Gammaldags kan också!

När jag först flyttade hit hade de flesta en väldigt gammaldags mixer i köket. Eller åtminstone tyckte jag att den SÅG väldigt gammaldags ut. Som ngt som liksom fanns kvar i allas hem sedan 1960 talet.

Vid närmare efterforskning fick jag reda på att denna mixer var ansedd att vara av topp kvalite, dyr och en riktig pärla att ha i sitt kök.

Åren gick och vi fick en mixer av en god kompis som inte längre hade användning utav sin när han packade för att flytta från Minnesota. Det var inte samma slags märke som den som jag i början hade sett hela tiden, men den fungerade och jag använde den ibland,, Dock  inte riktigt så ofta som jag hade tänkt att jag skulle. Denna mixer var till åren och om den blandade  till deg väldigt länge, blev den otroligt het. Alltså, använde jag den inte speciellt ofta och när vi flyttade för 6.5 år sedan gav jag bort den till Loppis.

Igår, när vi hade julklappsutdelning hemma hos oss, drog Maken fram en stor låda som han hade gömt bakom soffan. Den var vackert inpaketerad i blått papper med silvermönster  och silvrigt, lockat band. Jag gjorde stora ögon. Maken och jag hade nämligen haft denna diskussion för ett par vekor sedan. Han hade nämligen undrat om jag skulle ha användning för en mixer eftersom jag gärna bakar åt familjen och står mycket i köket. Dock kom vi till slutasatsen att vi helt enkelt inte hade utrymme för ngn sådan i vårt kök och vi lämande den diskussionen.

Så här ser min gammaldags mixer ut! Den är alltså sprillans ny, men designen har med flit inte ändrats sedan 60 talet eller så. Gissar att motorn förnyats och kanske visplarna också, men hur som haver, nu är jag stolt ägare till en!

Här jobbar den för första gången på provrundan ikväll. Jag hade övermogna bananer i kylskåpet som behövde användas och ikväll fick mitt nya köksredskap prova på att blanda till deg för bananmuffins. Lätt att använda är den och blandar snabbt ihop ingredienserna och sedan var det bara för mig att hälla i formerna och in i ugnen.

Slutresultatet blev goda bananmufins med chokladbitar i och mitt nya köksredskap har flyttat in för att stanna! 😃

Och hur blev det med förvaringsutrymmet då? Jo, Maken rumsterade om lite här och där i vårt kök och simsalabim hittades en plats!

Annonser

Spelgalen…

Vid 13 års ålder leker Sonen fortfarande med bilar. Dock lite mera avancerat än som treåring…

Sommaren 2016 började han spara pengar till en speldator! Maken anställde honom och Sonen förtjänade pengar då han klippte gräsmattan en gång i veckan. Han försökte också sälja sina tjänster till grannarna genom att tillverka reklamblad och dela ut dem bland postlådorna. I dessa erbjöd Sonen ut gräsklippning mot betalning och hoppades att ngn av grannarna, som redan använder företag för att  få sina gräsmattor klippta, skulle nappa på och anställa honom.

Tyvärr gick det inte så bra och ingen anmälde sitt intresse, så det gick inte så fort med att förtjäna pengarna till den där datorn. Under vitnerhalvåret lovade Sonen att sköta om snöskottningen mot en liten summa pengar och det tyckte både  jag och Maken lät vettigt. Sparandet kunde fortsätta. Tyvärr snöade det så sällan förra vintern, att det säkert inte behövde skottas mera än fem eller sex ggr. I februari hade vi tio grader varmt och alla gick och skakade på sina huvuden. Minnesota, som är känt för sina oerhört stränga vintrar ( ni har väl läst och sett på Lilla huset på prärien hoppas jag!) har, som resten av världen, blivit mycket varmare under de senaste tio till tjugo åren.

Nu denna höst har Sonen  äntligen lyckats spara ihop till sin efterlängtade speldator och den beställdes via nätet för en vecka sedan. Den kom i torsdags och sedan Sonen och Maken har satt ihop den, har vi inte sett mycket av denna Son. Han njuter i stora drag och bygger bilar, leker med bilar, leker med tåg och sköter om sin bondgård! Inga våldsamheter här inte, dock handlar det mycket om fordon av alla de slag! Precis som då han var riktigt liten och låg på golvet i sitt rum och radade upp alla bilar på bilmattan. Då jag frågade honom varför alla bilar stod uppradade i en bilkö kom det självklara svaret:

– Men mamma, det är ju rusningstid!

-Ja, naturligtvis! Vad tänkte denna dumma mamma egentligen?! 😉😏

Och så börjas det igen…

… det här med att göra reklam för julen som onekligen närmar sig, men först skall vi fira Tacksägelsedagen! En mycket fin högtid, som jag helt adopterat och som jag tycker alla borde fira. Fast under den högtiden ges och fås ju inga gåvor, så affärerna förtjänar ju förstås inga pengar på den. Alltså, började skyltningen och julsakerna smyga sig fram redan i början av oktober, men då mera i skymundan i affärerna. Tidigare idag när jag åkte iväg och handlade mat, var det full fräs och julpynt hit och julpynt dit!

