Tanter på rad

Ja, så här satt vi igår vid simbassängen medan regnet  skvalade ner över oss. Under Makens golfparaply försökte vi skyla oss från regnet så gott det nu gick. Tanter på rad vid simabssängen. Min Kusin Vitamin med familj har nämligen  befunnit sig här hos oss den seanste veckan, vilket  är anledningen till att denna blogg inte blivit särskilt uppdatera på sisonte men,  roligt har vi haft det!

Till denna kära Kusin Vitamin hör också en nioårig Dotter och Make också, och de tillsammans med oss har bott under samma tak under en veckas tid.

Och bra har det gått också och roligt har vi haft! Magmusklerna har fått ordentlig  träning och då är det  ju verkligen som bäst.

Igår, måndag, medan vi tanter satt udner det jättestora paraplyet, befann sig vår Lillasyster med sin småkusin i simabssängen och trots regent, var det ju varmt, som sig brukligt är här hos oss på sommaren, så de lekte en hel timme i regent  och bassängen och märkte knappt hur blöta deras medhavda tanter var!

De kome helt fantastiskt bra överens under hela veckan, trots att det skiljer ett år i ålder och att de endast träffats två ggr förut i sina liv, då på finsk mark.

Efter den dryga timmen i bassängen, tyckte dock Lillasyster att hon hade nog av regnet  och simmandet och började också frysa. Vi packade ihop ovannämnda, vid det här laget, genomblöta paraply och bänkade oss i bilen. I regel kör vi aldrig den korta sträckan till simbassängen i vårt område, men pga vädret bestämde jag mig för att köra dit och tur var ju det denna  regniga dag!

Efter att jag hade parkerat bilen i garaget, gick flickorna genast bakom huset och satte sig i bubbelpoolen för att värma sig och där njöts det i fulla drag! Efteråt berättade Småkusinen:

– Vi satt i så länge i bubbelpoolen att bubblorna hade slutat att bubbla!

Annonser

Förnyelse

På engelska finns det ett uttryck: When it rains it pours. Fritt  översatt blir det ju ngt som att ‘då ngt händer, så är det  mycket som händer på en gång.

Ni som följer min blogg, kommer kanske ihåg att vi sökte  en ny  (hörn)soffa för källaren och TV rummet i januari. Amerikanerna tycker om jättemöbler, men jag ville inte ha ngt jättelikt. Vi ville båda ha en soffa där hela familjen kunde  sitta och se se på en bra film tillsammans. I den gamla soffan rymdes två familjemedlemmar och sedan satt de övriga tre på golvet. Vi köpte den gamla soffan år 2001 på våren, så den hade några år på nacken och  hade också överllevt tre barn vid det här laget. Soffan hade, helt enkelt sett bättre dagar men varit en trogen trotjänare.

Efter ett par  rundor till möbelaffärerna här runtomkring, kom vi då till ett beslut och beställde vår hörnsoffa. Jag måste säga att den hade några detaljer som jag inte var överförtjust i, men efter att vi fått vår egen sofffa beställd med den färgen på lädret som vi ville ha, kändes det bättre.

För en vecka sedan ringde möbelaffären. Soffan, som var utlovad till juni, hade kommit in till lagret och kunde nu levereras! I april, nästan två månader tidigare än lovat! Fantastiskt!

Så medan Maken målade färdigt vår sorvrum i förmiddag.väntade han också på soffan.

Målandet blev klart först…

Denna bild kom via SMS till mig på jobbet. Vi hade fullt upp med våra småttingar, så jag sneglade som hastigast på mobilen och leendet gick säkert från öra till öra. ALLTSÅ, vilken färg och förnyelse!

Efter lunchen kom nästa bild efter att den nya soffan hade levererats.

 

Jo, jag vet, den ser nog jättelik ut på denna bild och med europeiska mått mätt, är den nog stor. Ni får helt enkelt lita på mig när jag berättar att dena soffa  faktiskt var en av de mindre som vi hittade. Som sagt, amerikanerna tycker om sina möbler i jätteformat…. 🤔😉

Nu sitter vi här på den nya soffan. Jag bloggar och Maken jälper Lillasyster med läxan i matematik. Den öppna spisen sprider värme och mys och snart, mycket snart skall jag gå upp i köket och hälla upp ett glas vitt till Maken och mig. Tänk vad mysig en helt vanlig tisdag kan te sig!

