Jodå, jag och familjen lever!

Vi lever, jag har sommarlov, barnen har skola och Maken råkar ha semstervecka den här vekan han med. Dagarna är lugna och sköna, med sol och sommar och  vi har fått en hel del gjort medan barnen går sin sista dagar i skolan för det här läseåret. De lediga dagarna som kallas sommarlov hägrar…

Min otroligt trevliga arbetskamrat ville bli av med sina hallonbuskar och frågade oss senaste vecka om ngn ville ha dem. Jag ropade genast att jag gärna tog 2-3 stycken och nästa dag kom arbetskamraten med hela 20 stycken små buskar för mig och Maken att få ner i jorden så snabbt som möjligt! Alltså, TJUGO stycken!

Nu blev det ju då så att vi faktiskt inte  planterade alla 20, för en del av dem såg inte så glada ut efter två dagar i ett stort ämbare. Dock fick maken ner hela 11 stycken i marken under helgen och vackert så  måste jag säga. Nu får vi ju se då hur många av dem som klarar sig… Den som väntar på ngt gott, hoppas vi…

Dottern hade äntligen en ledig lördag att hålla ett mycket försenat födelsedagskalas. Roligt hade flickorna och trevliga var de! På fotot ovan springer de omkring och bombarderar varandra med vattenballonger fyllda med vatten och färg!

Vårt stora trädgårdsprojekt är klart! Det blev helt färdigt igår, tisdag och Maken och jag är mer än nöjda! På kvällen lyser fem stycken LED lampor upp växterna, trapporna och vår linden, som redan fanns, men som nu har fått sällskap av så mycket mera, finare grejer. Lite annat än bara gräsmatta!

Och idag, onsdag, installerade Maken en dörr åt sina föräldrar. En s.k storm dörr, som är populär här. Liksom en ytterdörr utanför ytterdörren. Av ngn anledning byggs inte nya hus med dem, Svärföräldrarna bor i en alldeles ny bostad och var vana med en sådan här extra dörr från  sitt gamla hem. I lördags åkte Maken och köpte en  dörr med dem och idag, onsdag, när solen sken, men det var inte så väldigt varmt ännu på förmiddagen, såg han tll att få den installerad. Förvånade  och glada svärföräldrar kom hem senare på eftermiddagen från sina ärenden och såg vad deras son hade hittat på under deras frånvaro. Ett mycket glatt och tacksamt mejl damp ner i brevlådan.

Som vanligt när jag bloggar är det sent, så det är bäst att jag återkommer. Imorgon är det torsdag oh mera sol och värme har utlovats…  Vi hörs kära läsare!

Bråda beslut!

Den utsatta tiden för mötet var hemma hos oss kl.13.30. Precis vid den tiden parkerade kvinnan framför vårt hem och hundarna satte igång med skällandet. Precis som  brukligt är när det kommer främmande människor. Damen tittade sig ängsligt över axeln när hon bar saker från bilen till vår trappa, så jag gick genast ut till henne, presenterade mig och frågade om hon var rädd för hundar. Förklarade  att våra är högljudda, men inte farliga och då såg hon inte det minsta ängslig ut. Skakade hand och berättade att hon var den vi väntade på och att hon nog själv också är hundägare till en liten skällande byracka! Maken skötte om hundcirkusen, medan jag visade henne in.

Tjugo minuter senare var mötet över och vi hade i rasande takt bestämt oss för vilka slags stenar vi vill ha ute när vårt trädgårdsprojekt  börjar. Vilka stenar som utegolvet under verandan skall byggas av, vilken slags belysning vi skall ha och vilken färgskala allting skall gå i. Kvinnan pratade i rasande fart, hade snabba, små rörelser med händerna, var väldigt trevlig, men hade också en rätt bestämd åsikt. Hade vi haft en avvikande åsikt skulle hon säkert ha haft en hel del motargument, men vi tyckte båda om henens beiga/gråa färgskala som hon valt för oss. Dock märktes det ju att hon visste vad hon pratade om och höll på med och efter det snabba mötet, tog vi i hand, hon bar alla sina stenexemplar tillbaka till bilen och körde iväg.

Allt är klappat och klart. Nu väntar vi bara på att regnet skall upphöra och att marken skall torka upp. Ser för tillfället inte så ljust ut…

Planschen som företaget gjort för oss att lättare få en bild av vad som finns att välja mellan… Det är inte lätt att gå från en plansch till verkligheten kan  jag påstå…

Festblåsan

Ett foto skickades via SMS till min mobil i lördags. Dottern var ute och shoppade med sin fammo och hon hade hittat drömklänningen. Hon har redan en drömklänning i sitt skåp, men nu ville hon ha den här! ( den blåsa med rosa blommor på i silkigt tyg.)

Hon hade provat den och helt enkelt fallit pladask, men den var lite väl dyr för henens magra budget och hon funderade att hon skulle sälja den drömklänning som hon redan har, för att ha råd att köpa denna.

Vad hon INTE vet ( och schhhh, säg inget!), är att mamman, på sin lediga måndag åkte och köpte den! Dottern fyller nämligen år inkommande helg. Sämre present kunde man hitta! 😉

Att göra sig fin…

Lillasyster har vunnit en pianotävling. Hon är inte den enda, 700 andra pianoelever vann i sina respektive kategorier och den stora festkonserten hålls i juni. För att spela på en flygel i en stor festkonsert  med 700 andra barn och ungdomar krävs det att man är fin. Inte lite uppstädat, utan riktigt fin!

