Det fjärde ljuset brinner

På julaftonskvällen, hemkomna efter julgudstjänsten, tände jag det fjärde och sista ljuset i ljusstaken för i år. Nog går december snabbt ändå!

Vi fick en riktigt fin julhelg. Kort är den ju, festligheterna börjar vanligen på julaftonskvällen med julgudstjönst i kyrkan och sedan tar det riktiga firandet vid på juldagsmorgonen. Den amerikanska jultomten kommer ju inte hem till barnen och delar ut julklapparna, utan han kommer ner genom skorstenen på natten och lägger klapparna under granen. Ofta ligger barn och lyssnar så länge de bara orkar hålla sig vakna och oftast rapporterar de följande morgon att de hört än det ena, än det andra på taket under natten.

Så även Llillasyster, som fortfarande, vid nästan tio års ålder tror hårt på denna jultomte. Det tycker jag är helt Ok faktiskt. Låt dem vara barn så länge de kan, tids nog hinner världen och allt som hört den därtill ikapp. Och Lillasyster förklarade bestämt att hon hade fruktansvärt svårt att sova senaste natt eftersom hon hörde flera knarrande ljud i tak och väggar under natten! ( Att den smällkalla vintern återigen kom från Kanada och att det blev  runt -20 grader under natten och att det pga detta säkert knarrade lite extra i hemmets  tak och väggar, iddes jag inte påpeka…!)

Juldagsmorgonen kom äntligen och efter en orolig natt väckte Lillasyster Maken och mig klockan…06.15! Alltså…! Visserligen älskar jag mina barn, men dtta klockslag var lite väl tidigt, så vi bad henne att krypa tillbaka till sängs och försöka igen om si så där två timmar. Hon gick lydigt tillbaka till sitt rum och kom tilbaka klarvaken och redo för julklappar knappa två timmar senare. Detta var en mycket mera acceptabel tid att stiga upp tyckte Maken, jag och syskonen och ner till vardagsrummet kom vi.

Det blev en mysig stund vid granen och omslagspappret, lådor, påsar och band flyga lite hit och dit innan alla hade öppnat sina klappar och beundrat varandras gåvor. Kläder, leksaker, tofflor, morgonrockar, mjuka mysbyxor, parfym av maken m.m, m.m allt huller om buller. Goda kanelbullar som jag hade bakat i torsdags tog jag ur frysen för att värma upp och det blev en lite extra  god frukost.

Sedan blev det mystimmar på rad innan Makens föräldrar kom på besök med mera julklappar och så småningom blev det julmiddag, finländsk/amerikansk sådan.

Nu är det sent på kvällen och jag sitter med min lilla dator i famnen vid den utlysta granen. Imorgon har ni annandagen hemma i. Norden och här hos oss är julen 2017 över. Maken är tillbaka på jobbet imorgon och barnen och jag har jullov.

God fortsättning kära läsare och tack för att ni fortsätter att titta in här hos mig!

Annonser

Pepparkaksbak!

Jo, vi lever! Jo, vi förbereder oss inför julen och livet knallar på precis som hos er kära läsare!

För en tid sedan bakade vi pepparkakor och hela familjen befann sig i köket på en och samma gång. Jag, som normalt får i nerverna om någon annan än jag huserar i köket, hade alltså hela familjen i köket på pepparkaksbak och det var, hör och häpna, hur roligt som helst!

Och ja, bildbevis från detta pepparkaksbak  skall ni få också!

Pepparkakorna radades upp på plåten…

Sonen trivdes i köket!

Liksom Lillasyster…

…och storasyster!

Trevligt hade vi, pepparkakorna blev goda och idag, onsdag, har barnen klarat av sin sista skoldag och med början imorgon har de jullov fram tll den 2.1! Ljuvligt och välförtjänta är de av sina jullov efter att ha jobbat hårt i skolorna sina under hela höstterminen. 😃

De där växande barnen….

Ni som läser min blogg,vet att jag och Maken har tre barn. Ni som läser min blogg och som också är föräldrar vet hur enromt snabbt barnen  växer!

I helgen blev det till att åka med Sonen att handla kläder. Igen! Det behövdes tillräckligt långa jeans och en vinterjacka. Så efter söndagens simträning åkte Maken och han iväg till varuhuset. Jeans hittade de faktiskt ganska snabbt, trots den otroliga röran i affären och sedan var det då att förska hitta en vinterjacka.

