Frukosten är serverad!

Så här otroligt glad blev Lillasyster igår på söndagförmiddagen när hon själv hade kockat ihop sitt favoritmorgonmål. Hon har nämligen aldrig varit förtjust i att äta på morgonen dä hon vaknar och när hon var yngr fick vi hitta på alla möjliga knep för att åtminstone få lite mjölk i henne.

Nu har vi hittat ett fungerande recept: två rostade brödskivor och emellan dessa ett stekt ägg med lös gula och en  skiva  stekt skinka. Gärna skivade jordgubbar, äpplen eller annan frukt serveras på sidan. Mums!

Igår morse, innan jag begav mig iväg till gudstjänsten lät jag henne steka ägg och skinka och hon gjorde egna smörgåsar både till sig själv och stora syster. Stora syster uppskattade denna gest och båda flickorna åtnjöt ett gott morgonmål tilsammans.

Här steker hon ägg under mammas vakande öga och bra gick det! Roligt hade hon och detta gav mersmak. Innan hon begav sig till skolan idag frågade hon om hon får hjälpa till med middagen ikväll!

Annonser

Kalasat klart

Popcorn över sgs hela bordet, tomma koppar och omkring kastade sugrör. En enda röra efter kalaset som gick av stapeln igår, söndag. Elva flickor blev det totalt och precis som flickkalas skall vara, så var det enormt högljudda timmar.

Roligt hade de dock! Det lektes olika lekar, det skrattades, åt tårta, busades, sprang och jagades och lektes ännu mera lekar. Sonen var en alldeles utmärkt lekledare och Maken hjälpte till han också. Dottern skötte om hundarna, eftersom en av gästerna var rädd för hundar. Då fick hundarna befinna sig med Dottern i hennes  rum under kalaset.

Lillasyster, som just nu är helt inne i åldern där hon är fascinerad av enhörningar, hade planerat att temat för kalaset skulle vara just, enhörningar.

Tårtan var egenhändigt bakad och dekorerad av Storasyster och naturligtvis var den också en enhörning:

Tio ljus tändes och en nöjd och glad Lillasyster fick blåsa ut…

Gästerna åt tårta med god apptit och efter detta var det  dags att gå ut i garaget.. Där hade Maken riggat upp en s.k  piñata som var fylld med godis. Vet inte riktigt varifrån denna  tradition kommer, gissar på Mexiko, men det är i alla fall en rolig tradition.

Denna figur gjord av papper, ofta köpt och finns i alla möjliga och omöjliga figurer, fylls på förhand med godis. Sedan tejpas luckan fast och piñatan hängs upp.

Målet för gästerna är sedan att slå sänder denna figur och få ut godiset. Men man får inte titta och man måste ha ögonvbindel för att inte fuska. Någon slags pinne att slå med och så turas  man om.

På bilden ovan är det Lillasyster som försöker göra hål på den så att godiset skall falla ut. Hon lyckades inte, en annan kompis lyckades, men det tog länge, runt 30 minuter faktiskt. Roligt hade flickorna, det skrattades och skrek, och så här såg det ut när allting, inklusive godiset föll till golvet:

Alla kastade sig till golvet för att försöka få tag i så mycket godis som möjligt. Maken och jag såg till att alla gästerna hade godis att sätta i sina godispåsar att ta med sig hem.

Efter att gästerna hade åkt satt Lillasyster och tittade på alla sina nya, fina presenter och leksaker. Hon var så nöjd och glad över sitt kalas och tackade både Maken och mig flera ggr om. Detta värmde förstås  en mors hjärta.

Och nu är det ett helt år till nästa gång…!

Kvällsgodis!

Våfflor med hallonsylt och grädde. Stekte åt familjen ikväll och hade liksom inte alls tänkt äta en själv, men snäll som familjen är, lämande de en åt mig och  också precis tillräckligt med sylt och grädde för våfflan. Alltså, kunde jag ju inte helt enkelt bara sätta denna stackars lilla våffla i kylskåret  utan att äta den, eller hur?

