Drömresan

Redan i somras påbörjades planeringen. Lillasyster har nu tagit lektioner i att lära sig spela harpa i ett år och har gått så pass snabbt framåt att den hyrda nybörjarharpan behövdes så småningom bytas ut till ngt bättre instrument. Vi hade såklart hoppats på att hon kunde öva på sitt hyrda instrument lite längre, gärna ett år till, men hennes harplärare menade att  vänta till nästa sommar (2018) var nog det längsta som vi kunde ha Lillsyster traktera detta  hyrda instrument.

Alltså började planeringen. Lillasyster har hittat sitt instrument. Hon älskar att spela, att öva är inget vi behöver tjata på henne om, hon går självmant till harpan dagligen och övar enkelt 30 minuter på rakan utan tjat från oss föräldrar.  Ävenom intresset kanske kommer att svalna, tor vi inte att det kommer att svalna  i det första taget.

Maken kontaktade harpfbariken/butiken Lyon och Healy i Chicago. Om ni som läser detta förstår er på detta vackra instrument, så är Salvi harporna som finns i Europa, egentligen samma märke. Ett av företagen köpte upp det andra för några år sedan och nu tillverkas en del av Salvi harporna i Italien och sedan skickas de till Chicago till Lyon och Healy för att färdigställas här i Mellanvästern  i delstaten i Illinois. ( där Chicago ligger.)

Efter att Maken hade kontaktat damen som sköter om försäljningen av dessa harpor, blev det bestämt att han och Lillasyster skulle åka på en snabbvist till fabriken/butiken i Chicago i oktober.

Eftersom vi inte ville att Lillasyster skulle behöva vänta i evigheter på denna resa, berättade Maken den otroliga nyheten åt henne på torsdagen  före helgen  innan resan skulle se. Hon visste ju förstås att henens lärare ville att hon skulle byta till ett bättre instrument och under lektionerna hade hennes  lärare redan bytt harpa åt henne. ( eleverna har en harpa hemma, men spelar på en annan under lektionerna eftesom det handlar om så stora instrument.)

Så här glad blev hon när hon fick ta del av den otroliga nyheten att hon var på väg till Chicago endast två dagar senare…

(Fotot är suddigt pga att Lillasyster hoppar upp och ner av glädje och spänning!)

Sedan var det endast fredagen och lördagen kvar att packa och se till att Maken och Lillasyster hade allt som de behövde och tidigt på söndagsmorgonen bar det av till flygfältet.

Efter landning i Chicago och efter att Maken och Lillasyster hade kommit fram till hotellet och lämnat bagaget, åkte de på lite sightseeing. Det var en aning komplicerat att ta sig fram, eftersom det råkade vara samma söndag som det sprangs maraton i denna jättelika stad på 8 miljoner invånare!

Fram till den jättelika byggnaden som innehöll alla möjliga slags fiskar och vattendjur kom de  så småningom i alla fall. Bland såg de de en delfin show, som de båda var väldigt förtjusta i.

Efter en riktigt skön och avkopplande kväll på hotellet, med bl.a ett doppp i den lilla hotellbassängen och en god natts sömn, bar det då iväg till Lyon och Healy på måndagsmorgonen.

Damen som Maken hade ordnat besöket med, visade sig vara enromt trevlig och hade valt två mindre harpor för Lillasyster att pröva. De stod ställda i ett privat rum och hon gick ut medan Lillasyster och Maken fick titta och bekanta sig med dessa oerhört ståtliga instrument. Lillasyster satte sig genast ner för att provspela och var förtjust direkt. Vilket ljud! Vilket vackra harpor! Vilken ton!

Hon tyckte om båda harporna som hon fick provspela, men den andra visade sig ett strå vassare  och den valde hon efter en stunds tvekande och lite mera spelande.

Här står hon, nöjd och glad efter att hon har valt sitt instrument!

Nu är det ju inte så lätt att flyga hem en harpa precis! Maken hade på förhand berättat åt Lillasyster att hennes nya instrument inte skulle komma med henne hem på planet, så hon var inte helt förkrossad när hon måste skiljas från sitt nya instrument.

