Drömmen som gick i kras… Men ändå inte!

För nästan precis sex år sedan redan flyttade vi till vårt nya hem i vår nya förort. Vi hade bott nio år på vårt gamla ställe. Då vi fltttade in var det Maken, jag och Dottern. Dottern var just över två år. Huset var äldre, byggt på 1956,  var charmigt men behövde absolut renoveras och uppdateras i min och Makens smak. Vi gjorde det bit för bit och nio år senare var det endast skalet till hemmet som var detsamma. Nytt kök hade vi satt in, uppdaterat och renoverat badrummet, satt  isolering i väggarna,  eftersom det endast fanns tidningspapper i dem (!), hela källaren hade updaterats och i och med detta hade Maken byggt en bastu åt mig och åt oss! När vi flyttade ut på sommaren 2011 hade vår familj utökats med Sonen, Lillasystter och hunden Lilly, som då var valp. Vårt lilla, men nu renoverade hem, hade blivit rätt trångt!

När det då blev dags att flytta ville jag ha ett hem som  gärna skulle kunna innehålla en bastu. Här på andra sidan Potten byggs ju inte hus med bastun precis, men vi hoppades kunna renovera ett av badrummen till en bastu.

Nu, sex år senare har Maken, på alla sätt och vis, vänt på alla vinklar och vrår och fått ungefärliga priser hit och dit och slutligen kommit fram till att denna bastudröm gått i kras. För den nätta summan av 70-80 000 USD kan vi renovera ett av badrummen och få en bastu…! Alltså, visserligen tycker jag om att bada bastu men tänk  så många ggr vi kan åka hem till Jakobstad, Finland för den nätta summan?!

Efter att vi hade fått reda på detta i vintras, tog vi oss samman efter den stora besvikelsen och började planera vårt trädgårdsprojekt istället, vilket ni, som har följt min blogg, har fått ta del av. Det blev nu då helt färdigt för två vekor sedan och I måndags  levererades pricken över i:et.

Det var ett stort paket som kom direkt från fabriken i delstaten Georgia. Nu skulle det levereras försiktigt  för hand bakom vårt hem till  den nya altanen.

Det stora paketet öppnades och plasten kom bort. Det stora locket läggs här på plats av Maken.

Nu skulle bubbelpoolen fyllas, kemikalier skulle tillsättas och vi fick snällt vänta ytterligare två dagar inna vi kunde avnjuta det första doppet…

Här är det allra första doppet! Helt otroligt skönt och lyxigt känns det att sitta där i bubblorna. Nej, det är verkligen ingen bastu, men klaga kan jag knappast! Dessutom fick vi hela kalaset, bakgård och bubbelpool för mindre än vad endast en bastu skulle ha blivit, så det är nog bara att vara nöjd och glad då…! 😉

Biten…

image

… Ja det blev Maken idag på eftermiddagen! Av grannarnas  nya hund! Jo jag vet, det har varit en del om hundar de senaste veckorna på denna blogg, men nu handlar det faktiskt inte om våra för en gångs skull.

Grannarna  har alltså adopterat en hund. En sjuårig stor blandras med mycket retriever i sig. Denna hund kom från ett s.k ‘rescue center for dogs‘.  Det finns flera sådana och grannarna hade valt att adoptera denna hund trots att de visste att den förra ägaren inte klarade av att ta hand om hunden pga aggressivitet. Jaha….

Till all lycka är inte såret djupt och när Maken åkte in till jobbet ikväll gick han via akuten/första hjälpen och såg som hastigast en läkarkollega. Denna kollega kunde lugnt konstatera att såret inte var djupt och det gäller att hålla det rent och under uppsikt, men det borde läka sig helt utan problem. Hunden har  fått sin rabiesvaccination, så  ingen fara där plus att Maken har sin stelkrampsvaccination, så slutet gott, allting gott då…

Förutom att vi har förbjudit barnen att klappa denna hund eftersom det enda Maken gjorde var att sträcka fram handen så att hunden kunde snua  på makens hand och så hände detta. Grannen, som vi är god vän med, mådde väldigt dåligt av denna händelse förstås. Vi får se  vad som händer med hunden. Om den behålls eller inte eftersom man har en månads prövotid och den flyttade in för endast två dagar sedan…!