Gott var det och familjen var nöjd efter att ha slukat hela satsen…

 

De små, men ändå så stora gesterna

Min goda väninnna skickade ett SMS åt mig förra helgen med anledning av min Svägerskas bortgång. Hon ville koka middag åt oss en kväll den här veckan. Inte för att jag är så nedtyngd av sorg att jag inte kan koka mat, men för att hon ville göra ngt konkret och hjälpa till på sitt sätt i sorgen. Visa medmänsklighet.

Vi bestämde att torsdagen skulle passa bra och efter att jag kom hem efter jobbet  i torsdags kom hon hem till oss med en sallad, en kyckling och grönsakspaj och hembakta kakor! Stora kramar och ett värmande kort medföljde.

Gesten var rörande, maten var utsökt och det var inte långt till tårarna… igen!

Igår, fredag, just före jag skulle åka till mattaffärern, började hundarna  skälla som galningar. Jag ignorerade dem först eftersom jag inte hade hört dörrklockan  efterosm jag befann mig på övre våningen, men eftersom de fortsatte att skälla, gick jag ner en trappa för att kolla vad saken gällde. Där stod blomsterbudet med ett stort paket i handen. Jag föste undan skällande hundar och tog emot och packade upp en fantastiskt vacker bukett. Kollade och dubbelkollade och hittade ett kort. Makens arbetskamrater stod bakom den fina gesten och igen kom tårarna vällande.

E38AB86A-5C15-4685-99AE-22E096977610

Dessa gester är på ett sätt så små, men ändå så stora och meningsfylld kärlek och omtanke. De värmer och det känns bra. Min Svägerska var en fin människa. Hon gick bort för sex dagar sedan. Sådant här tar tid…

Söndagskyla och välkomna till Minneapolis

Ni som följer med amerikansk fotboll kanske har sett att den stora finalen, Super Bowl, spelades här i Minneapolis ikväll! Det har varit en himla ståhej hit och dit. En ny arena har byggts för flera miljoner, staden Minneapolis har skurats, putsats och fejats och det blev nästan så häftigt att Minnesotas egna amerikanska  fotbollslag, the Vikings, tog sig till final. Tyvärr förlorade de sin sista match för två veckor sedan, men nog skulle det ha varit häftigt om de skulle ha kunnat komma till finalen och fått spela den på hemmaplan.

Så blev tyvärr inte fallet och i och med detta, har jag inte tittat på finalmatchen ikväll. Och nej, ävenom vi skulle vara väldigt intresserade och insatta fotbollsmänniskor, skulle vi ändå inte ha  åkt in till Minneapolis för att sitta i arenan och titta. Biljetterna var 1000 USD/person! Jodå, du läste helt rätt. Den här sporten är enorm och det var inte ngn lite ära för staden Minneapolis att få vara värdar för finalen.

Hela en miljon besökare hade man räknat med att skulle komma hit och sgs all hotellrum i Tvillingstäderna har varit bokade den seanste veckan. I torsdags då jag lyssnade på radion då jag körde tll jobbet, meddelades det att det fanns ETT hotellrum ledigt…

Att vädret sedan visade sig från sin allra vintrigaste sida var ju ganska lustigt eftersom många av besökarna kom söderifrån. Igår, lördag, befann vi oss mitt inne i ett ordentlig snöfall hela eftermiddagen. Det snöade i flera timmar och  det kom nog sist och slutligen runt 10 cm med snö.

Idag, söndag lyste solen från en klar himmel, men istället var det kallt, Runt -16 då det var som varmast idag på eftermiddagen. Jodå, vi kan det här med vinterväder här uppe i norr kära besökare!

Välkomna till Minneapolis med omnejd åter…!  😉😂

Det var inte mycket av mig som syntes när jag gick ut för att skotta bort den snön som föll under natten mellan lördagen och söndagen.

