Sommarmorgon….

…. är lika med sovmorgon! Slöa flickor hade jag imorse efter att Storasyster hade väckt Lillasyster.

Ser rätt så skönt ut, eller hur?! 😃

Annonser

Hemmalandning i 24 h….

Denna årliga tradition  i Wisconsin Dells bjuder inte bara på tradition, men också på mycket och många skratt, massor med plask i vatten,  Sonen kör runt, runt och runt på banan med go karts och medan han gör det, plaskar resten av gånget runt mera i vattenparkerna. Kort och gott, en skön vecka, med få måsten och mycket trevnad.

Mycket blogg hann jag inte med. Kvällarna ägnades precis som jag hade hoppats: borta från skärmarna och hela gänget  bänkade sig runt det stora bordet med ngt sällskapsspel.

I år var det Dominobrickorna som var populärast och det blev hela tre uppesittarkvällar med dessa brisckor. Två andra kvällar blev det kortspel som togs fram.

Tyvärr visade vädret sig inte från sin bästa sida. regnet öste ner ända från tisdagen till fredagen. Tack och lov fanns det mycekt att göra inomhus också, men nog blev det ju lite tråkigt med allt ihärdigt regnande.

Stugan som vi bodde i och som vi bott i förut, ligger omgiven av skog på två sidor och en golfbana på den tredje. Detta i sin tur leder till att naturen med alla möjliga och omöjliga djur kommer tätt inpå. Speciellt vitsvanshhjortarna kommer nära och vi såg hela tiden två honor, som sinsemellan hade tre unga rådjur med sig, alltså hela tre Bambi!

På bilden ovan ligger en av honorna i gräset och njuter medan vi kör försiktigt förbi i bilen. Vana med människor är de, men ändå ville vi ju inte skrämma dessa ståtliga och vackra djur.

En av ungarna springer över en av stigarna till sin mamma, som gick lite längre fram och nosade i marken efter godsaker.

Vi tog en promenad på kvällen för att pröva lyckan för att se om vi fick se vitsvansar på nära håll och besvikna blev vi verkligen inte. Vi gick tysta och långsamt och fick se en hona och två av ungarna på väldigt nära håll den kvällen.

Efter en intensiv vecka på lite annat sätt än det vanliga, har vi nu landat tillbaka i förorten utanför Minneapolis igen. Eller, en del av oss i alla fall.

Det är nämligen så att de två yngre barnen befinner sig, efter hela 12 h i bil, i norra Arkansas hos Makens kusin, där de skall tillbringa en vecka. . Ngt som också har blivit lite av en tradition…

Redan vid åttatiden imorse, efter ett ordentligt kramkals, bar det iväg på den långa bilresan. Dottern ville inte åka med den här gången, så hon åkte  hemåt med Maken, Svärföräldrarna och mig istället. Syskonen begav sig däremot sydvästerut….

Denna bild togs  efter kramkalaset ovan och sedan bar det iväg. Fram till Kusinen  i delstaten Arkansas kom de vi 20.30 tiden, efter drygt 12.5 timmar i bilen. Ingen kort resdag precis…

För oss som åkte norrut var dagen i bilen  betydligt kortare, endast fyra timmar med  lunchpaus tog det att köra sträckan hem från Wisconsin Dells.

Efter att vi kommit hem, har vi inte fått en lugn stund. Det skulle handlas mat, Maken behövde sköta om sitt akvarium, bubbelpoolen behövde skötas om, blommor behövde vattnas och ses om, gräsmattan klippas, tvätten tvättas och trädgårdslandet rensas. Men nu är allt klart, Maken sover tungt här bredvid mig och imorgon på förmiddagen skall vi packa igen. På måndagseftermiddagen börjar nästa äventyr…!

 

  Tanter på rad

Ja, så här satt vi igår vid simbassängen medan regnet  skvalade ner över oss. Under Makens golfparaply försökte vi skyla oss från regnet så gott det nu gick. Tanter på rad vid simabssängen. Min Kusin Vitamin med familj har nämligen  befunnit sig här hos oss den seanste veckan, vilket  är anledningen till att denna blogg inte blivit särskilt uppdatera på sisonte men,  roligt har vi haft det!

Till denna kära Kusin Vitamin hör också en nioårig Dotter och Make också, och de tillsammans med oss har bott under samma tak under en veckas tid.

Och bra har det gått också och roligt har vi haft! Magmusklerna har fått ordentlig  träning och då är det  ju verkligen som bäst.

Igår, måndag, medan vi tanter satt udner det jättestora paraplyet, befann sig vår Lillasyster med sin småkusin i simabssängen och trots regent, var det ju varmt, som sig brukligt är här hos oss på sommaren, så de lekte en hel timme i regent  och bassängen och märkte knappt hur blöta deras medhavda tanter var!

De kome helt fantastiskt bra överens under hela veckan, trots att det skiljer ett år i ålder och att de endast träffats två ggr förut i sina liv, då på finsk mark.

