Det fjärde ljuset brinner

På julaftonskvällen, hemkomna efter julgudstjänsten, tände jag det fjärde och sista ljuset i ljusstaken för i år. Nog går december snabbt ändå!

Vi fick en riktigt fin julhelg. Kort är den ju, festligheterna börjar vanligen på julaftonskvällen med julgudstjönst i kyrkan och sedan tar det riktiga firandet vid på juldagsmorgonen. Den amerikanska jultomten kommer ju inte hem till barnen och delar ut julklapparna, utan han kommer ner genom skorstenen på natten och lägger klapparna under granen. Ofta ligger barn och lyssnar så länge de bara orkar hålla sig vakna och oftast rapporterar de följande morgon att de hört än det ena, än det andra på taket under natten.

Så även Llillasyster, som fortfarande, vid nästan tio års ålder tror hårt på denna jultomte. Det tycker jag är helt Ok faktiskt. Låt dem vara barn så länge de kan, tids nog hinner världen och allt som hört den därtill ikapp. Och Lillasyster förklarade bestämt att hon hade fruktansvärt svårt att sova senaste natt eftersom hon hörde flera knarrande ljud i tak och väggar under natten! ( Att den smällkalla vintern återigen kom från Kanada och att det blev  runt -20 grader under natten och att det pga detta säkert knarrade lite extra i hemmets  tak och väggar, iddes jag inte påpeka…!)

Juldagsmorgonen kom äntligen och efter en orolig natt väckte Lillasyster Maken och mig klockan…06.15! Alltså…! Visserligen älskar jag mina barn, men dtta klockslag var lite väl tidigt, så vi bad henne att krypa tillbaka till sängs och försöka igen om si så där två timmar. Hon gick lydigt tillbaka till sitt rum och kom tilbaka klarvaken och redo för julklappar knappa två timmar senare. Detta var en mycket mera acceptabel tid att stiga upp tyckte Maken, jag och syskonen och ner till vardagsrummet kom vi.

Det blev en mysig stund vid granen och omslagspappret, lådor, påsar och band flyga lite hit och dit innan alla hade öppnat sina klappar och beundrat varandras gåvor. Kläder, leksaker, tofflor, morgonrockar, mjuka mysbyxor, parfym av maken m.m, m.m allt huller om buller. Goda kanelbullar som jag hade bakat i torsdags tog jag ur frysen för att värma upp och det blev en lite extra  god frukost.

Sedan blev det mystimmar på rad innan Makens föräldrar kom på besök med mera julklappar och så småningom blev det julmiddag, finländsk/amerikansk sådan.

Nu är det sent på kvällen och jag sitter med min lilla dator i famnen vid den utlysta granen. Imorgon har ni annandagen hemma i. Norden och här hos oss är julen 2017 över. Maken är tillbaka på jobbet imorgon och barnen och jag har jullov.

God fortsättning kära läsare och tack för att ni fortsätter att titta in här hos mig!

Annonser

Tacksägelseveckan

Idag, måndag inleds tacksägelseveckan här i Staterna. Själva högtiden   Thanksgiving  firas alltid den sista torsdagen i november och som jag skivit  förut i denna blogg, så har jag verkligen adopterat denna högtid.

Men, jag täntke  inte orda så mycket om själva högtiden, däremot tänkte jag orda lite om detta:

Nänligen, amerikansk paj! Finländsk paj är ju ofta gjord på smuldeg, men jag kan lugnt påstå att ingen förstår sig  så bra på paj  ( och desserter i övrigt!) som amerikanerna gör!

Pajbiten ovan  är persikopaj. Svärmor hade bakat två pajer i lördags som hon tog med sig när hon och Svärfar kom på middag på kvällen. Och som man utrrycker sig på engelska: She had outdone herself! 

Degen var god, inte  för tjock och tung, utan precis lagom utkvalad och knaprig. Fyllningen hade hon faktiskt inte gjort själv, utan köpt persikofyllning, men endast hällt  i den i pajskalet utan att tillsätta mera socker. Amerikanerna älskar socker och det tog en tid innan jag lärde mig att äta vissa maträtter här, eftersom finländarna verkligen inte sockrar mycket alls. Vilket i och för sig är riktigt bra, men det kan bli lite kulturkrock på smaklökarna när man först lär sig äta amerikansk  mat…!

Egentligen skall frutkpajer serveras med vaniljglass, men eftersom Svärmor glömde att ta med sådan och vi ingen hade, vispade jag grädde istället. Passade utmärkt det med och det tyckte samtliga runt bordet, inte bara jag!

Men är det tradition så är det och på torsdagen lär det nog bli paj med äkta vaniljglass till skulle jag tro… 😏

Välkomna på vernissage!

Imorgon, måndag hålls den! Vernissagen och anledningen till att Dottern tillbringat den senaste veckan i Jakobstad! Min mamma, tillsammans med sina barnbarn, ställer ut konst i Svenska Gården i Jakobstad under hela november månad och imorgon kväll hålls vernissagen. Gå och ta er en titt!  Såvitt jag har förstått kommer de flesta konstnärerna att vara på plats imorgon kväll och kaffe med dopp kommer också att bjudas på. Konstnärerna är i alla åldrar och jag gissar att det kommer att finnas alla de handa konst att njuta av.

Konstutställningen kommer att pågå under hela november månad, som om ni har vägarna förbi Svenska Gården, vik er in och ta er en titt. Inträdet är gratis!

Välkomna! 😀

Halvar jorden runt på en dag ( alldeles ensam!)

