Eftermiddag i köket

Ha! Jag var nog inte den enda som hade en aning svårt att tro på meteorologerna igår när det spåddes  svalare, eller egentligen, kyligt väder för hela delstaten. Det har varit varmt, riktigt hett ända sedan vi landade på den västra sidan av Potten för en knapp vecka  sedan, så det var en aning svårt att tro på att torsdagens temperatur knappt skulle stiga ovanför plus tio strecket!

Men, men…rätt fick de och imorse steg vi upp til regn och iskalla nordliga vindar från Kanada! De yngre barnen i detta hem har dagsläger igen den här veckan, så det var bara att söka fram långbyxor, jackor och strumpor igen. Nu fanns ju dessa inte SÅ långt borta, eftersom de var med på resan, men lite knasigt kändes det nog att byta ut ärmlösa linnen och shorts mot dessa varmare kläder!

Men till lägret åkte de, trots hällregnet och jag fick tillbringa dagen i…köket!

Eftersom vädret  faktiskt lämpade sig för bakning så gjorde jag just det. Det blev hemgjord müsli till Maken som han gärna äter på morgnarna och sedan en blåbärspaj. Dock ingen amerikansk paj, sådana är jag dålig på, men finsk smulpaj klarar jag av!

Efter kvällens middag blev det då paj med vanlijsås till och då upptäckte jag nästan en liten katastrof… Jag glömde köpa mera vaniljsås när vi var hemma i Jakobstad! Denna sås finns nämligen inte här, jag tror att den tillhör Norden, och jag brukar alltid köpa den i pulverform när vi är hemma och nu glömde jag! Äsch! Får kanske lägga in en beställning via mor och/eller SysterYster. Vi får se…

Pajen avnjöts i alla fall, och Maken, som föredrar amerikansk paj, var nog rätt nöjd ändå, måste jag säga… 😉

Som en filmstjärna…

… Ja, så kände jag mig verkligen när jag fyllde år i måndags! Tusen tack för alla hälsningar via WhatsApp, Messenger, mejl, Instagram etc. Helt otroligt!

Och nu är jag då ett år äldre igen, hela 44 närmare bestämt… Även går ju inte långsamt precis…

Jag har drabbats lite av bloggtorka sedan vi kom tillbaka hit till den västra sidan av Potten. Den brukar gå över ganska snabbt, nog, men ännu har jag svårt att få ner ngt på skärmen…

Jag återkommer nog så småningom… kanke redan imorgon, man vet aldrig…!

Jag fick vackra rosor av maken…
Och en efterlängtad klocka…
Lunch på tu man hand hann vi  också med… 
Helt fantastiskt goda räkor…

 

When the mice are away, the cats will play

Det blev lunch på tu man hand för Dottern och mig i tisdags. Vi tillbringade merparten av förmiddagen vid Shoppingcentret och såg på kläder. Efter några timmars vandrande, mycket tittade och ganska få inköp,  bestämdes vi oss för en god lunch på den lite finare restaurangen.

Lunchmenyn utdelades av den unga servitrisen Amanda och det tog en stund för oss att göra våra beslut.

Resultaten av  dessa beslut kan ni se ovan. Dottern bestämde sig för dagens fisk, vilket var lax fångad i Alaska serverad på en risbädd med utsökta gröna bönor till. Normalt är det jag som väljer fisken, men den här gången valde jag ett annan alternativ. Det blev grillade avokadohalvor fyllda med en kycklingsallad. Salladsblad täckta i kryddor och i en utsökt salladsdressing baserad på bl.a parmesanost serverades med den grillade avokadon.

Behöver jag säga att det var gott?

Dottern, som älskar sötsaker av alla de slag bad att få efterrätt. jag spjärnade  emot, tyckte inte att vi behövde efterrätt efter en sådan utsökt lunch, men eftersom vi ju var ute på tumis, så gav  jag mig. Chokladtårrtan på denna restaurang är utsökt god och gigantisk, så jag visste att det skulle bli över att ta hem. Den serverades med både grädde och vanlijglass och var precis så god som jag kom ihåg från ett tidigare tillfälle när Maken och jag  hade köpt hem denna tårta åt barnen. Då, precis som nu blev det en rejäl portion över, som den trevliga Amanda packade ner i en låda åt oss at ta hem. Gissa om det blev glada miner hemma den kvällen…?!

