Sommarläsning- igen!

image

Jag lever, vi lever och det har varit en väldigt annorlunda vecka hemma utan Dottern.  Om ni följer med bloggen som uppdateras dagligen från resan, har ni märkt att programmet är fullspäckat. Dottern trivs! Vi hör av henne sgs dagligen och hittills har hon inte ens hunit drabbas av hemlängtan!

Det har varit en rätt lugn vecka här på hemmafronten. Så pass lugn att jag har spenderat en del tid med nosen i en ny bok och inte kommit mig för att blogga- som ni kanske har märkt.

Jag läste ut Jojo Moyes Arvet efter dig i söndags.  Jag tyckte faktiskt bättre om den här boken av henne! Tyckte  verkligen riktigt bra om den och ville liksom inte att den skulle ta slut. Fast det där förhållandet mellan flickan och mamman  i boken… man undrar ju verkligen om en mor skulle kunna behandla sitt barn på det sättet, eller…?

Hur som helst. Nästan direkt efter att jag läst ut den begav vi oss till bokaffären. Bokrean som de hade utlyst var fantastisk. Sommarböckerna skulle bort, dags för höstlagret tydligen. En kupong med 20 % rabatt  skickades med e posten och jag var inte sen att nappa på. Jovisst, finns det bibban också, men den där rean lockade….

Lillasyster och jag körde i hällregnet och det kom till och med en varning för översvämningsrisk i låglänta områden på min mobil. Vindrutetorkarna hade jag på  högsta hastigheten och de slog bort regnet så snabbt de kunde. Trafiken kröp fram, vilket nog var rätt och riktigt i detta väder. Vi kom dock lyckligt fram till bokaffären och blev genomvåta på de korta metrarna som vi sprang  från parkeringen.

Boken på bilden ovan hamnade i kundkorgen tillsammans med en till som såg lovande ut, plus hela fem för stycken ur Lillasysters favoritserie, The Goddess Girls.

Vi spenderade en dryg timme i bokaffären. Har jag berättat förut att  bokaffären är denna mammas godisaffär? Och det verkar om om Lillasyster delar denna passion.

De senaste dagarna har jag läst om Claire och nennes otrogenhet mot sin man. Hon har fyra barn, en trevlig man ( för det mesta) och allt i allt ett ombonat liv. Sedan träffar hon Lock Dixon och det tänder till mellan dem….

Boken heter A Summer Affair och är skriven  av den amerikanska författaren Elin Hilderbrand, som har skrivit en hel massa andra romaner. Lättlästa, lite drama här och där. Vid bokaffären låg hennes böcker på bordet med  titeln Books for  the Beach.  Med en sådan rubrik, kan ni ju förstå att denna bok är skriven för att underhålla och det måste jag säga att den gör.

Alltså, avslutar jag här för att återigen sätta nosen i boken… Vi hörs! 🙂

Bloggen.fis öde

Det är verkligen synd att bloggportalen bloggen.fi har lagts ner. Det var där jag började min bloggkarriär när Lillasyster, då kallad Lillan var endast ett litet korn i min mage.

Det hela började med att jag läste bloggar och tyckte att detta var en rolig ide. Jag har alltid älskat att skriva och skrivit mycket. Uppsatser, dagobok m.m, m.m. Alltså, började jag blogga.

Började så där lite försiktigt. Vad skriver man i en blogg egentligen? Allt och mycket och inget ibland. Vissa dagar flyter orden, andra finns det inget att skriva om. Livet går på i sin lilla lunk och det verkar inte finnas ngt speciellt att berätta. Andra dagar händer det stora saker, men de kan vara för privata (enligt  min mening) att lägga ut på nätet, så då blir det ingen blogg heller. Eller så är jag bara för trött eller på dåligt humör för att skriva. Den rätta bloggandan måste alltså infinna sig.

Men, men, i onsdags lades alltså Bloggen.fi ner och det varnande mejlet damp ner i lådan att min blogg skulle raderas om jag inte gick in och importerade den till min egen dator. Naturligtvis hade jag täntk göra detta, men pga tidsskillnaden glömde jag liksom bort det. Bloggen.fi togs ner kl.17 finsk tid, men då befann jag mig på jobbet eftersom vi hade kl.09.00 då. Så dit åkte den, min första blogg! Helt och håller uppslukad i cybervärlden någonstans, omöjligt att få tag på igen. Synd, men så kan det gå!