‘Måste jag hoppa av den nya soffan Matte? Den är så skön!

Efter den första arbetsdagen…

… är faktiskt alla de nya fönstren installerade! Det gick mycket snabbare än vad jag hade trott att det skulle göra, men så hade vi ju ett gäng på fem karlar här också, så då går det ju så klart undan. På bilden ovan syns vårt ena sovrumsfönster och skumisoleringen som har sprutats in mellan fönster och vägg. Imorgon skall detta naturligtvis göras klart och sedan skall de nya lister, som Maken har målat färdigt sättas upp för att dölja isoleringen och göra hela projektet klart.

Nere i källaren är alla fönstren också installerade och där ser det likadant ut med skumisoleringen som syns på sidorna.

Karlarna har lämnat en hel del grejer här  för att påbörja jobbet igen när de kommer på morgonen. Gissar nog att det går snabbare  för dem att komma igång imorgon just pga att de lämnat alla verktyg och maskiner här över natten och kan bara sätta igång igen. Vi får se om de hinner med dörren som skall bytas ut också… Spännande att följa med projektet är det ju förstås!

Annorlunda måndag med vårlov och hammarslag

Jag har vårlov från jobbet den här veckan. Även vårt lilla dagis stänger i en vecka runt påsken och ofta då skolorna har stängt också. Våra barn och jag råkar ha två dagar ledigt på samma gång,torsdagen och fredagen, men nästa vecka får de hitta på skoj med Maken, eftersom han lyckades ta ledigt när jag är tillbaka på jobb. Jovisst, de är stora och skulle nog klara sig själva hela dagen, men usch vad tråkigt  det skulle bli! På detta sättet kan det bli lite roligare. Kanske åka på ngn dagstur till ngt museum eller ngt annat skoj. Vi får  se vad de hittar på…

Denna måndag, som andra måndagar,  är ledig, men i skrivande stund borde jag befinna mig vid gymet och på Zumba. Jag skolkar idag, vilket  inte är så likt mig då det komer till Zumba! Dock har hela den här dagen sparkats igång på et helt annorlunda sätt.

Uppe med tuppen vid 6 tiden, som alltid, och duschad och påklädd två timmar senare. Alla barnen åkte til skolan idag, även Lilasyster, som fortfarande har prickar, men inga nya har hon fått sedan i lördags och de som hon har kvar, är små och på väg att försvinna. Alltså, hon borde inte smitta längre, så helt OK att skicka henne  till skolan. Hon var själaglad och inga problem hade jag att får henne ur sängen  i den tidiga morgonstunden.

Nu, ngn timme senare, springs det i trappor här hemma, hundarna  skäller, specillt lilla, rädda Fiona, som inte skäller för at hon är elak, men mera för att hon är just det, rädd. Idag har vi nämligen ett företag här  som installerar nya fönster åt oss! Inte hela huset, men väl sex stycken fönster och en dörr. Allt kommer de nog inte att hinna med idag, de trodde att det skulle ta dem tre dagar att utföra jobbet.  Om inte Fiona vänjer sig vid att ha dem här, kommer det verkligen att bli tre långa dagar för min del! Just nu sitter jag med henne  kopplad til stolen som jag sitter på , så att hon inte når männen som springer upp och nerför trapporna till vårt sovrum för att ta ut de gamla fönstren och sedan installera nya.

Ni som följer min blogg, vet att vi inte bott så länge i vårt hem. Det blir sju år  sedan i maj som vi köpte det, så fönstren borde ju verkligen hålla ett tag längre eller hur…? Dock har vi redan bytt ut alla fönstren i barnens sovrum, förra sommaren tror jag det var bestämt.

