Drömresan

Redan i somras påbörjades planeringen. Lillasyster har nu tagit lektioner i att lära sig spela harpa i ett år och har gått så pass snabbt framåt att den hyrda nybörjarharpan behövdes så småningom bytas ut till ngt bättre instrument. Vi hade såklart hoppats på att hon kunde öva på sitt hyrda instrument lite längre, gärna ett år till, men hennes harplärare menade att  vänta till nästa sommar (2018) var nog det längsta som vi kunde ha Lillsyster traktera detta  hyrda instrument.

Alltså började planeringen. Lillasyster har hittat sitt instrument. Hon älskar att spela, att öva är inget vi behöver tjata på henne om, hon går självmant till harpan dagligen och övar enkelt 30 minuter på rakan utan tjat från oss föräldrar.  Ävenom intresset kanske kommer att svalna, tor vi inte att det kommer att svalna  i det första taget.

Maken kontaktade harpfbariken/butiken Lyon och Healy i Chicago. Om ni som läser detta förstår er på detta vackra instrument, så är Salvi harporna som finns i Europa, egentligen samma märke. Ett av företagen köpte upp det andra för några år sedan och nu tillverkas en del av Salvi harporna i Italien och sedan skickas de till Chicago till Lyon och Healy för att färdigställas här i Mellanvästern  i delstaten i Illinois. ( där Chicago ligger.)

Efter att Maken hade kontaktat damen som sköter om försäljningen av dessa harpor, blev det bestämt att han och Lillasyster skulle åka på en snabbvist till fabriken/butiken i Chicago i oktober.

Eftersom vi inte ville att Lillasyster skulle behöva vänta i evigheter på denna resa, berättade Maken den otroliga nyheten åt henne på torsdagen  före helgen  innan resan skulle se. Hon visste ju förstås att henens lärare ville att hon skulle byta till ett bättre instrument och under lektionerna hade hennes  lärare redan bytt harpa åt henne. ( eleverna har en harpa hemma, men spelar på en annan under lektionerna eftesom det handlar om så stora instrument.)

Så här glad blev hon när hon fick ta del av den otroliga nyheten att hon var på väg till Chicago endast två dagar senare…

(Fotot är suddigt pga att Lillasyster hoppar upp och ner av glädje och spänning!)

Sedan var det endast fredagen och lördagen kvar att packa och se till att Maken och Lillasyster hade allt som de behövde och tidigt på söndagsmorgonen bar det av till flygfältet.

Efter landning i Chicago och efter att Maken och Lillasyster hade kommit fram till hotellet och lämnat bagaget, åkte de på lite sightseeing. Det var en aning komplicerat att ta sig fram, eftersom det råkade vara samma söndag som det sprangs maraton i denna jättelika stad på 8 miljoner invånare!

Fram till den jättelika byggnaden som innehöll alla möjliga slags fiskar och vattendjur kom de  så småningom i alla fall. Bland såg de de en delfin show, som de båda var väldigt förtjusta i.

Efter en riktigt skön och avkopplande kväll på hotellet, med bl.a ett doppp i den lilla hotellbassängen och en god natts sömn, bar det då iväg till Lyon och Healy på måndagsmorgonen.

Damen som Maken hade ordnat besöket med, visade sig vara enromt trevlig och hade valt två mindre harpor för Lillasyster att pröva. De stod ställda i ett privat rum och hon gick ut medan Lillasyster och Maken fick titta och bekanta sig med dessa oerhört ståtliga instrument. Lillasyster satte sig genast ner för att provspela och var förtjust direkt. Vilket ljud! Vilket vackra harpor! Vilken ton!

Hon tyckte om båda harporna som hon fick provspela, men den andra visade sig ett strå vassare  och den valde hon efter en stunds tvekande och lite mera spelande.

Här står hon, nöjd och glad efter att hon har valt sitt instrument!

Nu är det ju inte så lätt att flyga hem en harpa precis! Maken hade på förhand berättat åt Lillasyster att hennes nya instrument inte skulle komma med henne hem på planet, så hon var inte helt förkrossad när hon måste skiljas från sitt nya instrument.

Efter besöket på fabriken var det bara att ta tåget tillbaka till hotellet och efter en snabb lunch, blev det tåg igen, men den här gången tillbaka till flygfältet.

Hem  till förorten kom de måndag kväll till mig och tonåringarna och följande dag väntade skola, precis som vilken annan vardag som helst. Detta var nog bra, för nu började den långa väntan på att en harpa skulle anlända…

Den fraktades hit till Minneapolis och förorten med ett fraktbolag och anlände äntligen i torsdags, två veckor efter att Lillasyster fått ta del av den otroliga nyheten att hon skulle få en alldeles egen harpa!

En förväntansfull Lillasyster ser på när den enorma lådan lastas ur långtradaren…

Lillasyster fick snällt vänta tills Maken kom hem från jobbet på torsdag kväll innan vi började öppna detta enorma paket med sitt dyra innehåll…!