Efter besöket på fabriken var det bara att ta tåget tillbaka till hotellet och efter en snabb lunch, blev det tåg igen, men den här gången tillbaka till flygfältet.

Hem  till förorten kom de måndag kväll till mig och tonåringarna och följande dag väntade skola, precis som vilken annan vardag som helst. Detta var nog bra, för nu började den långa väntan på att en harpa skulle anlända…

Den fraktades hit till Minneapolis och förorten med ett fraktbolag och anlände äntligen i torsdags, två veckor efter att Lillasyster fått ta del av den otroliga nyheten att hon skulle få en alldeles egen harpa!

En förväntansfull Lillasyster ser på när den enorma lådan lastas ur långtradaren…

Lillasyster fick snällt vänta tills Maken kom hem från jobbet på torsdag kväll innan vi började öppna detta enorma paket med sitt dyra innehåll…!

Äntligen kom Maken/pappan hem från jobbet och äntligen kunde vi börja öppna den enorma lådan. På bilden ovan inspekterar Maken och Lillasyster harpan för att förse sig om att den hade klarat transporten i samma skick som den köptes. Jodå, den var enromt bra inpaketerad och allt såg bra ut. Nu var det dags för Maken att stämma harpan åt henne och sedan skulle hon äntligen få provspela…

En enormt glad och lycklig Lillasyster spelade och spelade på sin nya harpa och Maken fick, med jämna mellanrum, stämma den igen. När stränginstrument har nya strängar, förlorar de snabbt stämningen i och med att strängarna ännu är lösa och tänjer lätt på sig. Om ngn vecka eller så kommer strängarna att ha hittat sitt rätta läge och Maken behöver inte stämma fullt så ofta. Och om Lillasyster fortsätter att spela och öva så ofta som hon gör just nu, kommer Maken att få fortsätta stämma denna harpa flera ggr dagligen några dagar till gissar jag!

 

 

 

 

Annonser

Ny Zumbamusik!

Ni som följer min blogg, vet att ett av mina intressen är att gå på Zumba flera ggr/vecka. Jag började för lite över två år sedan och vid detta laget är jag helt uppslukad av denna härliga motionsform!

För några veckor sedan började vi dansa till en ny sång med ny koreografi. Detta händer ju rätt ofta egentligen, men denna sång har jag verklgien fastnat för!

Lyssna, titta och njut! ( och kanske lär dig lite spanska också…?) 🙂

Hopelessly devoted….

Greased Lighting, We Go Together, You’re the One that I love…. De fanns alla med, de gamla godingarna från hitfilmen Grease från 1978!

Vi åkte i goda vänners lag till Chanhassen Dinner Theater ( ChanhassenDT.com) i onsdags på kvällen för att se på teaterproduktionen  av  musikalen Grease.

Dottern med kompisen poserar i den lilla bilen i fotohörnan innan vi  gick in för att sätta oss ner före föreställningen. 

Föreställningen var riktigt bra, det tyckte vi alla. Dock var det nog svårt för skådeseplarna att slå filmen. Det gick liksom inte!  Teaterproduktionen är också helt annorlunda. Biltävlingen fanns inte alls med och Dottern och hennes  kompis, som inte hade sett filmen, tyckte att det var svårt att följa handlingen och händelserna.

Men, musiken var sgs densamma. Två sånger var insatta på fel plats, tyckte både jag och min goda vän: ni kommer kanske ihåg när Danny och Sandy har kört in till en s.k drive in movie theater och hon blir arg på honom och lämnar honom ensam i bilen fastän filmen inte är klar. I filmen sjunger han sången Sandy, men i pjäsen sjöng han ngt helt annat och det passade liksom inte in! Det kändes fel helt enkelt! Maken påpekade att jag kanske har sett filmen för många ggr och kan den för bra…?! Kanske det ligger ngt i detta…?

Fast, visst blev det en riktigt trevlig kväll i alla fall. Det var vi alla helt överens om!

