Handarbetskväll

Augusti bjuder på mycket svalare väder än normalt här hos oss. Inte kallt alls, men svalare än de normala trettio graderna. Detta tackar mina sticksugna fingrar för och jag har haft en sådan enorm stickklåda de senaste dagarna att det inte riktigt varit klokt! Jag har bläddrat igenom mönster på nätet, i pysslebutiken och inte kommit till ngn lösning på vad jag ville ta mig an. Jag är nämligen inget proffs alls när det kommer till stickning. Sockor stickar jag aldrig, dessa skulle ingen få användning för på denna sida av potten. De används helt enkelt inte. Vantar skulle däremot vara väldigt roligt at kunna sticka, kanske jag borde kasta mig in i detta äventur härnäst. Det där med tumhålet  verkar ju vara lite väl äventyrligt för en novis som jag!

Nej, då jag stickar, handlar det om rätstickning och avig stickning och vanligen raka projekt! Inga spetsmönster här inte! Fast om jag får säga det själv är jag nöjd med hur rät och slät min stickning vanligen blir. Och att lära mig att ta upp tappade maskar har jag också gjort!

Hur som helst, ikväll efter maten beslöt jag mig för att ta ner stickkorgen och se vad som fanns i den. Vädret hade ändrat från dagens otroligt vackra, soliga väder, till en mulen, sval kväll. Vi väntar nämligen in regn och det lär inte skall bli vilket regn som helst, utan ett riktigt skyfall!

Dock tillbaka till den där stickkorgen ja… Jag hittade nämligen min stickning från  vintras i den. I en enda härva! Ett projekt som skulle ha blivit till en sjal, men garnet blev till en enda härva, jag försökte nysta upp alltsammans, men fick arg och frustrerad ge upp eftersom det helt enkelt inte gick.

Ikväll tog jag helt enkelt tag i saxen och klippte bort stickningen från garnhärvan och kastade bort det garn som var alldeles fullt med knutar. Tog sedan tag i den påbörjade stickningen och rev upp alltsammans. Och började på nytt, fast jag struntade i mönstret till sjalen och stickar nu alldeles utan mönster och vet inte ens vad detta kommer att leda till…!

Flickorna höll mig sällskap. Lillasyster jobbar med små, små gummiband och följer instruktioner på YouTube och håller på med en slags vävning.

Storasyster bestämde sig för att att sy en jättestor teddybjörn till sin kompis som har kalas… Inkommande fredag! Vi får se om teddybjörnen hinner bli klar i tid eller inte…!

Vi hade en riktigt trevlig kväll där vi satt på verandan ute i det svala sommarvädret och pysslade, var och en med sitt. Det måste vi verkligen göra oftare!

Och stickningen? Ja, vi får ju se vad det komer att bli till, men riktigt roligt att ha en stickning på gång igen, det är det ju!

 

Eftermiddag i köket

Ha! Jag var nog inte den enda som hade en aning svårt att tro på meteorologerna igår när det spåddes  svalare, eller egentligen, kyligt väder för hela delstaten. Det har varit varmt, riktigt hett ända sedan vi landade på den västra sidan av Potten för en knapp vecka  sedan, så det var en aning svårt att tro på att torsdagens temperatur knappt skulle stiga ovanför plus tio strecket!

Men, men…rätt fick de och imorse steg vi upp til regn och iskalla nordliga vindar från Kanada! De yngre barnen i detta hem har dagsläger igen den här veckan, så det var bara att söka fram långbyxor, jackor och strumpor igen. Nu fanns ju dessa inte SÅ långt borta, eftersom de var med på resan, men lite knasigt kändes det nog att byta ut ärmlösa linnen och shorts mot dessa varmare kläder!

Men till lägret åkte de, trots hällregnet och jag fick tillbringa dagen i…köket!

Eftersom vädret  faktiskt lämpade sig för bakning så gjorde jag just det. Det blev hemgjord müsli till Maken som han gärna äter på morgnarna och sedan en blåbärspaj. Dock ingen amerikansk paj, sådana är jag dålig på, men finsk smulpaj klarar jag av!