Det som var roligt med Bloggen.fi var att sgs alla som bloggade där var finlandssvenskar. Åtminstone till en början.  Sedan blev det en massa problem med skräpposter och annat och så gjordes hela Bloggen.fi om. Om jag kommer ihåg rätt så var Bloggen.fi stängd i ngn dag för att sedan öppnas igen och man hade använt sig av WordPress formatet för att uppdatera och förnya. Den gamla bloggen på den gamla Bloggen.fi skulle importeras till det nya formatet och sedan var det bara att börja på och skriva igen. Det lät invecklat för ngn som mig, som verkligen inte är ngt datasnille, men importeringen gick förvånansvärt lätt ändå och jag var nöjd. Bara att lära sig det nya formatet nu då…

Efter en tid började det hela krångla till sig igen. Jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad saken gällde, kanske det var skräpposter igen, men då beslöt jag mig för att antingen sluta blogga eller för att byta portal. Jag kollade med andra bloggvänner om hur de hade gått till väga  och jag fick flertalet rekommendationer att byta till WordPress. Och här är jag nu då, ett antal år senare. Och trivs!

Allting fungerar som det skall, sgs alltid. Inga problem. Väldigt lite skräppost och det finns bra med utrymme för foton o. dyl. Alltså, stannar jag och min skrivklåda här. ( Nästan under eken där vi kan dofta på blommorna! )

Dock är det verkligen synd att Bloggen.fi lades ner… Vet inte riktigt varför, men ja, synd är det!

Befogad kritik mot Facebook?

Nästan alla på Facebook har ändrat sina profilbilder till den franska flaggan för att visa sin solidairitet med Frankrike i och med attackerna i fredags. Fredagen den 13.11 2015. Jag har också temporärt ändrat min och nu frågar kritikerna varför Facebook valde att göra detta möjligt, men inte sätta fram en flagga för Libanon för två veckor sedan när över 200 dog.

Varför sätts denna flagga fram ens som ett val för användare på Facebook nu efter  allt det tragiska i Paris? Varför väljer vi att visa solidairtet när vita omkommer i tragiska sammanhang  frågas det.

Det finn ingen anti terrorism flagga. OM det fanns skulle min och säkert alla andras profilbild visa denna. Vidare så undrar jag om detta inte har så mycket med hudfärgen att göra, men mera med att vi är vana. Vi är vana att det skall vara oroligt i Libanons hörn av värlen. tyvärr. Men så är det. Vi är INTE vana med att det skall skjutas och bombas i en av Europas mest kända och vackra huvudstäder. Det borde kanske inte göra ngn skillnad, men vi är människor och vanedjur och jag tror att detta kan vara en del av sanningen.

Visst, Facebook som social media, och som används världen över, borde säkert inte skilja på detta, utan lägga fram flaggor för alla möjliga och omöjliga händelser. Eller kanke inte lägga ut några flaggor alls…?

Kan inte kommentera!

Hjälp! Jag följer flera trevliga bloggar här på WordPress, men kan inte av ngn anledning kommentera på dem längre! Jag uppdaterade min iPad till IOS 9.2 och sedan dess går det inte att kommentera! Vet ngn av er vad som borde göras? Gissar att jag antingen måste ladda ner appen eller kontakta supporten.

Hur som helst, jag läser er alla ännu, men för närvarande är jag väldigt tyst… Hoppas det blir en ändring snart!

Tack och god natt!

Jag packar igen! Denna gång är hela familjen på väg till vår sedvanliga semstervecka i grannstaten Wisconsin. Vi bilar de fem timmarna ner till turistorten Wisconsin Dells och kommer att stanna en hel vecka. Fammo och faffa kommer med de också och Makens kusin möter oss i Wisconsin Dells, dit hon bilar från delstaten Arkansas.

Stället där vi bor har dålig internetuppkoppling, så jag väntar mig inte att kunna blogga. Fast så kanske jag inte hinner heller.

Så, tack och god natt för mig. Vi hörs om si så där en vecka!  🙂

Någonstans ute i cyperrymden…

…flyter mitt inlägg omkirng från igår! Ofta bloggar jag från mitt mejlprogram på min Padda och skickar det sedan till WordPress. Likadant gjorde jag igår, men det kom aldrig in! Jag har kollat och kollat  på WordPress och mitt konto, men detta inlägg verkar inte existera någonstnas! Det skall bli intressant att se om det dyker upp om några dagar.

