Nämen den måste ju testas!

Medan den nya köksmaskinen blandade  till vetebrödsdegen till kanelbullar satte jag också igång med att mosa bananer för en till sats muffins. Efter att vetebrödsdegen var tillknådad  precis som jag ville ha den och på jäsning i ugnen under handduk diskade jag ur skålen som kom med maskinen och satte igång med nästa deg! Textade Maken på jobbet och berättade hur jag spenderade eftermiddagen och han skickade tillbaka ett SMS och påpekade att han kommer att bli tjock eftersom jag bakar så mycket!

Han kanske har en poäng i och med detta påstående, men samtidigt påpekade jag att jag ju verkligen behöver lära mig hur denna nya pärla jobbar i köket och därför behöver jag baka!

Han kunde  ju inte annat än hålla med förstås och skrattade gott ikväll när jag fryste ner hela tre stora påsar med kanelbullar och så har vi en stor låda med muffins också! Verkar inte gå ngn nöd på oss de kommande dagarna…

( Förresten behöver jag kanske nämna att jag köpte mera mjöl när jag handlade mat ikväll…! 😜)

Rikligt med kanel skall det vara!

Den första plåten har just kommit ur ugnen… Mmmm, så goda med ett glas kall mjölk!

Annonser

Gammaldags kan också!

När jag först flyttade hit hade de flesta en väldigt gammaldags mixer i köket. Eller åtminstone tyckte jag att den SÅG väldigt gammaldags ut. Som ngt som liksom fanns kvar i allas hem sedan 1960 talet.

Vid närmare efterforskning fick jag reda på att denna mixer var ansedd att vara av topp kvalite, dyr och en riktig pärla att ha i sitt kök.

Åren gick och vi fick en mixer av en god kompis som inte längre hade användning utav sin när han packade för att flytta från Minnesota. Det var inte samma slags märke som den som jag i början hade sett hela tiden, men den fungerade och jag använde den ibland,, Dock  inte riktigt så ofta som jag hade tänkt att jag skulle. Denna mixer var till åren och om den blandade  till deg väldigt länge, blev den otroligt het. Alltså, använde jag den inte speciellt ofta och när vi flyttade för 6.5 år sedan gav jag bort den till Loppis.

Igår, när vi hade julklappsutdelning hemma hos oss, drog Maken fram en stor låda som han hade gömt bakom soffan. Den var vackert inpaketerad i blått papper med silvermönster  och silvrigt, lockat band. Jag gjorde stora ögon. Maken och jag hade nämligen haft denna diskussion för ett par vekor sedan. Han hade nämligen undrat om jag skulle ha användning för en mixer eftersom jag gärna bakar åt familjen och står mycket i köket. Dock kom vi till slutasatsen att vi helt enkelt inte hade utrymme för ngn sådan i vårt kök och vi lämande den diskussionen.

Så här ser min gammaldags mixer ut! Den är alltså sprillans ny, men designen har med flit inte ändrats sedan 60 talet eller så. Gissar att motorn förnyats och kanske visplarna också, men hur som haver, nu är jag stolt ägare till en!

Här jobbar den för första gången på provrundan ikväll. Jag hade övermogna bananer i kylskåpet som behövde användas och ikväll fick mitt nya köksredskap prova på att blanda till deg för bananmuffins. Lätt att använda är den och blandar snabbt ihop ingredienserna och sedan var det bara för mig att hälla i formerna och in i ugnen.

Slutresultatet blev goda bananmufins med chokladbitar i och mitt nya köksredskap har flyttat in för att stanna! 😃

Och hur blev det med förvaringsutrymmet då? Jo, Maken rumsterade om lite här och där i vårt kök och simsalabim hittades en plats!

Pepparkaksbak!

Jo, vi lever! Jo, vi förbereder oss inför julen och livet knallar på precis som hos er kära läsare!

För en tid sedan bakade vi pepparkakor och hela familjen befann sig i köket på en och samma gång. Jag, som normalt får i nerverna om någon annan än jag huserar i köket, hade alltså hela familjen i köket på pepparkaksbak och det var, hör och häpna, hur roligt som helst!

Och ja, bildbevis från detta pepparkaksbak  skall ni få också!

Pepparkakorna radades upp på plåten…

Sonen trivdes i köket!

Liksom Lillasyster…

…och storasyster!

Trevligt hade vi, pepparkakorna blev goda och idag, onsdag, har barnen klarat av sin sista skoldag och med början imorgon har de jullov fram tll den 2.1! Ljuvligt och välförtjänta är de av sina jullov efter att ha jobbat hårt i skolorna sina under hela höstterminen. 😃

Höstens första klappa(visp)gröt

Jag tager vad jag haver och använder tranbär istället för lingon eftersom lingon är grymt svåra att få tag på här hos oss. De växer inte i Minnesota, varken i naturen eller som odlade. Alltså få det blir tranbär istället, som odlas på stora fält och är större än de vilda tranbären som jag plockat som liten hemma i Fäbodaskogarna.

Lingon växer nog i Nordamerika, men man måste ta sig så långt  norrut som till Alaska, där både vegetationen och djurlivet har mycket med gemensamt med Norden. Visste ni förresten att staden Anchorage i Alaska  ligger på samma breddgrad som min hemstad Jakobstad, Finland?

