De små, men ändå så stora gesterna

Min goda väninnna skickade ett SMS åt mig förra helgen med anledning av min Svägerskas bortgång. Hon ville koka middag åt oss en kväll den här veckan. Inte för att jag är så nedtyngd av sorg att jag inte kan koka mat, men för att hon ville göra ngt konkret och hjälpa till på sitt sätt i sorgen. Visa medmänsklighet.

Vi bestämde att torsdagen skulle passa bra och efter att jag kom hem efter jobbet  i torsdags kom hon hem till oss med en sallad, en kyckling och grönsakspaj och hembakta kakor! Stora kramar och ett värmande kort medföljde.

Gesten var rörande, maten var utsökt och det var inte långt till tårarna… igen!

Igår, fredag, just före jag skulle åka till mattaffärern, började hundarna  skälla som galningar. Jag ignorerade dem först eftersom jag inte hade hört dörrklockan  efterosm jag befann mig på övre våningen, men eftersom de fortsatte att skälla, gick jag ner en trappa för att kolla vad saken gällde. Där stod blomsterbudet med ett stort paket i handen. Jag föste undan skällande hundar och tog emot och packade upp en fantastiskt vacker bukett. Kollade och dubbelkollade och hittade ett kort. Makens arbetskamrater stod bakom den fina gesten och igen kom tårarna vällande.

E38AB86A-5C15-4685-99AE-22E096977610

Dessa gester är på ett sätt så små, men ändå så stora och meningsfylld kärlek och omtanke. De värmer och det känns bra. Min Svägerska var en fin människa. Hon gick bort för sex dagar sedan. Sådant här tar tid…

Annonser

Hon vann!

Blogglusten har inte infunnit sig alls de senaste  veckorna. Vår familj har gått igenom en rätt tung tid och då händer det ofta att skrivlusten försvinner.

Min fina Svägerska vann sin kamp mot brsötacncern i söndags. Ja, hon gick bort och det låter kanske lite knasigt att säga att hon vann, men enligt mig vann hon helt klart.

Hon hade kämpat mot denna fruktansvärda sjukdom i hela nio år, uppfostrat tre barn och tagit hand om hus och hem på samma gång som hon fått otaliga behandlingar, mått fruktansvärt dåligt pga nämnda behandlingar, varit in och ut på sjukhus och blivit röntgad och petad på i alla vinklar och vrår. Sällan klagat, varit glad och positiv och gjort allt för sin familj. Speciellt efter att cancern kom tillbaka efter tre år och hade då spritt sig till skelettet.

Gav hon upp, lade sig ner i en hög på golvet och grät stora tårar och tyckte synd om sig själv? Besviken blev hon ju, likaså alla vi andra runtomkring henne, men hon tog genast tag i saken och började med nya behandlingar… Dessa gav henne hela sex och ett halvt år till!

Därav titeln till detta inlägg. Hon vann mot cancern med hästlängder! Hon fortsatte att sköta om sin kropp med hälsosam mat och mycket motion så långt det bara gick och in i det sista. Hon var varm, positiv, hade en otroligt härlig humor, älsakde våra barn och var en fantastisk faster till dem. Hon älsakde sin man och sina barn utöver allt annat och såg altid till att de hade det behövde. Hennes hem var alltid vackert inrett och hon tillredde fantastiskt goda middagar åt sin familj.  Kort och gott, hon gav dem och oss kvarlevande allt hon förmådde  medan hon var här på jorden.

I söndags fick himlen en ny ängel. En varm och godhjärtad ängel, som inte längre behöver lida av alla plågor som cancern förde med sig. Vi som blev kvar här, sörjer och saknar henne, inte minst hennes man och barn….

Until we meet again…❤️💕😢

Det fjärde ljuset brinner

På julaftonskvällen, hemkomna efter julgudstjänsten, tände jag det fjärde och sista ljuset i ljusstaken för i år. Nog går december snabbt ändå!

Vi fick en riktigt fin julhelg. Kort är den ju, festligheterna börjar vanligen på julaftonskvällen med julgudstjönst i kyrkan och sedan tar det riktiga firandet vid på juldagsmorgonen. Den amerikanska jultomten kommer ju inte hem till barnen och delar ut julklapparna, utan han kommer ner genom skorstenen på natten och lägger klapparna under granen. Ofta ligger barn och lyssnar så länge de bara orkar hålla sig vakna och oftast rapporterar de följande morgon att de hört än det ena, än det andra på taket under natten.

Så även Llillasyster, som fortfarande, vid nästan tio års ålder tror hårt på denna jultomte. Det tycker jag är helt Ok faktiskt. Låt dem vara barn så länge de kan, tids nog hinner världen och allt som hört den därtill ikapp. Och Lillasyster förklarade bestämt att hon hade fruktansvärt svårt att sova senaste natt eftersom hon hörde flera knarrande ljud i tak och väggar under natten! ( Att den smällkalla vintern återigen kom från Kanada och att det blev  runt -20 grader under natten och att det pga detta säkert knarrade lite extra i hemmets  tak och väggar, iddes jag inte påpeka…!)

Juldagsmorgonen kom äntligen och efter en orolig natt väckte Lillasyster Maken och mig klockan…06.15! Alltså…! Visserligen älskar jag mina barn, men dtta klockslag var lite väl tidigt, så vi bad henne att krypa tillbaka till sängs och försöka igen om si så där två timmar. Hon gick lydigt tillbaka till sitt rum och kom tilbaka klarvaken och redo för julklappar knappa två timmar senare. Detta var en mycket mera acceptabel tid att stiga upp tyckte Maken, jag och syskonen och ner till vardagsrummet kom vi.

