad vet jag? Hur som helst, det blev ett nytt, runt bord och frun i huset är väldigt nöjd…! Dock var inte barnen så säkra på det nya bordet, med de lär väl vänja sig…

Det där pudervita kom

Vi fick inte så mycket av den där vita varan som det hade utlovats. I norra delen av Minnesota fick de desto mera och där kanske det ännu snöar i bloggande stund.

Jag har just kommit in efter att ha skottat halva uppfarten, vilket räckte den här gången. Det blåste rejält idag, nordvästeridrån, vilket i sin tyr betydde att snön fotbad drivor på den ens delen av uppfarten, men inte den andra. Snön kom från delstaten i nordväster, North Dakota. Med snön kom också de hårda, kalla prärievindarna, vilka blåste snön i drivor och skymde sikten under hemresan från jobbet denna eftermiddag. Denna arbetsresa som i normala fall tar 20 minuter,förlängdes idag pga snöovädret och till nästan dubbelt så länge som i vanliga fall.

Hur som haver, hem kom jag, Maken och alla barnen på sina respektive skolbussar och inga olyckor på de snötäcka vägarna råkade ngn utför. Det får man ju vara glad för!

Nu är snöfallet över för denna gången och nu, efter flera dagars milt vinterväder, är vi på väg tillbaka ner i frysboxen… ännu håller vintern sitt fasta grepp om oss här i norr!

Ett tyst rop på hjälp, som ingen hör

Hon simmar varenda dag vid gymet. Långa, plågsamma, tunga tag i vattnet, men huvdet ner mot ytan.  I simdräkt och simmössa glider hon fram, nästan som en levande död. Ett skelett som lever. Bara lyfter huvudet och andas när hon behöver. Hon simmar länge och långt och som sagt, långsamt. Det finns inte mycket kraft kvar i kroppen efter en bra stund på löpbandet före. Hon springer inte, det tvivlar jag på att hennes utmärglade kropp ger henne energi till, men hon går, i förvånansvärt rask takt ändå. Gissar att hon också har satt upp  löpbandet på backe för att få lite mera motstånd.

På löpbandet har hon på sig säckiga kläder. vanligen blåa, hellånga joggingbyxor och en lång, vit, tröja, som täcker  hela hennes  överkropp.

Det är liv och rörelse runtomkring henne, men hon existerar endast i sin egen värld. Hälsar inte på ngn, ler inte, fokuserar på den dagliga träningen, som håller på att ta död på henne. Det pratas och skrattas och ungdomarna på simlaget tränar hårt de också, men i friskare, starkare kroppar. Kroppar som får tillräckligt med näring, som pga att de växer och utvecklas hela tiden, ibland är smalare och ibland lite tjockare. Normala kroppar om skall tjäna dem hela livet ut.

Ingen verkar märka det levande skelettet i simbassängen. Jag har säkert sett henne tusen ggr vid det här laget och ikväll frågade jag äntligen en bekant om inget kunde  göras, om ingen kan hjälpa denna kvinna, som så tydligt lider av anorexi och desperat behöver få hjälp.

Jag lutar mig neråt mot  en bekant kvinnan och viskar i hennes öra:

– Do you know  anything  about the lady swimming here every night? Do you know who she is or if she is receiveing any help?

Varpå mobilen tas fram av den bekanta kvinnan, ser lite förstrött på skärmen, surfar lite medan hon tänkte på sitt svar.Till slut kläcker hon ur sig:

-No, I don’t know who she is, but I guess she is suffering from a medical condition…

Jag svarade helt chockat:

– Yes, it’s called anorexia and she will not be around much longer! isn’t there anyone we can talk to to get some help for her?!

Varpå den bekanta kvinnan helt ignorerar mig och fortsätter att surfa på mobilen. Pratet och ståhejet fortsätter runtomkring mig medan jag tittar ut till simabssängen och den undernärda kvinnan igen. Nog är det ju märkligt ändå att här har vi en medmänniska, som helt klart behöver hjälp på alla sätt och vis, och ingen verkar bry sig nämnvärt, utan fortsätter att surfa på sina mobiler, prata och skratta sinsemellan och låtsas som om ingenting pågår…

Jag kände mig ledsen och illa till mods och gick upp till omklädningsrummet för att duscha och byta om efter mitt Zumbapass…

Värmebölja!

Efter två veckor i frysboxen har graderna stigit med hejdundrande hastighet och idag hade vi en otroligt ljuvlig vinterdag helt utan minusgrader!

På seneftermiddagen gassade solen nästan från en molnfri himmel och jag blev igen påmind hur långt söderut Minnesota egentligen ligger. Ljuvligt! ( Ju äldre jag blir, desto mera tolererar jag denna årstid vi nu befinner oss i, istället för att tycka om den.Hörde på radion idag att vi har 70 dagar kvar till den offciella våren!)

För att riktigt fira denna värme, blev det skridskoåkning för Lillasyster och en hel massa barn i området  efter att skolbussen hade släppt av dem efter skolan idag.

Till och med hundarna njöt av det vackra vädret:

Lilly njöt på utsidan  på uppfarten framför vårt hem, medan lilla Fiona njöt på insidan i solen bakom glasdörren:

På kvällen tog jag hand om ett annat måste innan det blir kallt igen- tvätta bilen! Jag fick min bil tvättad för några dagar sedan och ikväll, medan flickorna hade lektioner i piano, såg jag till att få bilen som Dottern kör tvättad. Kön till biltvätten var lång, jag var inte den enda med denna tanke denna varma kvaäll i januari.

Efter att solen hade gått ner, sjönk temperaturen förstås ner till några minusgrader igen, konstigt vore det ju annars, men tillräckligt varmt att få bilen tvättad var det verkligen.

Det blev en halv timmes väntan i bilkön in till tvätten, men eftersom jag hade bestämt mig för att få det gjort ikväll, satt jag tålmodigt kvar i kön…

Kris i pepparkakslådan!

Vanligen bakar jag endast pepparkakor till jul, men flickorna, speciellt Lillasyster bad mig göra en till sats deg efter julen. I fredags på kvällen blev det då en till sats deg och i lördags på eftermiddagen bakades det…

Och det var faktiskt så roligt, så jag gissar att vi gör om detta ganska snart igen när de 130 stycken pepparkakorna som vi bakade är uppätna…