Förnyelse

På engelska finns det ett uttryck: When it rains it pours. Fritt  översatt blir det ju ngt som att ‘då ngt händer, så är det  mycket som händer på en gång.

Ni som följer min blogg, kommer kanske ihåg att vi sökte  en ny  (hörn)soffa för källaren och TV rummet i januari. Amerikanerna tycker om jättemöbler, men jag ville inte ha ngt jättelikt. Vi ville båda ha en soffa där hela familjen kunde  sitta och se se på en bra film tillsammans. I den gamla soffan rymdes två familjemedlemmar och sedan satt de övriga tre på golvet. Vi köpte den gamla soffan år 2001 på våren, så den hade några år på nacken och  hade också överllevt tre barn vid det här laget. Soffan hade, helt enkelt sett bättre dagar men varit en trogen trotjänare.

Efter ett par  rundor till möbelaffärerna här runtomkring, kom vi då till ett beslut och beställde vår hörnsoffa. Jag måste säga att den hade några detaljer som jag inte var överförtjust i, men efter att vi fått vår egen sofffa beställd med den färgen på lädret som vi ville ha, kändes det bättre.

För en vecka sedan ringde möbelaffären. Soffan, som var utlovad till juni, hade kommit in till lagret och kunde nu levereras! I april, nästan två månader tidigare än lovat! Fantastiskt!

Så medan Maken målade färdigt vår sorvrum i förmiddag.väntade han också på soffan.

Målandet blev klart först…

Denna bild kom via SMS till mig på jobbet. Vi hade fullt upp med våra småttingar, så jag sneglade som hastigast på mobilen och leendet gick säkert från öra till öra. ALLTSÅ, vilken färg och förnyelse!

Efter lunchen kom nästa bild efter att den nya soffan hade levererats.

 

Jo, jag vet, den ser nog jättelik ut på denna bild och med europeiska mått mätt, är den nog stor. Ni får helt enkelt lita på mig när jag berättar att dena soffa  faktiskt var en av de mindre som vi hittade. Som sagt, amerikanerna tycker om sina möbler i jätteformat…. 🤔😉

Nu sitter vi här på den nya soffan. Jag bloggar och Maken jälper Lillasyster med läxan i matematik. Den öppna spisen sprider värme och mys och snart, mycket snart skall jag gå upp i köket och hälla upp ett glas vitt till Maken och mig. Tänk vad mysig en helt vanlig tisdag kan te sig!

‘Måste jag hoppa av den nya soffan Matte? Den är så skön!

Annonser

Vattkoppor och vaccinerad

Nerbäddad i dubbelsängen. Hemma från skolan pga smittorisken. Jo visserligen. Särkilt sjuk? Nej, verkligen inte! Prickarna syns inte på den här bilden, för de håller sig snällt på magen och bröstet. Feber? Inte det minsta! Trött och sur? Nej, inte det heller.

Hon kanske insjuknade i vattkoppor, men ngt typiskt fall är  hon verklgien inte eftersom hon är vaccinerad och det märkts ju helt klart! Hon HAR vattkoppor, och ja, de kliar hela tiden och hon är väldans duktig på att lämna dem ifred, men är hon sjuk annars. nej, inte alls. Viruset försöker så hjärtligt att göra henne värre, men då kommer antikropparna och säger emot på skarpen och de senaste prickarna som har försökt utvecklas är små och syns knappt jämfört med de fösta hon fick.

Vi håller tummarna att det blir skola på måndagen innan vårlovet tar vid på torsdagen… Det ser lovande ut….

Lugn morgon före storm

Jag hade just slagit upp mina blå när jag tog den här bilden. Solen steg just upp den också och vi hade precis missat Lillasysters skolbuss. Dock ingen skola för henne ännu pga nya vattkoppor som fortfarande utvecklas på huden hennes under nattens gång. Kanske det blir skola för henne efter helgen. Återstår att beslutas på söndagskvällen…

Medan hon och jag hänger hemma tillsammans denna fredag, nummer två i sjukstugan, väntar vi på den utlovade snöstormen.

Jodå, första vårdagen var ju som bekant i tisdags och då snöade det här hos oss. Ikväll väntas nästa snöstorm. Lika bra att njuta av solen nu då, men vinden är isig och mycket kall på utsidan, så vi njuter av solen från insidan idag….

Oplanerad ledig torsdag

Det är torsdag morgon och jag borde vara på jobbet, men idag är jag hemma med sjukt barn. Detta händer inte så ofta längre eftersom barnen börjar bli så stora att de klarar sig själva riktigt bra om  de hamnar att vara hemma från skolan en dag eller två när de blir sjuka.

Just nu är det dock Lillasysters tur att vara  hemma i sjukstugan och hon har nästan blivit lite berömd det senaste dygnet! Hon har nämligen gått och lyckats få vattkoppor!

Jaha, tycker ni nu, vad är det för märkvärdigt med detta nu då? En helt vanlig barnsjukdom som vart och vartaannat barn får!

Nej, inte nu längre! I alla fall inte här på andra sidan Potten där barn har vaccinerats mot vattkoppor i ca.20 år redan och sjukdomen är nästan helt utdöd! Precis som de flesta andra barn, har också våra barn fått ala de vaccinationer som rekommenderas, altså borde de inte få några f.d vanliga barnsjukdomar.