Äntligen kom Maken/pappan hem från jobbet och äntligen kunde vi börja öppna den enorma lådan. På bilden ovan inspekterar Maken och Lillasyster harpan för att förse sig om att den hade klarat transporten i samma skick som den köptes. Jodå, den var enromt bra inpaketerad och allt såg bra ut. Nu var det dags för Maken att stämma harpan åt henne och sedan skulle hon äntligen få provspela…

En enormt glad och lycklig Lillasyster spelade och spelade på sin nya harpa och Maken fick, med jämna mellanrum, stämma den igen. När stränginstrument har nya strängar, förlorar de snabbt stämningen i och med att strängarna ännu är lösa och tänjer lätt på sig. Om ngn vecka eller så kommer strängarna att ha hittat sitt rätta läge och Maken behöver inte stämma fullt så ofta. Och om Lillasyster fortsätter att spela och öva så ofta som hon gör just nu, kommer Maken att få fortsätta stämma denna harpa flera ggr dagligen några dagar till gissar jag!

 

 

 

 

Annonser

Sammandrag…

… Av helgen som gått och som vi just avslutat.

Redan på fredagskvällen började festligheterna. Lågstadiet där Lillasyster går ordnade sin allra första karneval! Denna karneval hade väldigt lite att göra med stafetter dock, men desto mera med spel, roliga aktiviteter, skräpmat m.m, m.m för att samla in pengar till skolan, men också för at helt enkelt hålla ett roligt jippo för eleverna!

På bilden ovan syns skylten till klassrummet dit Lillasyster gick först. Inga riktiga djur fanns här men en hel massa mjukisdjur som skänktst till skolan av föräldrarna till eleverna.  Dessa mängder med mjukisdjur hade gått igenom tvätt och tillsnyggning och skulle nu då säljas till de elever som var intresserade. 

Efter  att jag lyckats dra Lillasyster med mig ut ur klassrummet med djuren, var det dags för en annan kul grej- Wacky hair!

Hon valde råttsvansar med piprensare insatta i dem och sedan sprayfärg, gult och blått! Och nej, det var inte Sverige hon tänkte på, utan mera på skolan som har dessa som sina färger!

Stora uppblåsta  grejer att hoppa i och studsa på fanns också i gymanstiksalen och Lillasyster styrde kosan dit efter att hon blev klar med sin nya frisyr. På bilden syns hon till höger när hon kommer nerför rutschbanan.

Kvällen avlustades lite snopet dock när vi märkte att Lillasyster var allergisk mot hårpsrayen med färg  som användes i håret hennes och hela nacken blev täckt av röda, kliande prickar! Till all lycka var den två och en halv timme långa karnevalen slut i alla fall och det blev att åka hem och duscha och ta en antihistamin mot fläckarna. Trots detta avslut på kvällen var Lillastster mer än nöjd!

Lördagen inleddes prickfri, tack och lov och sedan bar det iväg till den första repetitionen inför den jättelika pianokonserten som Lillasyster kommer att vara med i i juni. Jag tror att jag berättat att hon, tillsammans med 700 andra elever, har gått och vunnit en pianotävling och nu skall en festkonsert hållas i juni. Men innan denna festkonsert hålls, skall det repeteras och pianoduetterna skall övas in. I bilden ovan syns Lillasyster i turkost mellan alla pianon. Flickan som hon sitter bredvid och som hon spelar duett med hade också på sig turkost för dagen PLUS att hon hade glasögon, precis som Lillasyster.

På lördagseftermiddagen blev det till att spendera timmarna utomhus. Bilden ovan visar hur långt löven har hunnit på pilträdet vid dammen. Dottern fyller om en vecka  och runt hennes födelsedag spricker löven alltid ut. Härligt!

Jordgubbslandet fick jag också rensat på allt det vissnade och döda från förra hösten och nu får den nya grödan mera utrymme att, förhoppningsvis växa och producera nya, goda jordgubbar. Solen sken och det var nästan tjugo grader varmt, trtos de svala vårvindarna. Ännu är det inte sommar, det märks, men ljuvligt var det!

Söndagen kom  med mera aktiviter, pianokonsert för flickorna vid en kyrka långt in i Minneapolis som vi aldrig hade besökt. I ett gammalt område i staden och det var alldeles ljuvligt vackert eftersom det är beläget nära sjöarna inne i staden. En helt anan bild av staden fick Lillasyster, som åker ner till Downtown varje vecka för sin harplektion,  men har sett väldigt lite av andra delar av staden.

Pianokonserten blev dock väldigt lång, över 50 barn uppträdde! Alla i olika åldrar och det blev länge för alla att sitta. Båda flickorna klarade sina pianostycken med bravur dock, speciellt Llillasyster som fick veta att fel låt hade skrivits ut i programmet, så hon hamnade att spela den istället för den musik som hon hade övat in! Dock kunde hon den andra låten riktigt bra också och allt gick fint.

Lillasyster vid flygeln i den gamla kyrkan.

Storasyster tackar för sig efter sin spelning.

