Slutspurten

Fyra dagar kvar. Endast fyra dagar kvar innan sommarlov för barnen och det är minsann lite motigt att göra sig klar på morgonen när solen skiner, det är redan varmt och det har lovats närmare trettio grader plus idag igen på eftermiddagen. Områdets  simabssänger är öppna och alla är klädda i shorts och t skjortor.

Lite hjälper det ju att alla barnen skall stiga på den där bussen, inte bara några av dem, utan alla goda vännerna, grannarna, lärarna och den övriga personalen på skolan. Och när man väl är igång är det väl inte så farligt. Sommarlovet hägrar ju nog där i en väldigt nära framtid, så det är bara att ta sig i kragen, slänga in morgonmålet, borsta tänderna och hoppa på den där bussen…. Fyra dagar kvar alltså!

Morgonöverraskning

På samma gång som jag var ute och hittade skor igår, gick jag in  till köks och husgerådsaffären bredvid och inskaffade ett våffeljärn till familjen! Vi har aldrig haft ett och istället har jag köpt dessa halvfabrikat som man lägger  i brödrosten och får något som skall kallas till våfflor! Inte speciellt gott egentligen, men de gick väl an…

Fast nu hade jag bestämt mig att vi behövde ett riktigt våffeljärn för att tillaga riktiga våfflor! Jag tog fram det igår kväll efter att barnen hade gått och lagt sig, eftersom jag inte ville att de skulle veta vad jag hade i görningen.

Hos oss är våfflor nämligen inte efterrätt, utan serveras varma till morgonmålet! Men eftersom vi stiger upp i ottan klockan 6, behövde jag göra så mycket klart som möjligt igår kväll, så att jag skulle få stanna i sänghalmen lite längre!

Alltså blandade jag ihop smeten så mycket som möjligt. De torra ingredienserna skilt i en skål och sedan mjölken och äggen blandade jag ihop imorse. Gick snabbt och smidigt!

Redan vid kl.06.45 kom barnen ner till köket och fick se detta:

Gissa om det blev glada miner och åts med god apptit! Mamman i huset var mer än nöjd!

Stämningsfull och rekordkall 4e advent

image

Snön  knarrade under skorna när jag gick ut för att kolla om morgontidningen hade anlänt ännu. Det var tidig morgon, endast lite över sju på morgonen och jag var redan påklädd i mina bästa konsertkläder och skulle iväg. Måste hämta tidningen först, trots att termometernarna visade på hela -29 grader C. Nytt rekord för Minneapolis i december, men vad kan man? Bara att bylta på sig och bita ihop. Det här med vinter är ju inget nytt fenomen med ngn som har rötterna i Finland, men säga den som tycker om denna kyla!

Ingen  tidning  hade kommit ännu, så istället hoppade jag in i bilen, som tack och lov hade fått stå i garaget och startade hur enkelt som helst i den bitterkalla morgonenen. Det bar av till kyrkan och körkonserten  som skulle hållas under de två gudstjänsterna. Redan kl.07.30 infann jag mig och de ca.50 andra kör-och orkestermedlemmarna i kyrkan för att sjunga upp oss och komma igång inför gudstjänsten som började 45 minuter senare.

Det var härligt att återigen få sjunga de gamla vanliga julsångerna! Joy to The World, O, Holy Night, och så vidare. Julstämningen infann sig verkligen och förvånansvärt många församlingsmedlemmar hade mött upp så tidigt på morgonen och trotsat kylan.

Sedan blev det paus och bibelstudier för de som ville. Själv beslöt jag mig för att gå igenom sångerna en till gång, eftersom jag kände mig osäker på en del av materialet. Speciellt diskanterna  som vi sopraner sjunger. Det kändes bra att gå igenom dem på egen hand. Tyvärr hade jag inte tillgång till pianot eftersom söndagsskolan hölls i körrumet, men jag satt och pluggade noter och  texter tyst i huvudet i stället. Det gick bra det med.

