Påsken som kom och gick

Långfredagen: helt vanlig skoldag för barnen. Jag hade ledigt från jobbet eftesom mitt lilla dagis befinner sig i en kyrka. Kyrkan var stängd förstås och likaså var vårt dagis.

Påsklördagen/aftonen: Inga påskhäxor hos oss inte och Blåkulla har inte en kotte, utom mina barn då kanske, hört talas om. Dock ordnades  en äggjakt i vårt område och självaste Påskharen dök upp! (Säg inget åt Lillasyster, men det var faktiskt stora bror som hade rekryterats!)

Påskblommor fick jag av Maken! Bara därför att!

Påsklaftonens plastägg och godis:

Fyllde Maken och jag traditionsenligt på kvällen på lördagen för barnen att söka på söndagsmorgonen. Lustigt att så stora barn vill hålla på traditionerna som vi skapat, men roligt är det också.

Påsksöndagen inleddes med kyrkobesök och vilken gudstjänst sedan! Det hela började med att kören stod upp vid altaret och sjöng Justin Tinberlakes ‘Got this feeling’!  Helt passande och hela kyrkorummet rockade, klappade och sjöng med! Vilken stämning! Sedan blev det lite mera traditionella lovsånger som hör mera påsken till, men öppningen satte tonen till hela den fina gudstjönsten och det var verkligen kul! Vem säger att en gudstjänst måste vara stel och tråkig?!

Traditionell påskmiddag bjöd Makens föräldrar på och sedan kom vi hem och tog en lång promenad med hundarna Maken och jag. Solen sken och det var relativt varmt, ävenom det märks att sommarvärmen har lite svårt att infinna sig ännu. Några veckor till och sedan är den nog här.

Idag måndag ( annandagen där hemma i Norden!)  hade alla barnen vanlig skoldag igen, Maken på jobb och jag hade ledig måndag. Slutet gott allting gott!

Annonser

Stämningsfull och rekordkall 4e advent

image

Snön  knarrade under skorna när jag gick ut för att kolla om morgontidningen hade anlänt ännu. Det var tidig morgon, endast lite över sju på morgonen och jag var redan påklädd i mina bästa konsertkläder och skulle iväg. Måste hämta tidningen först, trots att termometernarna visade på hela -29 grader C. Nytt rekord för Minneapolis i december, men vad kan man? Bara att bylta på sig och bita ihop. Det här med vinter är ju inget nytt fenomen med ngn som har rötterna i Finland, men säga den som tycker om denna kyla!

Ingen  tidning  hade kommit ännu, så istället hoppade jag in i bilen, som tack och lov hade fått stå i garaget och startade hur enkelt som helst i den bitterkalla morgonenen. Det bar av till kyrkan och körkonserten  som skulle hållas under de två gudstjänsterna. Redan kl.07.30 infann jag mig och de ca.50 andra kör-och orkestermedlemmarna i kyrkan för att sjunga upp oss och komma igång inför gudstjänsten som började 45 minuter senare.

Det var härligt att återigen få sjunga de gamla vanliga julsångerna! Joy to The World, O, Holy Night, och så vidare. Julstämningen infann sig verkligen och förvånansvärt många församlingsmedlemmar hade mött upp så tidigt på morgonen och trotsat kylan.

Sedan blev det paus och bibelstudier för de som ville. Själv beslöt jag mig för att gå igenom sångerna en till gång, eftersom jag kände mig osäker på en del av materialet. Speciellt diskanterna  som vi sopraner sjunger. Det kändes bra att gå igenom dem på egen hand. Tyvärr hade jag inte tillgång till pianot eftersom söndagsskolan hölls i körrumet, men jag satt och pluggade noter och  texter tyst i huvudet i stället. Det gick bra det med.

Den andra gudstjänsten och körkonerten hölls  kl.10.45 och som vanligt gick allting bättre den andra gången. Diskanterna satt där de skulle, alla intron satt där de skulle och allting gick rätt smort faktiskt. En timme senare var detta årets julkonsert avklarad och det kändes, som alltid, lite snopet att vara klar efter flera veckors repetitioner. Roligt var det i alla fall!

image

På kvällen tände  vi det fjärde ljuset här hemma och nu är det endast några dagar kvar till julen 2016….