Mitt på ljusa dan…

… Och då värmen och fukten ångade till som värst då ovädret drog in satte jag datorn i knät och tittade på detta:

En svensk klassiker och ett måste på sommaren. Även för mig som bott så länge utomlands. Trivs med programmet, njuter av den där sommarkänslan som bara Allsång på Skansen ger. Här hos oss, på andra sidan Potten  känns sommaren ofta som en  helt vanlig årstid, vilken som helst. Hemma i Norden firas sommaren mera tycker jag, säkert för att den är så ljus och det är så mörkt under så stor del av året. Semestrarna är långa, de existerar  knappt här och folk bara njuter av att det är sommar. Här hos oss har skolorna visserligen sommarlov, precis som hemma, men de barn som inte har föräldrar som är hemmaföräldrar eller kanske råkar ha lärare som föräldrar, går på dagis och fritids hela sommaren, medan mor och far jobbar vidare. Ofta tas nog ngn liten semester, en vecka här, en vecka där, någon långhelg här eller någon långhelg där.

Själv har jag rena rama lyxen som har ledigt på somrarna och Maken har också möjlighet att ha semester. Aldrig mera än två veckor i sträck och dessa lediga veckor  planeras ett år på förhand, men semster har han och vi har möjlighet att åka hem till Finland hela  familjen. Visserligen kan jag ju nog flyga alldeles själv med barnen vid det här laget, men det är natruligtvis mycket roligare och trevligare om vi har möjlighet att resa tillsammans, allihopa.

Egentligen hade jag tänkt åka in till stan på bokrea denna eftermiddag, men när molnen hopade sig och det bara blev mörkare och mörkare och åskan dundrade och vinden ven, så det verkligen ut att blåsa upp till en ordenlig sommarstorm. Då beslöt jag mig för att kura upp i sängen med Allsång på Skansen i stället. Inget dumt beslut alls och efter att jag hade titta färdigt på det första programmet, tömde jag postlådan och hittade erbjudanden från bokaffären dit jag hade täntk åka innan stormen kom! Så, det lär skall bli en utlfykt till bokrean imorgon istället…

Sammandrag…

… Av helgen som gått och som vi just avslutat.

Redan på fredagskvällen började festligheterna. Lågstadiet där Lillasyster går ordnade sin allra första karneval! Denna karneval hade väldigt lite att göra med stafetter dock, men desto mera med spel, roliga aktiviteter, skräpmat m.m, m.m för att samla in pengar till skolan, men också för at helt enkelt hålla ett roligt jippo för eleverna!

På bilden ovan syns skylten till klassrummet dit Lillasyster gick först. Inga riktiga djur fanns här men en hel massa mjukisdjur som skänktst till skolan av föräldrarna till eleverna.  Dessa mängder med mjukisdjur hade gått igenom tvätt och tillsnyggning och skulle nu då säljas till de elever som var intresserade. 

Efter  att jag lyckats dra Lillasyster med mig ut ur klassrummet med djuren, var det dags för en annan kul grej- Wacky hair!

Hon valde råttsvansar med piprensare insatta i dem och sedan sprayfärg, gult och blått! Och nej, det var inte Sverige hon tänkte på, utan mera på skolan som har dessa som sina färger!

Stora uppblåsta  grejer att hoppa i och studsa på fanns också i gymanstiksalen och Lillasyster styrde kosan dit efter att hon blev klar med sin nya frisyr. På bilden syns hon till höger när hon kommer nerför rutschbanan.

Kvällen avlustades lite snopet dock när vi märkte att Lillasyster var allergisk mot hårpsrayen med färg  som användes i håret hennes och hela nacken blev täckt av röda, kliande prickar! Till all lycka var den två och en halv timme långa karnevalen slut i alla fall och det blev att åka hem och duscha och ta en antihistamin mot fläckarna. Trots detta avslut på kvällen var Lillastster mer än nöjd!

Lördagen inleddes prickfri, tack och lov och sedan bar det iväg till den första repetitionen inför den jättelika pianokonserten som Lillasyster kommer att vara med i i juni. Jag tror att jag berättat att hon, tillsammans med 700 andra elever, har gått och vunnit en pianotävling och nu skall en festkonsert hållas i juni. Men innan denna festkonsert hålls, skall det repeteras och pianoduetterna skall övas in. I bilden ovan syns Lillasyster i turkost mellan alla pianon. Flickan som hon sitter bredvid och som hon spelar duett med hade också på sig turkost för dagen PLUS att hon hade glasögon, precis som Lillasyster.

