Sir George Rupert

Familjen utökades  tillfälligt med Sir Gerorge Rupert i eftermiddags,  en liten afrikansk, vit igelkotte! Han skall bo med oss i just över en veckas tid medan hans ägarinna, en av Dotterns lärare  spenderar sitt vårlov i Hawaii med familjen. Sir George Rupert är inte välkommen på planet, så nu har han landat här hos oss istället.

Sir George Rupert äter kattmat och bor i ett jättelikt akvarium, som kom hem i baksätet på Dotterns bil efter skolan idag!

Det lär skall bli en intressant vecka med kotten i huset. Sonen deklararerade bestämt då han först fick träffa Sir Geroge Rupert:

– We absolutely NEED a hedgehog in this house! 

Nu måste jag säga att jag inte hittills känt av detta behov, så vi får ju se vad det hela blir till. Dock vet jag att Sir George Rupert inte är till salu. Efter hans hotellvisit hos oss, får han snällt flytta hem  till sin egen familj igen. För SÅ desperat behöver den här mamman  ingen igelkotte…! 😉

Annonser

Annorlunda måndag med vårlov och hammarslag

Jag har vårlov från jobbet den här veckan. Även vårt lilla dagis stänger i en vecka runt påsken och ofta då skolorna har stängt också. Våra barn och jag råkar ha två dagar ledigt på samma gång,torsdagen och fredagen, men nästa vecka får de hitta på skoj med Maken, eftersom han lyckades ta ledigt när jag är tillbaka på jobb. Jovisst, de är stora och skulle nog klara sig själva hela dagen, men usch vad tråkigt  det skulle bli! På detta sättet kan det bli lite roligare. Kanske åka på ngn dagstur till ngt museum eller ngt annat skoj. Vi får  se vad de hittar på…

Denna måndag, som andra måndagar,  är ledig, men i skrivande stund borde jag befinna mig vid gymet och på Zumba. Jag skolkar idag, vilket  inte är så likt mig då det komer till Zumba! Dock har hela den här dagen sparkats igång på et helt annorlunda sätt.

Uppe med tuppen vid 6 tiden, som alltid, och duschad och påklädd två timmar senare. Alla barnen åkte til skolan idag, även Lilasyster, som fortfarande har prickar, men inga nya har hon fått sedan i lördags och de som hon har kvar, är små och på väg att försvinna. Alltså, hon borde inte smitta längre, så helt OK att skicka henne  till skolan. Hon var själaglad och inga problem hade jag att får henne ur sängen  i den tidiga morgonstunden.

Nu, ngn timme senare, springs det i trappor här hemma, hundarna  skäller, specillt lilla, rädda Fiona, som inte skäller för at hon är elak, men mera för att hon är just det, rädd. Idag har vi nämligen ett företag här  som installerar nya fönster åt oss! Inte hela huset, men väl sex stycken fönster och en dörr. Allt kommer de nog inte att hinna med idag, de trodde att det skulle ta dem tre dagar att utföra jobbet.  Om inte Fiona vänjer sig vid att ha dem här, kommer det verkligen att bli tre långa dagar för min del! Just nu sitter jag med henne  kopplad til stolen som jag sitter på , så att hon inte når männen som springer upp och nerför trapporna till vårt sovrum för att ta ut de gamla fönstren och sedan installera nya.

Ni som följer min blogg, vet att vi inte bott så länge i vårt hem. Det blir sju år  sedan i maj som vi köpte det, så fönstren borde ju verkligen hålla ett tag längre eller hur…? Dock har vi redan bytt ut alla fönstren i barnens sovrum, förra sommaren tror jag det var bestämt.

Anledningen till detta är att byggföretagen som bygger hem, inte behöver installera fönster utav den bästa kvalitet. Trots  att vi har stränga vintrar och heta somrar. Det en halvåret värmer pannan vårt hem och den andra halvan kyler luftkonditioneringen ner vårt hem. Då skulle det ju vara förtäffligt med täta fönster av bästa kvalite, eller hur? Nej, icke! Sådana lagar och förordnignar finns inte, så nu byter vi ut fönstren efter hand, några i gången.

Det spikas och hamras  på för fullt och äntligen börjar hundarna lugna ner sig. Nåja, stora hunden Lilly var lugn redan direkt, den lilla, skärrade Fiona har äntligen somnat under min stol och verkar förstå att dessa nya människor inte hör till den vanliga flocken, utan skall bara vara högljudda ett tag. Vi får se hur dagen fortskrider…

Så här lugn och fin är Fiona INTE idag!

Vattkoppor och vaccinerad

Nerbäddad i dubbelsängen. Hemma från skolan pga smittorisken. Jo visserligen. Särkilt sjuk? Nej, verkligen inte! Prickarna syns inte på den här bilden, för de håller sig snällt på magen och bröstet. Feber? Inte det minsta! Trött och sur? Nej, inte det heller.

Hon kanske insjuknade i vattkoppor, men ngt typiskt fall är  hon verklgien inte eftersom hon är vaccinerad och det märkts ju helt klart! Hon HAR vattkoppor, och ja, de kliar hela tiden och hon är väldans duktig på att lämna dem ifred, men är hon sjuk annars. nej, inte alls. Viruset försöker så hjärtligt att göra henne värre, men då kommer antikropparna och säger emot på skarpen och de senaste prickarna som har försökt utvecklas är små och syns knappt jämfört med de fösta hon fick.

Vi håller tummarna att det blir skola på måndagen innan vårlovet tar vid på torsdagen… Det ser lovande ut….