Bröllopsgåvan

image

Den kom med i kappsäcken på den där gamla goda tiden när man fick resa med nästan vad som helst i kappsäckarna. Bröllopsgåvan till Maken och mig när vi gifte oss här på andra sidan Potten en väldigt varm sommardag på 1995. Ända sedan den där första julen som gifta, för 21 år sedan har vi hängt upp  dem. Tro, hopp och kärlek, hängda i våra olika hem som vi haft genom åren.

I början när vi hängde dem drabbades jag av enorm hemlängtan. Trots att jag trivdes här, fick jag sådan hemlängtan att det nästan fysiskt gjorde ont!

Numera har jag kommit över den där våldsamma hemlängtan. Säkert för att jag  och Maken har skapat egna traditioner och nu har egna barn. Numera känner jag endast varm glädje när vi hänger dessa fina symboler och tankarna går hemåt till Jakobstad och släkt och vänner där och på andra håll i Europa.

I år går också tankarna til fina mommo som gick bort i september efter ett långt och fint liv. Första julen utan henne firas i år där hemma av mina anhöriga. Kommer att kännas annorlunda.

Då jag och mina syskon bodde hemma bjöds det alltid på julkaffe med dopp på juldagen hemma hos mommo ( mormor). Och det var inte bara en och två sorters småbröd, utan alltid flera olika förstås och man ombads  att ta av allt, helst flera gånger. Eftersom min mommo hade fem barn och alla hade familjer, så besöktes mommo i omgångar på juldagen. Henes lägenhet på äldre dagar var inte särkilt stor och det blev fort trångt med alla kusiner och syskon. Fast sådan var hon mommo/fammo min. Ville alla väl och måna om alla….

Dessa fina julsymboler hoppas jag föra vidare till mina  egna barn någon gång. Man vet ju aldrig hur det blir med dem när det kommer till denna finlandssvenska/amerikanska uppfostran. Förhoppningsvis kommer de att uppskatta och fira på båda sätten när de blir vuxna och har sina egna familjer…

Tänk vad en bröllopsgåva kan föra med sig!

 

Kalkon och paj…

….hör den amerikanska Tacksägelsedagen till!

image

Själv är jag verklgien inte alls förtjust i kalkon. Den går väl an att äta när den kommer rykande färsk ur ugnen, men särskilt förtjust i det köttet är jag då rakt inte.

image

Svärmor och Svärfar hade dukat upp ett traditionellt Tacksägelsebord med alla möjliga läckerheter och det var svårt att säga nej till sådant som jag numera undviker så gott det går: semlor, sötpotatis och onödig extra stärkelse och kolhydrater. Det gick något sånär faktiskt, tills vi kom till….

image

…pajerna! Om det är ngt som amerikanerna är fenomenala på så är det då sötsaker, i synnerhet pajer av alla de slag! Pmumpapajen som jag bakade på fredagskvällen blev faktiskt godare än vad jag hade vågat hoppas på. Den nedre pajen på bilden köpte jag från affären. Det är en citron och marängpaj och den var fenomenal!

Kort och gott, vi fick en riktigt trevlig kväll hos Svärföräldrarna, trots att Maken inte fick ngn ledighet alls denna Tacksäglesedag. Men, men, jobbar man inom vården, så år det bara  att acceptera. Personal måste alltid finnas på sjukhusen och i år var det då Makens tur.

Doten av Tacksägelsedagen…

… Är faktiskt svår att skapa utan en kalkon i ungen! I år gräddas jättefågeln i Svärmors ugn och snart skall vi bege oss dit för en riktigt traditionell middag som hör den amerianska  Tacksägelsedagen till.

Dock provade jag lite igår kväll på att skapa denna goda doft med att göra lite annat gott.

image image

Bland annat blev det en paj gjord med pumpa som fyllning. En riktig delikatess och ngt som hör hösthögtiden till.

Det doftade väldigt gott hemma hos oss och det var svårt att låta bli pajen när den kom rykande het och doftande ur ugnen igår kväll. Däremot är pumpapaj godare kall och skall ätas med vispad grädde, så det var bara att bädda in den i folie efter att den kallnat och sätta in den i kylen tills idag.

Om ngn timme får vi se hur den blev…