Jag skrev om naturens aprilskämt igår, för det blev hela 25 grader varmt här i Minneapolis trakten igår! Kvavt, tungt och fuktigt var det i luften och hela dagen visste vi att det skulle braka lös i hejdundrande åskväder på kvällen. För SÅ varmt kan vi ju inte ha det så här tidigt på våren!

Jovisst, kom ovädret! Till all lycka bara i form av regn , blixtar och duner ( och inga magiska under… Jodå, fortfarande hängiven Herrey fan…! 😉  ) och inga tornadovarningar. Ju längre in i april vi kommer, desto längre in i tornadosäsongen kommer vi. Huga! Dessa oväder kan verkligen vara otäcka! Jag har sett dessa roterande moln på håll, har flytt undan en tornado i bil ( rekommenderas inte!) men aldrig faktiskt behövt uppleva en på närmare håll. Det har jag onekligen inte lust till heller!

Men, men… Vi får se om detta innehåll dyker up ngn dag och då blir det intressant att se var WordPress kommer att placera det…

Något annat som däremot  dök upp igår,  med posten var Lillasysters födelsedagskort från mommo i Finland. Hon har frågat flera ggr om det har kommit fram och slutligen slutade hon fråga och jag meddelade för ngn vecka sedan att det fortfarande inte kommit fram. Igår, den 1.4 kom det alltså, sex veckor efter att det blivit postat hemma i Jakobstad! Visserligen visste jag ju att vi bor en bra bit från det kära fosterlandet, men skall det vekligen behöva ta sex veckor för snigelposten att komma hit?

Dock var Lillasyster väldigt glad imorse när hon fick öppna sitt kort och hitta pengar i en annan valuta, Euro att ta med i sommar som egna pengar att spendera. Värre sätt att vakna en solig morgon mitt i vårlovet finns det minsann! 🙂

Inlägg 500!

Ja, jösses! Femhundra inlägg har jag hunnit med under de senaste tre åren. För er som skriver mycket och ofta kanske tycker att det inte är så mycket, men för mig verkar det vara en hel del måste jag säga.

Vad skriver man för vettigt om på inlägg nr. 500 då? Tja, jag vet faktiskt inte… Hur roligt det är att blogga kanske? Hur fantastiskt roligt det är med fin respons i form av kommentarer och diskussion och hur intressant det är att läsa andras bloggar kanske?
Ofta kommer ju faktiskt livet emellan och tiden räcker inte till, men då blir det uppehåll här och ett uppehåll där och så får jag ta upp tråden igen där jag slutade. Skall jag någon dag skriva ut alla dessa ord? Ingen aning. Det beror kanske på hur många inlägg det slutligen blir och vem vet, det kanske inte ens tillverkas papper längre när jag är klar att skriva ut allting?! Eller, så om papper tillverkas, är det så dyrt att jag inte kommer att ha råd att skriva ut allting…!

När jag var liten drömde jag om att bli författare. Jag tror många av oss med bloggarklådan har en eller annan gång drömt om detta yrke. Som tolvåring sparade jag ihop mina surt förvärvade slantar och köpte mig en alldeles egen skrivmaskin! Vilken lycka det var! Jag skrev faktiskt två böcker på denna, den ena hette ‘Eldflamman’ och handlade förstås om en grupp ungdomar som sysslade med hästar. En klasskamrat till mig gjorde dessutom illustrationer till boken! Dock försökte jag aldrig få den publicerad. Eftersom jag var endast tolv var den säkert väldigt barnslig och skulle nog aldrig ha getts ut av ngt förlag, men jag kanske borde ha försökt i alla fall…?

Här på vår väg bor det faktiskt en författare och han har gett ut en hel del böcker! Han lär skall vara ganska känd och skriver fantasiböcker av ngt slag. Naturligtvis kommer jag inte ihåg vad han heter i skrivande stund, men vet att han går att hitta på nätet. Lägger till hans namn här i inlägget när jag kommer på det… Jag tror at han skriver under pseudonym, men jag kan ju alltid fråga grannfrun också.

Detta om detta. Den där drömmen om att bli en publicerad författare lär nog förbli en dröm, men det är ok det med. I samma drömfack finns också drömmen om att någon dag stå på scenen och ha en sångröst som antingen Carola Häggkvist eller Celine Dion. Kommer nog aldrig att hänga det heller, men drömma bör man, eller hur?! 😉