Förnyelse

På engelska finns det ett uttryck: When it rains it pours. Fritt  översatt blir det ju ngt som att ‘då ngt händer, så är det  mycket som händer på en gång.

Ni som följer min blogg, kommer kanske ihåg att vi sökte  en ny  (hörn)soffa för källaren och TV rummet i januari. Amerikanerna tycker om jättemöbler, men jag ville inte ha ngt jättelikt. Vi ville båda ha en soffa där hela familjen kunde  sitta och se se på en bra film tillsammans. I den gamla soffan rymdes två familjemedlemmar och sedan satt de övriga tre på golvet. Vi köpte den gamla soffan år 2001 på våren, så den hade några år på nacken och  hade också överllevt tre barn vid det här laget. Soffan hade, helt enkelt sett bättre dagar men varit en trogen trotjänare.

Efter ett par  rundor till möbelaffärerna här runtomkring, kom vi då till ett beslut och beställde vår hörnsoffa. Jag måste säga att den hade några detaljer som jag inte var överförtjust i, men efter att vi fått vår egen sofffa beställd med den färgen på lädret som vi ville ha, kändes det bättre.

För en vecka sedan ringde möbelaffären. Soffan, som var utlovad till juni, hade kommit in till lagret och kunde nu levereras! I april, nästan två månader tidigare än lovat! Fantastiskt!

Så medan Maken målade färdigt vår sorvrum i förmiddag.väntade han också på soffan.

Målandet blev klart först…

Denna bild kom via SMS till mig på jobbet. Vi hade fullt upp med våra småttingar, så jag sneglade som hastigast på mobilen och leendet gick säkert från öra till öra. ALLTSÅ, vilken färg och förnyelse!

Efter lunchen kom nästa bild efter att den nya soffan hade levererats.

 

Jo, jag vet, den ser nog jättelik ut på denna bild och med europeiska mått mätt, är den nog stor. Ni får helt enkelt lita på mig när jag berättar att dena soffa  faktiskt var en av de mindre som vi hittade. Som sagt, amerikanerna tycker om sina möbler i jätteformat…. 🤔😉

Nu sitter vi här på den nya soffan. Jag bloggar och Maken jälper Lillasyster med läxan i matematik. Den öppna spisen sprider värme och mys och snart, mycket snart skall jag gå upp i köket och hälla upp ett glas vitt till Maken och mig. Tänk vad mysig en helt vanlig tisdag kan te sig!

‘Måste jag hoppa av den nya soffan Matte? Den är så skön!

Annonser

Efter den första arbetsdagen…

… är faktiskt alla de nya fönstren installerade! Det gick mycket snabbare än vad jag hade trott att det skulle göra, men så hade vi ju ett gäng på fem karlar här också, så då går det ju så klart undan. På bilden ovan syns vårt ena sovrumsfönster och skumisoleringen som har sprutats in mellan fönster och vägg. Imorgon skall detta naturligtvis göras klart och sedan skall de nya lister, som Maken har målat färdigt sättas upp för att dölja isoleringen och göra hela projektet klart.

Nere i källaren är alla fönstren också installerade och där ser det likadant ut med skumisoleringen som syns på sidorna.

Karlarna har lämnat en hel del grejer här  för att påbörja jobbet igen när de kommer på morgonen. Gissar nog att det går snabbare  för dem att komma igång imorgon just pga att de lämnat alla verktyg och maskiner här över natten och kan bara sätta igång igen. Vi får se om de hinner med dörren som skall bytas ut också… Spännande att följa med projektet är det ju förstås!

Påskpyntat

Ja, inte är det mycket påskpynt jag äger jämför med julpynt precis! Fast fördelen med detta är ju att det går så mycket snabbare att ta fram och sedan lägga bort allt igen.

Kransen på ytterdörren köpte jag för ngt år sedan. Här handlar den sekulariserade påsken om ägg, kaninungar, lamm, kycklingar, fjärilar och allt annat vårligt. Däremot inte så mycket om fjädrar och videkissor. Affärerna gör sitt bästa med att sälja sin vårligt inspirerade påskprodukter och en del får de nog säkert sålt. Tack och lov har inte den kommersiella påsken blivit lika stor som den kommersiella julen utan dit är det långt ännu.