Javisst, det ser ju lite tokigt ut med shortsen förstås, men eftersom det är rätt varmt här hos oss på dagarna ännu, har Sonen inte bytt  om till höstkläderna, som den övriga familjen. Nåja, vid 13 års ålder litar jag på att han förstår när han är kall och byter om till jeans, nu har han ju dessutom nya!

Sonen tyckte om båda jackorna som han provade, men beslöt att inte köpa en just nu. Skyllde på att det var för varmt ute ännu. Och han har faktiskt en riktigt bra höstjacka, som han nog kan använda i flera veckor ännu eftersom denna Son är så oerhört varmblodig!

Rolgit hade mina gossar i alla fall när de åkte iväg på tu man hand till affären för att handla kläder!

Så, idag, under min lediga måndag och efter mitt Zumbapass, blev det då jag som åkte och tittade på kläder till en viss Lillasyster. Igår kväll gick vi igenom hennes kläder i hennes klädskåp och det visade sig att hon hade vuxit ur det mesta hon med. Eftersom hon var i skolan idag på eftermiddagen åkte jag utan henne och visste inte riktigt vilken storlek hon nu är. Jag råkade ha tur, uppskattade henens storlek mitt i prick och det blev två nya jumprar och ett par nya byxor och hör och häpna…allting passade! Verklig tur jag hade måste jag säga!

Att hon till råga på allt tyckte om den rosa jumpern var ju helt förtäffligt! Turkost  är den nya favoritfärgen, men eftersom jumpern hade ansiktet av en tvättbjörn, spelade det tydlgien ignen roll att den var rosa!

Glad i hågen har Lilalsyster valt kläder ikväll tills imorgon och såg fram emot att ha på sig ngt nytt till skolan imorgon. Och det kommer jag ju nog ihåg själv också, hur roligt det var att ha på sig ngt nytt till skolan!

Det doftar jul!

Denna ljuvliga hyacint har spruckit ut i dagarna, tillsamans med tre andra som Maken köpte åt mig i en blomkorg med olika vårlökar nerplanterade. Härligt att tjuvstarta lite med våren inomhus, för även om det är begynnande vår ute, så har vi verkligen inga hyacinter i blom ännu i rabatten utanför vårt hem.

Dock tykte barnen att det var så lustigt när jag gick fram till blomkorgen  i eftermiddags och utropade just att dessa hyacinter doftar jul! Och för oss som har vuxit upp på det Österbottniska Plattlandet är ju hyacinten just det, en julblomma och  runt juletider har så gott som alla  flera hyacinter i sina hem som doftar så otroligt underbart!

Dock är de inte julblommor här på andra sidan Potten, utan mera vår och påskblommor, så jag får allt  snällt vänta med att känna den ljuvliga hyaintdoften till våren. Om jag inte driver upp mina egna hyacinter, som jag gjorde hösten 2015 förstås…

Konversation i bilen

Har filmen Troll kommit ut på bio hemma ännu? Ifall att den har och ni har sett den, så vet ni att i den används flera fina sånger från 80 talet. Bland annat sången Total Eclipse of The Heart med sångerskan Bonnie Tyler och sången Hello med Lionel Ritchie. Det är andra artister som sjunger sångerna i filmen i en nyare tappning och version, men efter att Lillasyster hade sett filmen, visade jag henne de ursprungliga artisterna på YouTube.

Sedan dess har vi faktiskt köpt ett samlaralbum om och med just Lionel Ritchie och ikväll när vi körde hem från danslektionen och lyssnade på Dancing on the ceiling av och med Lionel Ritchie, gick konversationen något i stil med:

– Du är nog säkert den enda i din klass som lyssnar på Lionel Ricthie i din klass!

– So?

– Du tror inte att dina klasskamrater tycker du är lite rolig?

– I can listen to whatever music I like and if my friends have a problem with it, that is their problem, not mine!

