His and hers

Jag tycker om vitt vin, Maken rött. Nästa varje kväll tar vi ETT glas vin tillsammans. Jo, ni läste rätt, nästan varje kväll, men vi tömmer inte flaskor, utan vi tar varsitt glas vin. Det är gott och avslappnande och mera än ett glas vin behöver jag inte. Fast, som sagt Maken vill gärna ha rött och jag föredrar vitt.  Då ser det ofta ut som på bilden ovan från gårdagskvällens vinval.

Ikväll, måndag, råkar vi båda ha ett glas vitt framför oss när vi sitter här vid våra repektive datorer. Det är sgs natt och ute blåser hösten in. Med iskalla vindar och de, för årstiden, så ovanligt varma temperaturerna faller snabbt ner till minusstrecket eller strax över. Det mera normala för slutet i oktober. Det blir nog varmare jackor, mössor och vantar som gäller imorgon vid busshållplatsen vid 07.30 tiden.

Vackert så, det är oktober! Ha en trevlig tisdag gott folk! Jag skall avsluta mitt vinglas och sedan knyta mig medan ni börjar dagen där hemma på andra sidan Potten. God natt!

Annonser

Drömresan

Redan i somras påbörjades planeringen. Lillasyster har nu tagit lektioner i att lära sig spela harpa i ett år och har gått så pass snabbt framåt att den hyrda nybörjarharpan behövdes så småningom bytas ut till ngt bättre instrument. Vi hade såklart hoppats på att hon kunde öva på sitt hyrda instrument lite längre, gärna ett år till, men hennes harplärare menade att  vänta till nästa sommar (2018) var nog det längsta som vi kunde ha Lillsyster traktera detta  hyrda instrument.

Alltså började planeringen. Lillasyster har hittat sitt instrument. Hon älskar att spela, att öva är inget vi behöver tjata på henne om, hon går självmant till harpan dagligen och övar enkelt 30 minuter på rakan utan tjat från oss föräldrar.  Ävenom intresset kanske kommer att svalna, tor vi inte att det kommer att svalna  i det första taget.

Maken kontaktade harpfbariken/butiken Lyon och Healy i Chicago. Om ni som läser detta förstår er på detta vackra instrument, så är Salvi harporna som finns i Europa, egentligen samma märke. Ett av företagen köpte upp det andra för några år sedan och nu tillverkas en del av Salvi harporna i Italien och sedan skickas de till Chicago till Lyon och Healy för att färdigställas här i Mellanvästern  i delstaten i Illinois. ( där Chicago ligger.)

Efter att Maken hade kontaktat damen som sköter om försäljningen av dessa harpor, blev det bestämt att han och Lillasyster skulle åka på en snabbvist till fabriken/butiken i Chicago i oktober.

Eftersom vi inte ville att Lillasyster skulle behöva vänta i evigheter på denna resa, berättade Maken den otroliga nyheten åt henne på torsdagen  före helgen  innan resan skulle se. Hon visste ju förstås att henens lärare ville att hon skulle byta till ett bättre instrument och under lektionerna hade hennes  lärare redan bytt harpa åt henne. ( eleverna har en harpa hemma, men spelar på en annan under lektionerna eftesom det handlar om så stora instrument.)

Så här glad blev hon när hon fick ta del av den otroliga nyheten att hon var på väg till Chicago endast två dagar senare…

(Fotot är suddigt pga att Lillasyster hoppar upp och ner av glädje och spänning!)

Sedan var det endast fredagen och lördagen kvar att packa och se till att Maken och Lillasyster hade allt som de behövde och tidigt på söndagsmorgonen bar det av till flygfältet.

Efter landning i Chicago och efter att Maken och Lillasyster hade kommit fram till hotellet och lämnat bagaget, åkte de på lite sightseeing. Det var en aning komplicerat att ta sig fram, eftersom det råkade vara samma söndag som det sprangs maraton i denna jättelika stad på 8 miljoner invånare!

Fram till den jättelika byggnaden som innehöll alla möjliga slags fiskar och vattendjur kom de  så småningom i alla fall. Bland såg de de en delfin show, som de båda var väldigt förtjusta i.

Efter en riktigt skön och avkopplande kväll på hotellet, med bl.a ett doppp i den lilla hotellbassängen och en god natts sömn, bar det då iväg till Lyon och Healy på måndagsmorgonen.

Damen som Maken hade ordnat besöket med, visade sig vara enromt trevlig och hade valt två mindre harpor för Lillasyster att pröva. De stod ställda i ett privat rum och hon gick ut medan Lillasyster och Maken fick titta och bekanta sig med dessa oerhört ståtliga instrument. Lillasyster satte sig genast ner för att provspela och var förtjust direkt. Vilket ljud! Vilket vackra harpor! Vilken ton!

Hon tyckte om båda harporna som hon fick provspela, men den andra visade sig ett strå vassare  och den valde hon efter en stunds tvekande och lite mera spelande.

Här står hon, nöjd och glad efter att hon har valt sitt instrument!

Nu är det ju inte så lätt att flyga hem en harpa precis! Maken hade på förhand berättat åt Lillasyster att hennes nya instrument inte skulle komma med henne hem på planet, så hon var inte helt förkrossad när hon måste skiljas från sitt nya instrument.

Efter besöket på fabriken var det bara att ta tåget tillbaka till hotellet och efter en snabb lunch, blev det tåg igen, men den här gången tillbaka till flygfältet.

