Det fjärde ljuset brinner

På julaftonskvällen, hemkomna efter julgudstjänsten, tände jag det fjärde och sista ljuset i ljusstaken för i år. Nog går december snabbt ändå!

Vi fick en riktigt fin julhelg. Kort är den ju, festligheterna börjar vanligen på julaftonskvällen med julgudstjönst i kyrkan och sedan tar det riktiga firandet vid på juldagsmorgonen. Den amerikanska jultomten kommer ju inte hem till barnen och delar ut julklapparna, utan han kommer ner genom skorstenen på natten och lägger klapparna under granen. Ofta ligger barn och lyssnar så länge de bara orkar hålla sig vakna och oftast rapporterar de följande morgon att de hört än det ena, än det andra på taket under natten.

Så även Llillasyster, som fortfarande, vid nästan tio års ålder tror hårt på denna jultomte. Det tycker jag är helt Ok faktiskt. Låt dem vara barn så länge de kan, tids nog hinner världen och allt som hört den därtill ikapp. Och Lillasyster förklarade bestämt att hon hade fruktansvärt svårt att sova senaste natt eftersom hon hörde flera knarrande ljud i tak och väggar under natten! ( Att den smällkalla vintern återigen kom från Kanada och att det blev  runt -20 grader under natten och att det pga detta säkert knarrade lite extra i hemmets  tak och väggar, iddes jag inte påpeka…!)

Juldagsmorgonen kom äntligen och efter en orolig natt väckte Lillasyster Maken och mig klockan…06.15! Alltså…! Visserligen älskar jag mina barn, men dtta klockslag var lite väl tidigt, så vi bad henne att krypa tillbaka till sängs och försöka igen om si så där två timmar. Hon gick lydigt tillbaka till sitt rum och kom tilbaka klarvaken och redo för julklappar knappa två timmar senare. Detta var en mycket mera acceptabel tid att stiga upp tyckte Maken, jag och syskonen och ner till vardagsrummet kom vi.

Det blev en mysig stund vid granen och omslagspappret, lådor, påsar och band flyga lite hit och dit innan alla hade öppnat sina klappar och beundrat varandras gåvor. Kläder, leksaker, tofflor, morgonrockar, mjuka mysbyxor, parfym av maken m.m, m.m allt huller om buller. Goda kanelbullar som jag hade bakat i torsdags tog jag ur frysen för att värma upp och det blev en lite extra  god frukost.

Sedan blev det mystimmar på rad innan Makens föräldrar kom på besök med mera julklappar och så småningom blev det julmiddag, finländsk/amerikansk sådan.

Nu är det sent på kvällen och jag sitter med min lilla dator i famnen vid den utlysta granen. Imorgon har ni annandagen hemma i. Norden och här hos oss är julen 2017 över. Maken är tillbaka på jobbet imorgon och barnen och jag har jullov.

God fortsättning kära läsare och tack för att ni fortsätter att titta in här hos mig!

Annonser

Även jag…

… satte ut flaggan idag! Denna dag, den 6.12 2017. Dagen då  Finland firade 100 år som självständigt land. Eftersom vi ingen flaggstång har, och de flesta privatägda hem saknar dessa här hos oss, flaggade vi lite blygsamt ur blomkrukan på utsidan!

Några blåvita ljus har jag inte  tänt idag, eftersom jag inga äger. Vackert så. Tankarna gick ofta österut under dagen. Grattis Finland, som är och kommer att  förbli mitt hemland, ävenom jag inte kan sticka under stol med att jag nog trivs väldigt bra här i denna nordliga del av USA. Annars skulle jag väl knappast bo kvar…?! 😉

Och så börjas det igen…

… det här med att göra reklam för julen som onekligen närmar sig, men först skall vi fira Tacksägelsedagen! En mycket fin högtid, som jag helt adopterat och som jag tycker alla borde fira. Fast under den högtiden ges och fås ju inga gåvor, så affärerna förtjänar ju förstås inga pengar på den. Alltså, började skyltningen och julsakerna smyga sig fram redan i början av oktober, men då mera i skymundan i affärerna. Tidigare idag när jag åkte iväg och handlade mat, var det full fräs och julpynt hit och julpynt dit!

Alltså, jag är säkert en gammal, tråkig tant, men det är endast början på november och som sagt Tacksägelsedagen skall firas först. Och på tal om det här med julen: julgranar och pynt i alla ära, men var är ‘ the resaon for the season’? Inte en enda julkrubba så långt ögat kan nå och man kan ju fråga sig varför detta blivit så? Julen är ju faktiskt en kristen högtid, där Jesu födelse firas, men det syns sällan i affärerna nuförtiden.

Det är lite synd, eller egentligen verkligt mycket synd.

Tror jag börjar bli lite smågnällig. Bäst att avsluta detta inlägg och gå och ta ett glas vitt! 😉

Dock såg det minsann  ut som på ett julkort efter eftermiddagens snöfall…

Påsken som kom och gick

Långfredagen: helt vanlig skoldag för barnen. Jag hade ledigt från jobbet eftesom mitt lilla dagis befinner sig i en kyrka. Kyrkan var stängd förstås och likaså var vårt dagis.

Påsklördagen/aftonen: Inga påskhäxor hos oss inte och Blåkulla har inte en kotte, utom mina barn då kanske, hört talas om. Dock ordnades  en äggjakt i vårt område och självaste Påskharen dök upp! (Säg inget åt Lillasyster, men det var faktiskt stora bror som hade rekryterats!)

Påskblommor fick jag av Maken! Bara därför att!