Och rätt hade hon ju! Tala om att denna mamma fick svar på tal! 😉

Grupparbete år 2017

Då jag var ung, på stenåldern enligt mina barn, hade vi ibland grupparbeten i skolan. Vi fick ofta jobba under lektionerna på grupparbetet, pulpeterna skuffades ihop under lektionerna och pennorna och häftena togs fram och det skrevs febrilt medan vi genomgick tjocka luntor för att få tag på information. Dock var ju detta  detta Som sagt på stenåldern…

Imorogn, torsdag har Dottern och två andra klasskamrater föredrag under sin historielektion. Ikväll har det jobbats på detta föredrag. Dock inte riktigt på samma sätt som jag och mina klasskamrater jobbade! Det var nämligen så att Dottern och kompisarna befann sig på tre olika håll, i tre olika hem, ganska långt från varndra faktiskt. De ringde upp varandra på sina mobiler, hade volymen uppskruvad på högtalarna så att de alla kunde höra varandra och så hade de sina datorer  öppna och skrev på samma sidor och suddar ut och lägger till medan det diskuterades  vilt! Precis samma slags grupparbeten och gruppdiskussioner  som vi höll på med i skolan, Dock i en mycket modernare tappning!

Hoppas nu bara att föredraget går bra  imorgon och att grupparbetet var lönsamt ikväll…

Inte riktigt VM redo…

image

Man tycker ju att vi som är bosatta här i norra USA och har snö och kallt precis som ni har hemma i Norden, borde ha uppfostrat våra barn till skidåkare av alla de slag. På längden, på bredden, på höjden och nerför backar, men icke. Åkt skridskor  har vi gjort de seanste fem vintrarna eller så, men det här med att skida är ett sådant företag här i Tvilllingstäderna. Inte alls lika lyxigt som då jag var barn. Mamma tog fram våra overaller, kokade kaffe som hälldes på termos, skalade apelsiner och matsäcken packades. Ibland följde också en eller annan kakbit eller ett småbröd med. Skidorna vallades av skidkunnig far och sedan gick vi över gatan till skidspåret och åkte iväg under vackra söndagseftermiddagar.

Här skall det åkas till ett spår och eftersom vi inte har skidutrustning skall den hyras. Vilket i och förs sig är rätt lyxigt när man inte vet om detta är en sport man trivs med, men huj, vilka priser de täcks ta!

Och egentligen var det inte längdskidåkning vi skulle prova på, den var  ‘inner tubes’ som barnen hade velat åka. Vi skulle alltså till pulkbacken!

image

Eftersom den lediga jullovsonsdagen bjöd på ngn minusgrad och strålande sol, var vi inte de enda som hade tänkt åka i backarna denna dag. Det formligen kryllade av folk och när vi kom fanns det inga stora gummiringarna kvar att åka på! Alla var uthyrda och man gav ut numror till de som var villiga att vänta på sin tur.

Det ville inte barnens göra och så blev det att hyra skidutrustning och pröva på denna sport istället.

Fast jag åkte mycket skidor  som barn, har jag inte skidat nästan alls sedan flytten hit pch det märktes verkligen! Jag föll inte i backarna, tack och lov, men oj, oj OJ vad rostig jag var!  Dessutom behövde ju den rostiga mamman visa sina nybörjarbarn  hur det går till när man åker  dessa skidor!

Att hela skidspåret började med en lång backe hjälpte ju inte percis, men efter denna djärva början, var det bara för alla att komma upp på fötterna igen och börja staka sig fram då. Jag tror att barnen var lite överraskade hur pass mycket svårare det är än vad det ser ut att vara. Elljusspåret var 4,5 km långt, vilket faktiskt var längre än vad jag trodde att det var, för igenom kom vi ju!

Lillasyster var duktig och kämpade  på, fast hon föll en hel del. Dock klarade hon sig utmärkt i nedförsbackarna efter att jag hde visat henne hur hon skulle böja sig framåt och hålla sig mjuk i knäna och stavarna bakåt. Uppförsbackar var däremot en hel del svårare och två ggr blev det att hon helt enkelt tog av sig skidorna och gick uppför vid kanten.

Hur de äldre två klarade sig vet jag faktiskt inte riktigt. De åkte snabbare än Lillasyster och mig och när vi träffades efter avslutat varv, verkade de rätt nöjda. Dock tror jag att Storasyster var nöjd av en helt annan orsak. Hon hade nämligen tappat sin mobil  ur jackfickan i skidspåret och hade sökt rätt länge efter den! Till slut gick hon in till uthyrningen och frågade om ngn hade sett den. Till all lycka hade ngn lämnat in den och Dottern fick den tack och lov tillbaka! Inte undra på att denna Dotter var nöjd!

Så, ja, så här summa summarum, är vi lång ifrån redo för ngt VM i längdskidåkning, men roligt att vara ute och prova på, var det verkligen!