Natten mellan måndagen och tisdagen var lång för både Maken och mig. Han vakade med patienterna på jobbet, jag vakade hemma i egen säng. Anledningen var enkel…Dottern befann sig på tre olika plan den natten och reste över Potten alldeles ensam hem till mommo och moffa! Vi köpte hennes  biljett för endast tre veckor sedan, så denna resa har kommit snabbt på. I nio dagar skall hon vara hemma med mommo och moffa i Jakobstad och resan  dit gick över förväntan trots försening ut ur Minneapolis!

Och varför tillbringar hon nio dagar i den nordligare delen av Finland i början på november undrar ni kanske nu? Det är ju inte riktigt högsäsong för solsemestrar  denna tid på året, speciellt inte på dessa breddgrader?!

Jo, anledningen är mycket speciell och planeringen började lite redan i juli då vi var och hälsade på i Jakobstad, hela familjen. Dock vill jag inte riktigt avslöja detta änu, så jag får återkomma till orsaken i ett senare inlägg….

Festligheterna fortsatte

Dukat till mera festligheter! Ikväll var det Svärföräldrarnas tur. Vi bjöd dem på middag, lasagne och hembakat bröd stod på menyn. Nåja, hembakat och hembakat, om nu bakat i brödmaskin räknas, så var det väl hembakat då.

Vi hade en regnig och mulen söndag  så lasagnen passade perfekt. Varmt, mättande och om jag får säga det själv, riktigt gott.

Svärmor och svärfar var tacksamma över att komma till färdiggjord mat. Alltid lika trevliga, glada och just det ja, tacksamma. Det är tråkigt att koka för två och så mycket  roligare att sitta hos oss och  prata. Mera liv och rörelse med barnbarn och hundar!

Nu står vi inför en ny vecka med nya möjligheter. På jobbet skall vi prata om äpplen med barnen, Smaka på olika varianter, plantera äppelfrön, läsa böcker om äpplen och måla med äpplen! De stall bli roligt.

Ha en riktigt trevlig första vecka i oktober!

Hem kom vi ju…

Så här ser Minnespolis Skyline ut från flyget…!

Det tog 22 timmar från dörr till dörr. Världen har verkligen krympt med hjälp av nätet, men då resan skall göras märks det ju nog hur stort avståndet ändå är. Det är inget litet jordklot vi bor på, även om det ju nog ändå är ganska imponerande att resan Hemhem  österut gick på bara 13 h! Den största anledningen till att hemresan till Minnepaolis tog så länge, var det sju timmar långa uppehållet på Kelfavik, Islands flygfält. Det är inte  alltid så lätt att få alla flyg att stämma och denna gång gick det på detta sättet.

Barnen är så nöjda att vara hemma och  att få sova i sina egna sängar igen. Och det kan  jag ju nog säga att vi vuxna är glada över också. När en resa har varit riktigt bra är det skönt att komma hem igen. Och som alltid när vi är hemma i Jakobstad, är det ju endast JAG som är hemma, alla andra är turister. Fast nu har jag faktiskt bott utomlands längre än vad jag bodde i Jakobstad, så nu börjar jag nog ha turiststatus jag med!

Hur har vi då tillbringat denna dag, den första hemma i förorten? Jo, det har handlats, städats, tvättats en massa kläder, rensats ogräs i trädgårdslandet, vattnats blommor i blomkrukor och sist men inte minst bjudit tacksamma Svärföäldrar på mat.

Nu är klockan snart 22 och eftersom jag varit uppe med tuppen sedan kl.05.00 pga tidsskillnaden igen, så är det hög tid att jag kryper  till kojs. God natt kära läsare!

Jodå, visst firade vi!

Det har varit tyst här på min blogg ett tag. Inget särskilt har väl pågått, men barnen är hemma från Arkansas och livet är igen som det skall vara,. Full rulle, men på ett annat sätt, eftersom det är sommarlov!

Igår firade vi förstås, USAs Nationaldag.. Vädret bjöd på helt normalt juliväder för oss här i norra Mellanvästern. Just över 30 grader varmt och en tung och kvav luftmassa har hittat hit från de södra delarna av landet.

Vi grillade och åt gott. Svärmor och Svärfar kom naturligtvis på besök och åt med oss. Trots den tryckande värmen, satt vi ute på nätverandan och åt. Takfläkten snurrade på högsta hastighet och det gick faktiskt bra att sitta ute, så länge man satt stilla och  i skuggan.

Barnen  väntade, väntade och väntade på mörkrets inbrott. Trots  att vi vid det här laget  har stora barn, så är det lika roligt varje år med fyrverkerierna som vi köper! Nu får de ju själv springa omkring med sprakastickorna  ( tomtebloss heter de väl på riktig svenska…?!) och bara det i sig själv är ju hur kul som helst.

I delstaten Minnesota är inte alla fyrverkerier lagliga, endast de som står på marken och stilla i en låda får användas av privatpersoner. Alltså inget uppskjutande av raketer. Dock är de vanliga raketerna helt lagliga i grannstaten till öster, Wisconsin, så ni kan ju gissa att en hel del av Minnesotas befolkning vallfärdar till Wisconsin för att köpa dessa.

Dock höll  vi oss på den lagliga sidan och Maken hade köpt ett stort paket med olika fyrverkerier som vi brände av igår kväll. Och jag måste säga att de nog duger riktigt bra de också. Huvudsaken var ju att barnen hade skoj och de hade de verkligen!