Trots att vi inte ens slog på TVn för att titta på fotbollsmatchen, fixade jag till lite festmat. Tradition är tradition vare sig man tittar på matchen eller ej…

Nämen den måste ju testas!

Medan den nya köksmaskinen blandade  till vetebrödsdegen till kanelbullar satte jag också igång med att mosa bananer för en till sats muffins. Efter att vetebrödsdegen var tillknådad  precis som jag ville ha den och på jäsning i ugnen under handduk diskade jag ur skålen som kom med maskinen och satte igång med nästa deg! Textade Maken på jobbet och berättade hur jag spenderade eftermiddagen och han skickade tillbaka ett SMS och påpekade att han kommer att bli tjock eftersom jag bakar så mycket!

Han kanske har en poäng i och med detta påstående, men samtidigt påpekade jag att jag ju verkligen behöver lära mig hur denna nya pärla jobbar i köket och därför behöver jag baka!

Han kunde  ju inte annat än hålla med förstås och skrattade gott ikväll när jag fryste ner hela tre stora påsar med kanelbullar och så har vi en stor låda med muffins också! Verkar inte gå ngn nöd på oss de kommande dagarna…

( Förresten behöver jag kanske nämna att jag köpte mera mjöl när jag handlade mat ikväll…! 😜)

Rikligt med kanel skall det vara!

Den första plåten har just kommit ur ugnen… Mmmm, så goda med ett glas kall mjölk!

Gammaldags kan också!

När jag först flyttade hit hade de flesta en väldigt gammaldags mixer i köket. Eller åtminstone tyckte jag att den SÅG väldigt gammaldags ut. Som ngt som liksom fanns kvar i allas hem sedan 1960 talet.

Vid närmare efterforskning fick jag reda på att denna mixer var ansedd att vara av topp kvalite, dyr och en riktig pärla att ha i sitt kök.

Åren gick och vi fick en mixer av en god kompis som inte längre hade användning utav sin när han packade för att flytta från Minnesota. Det var inte samma slags märke som den som jag i början hade sett hela tiden, men den fungerade och jag använde den ibland,, Dock  inte riktigt så ofta som jag hade tänkt att jag skulle. Denna mixer var till åren och om den blandade  till deg väldigt länge, blev den otroligt het. Alltså, använde jag den inte speciellt ofta och när vi flyttade för 6.5 år sedan gav jag bort den till Loppis.

Igår, när vi hade julklappsutdelning hemma hos oss, drog Maken fram en stor låda som han hade gömt bakom soffan. Den var vackert inpaketerad i blått papper med silvermönster  och silvrigt, lockat band. Jag gjorde stora ögon. Maken och jag hade nämligen haft denna diskussion för ett par vekor sedan. Han hade nämligen undrat om jag skulle ha användning för en mixer eftersom jag gärna bakar åt familjen och står mycket i köket. Dock kom vi till slutasatsen att vi helt enkelt inte hade utrymme för ngn sådan i vårt kök och vi lämande den diskussionen.

Så här ser min gammaldags mixer ut! Den är alltså sprillans ny, men designen har med flit inte ändrats sedan 60 talet eller så. Gissar att motorn förnyats och kanske visplarna också, men hur som haver, nu är jag stolt ägare till en!

Här jobbar den för första gången på provrundan ikväll. Jag hade övermogna bananer i kylskåpet som behövde användas och ikväll fick mitt nya köksredskap prova på att blanda till deg för bananmuffins. Lätt att använda är den och blandar snabbt ihop ingredienserna och sedan var det bara för mig att hälla i formerna och in i ugnen.

Slutresultatet blev goda bananmufins med chokladbitar i och mitt nya köksredskap har flyttat in för att stanna! 😃

Och hur blev det med förvaringsutrymmet då? Jo, Maken rumsterade om lite här och där i vårt kök och simsalabim hittades en plats!