Den andra gudstjänsten och körkonerten hölls  kl.10.45 och som vanligt gick allting bättre den andra gången. Diskanterna satt där de skulle, alla intron satt där de skulle och allting gick rätt smort faktiskt. En timme senare var detta årets julkonsert avklarad och det kändes, som alltid, lite snopet att vara klar efter flera veckors repetitioner. Roligt var det i alla fall!

image

På kvällen tände  vi det fjärde ljuset här hemma och nu är det endast några dagar kvar till julen 2016….

I vår vackra, vita vintervärld!

image

Jodå vi lever! Men  ibland blir det ju lite hektiskt som ni vet! Dessutom drabbades jag av bloggtorka! Händer inte ofta, men ibland verkar det som om att inget händer  ‘out of the ordinary’  för att ta det på mitt andra språk så att säga.

Men, men… I helgen kom vintern tillbaka och det med råge! Hela 15 cm snö föll mellan lördagen och söndagen och det blev att skotta innan vi kom oss iväg i ottan (nästan) för fammos julmusikal vid hennes och Svärfars kyrka.

Efter att vi fick snö kom kölden förstås och i förmiddags när jag tog dessa vinterbilder visade kvicksilvret på -15 grader. Vintern är här och tydligen för att stanna denna gång!

image

Fullspäckat program!

Vi satt inte stilla många minuter under resan i helgen och på detta sätt hann vi med en hel del. Efter endast en natt i Phoneix, fortsatte färden norrut ca.250km norrut till området Sedona i mellersta Arizona.

image

Sedona kännetecknas av de röda klipporna och när solstrålarna faller på precis rätt sätt, är de verkligen röda. Vi var ute och vandrade på förmiddagen och då var det redan för ljust ute för att den berömda röda färgen skulle visa sig, men bilderna talar nog ändå rätt bra för hur fint det är i detta område.

image

Här befinner sig Dottern på den bakre sidan av Bell Rock. Hon och Maken vandrade rätt långt med tanke på hur vamt det var, hela 34 grader!

image

Detta är Bell Rock från framsidan. Ser lite ut som en klocka om man låter fantasin flöda lite…

image

Bilden ger förhoppningsvis en glimt av hur stor denna klippa är!

image

Medan Maken och Dottern fortsatte att vandra, gick jag och de andra två barnen tillbaka till parkeringen och satte oss i skuggan för att svalka av oss en aning. Solen är otroligt intensiv på dessa breddgrader, men så fort du håller dig i skuggan, märks det att det inte är högsommar på dessa breddgrader längre heller. Fast visst, höstväder som vi nordbor är vana med, existerar ju inte!

I skuggan hittade Lillasyster en liten kompis, en vandrande pinne! Dessa hade jag och syrran i glasburkar på 😯 talet som husdjur! Och här hittade vi en alldeles livs levande på marken i Arizona! Först tyckte nog Lillasyster att den var lite otäck, men medan den kröp omkring på handen och armen hennes och det kittlade, så började hon tycka riktigt bra om den! Ville till och med ta hem den!

Nja, tyckte mamman i huset. Det var nog bäst vi lämnade den hemma i sin öknen. Gissar nog att vintrarna  i Minneapolis med omnejd är lite kalla för denna lilla kompis! Lillasyster höll med, lekte med den en stund till och satte sedan ner den lilla insekten på marken igen.

Nu var det dags för vandrarna att komma tillbaka. De hade nog gått lite för långt. Svettiga och törstiga var de, men kom i alla fall helskinnade tillbaka till parkeringen. Inte lätt att vandra i en sådan hetta, minsann! Dock tyckte både Maken, hans syster och Dottern att det hade varit en intressant vandring och ångrade inte sitt beslut att fortsätta när jag och de yngre två barnen gav upp!

I tomtens verkstad…. Öh, kök…?!

image

Så här glad var Sonen idag på förmiddagen när vi nästan befann oss i Tomtents verkstad…jag menar kök! Jobbet sparkade  igång lite smått idag, med den årliga städdagen. Hela vårt dagis skurades från topp till tå och jag och Sonen fick den stora äran att köra alla leksaker igenom diskmaskinen.  Så det var lite som att befinna sig i jultomtens verkstad, fast då i köket. All leksakerna behövdes tvättas rena innan barnen kommer och leker med dem om två veckor.

