Hört på BBC

När jag kör hem från jobbet på eftermiddagarna lyssnar jag oftast på världsnyheterna från BBC. Bra information och bra med nyheter från alla hörn av världen och inte bara det lokala som vi vanligen får här mitt i landet.

Idag var det dock extra intressant och skrämmande  ( nåja, världsnyheterna är ju just nu väldigt skrämmande med alla möjliga och omöjliga politiska kriser och situationer…! Syrien, USA coh  Nordkorea, valet i Frakrike, Afghanistan etc.) Ett reportage sändes nämligen om den arktiska Ryska armén som håller övningar och träningar 50 engelska mil från den finsk-ryska gränsen i norr. De tränar inför kommande eventuella krig/konflikter  om oljan och gasen som finns under det arktiska havet och som, enligt reportaget snart kommer att kunna nås pga de smältande isbergen! ( Dock existerar ju inte växthuseffekten enligt Trump och hans administration… Ha, ha haaaa!)

Enligt uppgifterna som BBC uppgav i alla fall. Fast samtidigt är det ju också så sorgligt att vi snart kommer att kunna nå den guldgruva som finns där under med fossila bränslen, pga av att vi har använt för stora mängder av samma vara!! Helt galet alltså!

Har ni hört talas om detta tränande och upprustande där hemma? Det verkar som om hela världen upprustar just nu, inte nedrustar, som de verkligen borde göra istället.

Usch, det är otäckt!

Sammandrag…

… Av helgen som gått och som vi just avslutat.

Redan på fredagskvällen började festligheterna. Lågstadiet där Lillasyster går ordnade sin allra första karneval! Denna karneval hade väldigt lite att göra med stafetter dock, men desto mera med spel, roliga aktiviteter, skräpmat m.m, m.m för att samla in pengar till skolan, men också för at helt enkelt hålla ett roligt jippo för eleverna!

På bilden ovan syns skylten till klassrummet dit Lillasyster gick först. Inga riktiga djur fanns här men en hel massa mjukisdjur som skänktst till skolan av föräldrarna till eleverna.  Dessa mängder med mjukisdjur hade gått igenom tvätt och tillsnyggning och skulle nu då säljas till de elever som var intresserade. 

Efter  att jag lyckats dra Lillasyster med mig ut ur klassrummet med djuren, var det dags för en annan kul grej- Wacky hair!

Hon valde råttsvansar med piprensare insatta i dem och sedan sprayfärg, gult och blått! Och nej, det var inte Sverige hon tänkte på, utan mera på skolan som har dessa som sina färger!

Stora uppblåsta  grejer att hoppa i och studsa på fanns också i gymanstiksalen och Lillasyster styrde kosan dit efter att hon blev klar med sin nya frisyr. På bilden syns hon till höger när hon kommer nerför rutschbanan.

Kvällen avlustades lite snopet dock när vi märkte att Lillasyster var allergisk mot hårpsrayen med färg  som användes i håret hennes och hela nacken blev täckt av röda, kliande prickar! Till all lycka var den två och en halv timme långa karnevalen slut i alla fall och det blev att åka hem och duscha och ta en antihistamin mot fläckarna. Trots detta avslut på kvällen var Lillastster mer än nöjd!

Lördagen inleddes prickfri, tack och lov och sedan bar det iväg till den första repetitionen inför den jättelika pianokonserten som Lillasyster kommer att vara med i i juni. Jag tror att jag berättat att hon, tillsammans med 700 andra elever, har gått och vunnit en pianotävling och nu skall en festkonsert hållas i juni. Men innan denna festkonsert hålls, skall det repeteras och pianoduetterna skall övas in. I bilden ovan syns Lillasyster i turkost mellan alla pianon. Flickan som hon sitter bredvid och som hon spelar duett med hade också på sig turkost för dagen PLUS att hon hade glasögon, precis som Lillasyster.

På lördagseftermiddagen blev det till att spendera timmarna utomhus. Bilden ovan visar hur långt löven har hunnit på pilträdet vid dammen. Dottern fyller om en vecka  och runt hennes födelsedag spricker löven alltid ut. Härligt!

Jordgubbslandet fick jag också rensat på allt det vissnade och döda från förra hösten och nu får den nya grödan mera utrymme att, förhoppningsvis växa och producera nya, goda jordgubbar. Solen sken och det var nästan tjugo grader varmt, trtos de svala vårvindarna. Ännu är det inte sommar, det märks, men ljuvligt var det!

Söndagen kom  med mera aktiviter, pianokonsert för flickorna vid en kyrka långt in i Minneapolis som vi aldrig hade besökt. I ett gammalt område i staden och det var alldeles ljuvligt vackert eftersom det är beläget nära sjöarna inne i staden. En helt anan bild av staden fick Lillasyster, som åker ner till Downtown varje vecka för sin harplektion,  men har sett väldigt lite av andra delar av staden.