Lugn morgon före storm

Jag hade just slagit upp mina blå när jag tog den här bilden. Solen steg just upp den också och vi hade precis missat Lillasysters skolbuss. Dock ingen skola för henne ännu pga nya vattkoppor som fortfarande utvecklas på huden hennes under nattens gång. Kanske det blir skola för henne efter helgen. Återstår att beslutas på söndagskvällen…

Medan hon och jag hänger hemma tillsammans denna fredag, nummer två i sjukstugan, väntar vi på den utlovade snöstormen.

Jodå, första vårdagen var ju som bekant i tisdags och då snöade det här hos oss. Ikväll väntas nästa snöstorm. Lika bra att njuta av solen nu då, men vinden är isig och mycket kall på utsidan, så vi njuter av solen från insidan idag….

Oplanerad ledig torsdag

Det är torsdag morgon och jag borde vara på jobbet, men idag är jag hemma med sjukt barn. Detta händer inte så ofta längre eftersom barnen börjar bli så stora att de klarar sig själva riktigt bra om  de hamnar att vara hemma från skolan en dag eller två när de blir sjuka.

Just nu är det dock Lillasysters tur att vara  hemma i sjukstugan och hon har nästan blivit lite berömd det senaste dygnet! Hon har nämligen gått och lyckats få vattkoppor!

Jaha, tycker ni nu, vad är det för märkvärdigt med detta nu då? En helt vanlig barnsjukdom som vart och vartaannat barn får!

Nej, inte nu längre! I alla fall inte här på andra sidan Potten där barn har vaccinerats mot vattkoppor i ca.20 år redan och sjukdomen är nästan helt utdöd! Precis som de flesta andra barn, har också våra barn fått ala de vaccinationer som rekommenderas, altså borde de inte få några f.d vanliga barnsjukdomar.

Igår på kliniken behövdes det två läkare att fastställa diagnosen! Den första läkaren, en ung, väldigt trevlig kvinna (flicka!), var väldigt intresserad och hade förstås aldrig sett vattkoppor förut! Hon jämförde Lillasysters prickar med de BILDER hon sett i böcker! Hon frågade vänligt om det passade att hon gick och hämtade en annan läkare för att ta sig en titt också. Jodå, inga problem och en annan, äldre, mera erfaren läkare kom och tog sig en titt och fastställde den diagnosen som Maken redan hade fastställt hemma  tidigare på morgonen.

Så här sitter vi denna torsdagsmorgon med en Lillasyster som är täckt av röda prickar på magen och de kliar fruktansvärt! Till följd av vaccinet har hon endast kliande prickar, ingen feber, inte ont i halsen osv. Dock smittar hon och är hemma från skolan resten av veckan.

Dagen skall vi ägna  åt at baka och att ta fram lite påskpynt tror jag. Bara att sparka igång den här, lite annorlunda torsdagen nu då!

Ready, set…action!

Här sitter han, min s.k Lighting specialist med alla sina knappar och skärmar och blicken riktad mot scenen där åk.7 och 8 repeterade inför helgens muskal, Shrek.

Sonen, som är oerhört intresserad och skicklig på datorer och intresserad av teknologi, skötte om att strålkastare och lampor på scenen fungerade som de skulle. Att de rätta och önskade lamporna var tända när de skulle vara tända och avstängda när de skulle var det. En hel del att hålla reda på faktiskt. Ett sådant där jobb som är oerhört viktigt, men som ingen egentligen märker, förrän ngt går snett.

Sonen, som inte direkt är blyg av sig, men som inte vill ha uppmärksamheten tilldragen sig i onödan, vill helst hålla sig bakom kulisserna och sköta det tekninska. Flera långa repetitioner hölls förra veckan och Sonen hämtade vi sent från skolan varje kväll. Repetitionerna hölls efter skoldagen och det senaste Maken hämtade honom var på torsdagen, då eleverna inte blev färdiga förrän kl.21, vilket i sin tur betydde hela 12 timmar i skolan den dagen.

Två föreställningar av musikalen Shrek gavs. En på fredagskvällen och en på lördagsförmiddagen. Så att Sonen skulle ha publik under båda föreställningarna delade vi upp oss. Fammo ch faffa besökte föreställningen på lördagseftermiddagen och jag och familjen gick för att se musikalen på fredagskvällen.

Eleverna var duktiga! Riktigt duktiga! De är 12-14 år gamla och med det i beaktande gjorde de riktigt bra ifrån sig! Inte ala sjöng precis varenda not rätt, men vadå? Det märkets att det fanns massor med jobb bakom produktionen och det var roligt att se att så mågna elever hade roller, både mindre och större  förstås

På fotot ovan  bugas det efter föreställningen och Sonen finns faktiskt med där någonstans han också, men han var bara med liksom i två sekunder ungefär! Han behövde nämligen springa tillbaka upp i båset för att skapa det rätta ljuset  och skimret för det sista sångnumret! Inte lätt att ha viktiga roller, om än i bakgrunden!

14!

I ny frottebadrock som han hade önskat sig och med två nya tjocka tonårsromaner, firade vi Sonen lite snabbt imorse innan det var skoldags. Han var nöjd. Nu är han 14 år fyllda och går ut mellanstadiet i vår. Till hösten väntar High school.  Och ni, som också är föräldrar,  vet hur otroligt snabbt åren går! Ja, åren går ju i och för sig snabbt också när man inte har barn….

Presenter behöver det vara på en födelsedag.