Påsken, firas mest i kyrkorna och det med pompa och ståt, sång och musik och i vissa fall även dans!

De flesta skolor har helt vanliga skoldagar på långfredagen också, om det inte råkar vara vårlov förstås.

Våra barn har skola i dagarna tre kvar och sedan får de avnjuta sina vårlov, som råkar infalla med påsken i år.

Det ser de verkligen fram emot!

Den tråkiga vinterduken har fått ge plats åt den mycket mera vårliga bordsduken under påskalammet och korset. Om en vecka firar vi påsk! 😃

Ready, set…action!

Här sitter han, min s.k Lighting specialist med alla sina knappar och skärmar och blicken riktad mot scenen där åk.7 och 8 repeterade inför helgens muskal, Shrek.

Sonen, som är oerhört intresserad och skicklig på datorer och intresserad av teknologi, skötte om att strålkastare och lampor på scenen fungerade som de skulle. Att de rätta och önskade lamporna var tända när de skulle vara tända och avstängda när de skulle var det. En hel del att hålla reda på faktiskt. Ett sådant där jobb som är oerhört viktigt, men som ingen egentligen märker, förrän ngt går snett.

Sonen, som inte direkt är blyg av sig, men som inte vill ha uppmärksamheten tilldragen sig i onödan, vill helst hålla sig bakom kulisserna och sköta det tekninska. Flera långa repetitioner hölls förra veckan och Sonen hämtade vi sent från skolan varje kväll. Repetitionerna hölls efter skoldagen och det senaste Maken hämtade honom var på torsdagen, då eleverna inte blev färdiga förrän kl.21, vilket i sin tur betydde hela 12 timmar i skolan den dagen.

Två föreställningar av musikalen Shrek gavs. En på fredagskvällen och en på lördagsförmiddagen. Så att Sonen skulle ha publik under båda föreställningarna delade vi upp oss. Fammo ch faffa besökte föreställningen på lördagseftermiddagen och jag och familjen gick för att se musikalen på fredagskvällen.

Eleverna var duktiga! Riktigt duktiga! De är 12-14 år gamla och med det i beaktande gjorde de riktigt bra ifrån sig! Inte ala sjöng precis varenda not rätt, men vadå? Det märkets att det fanns massor med jobb bakom produktionen och det var roligt att se att så mågna elever hade roller, både mindre och större  förstås

På fotot ovan  bugas det efter föreställningen och Sonen finns faktiskt med där någonstans han också, men han var bara med liksom i två sekunder ungefär! Han behövde nämligen springa tillbaka upp i båset för att skapa det rätta ljuset  och skimret för det sista sångnumret! Inte lätt att ha viktiga roller, om än i bakgrunden!

Kalasat klart

Popcorn över sgs hela bordet, tomma koppar och omkring kastade sugrör. En enda röra efter kalaset som gick av stapeln igår, söndag. Elva flickor blev det totalt och precis som flickkalas skall vara, så var det enormt högljudda timmar.

Roligt hade de dock! Det lektes olika lekar, det skrattades, åt tårta, busades, sprang och jagades och lektes ännu mera lekar. Sonen var en alldeles utmärkt lekledare och Maken hjälpte till han också. Dottern skötte om hundarna, eftersom en av gästerna var rädd för hundar. Då fick hundarna befinna sig med Dottern i hennes  rum under kalaset.

Lillasyster, som just nu är helt inne i åldern där hon är fascinerad av enhörningar, hade planerat att temat för kalaset skulle vara just, enhörningar.

Tårtan var egenhändigt bakad och dekorerad av Storasyster och naturligtvis var den också en enhörning:

Tio ljus tändes och en nöjd och glad Lillasyster fick blåsa ut…

Gästerna åt tårta med god apptit och efter detta var det  dags att gå ut i garaget.. Där hade Maken riggat upp en s.k  piñata som var fylld med godis. Vet inte riktigt varifrån denna  tradition kommer, gissar på Mexiko, men det är i alla fall en rolig tradition.

Denna figur gjord av papper, ofta köpt och finns i alla möjliga och omöjliga figurer, fylls på förhand med godis. Sedan tejpas luckan fast och piñatan hängs upp.

