Efter kvällspromenad i hettan…

… blev det en skål med iskallt vatten för trötta, flämtande hundar och sedan, som pricket över i:et, varsin skål med hundglass! Jo, i detta möjligheternas land säljs ngt som faktiskt kallas hundglass! Egentligen är detta inte alls som det som vi kallar för glass, utan det är egentligen frusna vitaminer bra för hundar, smaksatta med, i detta fallet, jordnötssmör. Men det var kallt, och gott och eftersom den evinnerliga luftfuktigheten vägrar gå ner, så tog Lillasyster och jag hundarna på kvällspromenad kl.19.45  på kvällen. Solen stod lågt på himlen och skulle snart till att börja gå ner bakom grannhusen, men trots detta var luften ännu kvav och full med tropisk fuktighet.

Vi var alla rejält trötta och svettiga efter den två och en halv km långa promenaden. Efter att vi hade sett till att hundarna var omskötta, blev det till att ta en iskall dusch för att ngt så när känna sig som människa igen.

Om vi nu kunde få in lite torrare vindar norrifrån… Please Canada?

Annonser

Intimt och trevligt

Vi blev inte ens tjugo personer som lyssnade på Lillasyster idag på eftermiddagen, men kanske det var bra det ändå som första solokonsert. Jag hade bjudit ett femtiotal  personer, men somrarna är inte ngn tid då folk sitter hemma precis. Alla möjliga resor görs förstås och om det inte reses, så är det annat som upptar familjers tid på sommarhelgerna.

Trots den lilla publiken, eller kanske till och med pga den lilla publiken, gjorde Lillasyster mycet bra ifrån sig under sin allra första harpkonsert. Eller åtminstone hennes först SOLOkonsert. Hon spelade välövat igenom hela boken utantill, vilket är hur Suzuki metoden utövas. Suzukielever, inom alla möjliga instrument, lär sig traktera sina  instrument på gehör först och sedan lär de sig spela efter skriven musik. Nu kan ju Lillasyster redan läsa musik, eftersom hennes första instrument var piano och henens lärare i detta instrument, undervisade enligt den mera traditionella metoden.

Det enda som gick lite fel idag under konserten, var att Lillasyster helt glömde bort att spela en sång! Och hon glömde den så rejält, att hennes lärare sedan frågade henne efteråt varför hon inte spelade de och Lillasyster visste inte ens om att hon hade helt glömt bort den!  Det var ganska lustigt och Lillasyster såg bara häpen ut!

Nu har hon denna första solokonsert  bakom sig och får gå vidare med sina studier i harpmusikens underbara värld! Bok/häfte nummer två är redan påbörjad och jag gissar att nästa solokonsert efter avslutad bok blir om ca. Ett år.  Vi får se…

Kaffebordet innan alla lådor och burkar öppnades. Nåja, kaffe, och kaffe, det serverade vi inget, men de hembakta kakorna, bananbrödet blåbärspajen och frukten lät sig väl smaka och allt gick åt som smör i solen. Det är roligt att baka när det uppskattas!

Hemmalandning i 24 h….

Denna årliga tradition  i Wisconsin Dells bjuder inte bara på tradition, men också på mycket och många skratt, massor med plask i vatten,  Sonen kör runt, runt och runt på banan med go karts och medan han gör det, plaskar resten av gånget runt mera i vattenparkerna. Kort och gott, en skön vecka, med få måsten och mycket trevnad.

Mycket blogg hann jag inte med. Kvällarna ägnades precis som jag hade hoppats: borta från skärmarna och hela gänget  bänkade sig runt det stora bordet med ngt sällskapsspel.

I år var det Dominobrickorna som var populärast och det blev hela tre uppesittarkvällar med dessa brisckor. Två andra kvällar blev det kortspel som togs fram.

Tyvärr visade vädret sig inte från sin bästa sida. regnet öste ner ända från tisdagen till fredagen. Tack och lov fanns det mycekt att göra inomhus också, men nog blev det ju lite tråkigt med allt ihärdigt regnande.

Stugan som vi bodde i och som vi bott i förut, ligger omgiven av skog på två sidor och en golfbana på den tredje. Detta i sin tur leder till att naturen med alla möjliga och omöjliga djur kommer tätt inpå. Speciellt vitsvanshhjortarna kommer nära och vi såg hela tiden två honor, som sinsemellan hade tre unga rådjur med sig, alltså hela tre Bambi!

På bilden ovan ligger en av honorna i gräset och njuter medan vi kör försiktigt förbi i bilen. Vana med människor är de, men ändå ville vi ju inte skrämma dessa ståtliga och vackra djur.

En av ungarna springer över en av stigarna till sin mamma, som gick lite längre fram och nosade i marken efter godsaker.

Vi tog en promenad på kvällen för att pröva lyckan för att se om vi fick se vitsvansar på nära håll och besvikna blev vi verkligen inte. Vi gick tysta och långsamt och fick se en hona och två av ungarna på väldigt nära håll den kvällen.

Efter en intensiv vecka på lite annat sätt än det vanliga, har vi nu landat tillbaka i förorten utanför Minneapolis igen. Eller, en del av oss i alla fall.

