Drömmen som gick i kras… Men ändå inte!

För nästan precis sex år sedan redan flyttade vi till vårt nya hem i vår nya förort. Vi hade bott nio år på vårt gamla ställe. Då vi fltttade in var det Maken, jag och Dottern. Dottern var just över två år. Huset var äldre, byggt på 1956,  var charmigt men behövde absolut renoveras och uppdateras i min och Makens smak. Vi gjorde det bit för bit och nio år senare var det endast skalet till hemmet som var detsamma. Nytt kök hade vi satt in, uppdaterat och renoverat badrummet, satt  isolering i väggarna,  eftersom det endast fanns tidningspapper i dem (!), hela källaren hade updaterats och i och med detta hade Maken byggt en bastu åt mig och åt oss! När vi flyttade ut på sommaren 2011 hade vår familj utökats med Sonen, Lillasystter och hunden Lilly, som då var valp. Vårt lilla, men nu renoverade hem, hade blivit rätt trångt!

När det då blev dags att flytta ville jag ha ett hem som  gärna skulle kunna innehålla en bastu. Här på andra sidan Potten byggs ju inte hus med bastun precis, men vi hoppades kunna renovera ett av badrummen till en bastu.

Nu, sex år senare har Maken, på alla sätt och vis, vänt på alla vinklar och vrår och fått ungefärliga priser hit och dit och slutligen kommit fram till att denna bastudröm gått i kras. För den nätta summan av 70-80 000 USD kan vi renovera ett av badrummen och få en bastu…! Alltså, visserligen tycker jag om att bada bastu men tänk  så många ggr vi kan åka hem till Jakobstad, Finland för den nätta summan?!

Efter att vi hade fått reda på detta i vintras, tog vi oss samman efter den stora besvikelsen och började planera vårt trädgårdsprojekt istället, vilket ni, som har följt min blogg, har fått ta del av. Det blev nu då helt färdigt för två vekor sedan och I måndags  levererades pricken över i:et.

Det var ett stort paket som kom direkt från fabriken i delstaten Georgia. Nu skulle det levereras försiktigt  för hand bakom vårt hem till  den nya altanen.

Det stora paketet öppnades och plasten kom bort. Det stora locket läggs här på plats av Maken.

Nu skulle bubbelpoolen fyllas, kemikalier skulle tillsättas och vi fick snällt vänta ytterligare två dagar inna vi kunde avnjuta det första doppet…

Här är det allra första doppet! Helt otroligt skönt och lyxigt känns det att sitta där i bubblorna. Nej, det är verkligen ingen bastu, men klaga kan jag knappast! Dessutom fick vi hela kalaset, bakgård och bubbelpool för mindre än vad endast en bastu skulle ha blivit, så det är nog bara att vara nöjd och glad då…! 😉

Slutspurten

Fyra dagar kvar. Endast fyra dagar kvar innan sommarlov för barnen och det är minsann lite motigt att göra sig klar på morgonen när solen skiner, det är redan varmt och det har lovats närmare trettio grader plus idag igen på eftermiddagen. Områdets  simabssänger är öppna och alla är klädda i shorts och t skjortor.

Lite hjälper det ju att alla barnen skall stiga på den där bussen, inte bara några av dem, utan alla goda vännerna, grannarna, lärarna och den övriga personalen på skolan. Och när man väl är igång är det väl inte så farligt. Sommarlovet hägrar ju nog där i en väldigt nära framtid, så det är bara att ta sig i kragen, slänga in morgonmålet, borsta tänderna och hoppa på den där bussen…. Fyra dagar kvar alltså!

Flowers for the lady

Maken ringde på dörrklockan hema hos sina  föräldrar för att överraska sin mamma. Han hade nämligen inhandlat en rosbuske åt henne, precis samma rosbuske som vi hade hittat igår kväll när jag åkte med henne för att se på rosbuskar. Dock hade vi lämnat växthuset tomhänta ( vad gäller rosbuskar åtminstone.)  eftersom hon inte kunde bestämma sig om hon ville ha denna sort eller inte plus att hon ville diskutera med sin man, Makens pappa, först.

