Ut med det gamla, in med det nya

Egentligen var vi ute i ett helt annat ärende förra veckan, men det måst jag ta i ett annat inlägg för nu är klockan sen igen och det är dags att krypa till kojs väldigt snart.

Hur som haver, medan vi stod där i möbelaffären i det där andra ärendet fick jag syn på…drömsoffbordet! Alltså, inget som vi hade tänkt att vi skulle inhandla precis men Maken tyckte också om det och soffbordet som vi hade  hemma har ju ett par år på nacken och kunde ju nog verkligen uppdateras…

Dock är detta soffbord egenhändigt tillverkat av Maken när han behövde ett soffbord för sitt rum på elevhemmet som ung studerande och därför har detta soffbord en helt självklar plats i vårat hem. Förpassat till TV rummet i källarvåningen nu, javisst, men tas  absolut inte till ngn Loppis!

Isället för den gamla trotjänaren flyttade ett nytt, mycket elegantare soffbord in i lördags när Maken hämtade detta från möbelaffären eftersom det levererats dit  några dagar efter att vi hade köpte det.

Det kändes lite konstigt med ett runt bord, vi har ju i princip ALLTID hafe ett rektangelbord, men nu nåra dagar senare börjar vi vänja oss. Och ja, visst är vi nöjda över vårt lite förhastade beslut. Något som Maken och jag sällan gör, snabba beslut. Vi tycker om att tänka på saker, vända på steken så att säga och kanske ibland älta lite för mycket, vad vet jag? Hur som helst, det blev ett nytt, runt bord och frun i huset är väldigt nöjd…! Dock var inte barnen så säkra på det nya bordet, med de lär väl vänja sig…

Annonser

Värmebölja!

Efter två veckor i frysboxen har graderna stigit med hejdundrande hastighet och idag hade vi en otroligt ljuvlig vinterdag helt utan minusgrader!

På seneftermiddagen gassade solen nästan från en molnfri himmel och jag blev igen påmind hur långt söderut Minnesota egentligen ligger. Ljuvligt! ( Ju äldre jag blir, desto mera tolererar jag denna årstid vi nu befinner oss i, istället för att tycka om den.Hörde på radion idag att vi har 70 dagar kvar till den offciella våren!)

För att riktigt fira denna värme, blev det skridskoåkning för Lillasyster och en hel massa barn i området  efter att skolbussen hade släppt av dem efter skolan idag.

Till och med hundarna njöt av det vackra vädret:

Lilly njöt på utsidan  på uppfarten framför vårt hem, medan lilla Fiona njöt på insidan i solen bakom glasdörren:

På kvällen tog jag hand om ett annat måste innan det blir kallt igen- tvätta bilen! Jag fick min bil tvättad för några dagar sedan och ikväll, medan flickorna hade lektioner i piano, såg jag till att få bilen som Dottern kör tvättad. Kön till biltvätten var lång, jag var inte den enda med denna tanke denna varma kvaäll i januari.

Efter att solen hade gått ner, sjönk temperaturen förstås ner till några minusgrader igen, konstigt vore det ju annars, men tillräckligt varmt att få bilen tvättad var det verkligen.

Det blev en halv timmes väntan i bilkön in till tvätten, men eftersom jag hade bestämt mig för att få det gjort ikväll, satt jag tålmodigt kvar i kön…

Nämen den måste ju testas!

Medan den nya köksmaskinen blandade  till vetebrödsdegen till kanelbullar satte jag också igång med att mosa bananer för en till sats muffins. Efter att vetebrödsdegen var tillknådad  precis som jag ville ha den och på jäsning i ugnen under handduk diskade jag ur skålen som kom med maskinen och satte igång med nästa deg! Textade Maken på jobbet och berättade hur jag spenderade eftermiddagen och han skickade tillbaka ett SMS och påpekade att han kommer att bli tjock eftersom jag bakar så mycket!

Han kanske har en poäng i och med detta påstående, men samtidigt påpekade jag att jag ju verkligen behöver lära mig hur denna nya pärla jobbar i köket och därför behöver jag baka!

Han kunde  ju inte annat än hålla med förstås och skrattade gott ikväll när jag fryste ner hela tre stora påsar med kanelbullar och så har vi en stor låda med muffins också! Verkar inte gå ngn nöd på oss de kommande dagarna…

( Förresten behöver jag kanske nämna att jag köpte mera mjöl när jag handlade mat ikväll…! 😜)

Rikligt med kanel skall det vara!

Den första plåten har just kommit ur ugnen… Mmmm, så goda med ett glas kall mjölk!

Nya lakan för en stor pojke

Sonen föddes med en förkärlek för bilar, fordon av all de slag: bussar, traktorer etc. När han var tre eller fyra  kom Disneys första tecknade film om bilar ut, Cars. Han älsakde filmen, som vi hyrde någöra  månader senare eftersom vi inte trodde att han skulle sitta stilla på bion för att se på den. Hemma framför TVn älskade han filmen och ville se den om och om igen de några dagarna som vi hade hyrt den. Det slutade ju förstås med att jultomten gav en kopia åt honom i julklapp det året.