Det är nämligen så att de två yngre barnen befinner sig, efter hela 12 h i bil, i norra Arkansas hos Makens kusin, där de skall tillbringa en vecka. . Ngt som också har blivit lite av en tradition…

Redan vid åttatiden imorse, efter ett ordentligt kramkals, bar det iväg på den långa bilresan. Dottern ville inte åka med den här gången, så hon åkte  hemåt med Maken, Svärföräldrarna och mig istället. Syskonen begav sig däremot sydvästerut….

Denna bild togs  efter kramkalaset ovan och sedan bar det iväg. Fram till Kusinen  i delstaten Arkansas kom de vi 20.30 tiden, efter drygt 12.5 timmar i bilen. Ingen kort resdag precis…

För oss som åkte norrut var dagen i bilen  betydligt kortare, endast fyra timmar med  lunchpaus tog det att köra sträckan hem från Wisconsin Dells.

Efter att vi kommit hem, har vi inte fått en lugn stund. Det skulle handlas mat, Maken behövde sköta om sitt akvarium, bubbelpoolen behövde skötas om, blommor behövde vattnas och ses om, gräsmattan klippas, tvätten tvättas och trädgårdslandet rensas. Men nu är allt klart, Maken sover tungt här bredvid mig och imorgon på förmiddagen skall vi packa igen. På måndagseftermiddagen börjar nästa äventyr…!

 

  Tanter på rad

Ja, så här satt vi igår vid simbassängen medan regnet  skvalade ner över oss. Under Makens golfparaply försökte vi skyla oss från regnet så gott det nu gick. Tanter på rad vid simabssängen. Min Kusin Vitamin med familj har nämligen  befunnit sig här hos oss den seanste veckan, vilket  är anledningen till att denna blogg inte blivit särskilt uppdatera på sisonte men,  roligt har vi haft det!

Till denna kära Kusin Vitamin hör också en nioårig Dotter och Make också, och de tillsammans med oss har bott under samma tak under en veckas tid.

Och bra har det gått också och roligt har vi haft! Magmusklerna har fått ordentlig  träning och då är det  ju verkligen som bäst.

Igår, måndag, medan vi tanter satt udner det jättestora paraplyet, befann sig vår Lillasyster med sin småkusin i simabssängen och trots regent, var det ju varmt, som sig brukligt är här hos oss på sommaren, så de lekte en hel timme i regent  och bassängen och märkte knappt hur blöta deras medhavda tanter var!

De kome helt fantastiskt bra överens under hela veckan, trots att det skiljer ett år i ålder och att de endast träffats två ggr förut i sina liv, då på finsk mark.

Efter den dryga timmen i bassängen, tyckte dock Lillasyster att hon hade nog av regnet  och simmandet och började också frysa. Vi packade ihop ovannämnda, vid det här laget, genomblöta paraply och bänkade oss i bilen. I regel kör vi aldrig den korta sträckan till simbassängen i vårt område, men pga vädret bestämde jag mig för att köra dit och tur var ju det denna  regniga dag!

Efter att jag hade parkerat bilen i garaget, gick flickorna genast bakom huset och satte sig i bubbelpoolen för att värma sig och där njöts det i fulla drag! Efteråt berättade Småkusinen:

– Vi satt i så länge i bubbelpoolen att bubblorna hade slutat att bubbla!

Frukosten är serverad!

Så här otroligt glad blev Lillasyster igår på söndagförmiddagen när hon själv hade kockat ihop sitt favoritmorgonmål. Hon har nämligen aldrig varit förtjust i att äta på morgonen dä hon vaknar och när hon var yngr fick vi hitta på alla möjliga knep för att åtminstone få lite mjölk i henne.

Nu har vi hittat ett fungerande recept: två rostade brödskivor och emellan dessa ett stekt ägg med lös gula och en  skiva  stekt skinka. Gärna skivade jordgubbar, äpplen eller annan frukt serveras på sidan. Mums!

Igår morse, innan jag begav mig iväg till gudstjänsten lät jag henne steka ägg och skinka och hon gjorde egna smörgåsar både till sig själv och stora syster. Stora syster uppskattade denna gest och båda flickorna åtnjöt ett gott morgonmål tilsammans.

Här steker hon ägg under mammas vakande öga och bra gick det! Roligt hade hon och detta gav mersmak. Innan hon begav sig till skolan idag frågade hon om hon får hjälpa till med middagen ikväll!

Vattkoppor och vaccinerad

Nerbäddad i dubbelsängen. Hemma från skolan pga smittorisken. Jo visserligen. Särkilt sjuk? Nej, verkligen inte! Prickarna syns inte på den här bilden, för de håller sig snällt på magen och bröstet. Feber? Inte det minsta! Trött och sur? Nej, inte det heller.

Hon kanske insjuknade i vattkoppor, men ngt typiskt fall är  hon verklgien inte eftersom hon är vaccinerad och det märkts ju helt klart! Hon HAR vattkoppor, och ja, de kliar hela tiden och hon är väldans duktig på att lämna dem ifred, men är hon sjuk annars. nej, inte alls. Viruset försöker så hjärtligt att göra henne värre, men då kommer antikropparna och säger emot på skarpen och de senaste prickarna som har försökt utvecklas är små och syns knappt jämfört med de fösta hon fick.

Vi håller tummarna att det blir skola på måndagen innan vårlovet tar vid på torsdagen… Det ser lovande ut….