Pianokonserten blev dock väldigt lång, över 50 barn uppträdde! Alla i olika åldrar och det blev länge för alla att sitta. Båda flickorna klarade sina pianostycken med bravur dock, speciellt Llillasyster som fick veta att fel låt hade skrivits ut i programmet, så hon hamnade att spela den istället för den musik som hon hade övat in! Dock kunde hon den andra låten riktigt bra också och allt gick fint.

Lillasyster vid flygeln i den gamla kyrkan.

Storasyster tackar för sig efter sin spelning.

Efter denna fullspäckade helg åkte vi hem på söndagseftermiddagen och jag tog itu med…städning! Det kändes faktiskt rikigt skönt att spendera de resterande timmarna av helgen hemma med tvätten och dammsugaren.

Nu är det måndag morgon och en ny vecka har redan sparkats igång. Den sista veckan i april! Helt otroligt vad tiden rusar iväg!

 

DC summa summarum

– Trafiken här är helgalen! Massor med bilar bussar, fotgängare, brandbilar. Allt i en enda salig röra! Tack och lov att vi inte hyrde bil!

– Mitt i all denna saliga röra som kallas trafik, tutar sirener och gator spärras av för att Trumpen och/eller andra politiker skall igenom i sina svarta bilar med USAs flaggor vajande i fören. Det är polismotorcyklar i fören och bakom och ingen får vara på nära håll för att skydda dessa politiker. Säkerhetspådraget är nästan löjligt. Vi har sett tre sådana händelser och flera helikoptrar med samma mission. Vardagsmat för befolkningen här.

– Kollektivtrafiken är smidig och relativt lätt att använda när man väl kommer in i systemet. Ofta vänliga, trevliga och riktigt roliga chaufförer!

-Livet och att turista i DC är dyrt! Alla måltider  och restauranger är dyra. Det billigaste vi ätit hela veckan var flottiga hamburgare vid  McDonalds, för över $40 USD för hela familjen. Hemma i Minnesota skulle samma skräpmat ha gått på hälften!

– Människorna är vänliga, trevliga och hjälpsamma i DC! Det kryllar av folk, från alla världens hörn. Ibland med flytande engelska, ibland med ordentliga brytningar, som avslöjar att deras liv inte började här. De är inflyttade de också och de hjälper till med att berika befolkningen här. De städar hotellrum, de kör bussar och tåg, de är vänliga och hjälpsamma och de är invandrare i Trumpens vita USA! HA! Ironiskt värre!

– En riktigt trevlig resa. Nu är alla väskorna packade och vi väntar på att åka till flygfältet att ta planet tillbaka nordvästerut och vår lugna, sköna förort.

Vi hörs från Minnesota!

 

Imponerande!

Detta är George Washingtons hem som kallas Mount Vernon och ligger i delstaten Virginia och ungefär 1.5 timmes resa från Washington DC.

George Washington var USAs första president och levde mellan 1732-1799. Han var en utmärkt ryttare och krigade också i landets Revolutionary War.

Idag använde vi oss av den utmärkta kollektiva trafiken, tog två metrotåg och en buss och tog oss till detta intressanta historiska hem. Jag har faktiskt varit här förut, för ungefär 25 år sedan, men barnen hade aldrig varit här.

Vi gick runt på ägorna och avslutade dagen med en guidning, som tyvärr inte alls var så grundlig som jag skulle ha velat. Vädret var utsökt, varmt och vackert och det kryllade av besökare, så guiderna försökte få så många osm möjligt igenom byggnaderna gissar jag. Det var lite synd, det skulle ha varit roligt att få veta mera om denna familjs liv och leverne och hur de underhöll 318 slavar, när de hade som mest!

Ägorna var jättelika och efter att vi hade gått och sett oss omkring en stund, ätit lunch och väntade på vår guidning, gick vi ner till den privata hamnen som också finns på dessa stora ägor. Barnen sitter här och vilar medan de tittar ut över Potomacfloden, som så småningom rinner ut i Atlanten. Det var alldeles stilla och det blev nästan för varmt i solen denna tidiga aprildag.

Nej, detta är inget fängelse. I  kistan till höger vilar Geroge Washington och i kistan till vänster vilar hans fru Martha. Geroge Washington hade blivit erbjuden en begravningsplats inne i Washington DC, men tackade nej och skrev istället i sitt testamente att han ville bli begraven på sina ägor i Virgnia. Han hade till och med skrivit var  på ägorna han ville bli begraven och hur det skulle se ut! Han dog den 14.12 1799 av en infektion i halsen som gjorde att han kvävdes till döds under en och en halv dag! Nuförtiden finns denna sjukdom inte längre, åtminstone inte i Västvärlden eftersom det finns vaccin och antibiotika!

Dena s.k gravsten finns till vänter om gravarna och på den står det vem som ligger begraven i kistorna.