Efter kvällens middag blev det då paj med vanlijsås till och då upptäckte jag nästan en liten katastrof… Jag glömde köpa mera vaniljsås när vi var hemma i Jakobstad! Denna sås finns nämligen inte här, jag tror att den tillhör Norden, och jag brukar alltid köpa den i pulverform när vi är hemma och nu glömde jag! Äsch! Får kanske lägga in en beställning via mor och/eller SysterYster. Vi får se…

Pajen avnjöts i alla fall, och Maken, som föredrar amerikansk paj, var nog rätt nöjd ändå, måste jag säga… 😉

Som en filmstjärna…

… Ja, så kände jag mig verkligen när jag fyllde år i måndags! Tusen tack för alla hälsningar via WhatsApp, Messenger, mejl, Instagram etc. Helt otroligt!

Och nu är jag då ett år äldre igen, hela 44 närmare bestämt… Även går ju inte långsamt precis…

Jag har drabbats lite av bloggtorka sedan vi kom tillbaka hit till den västra sidan av Potten. Den brukar gå över ganska snabbt, nog, men ännu har jag svårt att få ner ngt på skärmen…

Jag återkommer nog så småningom… kanke redan imorgon, man vet aldrig…!

Jag fick vackra rosor av maken…
Och en efterlängtad klocka…
Lunch på tu man hand hann vi  också med… 
Helt fantastiskt goda räkor…

 

Mitt på ljusa dan…

… Och då värmen och fukten ångade till som värst då ovädret drog in satte jag datorn i knät och tittade på detta:

En svensk klassiker och ett måste på sommaren. Även för mig som bott så länge utomlands. Trivs med programmet, njuter av den där sommarkänslan som bara Allsång på Skansen ger. Här hos oss, på andra sidan Potten  känns sommaren ofta som en  helt vanlig årstid, vilken som helst. Hemma i Norden firas sommaren mera tycker jag, säkert för att den är så ljus och det är så mörkt under så stor del av året. Semestrarna är långa, de existerar  knappt här och folk bara njuter av att det är sommar. Här hos oss har skolorna visserligen sommarlov, precis som hemma, men de barn som inte har föräldrar som är hemmaföräldrar eller kanske råkar ha lärare som föräldrar, går på dagis och fritids hela sommaren, medan mor och far jobbar vidare. Ofta tas nog ngn liten semester, en vecka här, en vecka där, någon långhelg här eller någon långhelg där.

Själv har jag rena rama lyxen som har ledigt på somrarna och Maken har också möjlighet att ha semester. Aldrig mera än två veckor i sträck och dessa lediga veckor  planeras ett år på förhand, men semster har han och vi har möjlighet att åka hem till Finland hela  familjen. Visserligen kan jag ju nog flyga alldeles själv med barnen vid det här laget, men det är natruligtvis mycket roligare och trevligare om vi har möjlighet att resa tillsammans, allihopa.

Egentligen hade jag tänkt åka in till stan på bokrea denna eftermiddag, men när molnen hopade sig och det bara blev mörkare och mörkare och åskan dundrade och vinden ven, så det verkligen ut att blåsa upp till en ordenlig sommarstorm. Då beslöt jag mig för att kura upp i sängen med Allsång på Skansen i stället. Inget dumt beslut alls och efter att jag hade titta färdigt på det första programmet, tömde jag postlådan och hittade erbjudanden från bokaffären dit jag hade täntk åka innan stormen kom! Så, det lär skall bli en utlfykt till bokrean imorgon istället…

Drömmen som gick i kras… Men ändå inte!

För nästan precis sex år sedan redan flyttade vi till vårt nya hem i vår nya förort. Vi hade bott nio år på vårt gamla ställe. Då vi fltttade in var det Maken, jag och Dottern. Dottern var just över två år. Huset var äldre, byggt på 1956,  var charmigt men behövde absolut renoveras och uppdateras i min och Makens smak. Vi gjorde det bit för bit och nio år senare var det endast skalet till hemmet som var detsamma. Nytt kök hade vi satt in, uppdaterat och renoverat badrummet, satt  isolering i väggarna,  eftersom det endast fanns tidningspapper i dem (!), hela källaren hade updaterats och i och med detta hade Maken byggt en bastu åt mig och åt oss! När vi flyttade ut på sommaren 2011 hade vår familj utökats med Sonen, Lillasystter och hunden Lilly, som då var valp. Vårt lilla, men nu renoverade hem, hade blivit rätt trångt!