Anledningen till detta är att byggföretagen som bygger hem, inte behöver installera fönster utav den bästa kvalitet. Trots  att vi har stränga vintrar och heta somrar. Det en halvåret värmer pannan vårt hem och den andra halvan kyler luftkonditioneringen ner vårt hem. Då skulle det ju vara förtäffligt med täta fönster av bästa kvalite, eller hur? Nej, icke! Sådana lagar och förordnignar finns inte, så nu byter vi ut fönstren efter hand, några i gången.

Det spikas och hamras  på för fullt och äntligen börjar hundarna lugna ner sig. Nåja, stora hunden Lilly var lugn redan direkt, den lilla, skärrade Fiona har äntligen somnat under min stol och verkar förstå att dessa nya människor inte hör till den vanliga flocken, utan skall bara vara högljudda ett tag. Vi får se hur dagen fortskrider…

Så här lugn och fin är Fiona INTE idag!

Mitt vårfönster i februari

Så här ser mitt vårfönster ut i februari! Min s.k African Violet blommar i svagt lila till vänster, i mitten blommar hyacinten som jag köpte åt mig själv häromdagen från det stora lockande blomståndet som hade satts upp mitt i mataffären för att locka fram vårkänslorna hos oss helt oanande kunder, och till höger syns lite av min lilla orkide som just har spruckit ut för ngn dag sedan. När jag står framför mitt fönster i köket och pysslar med disken och annat, smyger sig hyacintdoften in i näsborrarna och påminner mig, dels om julen, eftersom denna var julblomma då jag växte upp, och dels om våren, eftersom den visar sig rätt tidigt i blomrabatten utanför vårt hem när det börjar våras. Ljuvliga hycintdoft!

Ute har snön vräkt ner denna första lördag i februari. Så till den milda grad att det var bara att hålla sig hemmavid. Ingen ide’ att bege sig ut och köra i snöovädret om man inte måste.

Vitt, vitt så långt ögat kan nå…

Ut med det gamla, in med det nya

Egentligen var vi ute i ett helt annat ärende förra veckan, men det måst jag ta i ett annat inlägg för nu är klockan sen igen och det är dags att krypa till kojs väldigt snart.

Hur som haver, medan vi stod där i möbelaffären i det där andra ärendet fick jag syn på…drömsoffbordet! Alltså, inget som vi hade tänkt att vi skulle inhandla precis men Maken tyckte också om det och soffbordet som vi hade  hemma har ju ett par år på nacken och kunde ju nog verkligen uppdateras…

Dock är detta soffbord egenhändigt tillverkat av Maken när han behövde ett soffbord för sitt rum på elevhemmet som ung studerande och därför har detta soffbord en helt självklar plats i vårat hem. Förpassat till TV rummet i källarvåningen nu, javisst, men tas  absolut inte till ngn Loppis!

Isället för den gamla trotjänaren flyttade ett nytt, mycket elegantare soffbord in i lördags när Maken hämtade detta från möbelaffären eftersom det levererats dit  några dagar efter att vi hade köpte det.

Det kändes lite konstigt med ett runt bord, vi har ju i princip ALLTID hafe ett rektangelbord, men nu nåra dagar senare börjar vi vänja oss. Och ja, visst är vi nöjda över vårt lite förhastade beslut. Något som Maken och jag sällan gör, snabba beslut. Vi tycker om att tänka på saker, vända på steken så att säga och kanske ibland älta lite för mycket, vad vet jag? Hur som helst, det blev ett nytt, runt bord och frun i huset är väldigt nöjd…! Dock var inte barnen så säkra på det nya bordet, med de lär väl vänja sig…

Även jag…

… satte ut flaggan idag! Denna dag, den 6.12 2017. Dagen då  Finland firade 100 år som självständigt land. Eftersom vi ingen flaggstång har, och de flesta privatägda hem saknar dessa här hos oss, flaggade vi lite blygsamt ur blomkrukan på utsidan!

Några blåvita ljus har jag inte  tänt idag, eftersom jag inga äger. Vackert så. Tankarna gick ofta österut under dagen. Grattis Finland, som är och kommer att  förbli mitt hemland, ävenom jag inte kan sticka under stol med att jag nog trivs väldigt bra här i denna nordliga del av USA. Annars skulle jag väl knappast bo kvar…?! 😉