Det blev en mysig stund vid granen och omslagspappret, lådor, påsar och band flyga lite hit och dit innan alla hade öppnat sina klappar och beundrat varandras gåvor. Kläder, leksaker, tofflor, morgonrockar, mjuka mysbyxor, parfym av maken m.m, m.m allt huller om buller. Goda kanelbullar som jag hade bakat i torsdags tog jag ur frysen för att värma upp och det blev en lite extra  god frukost.

Sedan blev det mystimmar på rad innan Makens föräldrar kom på besök med mera julklappar och så småningom blev det julmiddag, finländsk/amerikansk sådan.

Nu är det sent på kvällen och jag sitter med min lilla dator i famnen vid den utlysta granen. Imorgon har ni annandagen hemma i. Norden och här hos oss är julen 2017 över. Maken är tillbaka på jobbet imorgon och barnen och jag har jullov.

God fortsättning kära läsare och tack för att ni fortsätter att titta in här hos mig!

Tacksägelseveckan

Idag, måndag inleds tacksägelseveckan här i Staterna. Själva högtiden   Thanksgiving  firas alltid den sista torsdagen i november och som jag skivit  förut i denna blogg, så har jag verkligen adopterat denna högtid.

Men, jag täntke  inte orda så mycket om själva högtiden, däremot tänkte jag orda lite om detta:

Nänligen, amerikansk paj! Finländsk paj är ju ofta gjord på smuldeg, men jag kan lugnt påstå att ingen förstår sig  så bra på paj  ( och desserter i övrigt!) som amerikanerna gör!

Pajbiten ovan  är persikopaj. Svärmor hade bakat två pajer i lördags som hon tog med sig när hon och Svärfar kom på middag på kvällen. Och som man utrrycker sig på engelska: She had outdone herself! 

Degen var god, inte  för tjock och tung, utan precis lagom utkvalad och knaprig. Fyllningen hade hon faktiskt inte gjort själv, utan köpt persikofyllning, men endast hällt  i den i pajskalet utan att tillsätta mera socker. Amerikanerna älskar socker och det tog en tid innan jag lärde mig att äta vissa maträtter här, eftersom finländarna verkligen inte sockrar mycket alls. Vilket i och för sig är riktigt bra, men det kan bli lite kulturkrock på smaklökarna när man först lär sig äta amerikansk  mat…!

Egentligen skall frutkpajer serveras med vaniljglass, men eftersom Svärmor glömde att ta med sådan och vi ingen hade, vispade jag grädde istället. Passade utmärkt det med och det tyckte samtliga runt bordet, inte bara jag!

Men är det tradition så är det och på torsdagen lär det nog bli paj med äkta vaniljglass till skulle jag tro… 😏

Välkomna på vernissage!

Imorgon, måndag hålls den! Vernissagen och anledningen till att Dottern tillbringat den senaste veckan i Jakobstad! Min mamma, tillsammans med sina barnbarn, ställer ut konst i Svenska Gården i Jakobstad under hela november månad och imorgon kväll hålls vernissagen. Gå och ta er en titt!  Såvitt jag har förstått kommer de flesta konstnärerna att vara på plats imorgon kväll och kaffe med dopp kommer också att bjudas på. Konstnärerna är i alla åldrar och jag gissar att det kommer att finnas alla de handa konst att njuta av.

Konstutställningen kommer att pågå under hela november månad, som om ni har vägarna förbi Svenska Gården, vik er in och ta er en titt. Inträdet är gratis!

Välkomna! 😀

Halvar jorden runt på en dag ( alldeles ensam!)

Natten mellan måndagen och tisdagen var lång för både Maken och mig. Han vakade med patienterna på jobbet, jag vakade hemma i egen säng. Anledningen var enkel…Dottern befann sig på tre olika plan den natten och reste över Potten alldeles ensam hem till mommo och moffa! Vi köpte hennes  biljett för endast tre veckor sedan, så denna resa har kommit snabbt på. I nio dagar skall hon vara hemma med mommo och moffa i Jakobstad och resan  dit gick över förväntan trots försening ut ur Minneapolis!

Och varför tillbringar hon nio dagar i den nordligare delen av Finland i början på november undrar ni kanske nu? Det är ju inte riktigt högsäsong för solsemestrar  denna tid på året, speciellt inte på dessa breddgrader?!

Jo, anledningen är mycket speciell och planeringen började lite redan i juli då vi var och hälsade på i Jakobstad, hela familjen. Dock vill jag inte riktigt avslöja detta änu, så jag får återkomma till orsaken i ett senare inlägg….

Festligheterna fortsatte

Dukat till mera festligheter! Ikväll var det Svärföräldrarnas tur. Vi bjöd dem på middag, lasagne och hembakat bröd stod på menyn. Nåja, hembakat och hembakat, om nu bakat i brödmaskin räknas, så var det väl hembakat då.

Vi hade en regnig och mulen söndag  så lasagnen passade perfekt. Varmt, mättande och om jag får säga det själv, riktigt gott.

Svärmor och svärfar var tacksamma över att komma till färdiggjord mat. Alltid lika trevliga, glada och just det ja, tacksamma. Det är tråkigt att koka för två och så mycket  roligare att sitta hos oss och  prata. Mera liv och rörelse med barnbarn och hundar!

Nu står vi inför en ny vecka med nya möjligheter. På jobbet skall vi prata om äpplen med barnen, Smaka på olika varianter, plantera äppelfrön, läsa böcker om äpplen och måla med äpplen! De stall bli roligt.

Ha en riktigt trevlig första vecka i oktober!