När det då blev dags att flytta ville jag ha ett hem som  gärna skulle kunna innehålla en bastu. Här på andra sidan Potten byggs ju inte hus med bastun precis, men vi hoppades kunna renovera ett av badrummen till en bastu.

Nu, sex år senare har Maken, på alla sätt och vis, vänt på alla vinklar och vrår och fått ungefärliga priser hit och dit och slutligen kommit fram till att denna bastudröm gått i kras. För den nätta summan av 70-80 000 USD kan vi renovera ett av badrummen och få en bastu…! Alltså, visserligen tycker jag om att bada bastu men tänk  så många ggr vi kan åka hem till Jakobstad, Finland för den nätta summan?!

Efter att vi hade fått reda på detta i vintras, tog vi oss samman efter den stora besvikelsen och började planera vårt trädgårdsprojekt istället, vilket ni, som har följt min blogg, har fått ta del av. Det blev nu då helt färdigt för två vekor sedan och I måndags  levererades pricken över i:et.

Det var ett stort paket som kom direkt från fabriken i delstaten Georgia. Nu skulle det levereras försiktigt  för hand bakom vårt hem till  den nya altanen.

Det stora paketet öppnades och plasten kom bort. Det stora locket läggs här på plats av Maken.

Nu skulle bubbelpoolen fyllas, kemikalier skulle tillsättas och vi fick snällt vänta ytterligare två dagar inna vi kunde avnjuta det första doppet…

Här är det allra första doppet! Helt otroligt skönt och lyxigt känns det att sitta där i bubblorna. Nej, det är verkligen ingen bastu, men klaga kan jag knappast! Dessutom fick vi hela kalaset, bakgård och bubbelpool för mindre än vad endast en bastu skulle ha blivit, så det är nog bara att vara nöjd och glad då…! 😉

Slutspurten

Fyra dagar kvar. Endast fyra dagar kvar innan sommarlov för barnen och det är minsann lite motigt att göra sig klar på morgonen när solen skiner, det är redan varmt och det har lovats närmare trettio grader plus idag igen på eftermiddagen. Områdets  simabssänger är öppna och alla är klädda i shorts och t skjortor.

Lite hjälper det ju att alla barnen skall stiga på den där bussen, inte bara några av dem, utan alla goda vännerna, grannarna, lärarna och den övriga personalen på skolan. Och när man väl är igång är det väl inte så farligt. Sommarlovet hägrar ju nog där i en väldigt nära framtid, så det är bara att ta sig i kragen, slänga in morgonmålet, borsta tänderna och hoppa på den där bussen…. Fyra dagar kvar alltså!

Flowers for the lady

Maken ringde på dörrklockan hema hos sina  föräldrar för att överraska sin mamma. Han hade nämligen inhandlat en rosbuske åt henne, precis samma rosbuske som vi hade hittat igår kväll när jag åkte med henne för att se på rosbuskar. Dock hade vi lämnat växthuset tomhänta ( vad gäller rosbuskar åtminstone.)  eftersom hon inte kunde bestämma sig om hon ville ha denna sort eller inte plus att hon ville diskutera med sin man, Makens pappa, först.

När vi betalade för det som jag hadei inhandlat, frågade jag flickan i kassan, hur länge vi kunde vänta ännu innan det skulle bli för sent för plantering av rosor. Flickan rekommenderade att vi inte väntade längre än två veckor, rosor vill ha det relativt svalt när de skall börja om på nytt på nytt ställe. Hon informerade oss okså om att affären inte skulle komma att ha flera rosbuskar än de som de hade fått in. När sortimentet var slut, så var det bara att vänta tills nästa år eller uppsöka annan affär, som troligen skulle ha samma dilemma.

Alltså, slog Maken slag i saken och åkte till växthuset efter jobbet, köpte rosbusken och överraskade sin mamma ikväll. Gladare mamma och Svärmor fick man leta efter!