image

Våda egna två hundar med varsitt hundben…

När mamma äääntligen ger med sig…

…ja, då går det så här:

image

Ända sedan i vintras har en viss Lillasyster tjatat, tjatat och tjatat lite till om att få göra hål i öronen. Mamman i famljen har stretat emot, ville vänta tills Lillasyster var 10 år och stor nog att sköta om allt det där extra putsandet själv de där första veckorna när hålen skall rengöras och skötas om ordentligt.

När vi åkte till Mall of America häromdagen när vi hade Finlandbesök gick vi förbi en affär som riktar sig till tonåringar och barn i sin marknadsföring. Speciellt när det gäller krims krams och mjukisdjur.  Helt utan förvarning frågade jag Lillasyster om hon ville ta hål i öronen just där och då! Hon såg helt överrumplad ut stackarn och blev lite nervös på fläcken, och valde att inte göra det just då!

Vi hade diskuterat detta tidigare denna vecka och då frågade hon om jag faktiskt hade menat allvar och det hade ju nog gjort. Imorse, denna helt vanliga fredagsmorgon väckte hon mig i ottan ( nåja, kl.07.30 är ju nog kanske inte så mycket i ottan, men vi har ju faktiskt sommarlov barnen och jag!) och frågade om vi kunde åka och göra hål i öronen idag.

Någon timme senare var vi då alltså på väg…

image

En lite nervös Lillasyster utanför affären…

image

I väntan på att allt skall bli klart… Knopparna har vi valt och nu skall det då tas hål…Lite fjärilar i magen hade hon allt.

image

Jovisst gjorde det ont, men inte ett pip kom över hennes läppar. Hon var modig och tänkte inte börjar gråta över ngt som hon själv hade valt. Jag däremot fick se bort när den första öronsnibben gjordes hål i. Den andra klarade jag dock att ta foto av.

Det var en lycklig Lillasyster som hoppade ner från stolen och såg sig i spegeln som det sura butiksbiträdet räckte henne. Detta butiksbiträde hade visserligen tinat upp en aning när hon fick reda på vårt ärende, eller kanske hon rentav var lite svag för barn, vilket ju i så fall var bra. Jag måste säga att jag inte var så säker när jag först pratade med henne eftersom hon var så sur och tvär. Ville jag verkligen ha denna surkart ta hål i mitt barns öron? Men, som sagt, hon tinade upp en aning och berömde till och med Lillasyster för att hon inte grät eller ens sade ett pip.

Nu är det kväll och vi har tvättat öronsnibbarna för första gången. Jag har visat Lillsyster hur hon skall gå till väga med tvättningen och nu ligger hon vaken i sängen och läser. Hon tycker om att sova på sidan, men det är inte så lätt när de nya smyckena pickar in i sidan av huduet när hon skall sova. Detta skall hon ju nu då vänja sig vid och jag måste berömma henne, hon gnäller inte utan tar det hela med ro. Vill man vara fin, får man lida pin, heter det ju som sagt…

 

Så litet, så litet…. Men ändå så stort! 

– Mamma?

– Ja?

– Du behöver inte köpa barnschampo åt mig längre. Jag behöver den inte och jag använder mycket hellre schampoo som stora syster har.

Detta förkunnade Lillasyster efter sin dusch imorse. Hur kan sju år ha gått så otroligt snabbt? Var det inte igår som det där graviditetstestet förkunnade hennes ankomst med två blåa streck??