Efter den dryga timmen i bassängen, tyckte dock Lillasyster att hon hade nog av regnet  och simmandet och började också frysa. Vi packade ihop ovannämnda, vid det här laget, genomblöta paraply och bänkade oss i bilen. I regel kör vi aldrig den korta sträckan till simbassängen i vårt område, men pga vädret bestämde jag mig för att köra dit och tur var ju det denna  regniga dag!

Efter att jag hade parkerat bilen i garaget, gick flickorna genast bakom huset och satte sig i bubbelpoolen för att värma sig och där njöts det i fulla drag! Efteråt berättade Småkusinen:

– Vi satt i så länge i bubbelpoolen att bubblorna hade slutat att bubbla!

Förnyelse

På engelska finns det ett uttryck: When it rains it pours. Fritt  översatt blir det ju ngt som att ‘då ngt händer, så är det  mycket som händer på en gång.

Ni som följer min blogg, kommer kanske ihåg att vi sökte  en ny  (hörn)soffa för källaren och TV rummet i januari. Amerikanerna tycker om jättemöbler, men jag ville inte ha ngt jättelikt. Vi ville båda ha en soffa där hela familjen kunde  sitta och se se på en bra film tillsammans. I den gamla soffan rymdes två familjemedlemmar och sedan satt de övriga tre på golvet. Vi köpte den gamla soffan år 2001 på våren, så den hade några år på nacken och  hade också överllevt tre barn vid det här laget. Soffan hade, helt enkelt sett bättre dagar men varit en trogen trotjänare.

Efter ett par  rundor till möbelaffärerna här runtomkring, kom vi då till ett beslut och beställde vår hörnsoffa. Jag måste säga att den hade några detaljer som jag inte var överförtjust i, men efter att vi fått vår egen sofffa beställd med den färgen på lädret som vi ville ha, kändes det bättre.

För en vecka sedan ringde möbelaffären. Soffan, som var utlovad till juni, hade kommit in till lagret och kunde nu levereras! I april, nästan två månader tidigare än lovat! Fantastiskt!

Så medan Maken målade färdigt vår sorvrum i förmiddag.väntade han också på soffan.

Målandet blev klart först…

Denna bild kom via SMS till mig på jobbet. Vi hade fullt upp med våra småttingar, så jag sneglade som hastigast på mobilen och leendet gick säkert från öra till öra. ALLTSÅ, vilken färg och förnyelse!

Efter lunchen kom nästa bild efter att den nya soffan hade levererats.

 

Jo, jag vet, den ser nog jättelik ut på denna bild och med europeiska mått mätt, är den nog stor. Ni får helt enkelt lita på mig när jag berättar att dena soffa  faktiskt var en av de mindre som vi hittade. Som sagt, amerikanerna tycker om sina möbler i jätteformat…. 🤔😉

Nu sitter vi här på den nya soffan. Jag bloggar och Maken jälper Lillasyster med läxan i matematik. Den öppna spisen sprider värme och mys och snart, mycket snart skall jag gå upp i köket och hälla upp ett glas vitt till Maken och mig. Tänk vad mysig en helt vanlig tisdag kan te sig!

‘Måste jag hoppa av den nya soffan Matte? Den är så skön!

Söndagskyla och välkomna till Minneapolis

Ni som följer med amerikansk fotboll kanske har sett att den stora finalen, Super Bowl, spelades här i Minneapolis ikväll! Det har varit en himla ståhej hit och dit. En ny arena har byggts för flera miljoner, staden Minneapolis har skurats, putsats och fejats och det blev nästan så häftigt att Minnesotas egna amerikanska  fotbollslag, the Vikings, tog sig till final. Tyvärr förlorade de sin sista match för två veckor sedan, men nog skulle det ha varit häftigt om de skulle ha kunnat komma till finalen och fått spela den på hemmaplan.

Så blev tyvärr inte fallet och i och med detta, har jag inte tittat på finalmatchen ikväll. Och nej, ävenom vi skulle vara väldigt intresserade och insatta fotbollsmänniskor, skulle vi ändå inte ha  åkt in till Minneapolis för att sitta i arenan och titta. Biljetterna var 1000 USD/person! Jodå, du läste helt rätt. Den här sporten är enorm och det var inte ngn lite ära för staden Minneapolis att få vara värdar för finalen.

Hela en miljon besökare hade man räknat med att skulle komma hit och sgs all hotellrum i Tvillingstäderna har varit bokade den seanste veckan. I torsdags då jag lyssnade på radion då jag körde tll jobbet, meddelades det att det fanns ETT hotellrum ledigt…

Att vädret sedan visade sig från sin allra vintrigaste sida var ju ganska lustigt eftersom många av besökarna kom söderifrån. Igår, lördag, befann vi oss mitt inne i ett ordentlig snöfall hela eftermiddagen. Det snöade i flera timmar och  det kom nog sist och slutligen runt 10 cm med snö.