När vi betalade för det som jag hadei inhandlat, frågade jag flickan i kassan, hur länge vi kunde vänta ännu innan det skulle bli för sent för plantering av rosor. Flickan rekommenderade att vi inte väntade längre än två veckor, rosor vill ha det relativt svalt när de skall börja om på nytt på nytt ställe. Hon informerade oss okså om att affären inte skulle komma att ha flera rosbuskar än de som de hade fått in. När sortimentet var slut, så var det bara att vänta tills nästa år eller uppsöka annan affär, som troligen skulle ha samma dilemma.

Alltså, slog Maken slag i saken och åkte till växthuset efter jobbet, köpte rosbusken och överraskade sin mamma ikväll. Gladare mamma och Svärmor fick man leta efter!

Att träffa en TV personlighet

När jag först flyttade hit till Mineapolis trakten var hon nyhetsuppläsare för NBC kanalen. Verkade hur trevlig som helst, välsminkad, trådsmal, varenda hår på plats och med en djup, vacker radioröst som passade sig bra i TV rutan också.

Nu är det 20 år senare, hon har gått i pension och vi sköter om hennes  barnbarn på vårt lilla  dagis. För några veckor sedan fick jag träffa henne för första gången när hon hämtade sitt barnbarn, men det var som hastigast eftersom jag också höll på med annat.

Idag hämtade hon sitt barnbarn igen och jag fick prata med henne lite ytterligare.Det är lustigt hur liten man kan känna sig när man träffar en kändis. Även om denna kvinna endast är en lokalkändis, och kanske inte så mycket mera heller eftersom hon inte längre syns i TV rutan. Och dumt är det ju, att känna sig liten, för jag är väl knappast mindre än vad hon är, bara för att hon har läst upp nyheterna i TV rutan varje kväll och kommit in till var och vartannat hem i Minneapolis med omnejd!

Dock märkte jag ju idag att hon är lika trevlig i verkligheten som hon verkade då hon var i rutan och kärleken till dottersonen gick vekligen inte att ta miste på den eller. Vilken glädje från båda hållen då farmor kom för att hämta hem den lilla pojken! Härligt att se!

Vi är ju faktisk alla helt vanliga människor, vare sig vi är (lokala) kändisar eller inte, eller hur?  😉

En ljusglimt i allt det gråa…

VARNING: ett klagoinlägg…

Det är söndag kväll och vi skriver dag nummer fem som går  i regnandets tecken. Himlen är grå, hela världen är grå och det har regnat i en strid ström ända sedan i onsdags. Normalt brukar  jag inte störas av regn, men den här gången efter fem dagars stadigt regnande börjar det verkligen störa mig.  Dels för att regnet liksom aldrig upphör, det bara fortsätter och dels för att vårt stora trädgårdsprojekt har stått stilla sedan detta härdiga regnande började. Det är helt enkelt för vått att gräva i marken och vem vill vara ute och försöka plantera och fixa vattenledningar och annat när det regnar på detta sätt?

Dock fick vi ett uppehåll på några timmar ikväll och Maken grillade otrolgit goda revbensspjäll  i uppehållet och efter maten gick jag ut till trädgårdslandet för att ta mig en titt.

Jodå, jag gnäller på all denna väta, men blommor och blad njuter! Titta  bara:

Jordgubbsplantorna har vuxit ordentligt den senaste veckan och nu finns det flera blommor också! Om några veckor får vi avnjuta våra första jordgubbar! Sprider sig gör de ocså, jag hamnade att dra bort en ny liten jordgubbsplanta eftersom den höll på att komma upp väldigt nära mina nya planterade…

Sockerärter! Jag skrev ner i köksalmanackan  när jag planterade så att jag skulle komma ihåg. Den 9.5 lade jag ner fröna i jorden och nu är ärtplantorna så här stora. Om vi nu kunde vi få lite solsken på detta, så skall Maken  gillra upp lite klätterställningar för dem så småningom. Ännu är det en hel del veckor innan vi förhoppningsvis har ärteskidor att skörda, men redan nu kan jag ana hur gott det kommer att bli!

Så, tills imorgon, måndag beställer jag sol och varmare väder. Nu får vi se om detta blir fallet…

Hundtråkigt!

-Okej, matte, nu har vi rikigt tråkigt! Det bara regnar, vi får inte leka och springa på bakgården pga trädgårdsprojektet och all lera  som följer med det och nu ligger vi bara här och slöar. Lite sura är vi nog också, för det finns faktiskt inte alls lika mycket utrymme att springa på framsidan av huset som det finns på baksidan….

Två sura hundar häromdagen när renget fortsättnignsvis öste ( och öser) ner…