Tänk att jag glömde…!

image

Jag stod vid disken på jobbet och gick igenom pappersarbete. Plötsligt kände jag att ngn stod och tittade på mig. Ni vet den där känslan som man kan få fast man inte ens ser personen i fråga.

Jag tittade up och där stod han, min friare som en av mina  arbetskamarater kallade honom! Jodå, visst var det maken och i handen höll han blombuketten ovan. Jag, som i regel inte tycker om att dra uppmärksamhet till mig, kände hur kinderna blev eldröda och på samma gång blev jag varm i hela kroppen.

Min friare sade:

– Happy anniversary!

Varpå mina kinder blev, om möjligt, ännu rödare! Jag hade nämligen GLÖMT! Alltså, jag är normalt inte den som glömmer, men föklaringen ligger nog i det att vi faktiskt har två bröllopsdagar!

Vi gifte oss nämligen första gången på vintern år 1995. En liten, privat ceremoni där Makens föräldrar var våra enda vittnen. Jag ändrade mitt efternamn, men bar ingen vigselring ännu. Det var inte många som visste att vi hade gift oss.

Anledningen till denna tidiga ceremoni ( vårt datum för det riktiga bröllopet var i början på juli samma år.) var mitt visum höll på att gå ut och jag behövde påbörja pappersarbetet för mitt uppehållstillstånd. Fast, man kan inte få uppehållstillstånd i USA och man inte är gift med en amerikansk medborgare. ( vanligtvis i alla fall. Med Trumpen vid rodret verkar allt detta barka åt skogen, men det tar vi en annan gång.)

Alltsaå, sagt och gjort. Vi gifte oss den 28.2 1995 den första gången, men det var verkligen ingen höjdare till bröllop! Riktigt bröllop med släkt och vänner från båda sidorna skedde sedan i juli samma år och DET kändes  och är vår riktiga bröllopsdag.

Fast, jag måste ju nog säga att det hela kändes en aning snopet igår, att Maken kom ihåg och jag glömde! Och blommorna? Ja, de doftar helt otroligt underbart!

Ung brud...
Ung brud…

 

Vardagslyx

– Ett uppvärmt hem när det är -20 grader ute. Tankarna går till alla hemlösa  som hukar under broarna  för att komma undan den brutala blåsten runtom  i Tvillingstäderna…

– Teknikens under! Meddelanden från min faster under arbetsdagen om en gemensam släkting som har det kämpig på hemmafronten i Finland.

– Ett underbart jobb som jag trivs med.

– Fungerande tvättmaskin och torktumlare

-Friska, välmående barn.

-En omtänksam Make

– Ett glas vin, ett tänt ljus och lugn och ro….

image

 

Bröllopsgåvan

image

Den kom med i kappsäcken på den där gamla goda tiden när man fick resa med nästan vad som helst i kappsäckarna. Bröllopsgåvan till Maken och mig när vi gifte oss här på andra sidan Potten en väldigt varm sommardag på 1995. Ända sedan den där första julen som gifta, för 21 år sedan har vi hängt upp  dem. Tro, hopp och kärlek, hängda i våra olika hem som vi haft genom åren.

I början när vi hängde dem drabbades jag av enorm hemlängtan. Trots att jag trivdes här, fick jag sådan hemlängtan att det nästan fysiskt gjorde ont!

Numera har jag kommit över den där våldsamma hemlängtan. Säkert för att jag  och Maken har skapat egna traditioner och nu har egna barn. Numera känner jag endast varm glädje när vi hänger dessa fina symboler och tankarna går hemåt till Jakobstad och släkt och vänner där och på andra håll i Europa.

I år går också tankarna til fina mommo som gick bort i september efter ett långt och fint liv. Första julen utan henne firas i år där hemma av mina anhöriga. Kommer att kännas annorlunda.

Då jag och mina syskon bodde hemma bjöds det alltid på julkaffe med dopp på juldagen hemma hos mommo ( mormor). Och det var inte bara en och två sorters småbröd, utan alltid flera olika förstås och man ombads  att ta av allt, helst flera gånger. Eftersom min mommo hade fem barn och alla hade familjer, så besöktes mommo i omgångar på juldagen. Henes lägenhet på äldre dagar var inte särkilt stor och det blev fort trångt med alla kusiner och syskon. Fast sådan var hon mommo/fammo min. Ville alla väl och måna om alla….

Dessa fina julsymboler hoppas jag föra vidare till mina  egna barn någon gång. Man vet ju aldrig hur det blir med dem när det kommer till denna finlandssvenska/amerikanska uppfostran. Förhoppningsvis kommer de att uppskatta och fira på båda sätten när de blir vuxna och har sina egna familjer…

Tänk vad en bröllopsgåva kan föra med sig!

 

46

image

Maken  fyller idag. En helt vanlig torsdag. Det är svårt att klämma in firandet mellan simlektioner, harplektioner,  och jobbtider för Dottern, så det blev inte så hävt ikväll, men Maken verkade nöjd i alla fall.

Köpistårta och några små presenter, det blev allt.  Dock verkade han som sagt nöjd ändå och det är ju faktiskt huvudsaken. Grattis kära Make, 46 år idag!

Nu skall här grillas!

image

image

Jag grillade förra veckan. På MIN kolgrill. Det blev riktigt bra om jag får säga det själv. Först ut blev det revbensspjäll och dagen efter bjöd jag på grillade kycklingben. Jag trivs med att grilla- på kolgrillen! När det kommer till Makens gasgrill vågar jag inte ens lägga på den. Det är ett farligt monster som fattar eld så fort man ser på den, så den undviker jag till varje pris.

Alltså har vi två grillar. Jag använder min gamla, 20 åriga kolgrill och Maken sin nya gasgrill som han köpte åt sig själv till födelsedagen för några år sedan.

Efter detta grillande råkade jag  råkade  jag i förbifarten nämna till Maken att jag tycker bättre om att grilla över kol och att maten smakar godare tillagad över kol.

Idag, söndag kom han hem med denna:

image

En sprillans ny kolgrill!! Weber dessutom! Här är min gamla:

image

Tydligen tyckte inte Maken att den otroligt vackra blombuketten som han gav åt mig på födelsedagen var tillräckligt och han hade funderat på vad han kunde hitta på åt mig.

image

Jösses! Hur många kvinnor får en GRILL av sina äkta hälfter/partners/sambon?! Jag bara undrar liksom…?!  😉

Bröllopsdag nr.21

Vi firade bröllopsdag igår igen. Det blev egentligen inga märkvärdigheter, men det blev trevligt och väldigt mysigt.

Vi hade reserverat bord på en ny restaurang i den närliggande förorten. och hör och häpna, jag tog inga bilder av maten!

Dock var den utsökt! För mig blev det lax och för Maken blev det musslor.

Efter den fina och goda middagen gick vi ut på promenad och såg på de fina båtarna och sjön. Kvällen var varm, med en skön bris, dock inte från havet, men i alla fall.

Vi var verkligen inte de enda som var ute och gick dena vackra kväll utan vi såg en hel del andra som njöt i lika stora drag som vi gjorde.

Efter att vi hade gått en bra stund tog vi oss varsin glasstrut. För mig blev det vanlijglass med pekannötter i och för Maken blev det vaniljglass med bl.a jordnötter i.

Efter en riktigt lyckad kväll återvände vi hem till barnen och vardagen igen. Maken jobbar helg, så det var bara att styra kosan hemåt, så att han fick krypa till kojs normal tid och så behövde Sonen hämtas från kompisens, men visst hade det varit en trevlig liten utflykt!