Vi hade alltså en riktigt trevlig shoppingdag i tisdags! Mera sådant lär det bli om några veckor igen, när de yngre barnen har flera lägerveckor…!

På kurs med Kurt ( eller ngt i den stilen)

Om ett år flyttar hon troligtvis hemifrån. Det är högskolan som gäller för Dottern hösten 2018 och i sommar har mamman beslutat sig för att lära denna sgs vuxna Dotter  lite ett annat… Som att koka mat till exempel.

Visst, hon hade Husis i högstadiet, men mamman i huset var mindre imponerad med husisläraren och hela husisprogrammet. Nu vet jag ju inte hur Husis lärs ut på högstadiet längre där hemma, men när Dottern gick i högstadiet här, eller egentligen mellanskolan som det numera kallas, hade hon endast en lektion i veckan på 40 minuter! Det är inte mycket mat man hinner koka och lära sig servera på den tiden, minsann!

Till råga på allt var husisläraren under all kritik tyckte jag. Eleverna började inte ens med baskunskaper som att lära sig vad det finns för köksredskap eller hur man diskar!

Igår, söndag, hade jag Dottern i köket med mig och det blev riktigt roligt. Det är inte lite man skall tänka på när man kokar mat, men eftersom jag kokar sgs varje dag märker jag inte detta. Dock märktes det bra igår när Dottern hade hand om middagen. Det blev finländsk mat dessutom, Pytt-i-panna och äggröra! Det var en del att hålla reda på, men jag måste säga att hon klarade  allt med glans och roligt var det!

Ikväll fortsätter matlagningskursen… Jag tror vi skall bege oss in på ett lite svårare område. Marinera kött nu på förmiddagen för att sedan använda detta sagda, marinerade kött till att göra fajitas. Vi får se…

Kompostering

Det här med att vara grön har nog kommit hit till detta stora landet också. Återvinning, loppisar, och kompostering har länge varit populärt och vanligt här också. Åtminstone i våra trakter. (Dock har jag förstått att inte alla delar av landet  är med på noterna, titta bara på Gubben i Vita Huset, men det är en helt annan sak och om jag skriver om honom, blir jag bara på dåligt humör, så det lämnar vi helt åt sidan.)

För att vara lite grönare har jag länge velat  sparka  igång en kompost, men har helt enkelt inte kommit till skott…förrän nu!

Här lägger Sonen ihop kompostlådan. Vi tyckte att den skulle passa bra bredvid trädgårdslandet eftersom det kommer en hel del ogräs därifrån. Speciellt i höst när hela landet skall rensas ur och göras klart för vintern.

En liten blygsam början har vi fått igång ,med gräs, bladen från masjskolvarna som jag rensade för ngn dag sedan, jordgubbssnallar och några äggskal. Nu gäller det då att vattna en gång i veckan och svänga på hela härligheten medan vi fortsätter att lägga till malet och använt kaffe, tepåsar, potatisskal, och än det ena, än det andra som kommer ur köket och från gården. Skall bli intressant att se hur länge det tar innan vi får vår första rikliga jord från komposteringen. Den som väntar på ngt gott…

Ärteskidor!

Kanske lite svåra att urskilja på fotot, men där hänger de! Inte riktigt klara att plocka av och mumsa på ännu, Maken sade att de inte riktigt är mogna ännu, men att de nog kommer att bli riktigt söta och goda om ngn dag! Härligt! Första gången som  jag provat på att odla ärteskidor och så har det gått så här bra! Och fort har de vuxit okså, det är endast ca.7 veckor sedan jag sådde fröna! Skoj!

Den allra första…

Söt och god och röd plockade jag den allra första jordgubben ur trädgårdslandet igår, torsdag. Stor var den ju då rakt inte, men Lillan sade, som hade äran att provsmaka,  att den var riktigt söt. Hittils har de många fåglarna som häckar runt dammen bakom vårt hem lämnat jordgubbarna ifred, jag hoppas att detta fortsätter. Men jag gissar att det blir att lägga ett nät ovanpå dem, när jordgubbarna väl har upptäckts….

Än får jag nog inhandla jordgubbar från affären. Att det lilla trädgårdslandet skulle producera så många jordgubbar som det går åt i den här familjen, specillt på sommaren, tvivlar jag på…!