Det var egentligen därför som Sonen kom med. Han skulle lika bra ha kunnat stannar hemma och njuta av en av de sista lediga sommarlovsdagarna, men istället valde han att komma med mamma till jobbet och köra  diskmaskinen! Det är femte året i rad nu som han kommit med för  att sköta om att diskmaskinen sköter sig som den skall och att alla leksakerna blir rena.

image

Efter att vi hade tvättat ett lass lade vi ut dem på handdukar för att torka innan de sedan åkte in i rentorkade lådor för användning igen.

Sonen var duktig och det gick undan. På bara två timmar var alla leksakerna  rena och utspridda på handdukar och fick torka sig torra. Snart nog  kommer små knubbiga fingrar att leka med dem igen efter sommaruppehållet.

Ute på förmiddagspromenad

Det är många joggare i vårt område.  Flera av ‘stanna-hemma-mammorna joggar tillsammans och det skall vara det senaste som gäller. Allt från skor till kläder skall sitta rätt och så skall mobilen befinna sig i ett band kring armen. Håret skall vara uppsatt i en snygg hästsvans och så skall man vara med i flera olika tävlingar under sommaren… ( Märks det att jag inte tillhör denna grupp…?! )

Till och med SysterYster kommenterade detta när hon och hennes familj var på besök i juni. Hon sade också att hon kan se en markant förändring i mängden av människor som nu är ute och går, joggar, motionerar på ett eller annat sätt jämfört med då hon var här första gången på 1995 då Maken och jag gifte oss. Jag tror hon har rätt. Budskapet om den farliga boven i dramat, fetman i Amerika, har gått hem i stora kretsar. SysterYster märkte också en förändring i att hon inte såg lika många stora Amerikaner som hon sett under tidigare besök. Detta är ju väldigt bra! Nu finns det ju förstås andra länder som också lider av samma problem, men eftersom detta samhället är byggt kring bilen och det är landet som jag bor i, ligger ämnet mig rätt vamt om hjärtat.

Själv var jag alltså just ute på en lite nmorgonpromenad. Detta har liksom fallit i glömska hos mig sedan jag började gå regelbundet på Zumba- hur mycket jag älskar att vara ute och gå. Springa/jogga tycker jag verkligen inte om. Jag flåsar och stånkar och verkar inte få andningen att stämman med stegen. På grund av detta föredrar jag att gå. Eftersom vi har hund borde det ju vara en självklar sak att sätta kopplet på hunden och komma iväg! Måste verkligen  bli ändring på detta!

Medan Lilly hunden och jag var ute på vår lilla promenad såg vi detta:

image

Mycket smart! Det har tydligen installerats dessa ‘dog waste stations‘ lite här och var runt i området och det är verkligen bra! Vårt område har nämligen en sida på Facebook och på denna hade det klagats tidigare i somras på hundägare som inte  plockar upp efter sina jyckar. Nu finns det inga ursäkter längre, utan nu är det bara att gå fram till denna lilla station, ta ut en svart plastpåse, plocka upp efter hunden och kasta i soptunnan som också finns tillgänglig. Slutet gott allting gott får man hoppas och inga flera klagomål förhoppningsvis.

Något som vi också såg var dessa förrädiska blommor:

image

Jag  skrev om dem för ett år sedan ocså. Det heter Ragweed på engelska och jag är allergisk mot dem! Aldrig varit allergisk förut, men eftersom vi har fullt av dem kring dammarna i området, har min kropp tydligen börjat reagera mot dem. Alltså, jag borde inte klaga, antihistaminen som jag nu tar dagligen under denna månad är fantastisk och gör så att inte ögonen rinner och näsan kliar och gör ont, men ändå… Lite måste jag nog gnälla ändå! Tack och lova har jag inte andra alleriger, så det är väl bara att stå ut de här veckorna i augusti och september när det blommas som värst!