Han fick också lakan för sängen med de olika bilarna på och han var överförtjust och ville ha dem på sängen  hela tiden! Då det var dags att byta lakan åt honom var det bara att tvätta, torktumla och sedan tillbaka på sängen igen.

Vid 13 års ålder är han dämpat förtjust i dessa Disney filmer som nu har hunnit bli tre till antalet, plus den ena om flygplan. Lakanen, som han fortfarande har, men numera är rätt slitna, hade jag bestämt mig för att förnya åt honom denna jul.

Vem hade trott att en tonåring skulle bli så förtjust i nya lakan med Lightning McQueen? Nej, han hoppade inte jämfota utav glädje, men leendet gick från öra till öra när han öppnade sin julklapp igår morse. Ikväll har jag tvättat och torktumlat igen och nu har Sonen blandat sig mellan sina nya lakan med McQueen och kompani efter en tuff simträning.Hoppas han får sova gott, fast det står på hans nya lakan: Think fast! 😉

Gammaldags kan också!

När jag först flyttade hit hade de flesta en väldigt gammaldags mixer i köket. Eller åtminstone tyckte jag att den SÅG väldigt gammaldags ut. Som ngt som liksom fanns kvar i allas hem sedan 1960 talet.

Vid närmare efterforskning fick jag reda på att denna mixer var ansedd att vara av topp kvalite, dyr och en riktig pärla att ha i sitt kök.

Åren gick och vi fick en mixer av en god kompis som inte längre hade användning utav sin när han packade för att flytta från Minnesota. Det var inte samma slags märke som den som jag i början hade sett hela tiden, men den fungerade och jag använde den ibland,, Dock  inte riktigt så ofta som jag hade tänkt att jag skulle. Denna mixer var till åren och om den blandade  till deg väldigt länge, blev den otroligt het. Alltså, använde jag den inte speciellt ofta och när vi flyttade för 6.5 år sedan gav jag bort den till Loppis.

Igår, när vi hade julklappsutdelning hemma hos oss, drog Maken fram en stor låda som han hade gömt bakom soffan. Den var vackert inpaketerad i blått papper med silvermönster  och silvrigt, lockat band. Jag gjorde stora ögon. Maken och jag hade nämligen haft denna diskussion för ett par vekor sedan. Han hade nämligen undrat om jag skulle ha användning för en mixer eftersom jag gärna bakar åt familjen och står mycket i köket. Dock kom vi till slutasatsen att vi helt enkelt inte hade utrymme för ngn sådan i vårt kök och vi lämande den diskussionen.

Så här ser min gammaldags mixer ut! Den är alltså sprillans ny, men designen har med flit inte ändrats sedan 60 talet eller så. Gissar att motorn förnyats och kanske visplarna också, men hur som haver, nu är jag stolt ägare till en!

Här jobbar den för första gången på provrundan ikväll. Jag hade övermogna bananer i kylskåpet som behövde användas och ikväll fick mitt nya köksredskap prova på att blanda till deg för bananmuffins. Lätt att använda är den och blandar snabbt ihop ingredienserna och sedan var det bara för mig att hälla i formerna och in i ugnen.

Slutresultatet blev goda bananmufins med chokladbitar i och mitt nya köksredskap har flyttat in för att stanna! 😃

Och hur blev det med förvaringsutrymmet då? Jo, Maken rumsterade om lite här och där i vårt kök och simsalabim hittades en plats!

Halsduk på gång

Denna gång blir det en halsduk att matcha Lillasysters nya vinterjacka. Men om man börjar sticka en halsduk i december då snön vräker ner, så måste man ju få den färdigt så snabbt som möjligt. Lillasyster  har ju liksom ingen nytta av detta plagg i te.x april! Alltså, stickar jag på med detta trevliga garn i olika varierande färger i lila nyanser. Dock är den där egna tiden som trebarnsmamma  knapp så jag stickar så fort jag hinner och har tid! Dock med den påföljden att bloggandet blir lidande!

Nåja, ni som följer min blogg vet att det ofta blir ett och annat uppehåll i alla fall, men sedan anfaller skrivklådan, och så är jag tillbaka igen! Så, kära vännner och läsare, håll till godo.  Om ni inte hör ngt från denna sidan av Potten på ett tag, så stickar jag! 😃

Även jag…

… satte ut flaggan idag! Denna dag, den 6.12 2017. Dagen då  Finland firade 100 år som självständigt land. Eftersom vi ingen flaggstång har, och de flesta privatägda hem saknar dessa här hos oss, flaggade vi lite blygsamt ur blomkrukan på utsidan!

Några blåvita ljus har jag inte  tänt idag, eftersom jag inga äger. Vackert så. Tankarna gick ofta österut under dagen. Grattis Finland, som är och kommer att  förbli mitt hemland, ävenom jag inte kan sticka under stol med att jag nog trivs väldigt bra här i denna nordliga del av USA. Annars skulle jag väl knappast bo kvar…?! 😉