Idag, söndag lyste solen från en klar himmel, men istället var det kallt, Runt -16 då det var som varmast idag på eftermiddagen. Jodå, vi kan det här med vinterväder här uppe i norr kära besökare!

Välkomna till Minneapolis med omnejd åter…!  😉😂

Det var inte mycket av mig som syntes när jag gick ut för att skotta bort den snön som föll under natten mellan lördagen och söndagen.

Trots att vi inte ens slog på TVn för att titta på fotbollsmatchen, fixade jag till lite festmat. Tradition är tradition vare sig man tittar på matchen eller ej…

Nya lakan för en stor pojke

Sonen föddes med en förkärlek för bilar, fordon av all de slag: bussar, traktorer etc. När han var tre eller fyra  kom Disneys första tecknade film om bilar ut, Cars. Han älsakde filmen, som vi hyrde någöra  månader senare eftersom vi inte trodde att han skulle sitta stilla på bion för att se på den. Hemma framför TVn älskade han filmen och ville se den om och om igen de några dagarna som vi hade hyrt den. Det slutade ju förstås med att jultomten gav en kopia åt honom i julklapp det året.

Han fick också lakan för sängen med de olika bilarna på och han var överförtjust och ville ha dem på sängen  hela tiden! Då det var dags att byta lakan åt honom var det bara att tvätta, torktumla och sedan tillbaka på sängen igen.

Vid 13 års ålder är han dämpat förtjust i dessa Disney filmer som nu har hunnit bli tre till antalet, plus den ena om flygplan. Lakanen, som han fortfarande har, men numera är rätt slitna, hade jag bestämt mig för att förnya åt honom denna jul.

Vem hade trott att en tonåring skulle bli så förtjust i nya lakan med Lightning McQueen? Nej, han hoppade inte jämfota utav glädje, men leendet gick från öra till öra när han öppnade sin julklapp igår morse. Ikväll har jag tvättat och torktumlat igen och nu har Sonen blandat sig mellan sina nya lakan med McQueen och kompani efter en tuff simträning.Hoppas han får sova gott, fast det står på hans nya lakan: Think fast! 😉

Det fjärde ljuset brinner

På julaftonskvällen, hemkomna efter julgudstjänsten, tände jag det fjärde och sista ljuset i ljusstaken för i år. Nog går december snabbt ändå!

Vi fick en riktigt fin julhelg. Kort är den ju, festligheterna börjar vanligen på julaftonskvällen med julgudstjönst i kyrkan och sedan tar det riktiga firandet vid på juldagsmorgonen. Den amerikanska jultomten kommer ju inte hem till barnen och delar ut julklapparna, utan han kommer ner genom skorstenen på natten och lägger klapparna under granen. Ofta ligger barn och lyssnar så länge de bara orkar hålla sig vakna och oftast rapporterar de följande morgon att de hört än det ena, än det andra på taket under natten.

Så även Llillasyster, som fortfarande, vid nästan tio års ålder tror hårt på denna jultomte. Det tycker jag är helt Ok faktiskt. Låt dem vara barn så länge de kan, tids nog hinner världen och allt som hört den därtill ikapp. Och Lillasyster förklarade bestämt att hon hade fruktansvärt svårt att sova senaste natt eftersom hon hörde flera knarrande ljud i tak och väggar under natten! ( Att den smällkalla vintern återigen kom från Kanada och att det blev  runt -20 grader under natten och att det pga detta säkert knarrade lite extra i hemmets  tak och väggar, iddes jag inte påpeka…!)

Juldagsmorgonen kom äntligen och efter en orolig natt väckte Lillasyster Maken och mig klockan…06.15! Alltså…! Visserligen älskar jag mina barn, men dtta klockslag var lite väl tidigt, så vi bad henne att krypa tillbaka till sängs och försöka igen om si så där två timmar. Hon gick lydigt tillbaka till sitt rum och kom tilbaka klarvaken och redo för julklappar knappa två timmar senare. Detta var en mycket mera acceptabel tid att stiga upp tyckte Maken, jag och syskonen och ner till vardagsrummet kom vi.

Det blev en mysig stund vid granen och omslagspappret, lådor, påsar och band flyga lite hit och dit innan alla hade öppnat sina klappar och beundrat varandras gåvor. Kläder, leksaker, tofflor, morgonrockar, mjuka mysbyxor, parfym av maken m.m, m.m allt huller om buller. Goda kanelbullar som jag hade bakat i torsdags tog jag ur frysen för att värma upp och det blev en lite extra  god frukost.

Sedan blev det mystimmar på rad innan Makens föräldrar kom på besök med mera julklappar och så småningom blev det julmiddag, finländsk/amerikansk sådan.

Nu är det sent på kvällen och jag sitter med min lilla dator i famnen vid den utlysta granen. Imorgon har ni annandagen hemma i. Norden och här hos oss är julen 2017 över. Maken är tillbaka på jobbet imorgon och barnen och jag har jullov.

God fortsättning kära läsare och tack för att ni fortsätter att titta in här hos mig!