Igår på kliniken behövdes det två läkare att fastställa diagnosen! Den första läkaren, en ung, väldigt trevlig kvinna (flicka!), var väldigt intresserad och hade förstås aldrig sett vattkoppor förut! Hon jämförde Lillasysters prickar med de BILDER hon sett i böcker! Hon frågade vänligt om det passade att hon gick och hämtade en annan läkare för att ta sig en titt också. Jodå, inga problem och en annan, äldre, mera erfaren läkare kom och tog sig en titt och fastställde den diagnosen som Maken redan hade fastställt hemma  tidigare på morgonen.

Så här sitter vi denna torsdagsmorgon med en Lillasyster som är täckt av röda prickar på magen och de kliar fruktansvärt! Till följd av vaccinet har hon endast kliande prickar, ingen feber, inte ont i halsen osv. Dock smittar hon och är hemma från skolan resten av veckan.

Dagen skall vi ägna  åt at baka och att ta fram lite påskpynt tror jag. Bara att sparka igång den här, lite annorlunda torsdagen nu då!

Den tredje nyckeln…

…. till hotellet där vi bodde hittade jag just. Förra helgen när vi befann oss i Arizona och checkade in till hotellet, fick vi tre kortnycklar.

Endast några timmar senare hade vi endast två kvar. Vi sökte över allt. Gick igenom hela rummet, sängarna, barnens grejer m.m. Ingen nyckel.

För ngn timme sedan sökte jag i min handväska efter kontanter åt Dottern. Kontanter hittades och likaså nyckeln! I MIN väska!

Ha! Och jag som skyllde på alla andra och tittade aldrig igenom MINA grejer…

Så kan det gå…! 🤔😜

Kalasat klart

Popcorn över sgs hela bordet, tomma koppar och omkring kastade sugrör. En enda röra efter kalaset som gick av stapeln igår, söndag. Elva flickor blev det totalt och precis som flickkalas skall vara, så var det enormt högljudda timmar.

Roligt hade de dock! Det lektes olika lekar, det skrattades, åt tårta, busades, sprang och jagades och lektes ännu mera lekar. Sonen var en alldeles utmärkt lekledare och Maken hjälpte till han också. Dottern skötte om hundarna, eftersom en av gästerna var rädd för hundar. Då fick hundarna befinna sig med Dottern i hennes  rum under kalaset.

Lillasyster, som just nu är helt inne i åldern där hon är fascinerad av enhörningar, hade planerat att temat för kalaset skulle vara just, enhörningar.

Tårtan var egenhändigt bakad och dekorerad av Storasyster och naturligtvis var den också en enhörning:

Tio ljus tändes och en nöjd och glad Lillasyster fick blåsa ut…

Gästerna åt tårta med god apptit och efter detta var det  dags att gå ut i garaget.. Där hade Maken riggat upp en s.k  piñata som var fylld med godis. Vet inte riktigt varifrån denna  tradition kommer, gissar på Mexiko, men det är i alla fall en rolig tradition.

Denna figur gjord av papper, ofta köpt och finns i alla möjliga och omöjliga figurer, fylls på förhand med godis. Sedan tejpas luckan fast och piñatan hängs upp.

Målet för gästerna är sedan att slå sänder denna figur och få ut godiset. Men man får inte titta och man måste ha ögonvbindel för att inte fuska. Någon slags pinne att slå med och så turas  man om.

På bilden ovan är det Lillasyster som försöker göra hål på den så att godiset skall falla ut. Hon lyckades inte, en annan kompis lyckades, men det tog länge, runt 30 minuter faktiskt. Roligt hade flickorna, det skrattades och skrek, och så här såg det ut när allting, inklusive godiset föll till golvet:

Alla kastade sig till golvet för att försöka få tag i så mycket godis som möjligt. Maken och jag såg till att alla gästerna hade godis att sätta i sina godispåsar att ta med sig hem.

Efter att gästerna hade åkt satt Lillasyster och tittade på alla sina nya, fina presenter och leksaker. Hon var så nöjd och glad över sitt kalas och tackade både Maken och mig flera ggr om. Detta värmde förstås  en mors hjärta.

Och nu är det ett helt år till nästa gång…!

Efter snöstorm kommer… bubbelpool?

Jo jag vet. Det ser lite galet ut med mössa på mitt huvud, men faktum är att om man skall hållas helt varm i bubbelpoolen under vinterhalvåret krävs en huvudbonad. Kroppen  njuter i det nästan heta vattnet, men huvudet blir fort kallt, speciellt om vinden viner kring öronen.

Något annat som vi lärt oss är att hålla ansiktet torrt, ananrs blir man lätt en istapp, trots att kroppen är varm.

Dock var det ju verkligen häftigt att njuta i det varma badet medan snön singlade ner igår kväll. Vi fick en hel del snö  i gårdagens snöstorm, än har inte vintern sagt sitt.

Det var Sonen som tyckte att vi skulle gå ut och njuta av snöstormen på detta lite annorlunda sätt. Jag var inte så säker när jag först tittade ut…

Bubbelpoolen ser inte så där riktigt inbjudande ut på bilden ovan, eller hur?  Nej, jag täntke väl att ni skulle tycka likadant som jag gjorde!

Dock blev det en riktigt fin stund där ute i det värmande vattnet medan snöstormen blev klar för dagen. Det är slutet på feburari och ävenom det nu börjar snöa som värst då varmare temperaturer når oss börjar  vi sakta med säkert gå mot våren…