Målet för gästerna är sedan att slå sänder denna figur och få ut godiset. Men man får inte titta och man måste ha ögonvbindel för att inte fuska. Någon slags pinne att slå med och så turas  man om.

På bilden ovan är det Lillasyster som försöker göra hål på den så att godiset skall falla ut. Hon lyckades inte, en annan kompis lyckades, men det tog länge, runt 30 minuter faktiskt. Roligt hade flickorna, det skrattades och skrek, och så här såg det ut när allting, inklusive godiset föll till golvet:

Alla kastade sig till golvet för att försöka få tag i så mycket godis som möjligt. Maken och jag såg till att alla gästerna hade godis att sätta i sina godispåsar att ta med sig hem.

Efter att gästerna hade åkt satt Lillasyster och tittade på alla sina nya, fina presenter och leksaker. Hon var så nöjd och glad över sitt kalas och tackade både Maken och mig flera ggr om. Detta värmde förstås  en mors hjärta.

Och nu är det ett helt år till nästa gång…!

Förberedelser

Förberdelserna för kalaset kom igång på allvar nu idag när mor i huset har åkt nästan land och rike runt för att inhandla förnödenheterna så att säga. Åtta av de 16 inbjudna flickorna har tackat ja och på ett sätt är det ju skönt att kalaset blir  lite större än förra året då endast tre flickor kunde komma. Och också lite av en lättnad också eftersom itne ALLA inbjudna kunde komma. Vi styr kosan sydvästerut till minnesgudstjänsten för min Svägerska nästa vecka, så det finns lite annat som jag måste få gjort också och inte bara kalasa hela helgen…!

Däremot är kalas otroligt viktiga då man är liten och fyller tio, så visst skall vi kalasa, fattas bara annat!!

Nu är Lillasyster hemkommen och har tjutat i glädjeskrik över fördberelserna och allt som jag kommit hem med idag. Hon sjunger högljutt medan hon fyller festpåsar med godsaker…. vilken TUR att det redan är fredag, annars kulle det vara en hel evighet till söndagen då kalaset går av stapeln…!

Ballongbuketten med enhörningar. Den största ballongen går till Lillasyster och sedan får alla gästerna ta hem en ballong på var….

 

Jamen, heja kapitalismen!

VARNING:  Ni får ursäkta ni som bryr er det minsta om USAs politk, men här kommer ett till inlägg om den heta debatten om skjutvapen…

Jag hör ofta på nyheterna då jag är ute och kör. Till eller från jobbet, kör barnen till deras aktiviteter, väntar på dem utanför olika ställen där de har utövat sina aktiviteter och fritidsintressen osv. Alltså en helt typisk amerikansk mamma som skjutsar och för och hämtar hit och dit med bil. Avstånden  här i förorterna är stora och och man skall från punkt A till punkt B behändigast, så körs det bil.

Då passar det bra med nyheter. Igår, onsdag, brakade det till ordentligt på nyhetsfronten när två av de största affärskedjorna i landet meddelade att de inte längre kommer att sälja automatiska gevär, eller egentligen är de ju maskingevär, men det skall  vi ju helst  inte nämna, eller hur?  Vidare kommer samma kedjor att kräva att kunderna som vill köpa skjutvapen måste vara 21 år eller äldre och kräver förstås legitimation.

Detta kanske inte låter som så stora åtgärder, men jag tycker faktiskt att detta är fantastiskt och steg helt i rätt riktning! Medan politikerna i Washington DC bråkar och träts och kan inte enas om än det ena och än det andra och Trumpen försöker få ngt till stånd, alltid lika idiotisk som han är, så tar affärskedjorna tag i saken och kommer med rappa beslut! Bra gjort! Säkert inte tillräckligt, men det är absout ett steg i rätt riktning och jag lyfte på hatten och rungade ett ordentlig YES till den tysta bilen som säkert undrade om den annars så tysts och väluppförda chauffören tappat fattningen en smula…?!

Detta är en början. Kanske en liten början, men ändå en början och vi får ju se om de där babblande och bråkande och oeniga politikerna i huvudstaden får ngt till stånd så småningom…