Alltså, jag är säkert en gammal, tråkig tant, men det är endast början på november och som sagt Tacksägelsedagen skall firas först. Och på tal om det här med julen: julgranar och pynt i alla ära, men var är ‘ the resaon for the season’? Inte en enda julkrubba så långt ögat kan nå och man kan ju fråga sig varför detta blivit så? Julen är ju faktiskt en kristen högtid, där Jesu födelse firas, men det syns sällan i affärerna nuförtiden.

Det är lite synd, eller egentligen verkligt mycket synd.

Tror jag börjar bli lite smågnällig. Bäst att avsluta detta inlägg och gå och ta ett glas vitt! 😉

Dock såg det minsann  ut som på ett julkort efter eftermiddagens snöfall…

Den första snön

Jag har sett att ni fått snö hemma Jakobstad och andra delar av Finland  också. Ofta följs våra väder åt, vet inte om detta faktiskt stämmer och vindarna följer med jetströmmarna hit till vår del av det norra halvklotet eller om det bara råkar sig på detta viset.

För en vecka sedan, under vårt korta höstlov, satt jag ute  och skrev ett mejl åt min kära mor i Jakobstad. Då i shorts och t skjorta och njöt av den ovanligt varma okobersolen.

Igår, fredag, såg mina stackars blomkrukor ut så här på utsidan:

Jag vattnade dem ännu för någon dag sedan, så de frös säkert ganska snabbt när temperaturen gick under nollstrecket och det började snöa under natten mellan torsdagen och fredagen. Snön bara fortsatte hela dagen under fredagen, men eftersom vi har haft det så varmt så pass långt in på hösten detta år, smalt snön ganska länge innan den faktiskt började stana kvar ovanpå de gröna gräsmattorna. Tror att det blev en hel mängd  nederbörd som kom, men som sagt, det var för varmt på marken för att vi skulle får ett riktigt tjockt snötäcke.

Vinden ven också, direkt norrifrån Kanada och det var otroligt kallt. Jag vågade mig ut i busväderet till affären för att handla en del och fick då syn på tröjorna med julmotiv, som faktiskt inte alls kände så malplacerade nu när snön vräkte ner utanför affären i sgs hela delstaten.

Jag har aldrig varit riktigt förtjust i dessa ‘ugly Christmas sweaters’ måste jag säga. Den här på fotot ovan hade också ett batteri insytt, så att jullmaporna på tröjan blinkande! Jo,jo, undras just hur man tvättar en sådan sedan när julglöggen eller äggtoddyn spillts över den…!

Vattnet i bubbekpoolen håller sig varmt under sitt tjocka lock och täcke. Jag trodde aldrig att jag mera skulle klättra ner i den nu när vintern anlänt, men se där hade jag fel! Hela familjen tog sig ett dopp igår kväll och det var otroligt skönt. Jag hade satt upp den här långa manen som numera utgör mitt hår, i en ordentligt knut så att håret inte skulle bli vått och kallt och sedan vara det då bara  att dyka i! Nåja, dyka och dyka… Nu är vår bubbelpool faktiskt inte så  djup att et går att dyka ner i den, så istället klättrade jag snabbt ner i den fast det var några minusgrader ute! Och hör och häpna, det var hur skönt som helst, nästan som äkta bastu! Det värsta var när vinden blåste om öronen, jag var väldigt noga med att hålla dem ovanför vattenytan, men Lillayster dök under för att hålla hela kroppen varm, utan att tänka på att håret  och öronen också blev vått. Tack och lov frös hon inte om kroppen och så fort håret blev kallt igen, dök hon under på nytt. Att stiga ur bubbelpoolen efter att vi hade njuit färdigt,  var kanske det svåraste, fast om man var snabb gick det bra det också.

Vi får se hur länge jag fortfarande vågar mig i, men visst är det lite häftigt att sitta där  ute i simdräkt och se ut över snön på gräset…!

His and hers!

Idag, torsdag, blev det alltså då en sväng till bokrean. Maken, som råkade få ledig dag idag, kom med och vi fyndade på varsitt håll i bokaffären. Det kan vara farligt att vistas länge i en bokaffär, minsann! Först skulle Maken inte alls komma med, eftersom han tänkte att han nog inte är intresserad av ngt att läsa just nu. Han tänkte gå till en annan affär, men jag bad honom komma med, så då gjorde han det. Vi har ju nämligen en hemresa som kommer hastigt och lustigt emot oss snart  och då kan det vara bra att ha ngt riktigt läsvärt för de långa och många timmarna ombord på flygplanet.