Hur som haver, ikväll till mellanmål blev det alltså klappagröt, eller vispgröt som det egentligen heter. Dottern och Sonen tycker denna rätt är väldigt god, men Lillassyster är mera tveksam. Jodå, visst åt hon flera skedar av den, speciellt efter att jag hällde lite grädde ovanpå, men ngn stor portion blev det inte för henne.

Jag kokar väldigt blandat, som jag berättat förut i denna blogg. Växlar hejdlöst mellan finländsk kost och amerikansk kost, iband mindre kryddat och ibland mera kryddat. Dock var denna vispgröt  inte ngt  som föll det yngsta barnet i smaken ikväll. Den andra två barnen, eller ungdomarna som de ju nog är, ser fram emot att äta vispgröt  till morgonmålet imorgon. Mums! 😋

Tacksägelseveckan

Idag, måndag inleds tacksägelseveckan här i Staterna. Själva högtiden   Thanksgiving  firas alltid den sista torsdagen i november och som jag skivit  förut i denna blogg, så har jag verkligen adopterat denna högtid.

Men, jag täntke  inte orda så mycket om själva högtiden, däremot tänkte jag orda lite om detta:

Nänligen, amerikansk paj! Finländsk paj är ju ofta gjord på smuldeg, men jag kan lugnt påstå att ingen förstår sig  så bra på paj  ( och desserter i övrigt!) som amerikanerna gör!

Pajbiten ovan  är persikopaj. Svärmor hade bakat två pajer i lördags som hon tog med sig när hon och Svärfar kom på middag på kvällen. Och som man utrrycker sig på engelska: She had outdone herself! 

Degen var god, inte  för tjock och tung, utan precis lagom utkvalad och knaprig. Fyllningen hade hon faktiskt inte gjort själv, utan köpt persikofyllning, men endast hällt  i den i pajskalet utan att tillsätta mera socker. Amerikanerna älskar socker och det tog en tid innan jag lärde mig att äta vissa maträtter här, eftersom finländarna verkligen inte sockrar mycket alls. Vilket i och för sig är riktigt bra, men det kan bli lite kulturkrock på smaklökarna när man först lär sig äta amerikansk  mat…!

Egentligen skall frutkpajer serveras med vaniljglass, men eftersom Svärmor glömde att ta med sådan och vi ingen hade, vispade jag grädde istället. Passade utmärkt det med och det tyckte samtliga runt bordet, inte bara jag!

Men är det tradition så är det och på torsdagen lär det nog bli paj med äkta vaniljglass till skulle jag tro… 😏

Grilla i november? Ja, men varför inte..?!

-Skam den som ger sig!, tänkte jag ikväll där jag stod ute i den iskalla vinden  och försökte få fyr på pappret under grillkolen. Det var faktiskt  inte så kyligt i luften, någon plusgrad, men vinden var kall och ven om öronen och grillen.

Tändaren ville absolut inte hållas vid liv och till sist gick jag in igen och tog fram de extra långa tändstickorna för att försöka med dem istället. Naturligtvis var svavlet på lådan nästan helt borta, så jag måste ändå använda tändaren för att få fyr på tändstickan…! Till slut gick det och jag fick faktiskt igång  en ordenlig, liten brand under kolen. Tidningspappret fick fart och sedan var det bara då att vänta den där halvtimmen som det vanligen tar att få riktigt fin glöd på kolen.

Och, javisst, så här såg elden ut en halvtimme senare. Den hade, som den skall göra, sökt sig upp mot kolen och det brann så fint så. Fast ni kanske kan se på bilden hur lågorna blåser överallt och det inte är ngn vacker eld precis.

Fast då det skall grillas behöver ju inte elden vara vacker, mera att den gör grillen het, och det gjorde den.

Det hann bli mörkt innan jag fick på köttet på gallret, så det blev ingen bild av köttet på grillen. Dock blev det en bild på köttet när det kommit in i stugvärmen igen och ja, vad annat kan man säga…jag var mer än nöjd! ☺️

Att det sedan blev riktigt gott också, gjorde ju saken ännu bättr förstås!

His and hers

Jag tycker om vitt vin, Maken rött. Nästa varje kväll tar vi ETT glas vin tillsammans. Jo, ni läste rätt, nästan varje kväll, men vi tömmer inte flaskor, utan vi tar varsitt glas vin. Det är gott och avslappnande och mera än ett glas vin behöver jag inte. Fast, som sagt Maken vill gärna ha rött och jag föredrar vitt.  Då ser det ofta ut som på bilden ovan från gårdagskvällens vinval.

Ikväll, måndag, råkar vi båda ha ett glas vitt framför oss när vi sitter här vid våra repektive datorer. Det är sgs natt och ute blåser hösten in. Med iskalla vindar och de, för årstiden, så ovanligt varma temperaturerna faller snabbt ner till minusstrecket eller strax över. Det mera normala för slutet i oktober. Det blir nog varmare jackor, mössor och vantar som gäller imorgon vid busshållplatsen vid 07.30 tiden.

Vackert så, det är oktober! Ha en trevlig tisdag gott folk! Jag skall avsluta mitt vinglas och sedan knyta mig medan ni börjar dagen där hemma på andra sidan Potten. God natt!