På lördagseftermiddagen blev det till att spendera timmarna utomhus. Bilden ovan visar hur långt löven har hunnit på pilträdet vid dammen. Dottern fyller om en vecka  och runt hennes födelsedag spricker löven alltid ut. Härligt!

Jordgubbslandet fick jag också rensat på allt det vissnade och döda från förra hösten och nu får den nya grödan mera utrymme att, förhoppningsvis växa och producera nya, goda jordgubbar. Solen sken och det var nästan tjugo grader varmt, trtos de svala vårvindarna. Ännu är det inte sommar, det märks, men ljuvligt var det!

Söndagen kom  med mera aktiviter, pianokonsert för flickorna vid en kyrka långt in i Minneapolis som vi aldrig hade besökt. I ett gammalt område i staden och det var alldeles ljuvligt vackert eftersom det är beläget nära sjöarna inne i staden. En helt anan bild av staden fick Lillasyster, som åker ner till Downtown varje vecka för sin harplektion,  men har sett väldigt lite av andra delar av staden.

Pianokonserten blev dock väldigt lång, över 50 barn uppträdde! Alla i olika åldrar och det blev länge för alla att sitta. Båda flickorna klarade sina pianostycken med bravur dock, speciellt Llillasyster som fick veta att fel låt hade skrivits ut i programmet, så hon hamnade att spela den istället för den musik som hon hade övat in! Dock kunde hon den andra låten riktigt bra också och allt gick fint.

Lillasyster vid flygeln i den gamla kyrkan.

Storasyster tackar för sig efter sin spelning.

Efter denna fullspäckade helg åkte vi hem på söndagseftermiddagen och jag tog itu med…städning! Det kändes faktiskt rikigt skönt att spendera de resterande timmarna av helgen hemma med tvätten och dammsugaren.

Nu är det måndag morgon och en ny vecka har redan sparkats igång. Den sista veckan i april! Helt otroligt vad tiden rusar iväg!

 

Påsken som kom och gick

Långfredagen: helt vanlig skoldag för barnen. Jag hade ledigt från jobbet eftesom mitt lilla dagis befinner sig i en kyrka. Kyrkan var stängd förstås och likaså var vårt dagis.

Påsklördagen/aftonen: Inga påskhäxor hos oss inte och Blåkulla har inte en kotte, utom mina barn då kanske, hört talas om. Dock ordnades  en äggjakt i vårt område och självaste Påskharen dök upp! (Säg inget åt Lillasyster, men det var faktiskt stora bror som hade rekryterats!)

Påskblommor fick jag av Maken! Bara därför att!

Påsklaftonens plastägg och godis:

Fyllde Maken och jag traditionsenligt på kvällen på lördagen för barnen att söka på söndagsmorgonen. Lustigt att så stora barn vill hålla på traditionerna som vi skapat, men roligt är det också.

Påsksöndagen inleddes med kyrkobesök och vilken gudstjänst sedan! Det hela började med att kören stod upp vid altaret och sjöng Justin Tinberlakes ‘Got this feeling’!  Helt passande och hela kyrkorummet rockade, klappade och sjöng med! Vilken stämning! Sedan blev det lite mera traditionella lovsånger som hör mera påsken till, men öppningen satte tonen till hela den fina gudstjönsten och det var verkligen kul! Vem säger att en gudstjänst måste vara stel och tråkig?!

Traditionell påskmiddag bjöd Makens föräldrar på och sedan kom vi hem och tog en lång promenad med hundarna Maken och jag. Solen sken och det var relativt varmt, ävenom det märks att sommarvärmen har lite svårt att infinna sig ännu. Några veckor till och sedan är den nog här.

Idag måndag ( annandagen där hemma i Norden!)  hade alla barnen vanlig skoldag igen, Maken på jobb och jag hade ledig måndag. Slutet gott allting gott!