Det blev att vi gick omkring bokhyllorna ett bra tag och läste och begrundade. En del  SMS skrevs mellan oss och barnen i Arkansas också eftersom Maken hittade en bok som både Dottern och Sonen var intresserade av. Vi behövde veta om de hade läst just den boken av den populära ungdomsförfattaren Rick Riordan. Det hade  de tydligen inte och den boken slank ner med uppköpen som skulle med till kassan.

Trots rean, blev nog böckerna lite mera än vad vi hade tänkt oss…. Fast nu har vi ju  då en hel del läsvärt!

His and hers…

Jodå, jag och familjen lever!

Vi lever, jag har sommarlov, barnen har skola och Maken råkar ha semstervecka den här vekan han med. Dagarna är lugna och sköna, med sol och sommar och  vi har fått en hel del gjort medan barnen går sin sista dagar i skolan för det här läseåret. De lediga dagarna som kallas sommarlov hägrar…

Min otroligt trevliga arbetskamrat ville bli av med sina hallonbuskar och frågade oss senaste vecka om ngn ville ha dem. Jag ropade genast att jag gärna tog 2-3 stycken och nästa dag kom arbetskamraten med hela 20 stycken små buskar för mig och Maken att få ner i jorden så snabbt som möjligt! Alltså, TJUGO stycken!

Nu blev det ju då så att vi faktiskt inte  planterade alla 20, för en del av dem såg inte så glada ut efter två dagar i ett stort ämbare. Dock fick maken ner hela 11 stycken i marken under helgen och vackert så  måste jag säga. Nu får vi ju se då hur många av dem som klarar sig… Den som väntar på ngt gott, hoppas vi…

Dottern hade äntligen en ledig lördag att hålla ett mycket försenat födelsedagskalas. Roligt hade flickorna och trevliga var de! På fotot ovan springer de omkring och bombarderar varandra med vattenballonger fyllda med vatten och färg!

Vårt stora trädgårdsprojekt är klart! Det blev helt färdigt igår, tisdag och Maken och jag är mer än nöjda! På kvällen lyser fem stycken LED lampor upp växterna, trapporna och vår linden, som redan fanns, men som nu har fått sällskap av så mycket mera, finare grejer. Lite annat än bara gräsmatta!

Och idag, onsdag, installerade Maken en dörr åt sina föräldrar. En s.k storm dörr, som är populär här. Liksom en ytterdörr utanför ytterdörren. Av ngn anledning byggs inte nya hus med dem, Svärföräldrarna bor i en alldeles ny bostad och var vana med en sådan här extra dörr från  sitt gamla hem. I lördags åkte Maken och köpte en  dörr med dem och idag, onsdag, när solen sken, men det var inte så väldigt varmt ännu på förmiddagen, såg han tll att få den installerad. Förvånade  och glada svärföräldrar kom hem senare på eftermiddagen från sina ärenden och såg vad deras son hade hittat på under deras frånvaro. Ett mycket glatt och tacksamt mejl damp ner i brevlådan.

Som vanligt när jag bloggar är det sent, så det är bäst att jag återkommer. Imorgon är det torsdag oh mera sol och värme har utlovats…  Vi hörs kära läsare!

Bråda beslut!

Den utsatta tiden för mötet var hemma hos oss kl.13.30. Precis vid den tiden parkerade kvinnan framför vårt hem och hundarna satte igång med skällandet. Precis som  brukligt är när det kommer främmande människor. Damen tittade sig ängsligt över axeln när hon bar saker från bilen till vår trappa, så jag gick genast ut till henne, presenterade mig och frågade om hon var rädd för hundar. Förklarade  att våra är högljudda, men inte farliga och då såg hon inte det minsta ängslig ut. Skakade hand och berättade att hon var den vi väntade på och att hon nog själv också är hundägare till en liten skällande byracka! Maken skötte om hundcirkusen, medan jag visade henne in.

Tjugo minuter senare var mötet över och vi hade i rasande takt bestämt oss för vilka slags stenar vi vill ha ute när vårt trädgårdsprojekt  börjar. Vilka stenar som utegolvet under verandan skall byggas av, vilken slags belysning vi skall ha och vilken färgskala allting skall gå i. Kvinnan pratade i rasande fart, hade snabba, små rörelser med händerna, var väldigt trevlig, men hade också en rätt bestämd åsikt. Hade vi haft en avvikande åsikt skulle hon säkert ha haft en hel del motargument, men vi tyckte båda om henens beiga/gråa färgskala som hon valt för oss. Dock märktes det ju att hon visste vad hon pratade om och höll på med och efter det snabba mötet, tog vi i hand, hon bar alla sina stenexemplar tillbaka till bilen och körde iväg.

Allt är klappat och klart. Nu väntar vi bara på att regnet skall upphöra och att marken skall torka upp. Ser för tillfället inte så ljust ut…

Planschen som företaget gjort för oss att lättare få en bild av vad som finns att välja mellan… Det är inte lätt att gå från en plansch till verkligheten kan  jag påstå…