Alltså, denna första dagen av barnens vårlov satte Lillasyster och jag oss i den rätt stora mammabilen och åkte iväg till shoppingcentret för att se vad som fanns.

Innan vi kom så långt som till klänningarna gick vi in i leksaksaffären. Jag hade lovat lillasyster att vi skulle titta på det nya som ALLA barn leker med, nämligen ngt som kallas:  Thinking Putty. En modell lera som har utvecklats för autistiska barn för dem att kunna ha att leka med under lektionerna för att göra det lättare för dem. Nu har populariteten tagit fart bland alla elever i alla åldrar och det slutade med att jag köpte en liten burk per barn för våra barn och sedan köpte Lillasyster en större burk åt sig själv för den egna veckopengen.

En lycklig Lillasyster på väg ut ur leksaksaffären med sin lekdeg!

Innana vi kunde fortsätta till affären för att se på klänningar, behövde vi ta en paus och sätta oss ner för att undersöka denna nya, häftiga deg. Jag hade en väldigt nöjd dotter!

Sedan begav vi oss iväg till affären som hade utlovat, via nätet, att de hade ett stor utbud av klänningar för flickor i nioårsåldern. Så efter att Lillasyster fått sina tio minuter med sin nya lekdeg, stövlade vi iväg till klädaffären.

Och ja, utbud hade de…

Klänning nummer 1. Flickan min var stormförtjust och jag  måste säga  att jag  tyckte om den också.

Klänning nummer 2: Den här blev det! Hon provade alt som allt fem stycken kläningar, men det blev den här det som hon till slut valde. På bilden ser den väldigt lila ut, men den är nog mera blå egentligen.  Den flyger också ut när hon snurrar runt, och detta är ju verkligen viktigt när man är nio år gammal!

Om några veckor börjar övningarna inför den stora konserten. Åtminstone har vi klädvalet gjort. Nu behöver vi fungera på skor och frisyr, men vi har ju några veckor på oss…

 

Skofynd

Jag har ju, som bekant ledigt dena vecka, vårlov. Härligt! I förmiddags begav jag mig till skoaffären i jakt på ett par tennisskor ( eller länkare, som det heter hemma på Plattlandet!). Jag har ett par, nästan helt nya faktiskt, men i och med att vi är på väg på resa inokmmande helg och en hel del steg kommer att sättas på stegräknaren, så tänkte jag att jag kanske borde se mig om efter ett par tennisskor med tjockare sulor. Skorna som jag redan har, har nämligen rätt tunna sulor eftersom jag sannerligen inte lade ngn dyr peng på dem när jag inhandlade dem för si så där ett år sedan.

Jag kom hem med de här:

Inte så väldigt tennisskolikt eller hur?! De korta stövlarna  är gjorda i (konstgjord) mocka och är svarta, inte gråa som de ser ut på bilden. Hela vintern har jag gått och varit snål på ett par svarta, kortare stövlar, och nu, när våren anlänt hittar jag dem! Nu är de inte fodrade, så jag kan säkert ha dem några veckor ännu innan det blir för varmt ute och det blir sandaler för hela slanten. Dessutom fick jag dem endast för 5 USD, så ävenom jag inte använder dem SÅ mycket, fick jag  verkligen valuta för pengarna!

Och hur blev det med mina tennisskor då? Jo, de uteblev helt. Jag beslöt att de som jag har får duga och så åkte jag till näsa affär istället. men den historien tar vi en annan gång…

Foureyes!

Just så, i ett enda långt ord. Så kan elaka barn mobba och reta de elever i skolan som har glasögon. Detta har jag och Lillasyster diskuterat i dagarna, för idag tog Maken henne nämligen till ögonläkaren. Och, jo mycket riktigt, Lillasyster är rätt närsynt och kan inte läsa  bl.a trafikskyltar på håll längre och annat försås och detta behöver nu åtgärdas.

Jaha, med det nya receptet i hand begav sig Make och dotter till glasögonaffären och valde bågar. Om 7-10 dagar har vi en sprillans ny, seende Lillasyster igen! Och hon är ivrig och otålig på att de nya glasögonen skall komma till affären för upphämtning… Om i behöver diskutera ordet foureyes igen återstår att se…

Par nummer 1.
Par nummer 1.
Par nr. 2.
Par nr. 2.
Och slutligen, det vinnande paret!
Och slutligen, det vinnande paret!

 

Shopping för nödvändigheter en kall lördag

Denna lördag gick i shoppandets tecken. Det passade bra, för solen sken från en klar himmel, men temperaturen orkade endast upp till -15 eller så. Till all lycka hade de ordentlig kalla prärievindarna  från tidigare i veckan mojnat, så det hjälpte ngt. Och som ni säkert själva har märkt, människan är ett vanedjur och om det har varit kallt i några dagar, så vänjer man sig även vid detta!

Hur som haver, shopping alltså. Fast  inte  speciellt någon kul sådan. Kläder i och för sig, men det där tråkiga. Som underkläder och strumpor för min del! Sonen och Lillaysster behövde annat och det blev hela tre par byxor, en tröja och två pyjamasar för en snabbt växande Lillasyster. Sonen, som inte använder annat än t skjortor året om, fick fyra stycken i dag. Han är numera 180 cm i strumplästen och är nästan i desperat behov av nya skjortor eftersom alla de som han hade på hyllorna i sitt skåp, började bli för små!

Nu är då klädproblemet löst. Imorgon, söndag behöver jag städa ut julen…!

image

Lillabror eller storabror? Storasyster är inte  så nöjd över att Lillabror har vuxit förbi henne rejält- och växer ännu!