Det blev alltså en mycket intressant dag och detta för mig också till titeln i dagens inlägg- imponerande. Vi har ju alla hört det sägas att USA inte har ngn historia och om landet nu har en, så är den väldigt ung jämfört med Europas. Och det stämmer ju nog, att detta landet är ett väldigt ungt land, men samtidigt har jag tyckt under vår vistelse här i Washington DC med omnejd att den historia som dock finns är välbevarad och väl omhändertagen. Och det är ju klart, så är det ju på sådana här ställen, men samtidigt tycker jag att det är så otroligt bra att landets historia, om än ung, förs vidare till alla och den presenteras med stolthet. Och det tycker jag är bra. Ett land skall vara stolt över sin historia, ävenom nu slaveriet inte precis är ngt att vara stolt över, men alla länder har ju nog det ena, än det andra som svartfläckar dess historia…

Museet som vi besökte idag var inte gratis, men precis alla monument och alla museer inne i Washington DC är gratis och tar  alltså inga inträden. Så att vem som helst, fattig som rik, har möjlighet att ta del av dem, och det tycker jag är så väldigt bra! Om man sedan vill ha souvenirer från de olika gåvobutikerna eller äta lunch inne på museerna, det kostar ju förstås, men på ngt sätt måste det ju komma in pengar också.

Nu har vi endast en och en halv dag kvar  under denna resa, Ännu vet vi inte vad vi hittar på imorgon, torsdag, men ngt lär det bli. Vi  hade tänkt göra ngt utomhus, men nu lovas det konstant regn hela dagen, så vi får se… Återkommer säkert med vad vi hittade på…

Vi kände oss…

…som riktiga lantisar när vi försökte navigera tunnelbanan/metron igår, men nu börjar det löpa lite bättre. Fast vi bor i en relativt stor stad som Minneapolis med St Paul och förorter är ( ca. 3 miljoner inv.) så är det här med kollektiv trafik sgs helt nytt för oss. Och lyxigt! Tänk bara att ha tillgång till alla dessa tåg och bussar när som helst och var som helst! Härligt!

I Minneapolis måste vi förlita oss på bilen och om det är ngt som jag ogillar, ja, nästan avskyr, så är det att köra Downtown Minneapolis.Inte alls min grej! Tänk vad lyxigt det skulle vara att kunna hoppa på tåget och bara följa med!

Barnen, sepciellt Sonen, som alltid älskat alla slags fordon, älskar detta tågande hit och dit! Vi går vanligen till vårt mål på morgonenen, men på kvällen när fötterna är trötta efter 5-6 h med steg i dem, då är det skönt att sätta sig på tåget och åka de två eller tre stationerna till hotellet. Nja,nu kommer vi inte helt fram till hotellet, metron stannar ungefär två kvarter från  vår slutdestination och det kan man ju inte riktigt klaga på heller!

En av de många metrostationeran i Washington DC….

Monument i dagsljus och monument i kvällsljus

Det blev en hel massa steg igår, söndag, men intressant, betungande och trevligt var det på alla sätt och vis. Under dagen gick vi runt till alla de olika, största monumenten och sedan på kvällen gjorde vi en rundtur igen med buss och en guide och såg allting på nytt. Kanske väl  mycket undrar ngn, men det var det faktiskt inte. Det blev helt annorlunda att se allting en andra gång och dessutom kunde luckorna fyllas i av en trevlig och sakkunnig guide.

En del av det relativt nya monumentet som skall hjälpa oss att bli påminda om det andra världskriget. Helt otroligt vackert gjort, massor med symbolik i de olika delarna i strukturerna och endast 15 procent av pengarna att bygga det  kom från USAs budget. Resten samlades in och bl.a skådespelaren Tom Hanks var den som var med och samlade in det mesta av!

På kvällen var monumentet otroligt vackert med så mycket vatten som var upplyst i kaskader och sedan det ståtliga Washington Monument i bakgrunden.

Det är svårt att se, men denna vägg är prydd med just över 4000 stjärnor i guld. Varje stjärna representerar 100 amerikaner som fick sätta livet till i det andra världskriget…

Dottern framför the Reflecting Pool och  Washington Monumentet.

Lillasyster vid Abraham Lincoln statyn.

Martin Luther King Jr. Statyn: Out of a Mountain of despair, a stone of hope.

Klockan hann bli hela 22.30 innan vi var tillbaka vid hotellet. Här tog en av våra medresenärer på rundturen på kvällen en bild av hela familjen framför Vita Huset, som egentligen hette the Executive Mansion, när det först byggdes. Presidenten John Adams var den fösta presidenten med familj att bo där. Det finns fem våningar, 132 rum, 440 dörrar, 8 trappor och nej, vi fick inte gå in. Det behöver man ha speciellt tillstånd till och det hade inte vi. Mera om Vita Huset i ett senare inlägg….