Hem  till förorten kom de måndag kväll till mig och tonåringarna och följande dag väntade skola, precis som vilken annan vardag som helst. Detta var nog bra, för nu började den långa väntan på att en harpa skulle anlända…

Den fraktades hit till Minneapolis och förorten med ett fraktbolag och anlände äntligen i torsdags, två veckor efter att Lillasyster fått ta del av den otroliga nyheten att hon skulle få en alldeles egen harpa!

En förväntansfull Lillasyster ser på när den enorma lådan lastas ur långtradaren…

Lillasyster fick snällt vänta tills Maken kom hem från jobbet på torsdag kväll innan vi började öppna detta enorma paket med sitt dyra innehåll…!

Äntligen kom Maken/pappan hem från jobbet och äntligen kunde vi börja öppna den enorma lådan. På bilden ovan inspekterar Maken och Lillasyster harpan för att förse sig om att den hade klarat transporten i samma skick som den köptes. Jodå, den var enromt bra inpaketerad och allt såg bra ut. Nu var det dags för Maken att stämma harpan åt henne och sedan skulle hon äntligen få provspela…

En enormt glad och lycklig Lillasyster spelade och spelade på sin nya harpa och Maken fick, med jämna mellanrum, stämma den igen. När stränginstrument har nya strängar, förlorar de snabbt stämningen i och med att strängarna ännu är lösa och tänjer lätt på sig. Om ngn vecka eller så kommer strängarna att ha hittat sitt rätta läge och Maken behöver inte stämma fullt så ofta. Och om Lillasyster fortsätter att spela och öva så ofta som hon gör just nu, kommer Maken att få fortsätta stämma denna harpa flera ggr dagligen några dagar till gissar jag!

 

 

 

 

Livsnjutaren 

Vår lilla, stora Fiona i stolen på verandan. Njuter av den oerhört varma oktobersolem på eftermiddagen efter att jag och flickorna kommit hem från skola och arbete. 

Fast posera för kameran ville hon inte riktigt ändå. Jag ropade hennes namn flera ggr, men hon vägrade envist att titta på mig. 

Det var lite som att hon ville säga att,  visst såg hon mig, men hon tänkte verkligen inte posera  för ngn bild för min blogg eller  några sociala  medier. Någon ordning på torpet måste vi ju ha i alla fall! 🤔😜

De där växande barnen….

Ni som läser min blogg,vet att jag och Maken har tre barn. Ni som läser min blogg och som också är föräldrar vet hur enromt snabbt barnen  växer!

I helgen blev det till att åka med Sonen att handla kläder. Igen! Det behövdes tillräckligt långa jeans och en vinterjacka. Så efter söndagens simträning åkte Maken och han iväg till varuhuset. Jeans hittade de faktiskt ganska snabbt, trots den otroliga röran i affären och sedan var det då att förska hitta en vinterjacka.

Javisst, det ser ju lite tokigt ut med shortsen förstås, men eftersom det är rätt varmt här hos oss på dagarna ännu, har Sonen inte bytt  om till höstkläderna, som den övriga familjen. Nåja, vid 13 års ålder litar jag på att han förstår när han är kall och byter om till jeans, nu har han ju dessutom nya!

Sonen tyckte om båda jackorna som han provade, men beslöt att inte köpa en just nu. Skyllde på att det var för varmt ute ännu. Och han har faktiskt en riktigt bra höstjacka, som han nog kan använda i flera veckor ännu eftersom denna Son är så oerhört varmblodig!

Rolgit hade mina gossar i alla fall när de åkte iväg på tu man hand till affären för att handla kläder!

Så, idag, under min lediga måndag och efter mitt Zumbapass, blev det då jag som åkte och tittade på kläder till en viss Lillasyster. Igår kväll gick vi igenom hennes kläder i hennes klädskåp och det visade sig att hon hade vuxit ur det mesta hon med. Eftersom hon var i skolan idag på eftermiddagen åkte jag utan henne och visste inte riktigt vilken storlek hon nu är. Jag råkade ha tur, uppskattade henens storlek mitt i prick och det blev två nya jumprar och ett par nya byxor och hör och häpna…allting passade! Verklig tur jag hade måste jag säga!

Att hon till råga på allt tyckte om den rosa jumpern var ju helt förtäffligt! Turkost  är den nya favoritfärgen, men eftersom jumpern hade ansiktet av en tvättbjörn, spelade det tydlgien ignen roll att den var rosa!

Glad i hågen har Lilalsyster valt kläder ikväll tills imorgon och såg fram emot att ha på sig ngt nytt till skolan imorgon. Och det kommer jag ju nog ihåg själv också, hur roligt det var att ha på sig ngt nytt till skolan!

Rykande heta

Rykande heta kom våfflorna ut ur våffeljärnet imorse redan vd sju tiden. Jag hade lovat barnen våfflor till frukost ( jo, jag vet, vi är lite bakvända här på andra sidan Potten där våfflor  ofta äts till morgonmål…!)

Jag blandade till smeten sent igår kväl. Lade de våta ingredienserna färdigt blandade i kylskåpet och de torra fick stå färdigblandade i en bunke under lock på köksön och vänta på morgonen. Vid 06.45 var det redan full fart i köket och nöjda och mätta barn åkte glada i hågen till skolan imorse.

En nöjd mamma har städat upp köket efter sig och nu, denna lediga måndag, bär det av till veckans första Zumbapass!