Nattreklam

Nu var det då inget barnförbjudet  jag hade tänkt skriva om! Jag har just satt mig ner i soffan med min padda och tänkte snabbt skriva ner dagens tankar, som handlar om reklam. Det råkar desssutom vara nästan midnatt, därav rubriken! 😉

Detta  inlägg skall  alltså handla om lite reklam, så om ni inte tycker om sådant, kanske skippa detta  lilla kåseri.

image

På bilden ovan syns svamparna som jag skall göra reklam om. De är sk. melaninsvampar, tilvlerkas i Tyskland och helt fantastiska! Jag  googlade dem också på svenska och i Sverige lär de skal kallas fläckborttagningssvampar. Jag blev bekant med dessa svampar först  på jobbet, där vi använder dem till att torka  av borden efter att barnen har använt målfärg, kritor, tuschpennor o.dyl. Allt kommer bort, spelar ingen roll vad det är som har i misstag ritats på bordet, märkena  kommer bort med ett enkelt sveptag.

Jag beslöt att köpa hem ett paket för ca. 1 år sedan och har inte ångrat mig. Allt jag använder numera när jag städar är dessa fantastiska svampar, inga städmedel längre. USA har inte alls lika stränga förordnignar vad gäller städmedel, så lite var och vartannat får lägggas i dess medel. Istället för att köpa och  använda dessa längre, använder jag nu då endast dessa melaninsvampar. De smulas dock sönder efter en tid. lite efter varje användnning, och jag går nog igenom flera i månaden, men ändå tycker jag  detta är bättre än att använda olika kemikalier till städningen. Dessa har också  gjort städningen mycket trevligare också eftersom allt blir så skinande rent med dessa svampar.

Alltså, rekommenderar jag dessa svampar varmt! Lycka till med städandet! 🙂

Nothing to do! Again!

Ja, detta utbrast min tandläkare i förmiddags efter att tandhygienisten hade putsat mina tänder rena och tandläkaren hade sett på dem. Hon försökte se glad ut för min skull, men det är klart, mycket pengar förtjänar hon inte på mig, eftersom jag sällan har något annat som måste tas om hand om än den där rutinputsningen var sjätte månad.
Jag undrar just om min tandsort kommer av antingen mamma eller pappa eftersom jag sällan har karies eller behöver få ngt annat gjort.
För några år sedan hade jag faktiskt ett ‘hål’ som måste lappas. Eftersom det befann sig i en av de främre tänderna användes en vit fyllning istället för den traditionella amalgamfyllningen. Jag gavs en spruta i käkbenet med smärtstillande medel, men fick en reaktion mot detta medel! Jag sade åt tandläkaren att jag inte mådde så bra, kände mig yr och illamående och var inte så säker på att jag skulle klara av denna lappning, Proceduren avbröts och jag sattes upp så att jag skulle börja må bättre. Min stackars mage mådde dåligt och jag var rädd att jag skulle kasta upp. Lyckligtvis gick reaktionen över på ungefär 15-20 min och efter det kunde ‘hålet’ lappas. Anteckningar gjordes i mina papper att inte ge mig denna medicin. Reaktionen, som tydligen är rätt vanlig, skrevs också ner, så nu vet vi vad som kan hända under en helt enkel vanlig rutinbedövning. Idag låg jag bara och mer eller mindre och slappade medan tandköterskan tog hand om mina tänder.
Dock gick dagens rutinbesök helt ensligt planerna och det fanns alltså inte mycket att göra för tandläkaren, som förresten heter Salo i efternamn! 😉

Det drar ihop sig

Den 13.8 innebar städdag på jobbet för min del. Jag och mina arbetskamrater har varit lediga sedan i slutet på maj och nu börjar det så smått att vara dags att öppna vårt dagis igen. Förmiddagen spenderade vi i städandes tecken . Med hinkar fyllda med såpigt vatten och trasor och tvättsvampar i högsta hugg gick vi lös på bord, stolar, hyllor, leksaker osv, osv. Eftersom vi var sex stycken som jobbade gick det undan med rasande fart.

Sonen kom faktiskt också med. Tillsammans med min chef hjälpte han till med att få alla leksakerna rena. Han fick alltså sköta den stora diskmaskinen och se till att alla plastleksaker  blev rena och klara för skolåret. Vi öppnar dörrarna dern 9.09, en vecka efter att barnen börjat i skolan igen.

Oj, vad vårt lilla ställe doftade gott två och en halv timme senare när vi var klara! Härligt! 🙂