Påsklaftonens plastägg och godis:

Fyllde Maken och jag traditionsenligt på kvällen på lördagen för barnen att söka på söndagsmorgonen. Lustigt att så stora barn vill hålla på traditionerna som vi skapat, men roligt är det också.

Påsksöndagen inleddes med kyrkobesök och vilken gudstjänst sedan! Det hela började med att kören stod upp vid altaret och sjöng Justin Tinberlakes ‘Got this feeling’!  Helt passande och hela kyrkorummet rockade, klappade och sjöng med! Vilken stämning! Sedan blev det lite mera traditionella lovsånger som hör mera påsken till, men öppningen satte tonen till hela den fina gudstjönsten och det var verkligen kul! Vem säger att en gudstjänst måste vara stel och tråkig?!

Traditionell påskmiddag bjöd Makens föräldrar på och sedan kom vi hem och tog en lång promenad med hundarna Maken och jag. Solen sken och det var relativt varmt, ävenom det märks att sommarvärmen har lite svårt att infinna sig ännu. Några veckor till och sedan är den nog här.

Idag måndag ( annandagen där hemma i Norden!)  hade alla barnen vanlig skoldag igen, Maken på jobb och jag hade ledig måndag. Slutet gott allting gott!

Stämningsfull och rekordkall 4e advent

image

Snön  knarrade under skorna när jag gick ut för att kolla om morgontidningen hade anlänt ännu. Det var tidig morgon, endast lite över sju på morgonen och jag var redan påklädd i mina bästa konsertkläder och skulle iväg. Måste hämta tidningen först, trots att termometernarna visade på hela -29 grader C. Nytt rekord för Minneapolis i december, men vad kan man? Bara att bylta på sig och bita ihop. Det här med vinter är ju inget nytt fenomen med ngn som har rötterna i Finland, men säga den som tycker om denna kyla!

Ingen  tidning  hade kommit ännu, så istället hoppade jag in i bilen, som tack och lov hade fått stå i garaget och startade hur enkelt som helst i den bitterkalla morgonenen. Det bar av till kyrkan och körkonserten  som skulle hållas under de två gudstjänsterna. Redan kl.07.30 infann jag mig och de ca.50 andra kör-och orkestermedlemmarna i kyrkan för att sjunga upp oss och komma igång inför gudstjänsten som började 45 minuter senare.

Det var härligt att återigen få sjunga de gamla vanliga julsångerna! Joy to The World, O, Holy Night, och så vidare. Julstämningen infann sig verkligen och förvånansvärt många församlingsmedlemmar hade mött upp så tidigt på morgonen och trotsat kylan.

Sedan blev det paus och bibelstudier för de som ville. Själv beslöt jag mig för att gå igenom sångerna en till gång, eftersom jag kände mig osäker på en del av materialet. Speciellt diskanterna  som vi sopraner sjunger. Det kändes bra att gå igenom dem på egen hand. Tyvärr hade jag inte tillgång till pianot eftersom söndagsskolan hölls i körrumet, men jag satt och pluggade noter och  texter tyst i huvudet i stället. Det gick bra det med.

Den andra gudstjänsten och körkonerten hölls  kl.10.45 och som vanligt gick allting bättre den andra gången. Diskanterna satt där de skulle, alla intron satt där de skulle och allting gick rätt smort faktiskt. En timme senare var detta årets julkonsert avklarad och det kändes, som alltid, lite snopet att vara klar efter flera veckors repetitioner. Roligt var det i alla fall!

image

På kvällen tände  vi det fjärde ljuset här hemma och nu är det endast några dagar kvar till julen 2016….

Bröllopsgåvan

image

Den kom med i kappsäcken på den där gamla goda tiden när man fick resa med nästan vad som helst i kappsäckarna. Bröllopsgåvan till Maken och mig när vi gifte oss här på andra sidan Potten en väldigt varm sommardag på 1995. Ända sedan den där första julen som gifta, för 21 år sedan har vi hängt upp  dem. Tro, hopp och kärlek, hängda i våra olika hem som vi haft genom åren.

I början när vi hängde dem drabbades jag av enorm hemlängtan. Trots att jag trivdes här, fick jag sådan hemlängtan att det nästan fysiskt gjorde ont!

Numera har jag kommit över den där våldsamma hemlängtan. Säkert för att jag  och Maken har skapat egna traditioner och nu har egna barn. Numera känner jag endast varm glädje när vi hänger dessa fina symboler och tankarna går hemåt till Jakobstad och släkt och vänner där och på andra håll i Europa.

I år går också tankarna til fina mommo som gick bort i september efter ett långt och fint liv. Första julen utan henne firas i år där hemma av mina anhöriga. Kommer att kännas annorlunda.

Då jag och mina syskon bodde hemma bjöds det alltid på julkaffe med dopp på juldagen hemma hos mommo ( mormor). Och det var inte bara en och två sorters småbröd, utan alltid flera olika förstås och man ombads  att ta av allt, helst flera gånger. Eftersom min mommo hade fem barn och alla hade familjer, så besöktes mommo i omgångar på juldagen. Henes lägenhet på äldre dagar var inte särkilt stor och det blev fort trångt med alla kusiner och syskon. Fast sådan var hon mommo/fammo min. Ville alla väl och måna om alla….

Dessa fina julsymboler hoppas jag föra vidare till mina  egna barn någon gång. Man vet ju aldrig hur det blir med dem när det kommer till denna finlandssvenska/amerikanska uppfostran. Förhoppningsvis kommer de att uppskatta och fira på båda sätten när de blir vuxna och har sina egna familjer…

Tänk vad en bröllopsgåva kan föra med sig!