Efter denna fullspäckade helg åkte vi hem på söndagseftermiddagen och jag tog itu med…städning! Det kändes faktiskt rikigt skönt att spendera de resterande timmarna av helgen hemma med tvätten och dammsugaren.

Nu är det måndag morgon och en ny vecka har redan sparkats igång. Den sista veckan i april! Helt otroligt vad tiden rusar iväg!

 

Last Chance Meet

Sista chansen alltså. För Sonen att lyckas  simma sig till en kvalificerande tid att komma in till den regionala simtävlingen  i slutet av månaden. Denna tävling kommer att hållas i grannstaten  i söder, nämligen Iowa och flera andra delstater här i Mellanvästern kommer att vara med.

Alltså, det gällde att simma snabbt för Sonen idag. Han skulle vara med i två grenar: 50 yard crawl och 100 yard crawl. Hans bästa grenar. På den kortare sträckan behövde han slå sitt personliga rekord med 3 sekunder och på den lägre sträckan samma sak. Alltså, det låter ju inte mycket, men ni som varit med i simsammanhang vet att varenda tiondel räknas, så tre sekunder kan verka som en hel evighet.

image

På bilden ovan  står Sonen och väntar på att det skal bli dags för hans gren. Han var nog en aningen nervös tror jag, men när man är cool 13 åring säger man inte så mycket om den saken…

image

Här står Maken och förbereder ungdomarna för starten. Vitklädd som alla andra simdomare. Han har nämligen utbildat sig till simdomare och hjälper då till vid de flesta simtävlingar då Sonen simmar. Det är inte ofta det har hänt, men ibland har Maken varit tvungen att diska sin egen Son för ngt fel som han gjort i bassängen och de har inte gått så bra alla ggr minsann. Dock är regler regler och måste följas.

Sonen simmade sina grenar. Första grenen hans simmade gick bra, otroligt bra och det var verkligen spännande att titta på. Som ni kanske ser på fotona, så stod jag på övre våningen  och tittade genom fönster ner på tävlingen såsom de flesta andra hejande föräldrar. Gissa om det var vårt att inte heja högt där jag stod! Fast,Sonen skulle ju inte ha hört mig i alla fall.  Och jag måste säga att han bokstavligen flög fram i bassängen! Jag tappade nästan hakan, eftersom jag inte varit med på många tävlingar den här säsongen och alltså inte sett Sonen i sitt element.  Det var riktigt roligt att se på idag! Tyvärr räckte inte tiden! Han var 0.35 sekunder för långsam när han kom i mål och han var SÅ besviken, men samtidigt nöjd över sitt nya personliga bästa.

Någon timme senare var det dags för 100 yard crawl och jag försökte peppa honom innan han gav sig ut till bassängen igen. Han trodde inte att han skulle ha ngn törre chans att komma med, men då det var dags igen, gav han Järnet lika mycket som första gången. Han flög fram genom vattnet igen, men det märktes på de sista 25 yarden att han var trött i armarna  och tyvärr fick han rätt, tiden räckte inte den här gången heller. Han  var besviken, men samtidigt tror jag han märkte att både jag och maken var stolta  över hans fantastiska insats ikväll och att han kämpade så hårt. Då tycker jag att det är helt OK att förlora, om man ger allt! Mycket mer kan man ju inte, eller hur?

Nu är simsäsongen över för hans del. Ny tag nästa höst!

Två tonåringar i huset…nästan i alla fall!

image

Imorgon smäller det! Imorgon, måndagen den 23.1 kommer vi officiellt att ha 2 tonåringar i huset! För då fyller nämligen Sonen 13 år! Den där lilla skrikhalsen, som var så söt, så söt, men led av kolik och skrek sig de första veckorna igenom på full volym! Hur kunde tiden ha gått så fort och hur kunde han, som var så skrikig bli en så belevad och trevlig pojke?  Och storväxt?! Han mäter nu 180 cm i strumplästen, har storlek 46 i skor och växer, så vitt jag vet, fortfarande!  Målbrottet har han också nått och den ena sekunden har han en hög röst precis som han hade för ett år sedan  då han fortfarande lt som ett barn och i nästa sekund låter han som en bas, precis som far sin!

Eftersom skolveckorna är fullpackade med aktiviteter  och denna nästan nybakade trettonåring numera också tränar korgboll efter skolan, beslöt  vi oss för att fira honom idag, söndag. Det blev lunch på, av honom  vald, restaurang och i bilden ovan sjöng personalen åt honom.  Och jo, mycket riktigt, fast det var lite skoj, blev Sonen mera generad än smickrad och visste inte riktigt vart han skulle titta.

image

Efter sången fick han en glasportion  gratis och delade denna mycket broderligt med sina två systrar. I bilden ovan poserar han med stora syster.

Så, ja, från imorgon, måndag gott folk kommer jag och Maken att vara föräldrar till 2 tonåringar… Gulp!

Allt i allo helg…

Project STEAM ( Science Technology Engineering Art Math) :

image

Familjekvällen i fredags på jobbet blev en rungande succé i år igen! Vi hade satt upp flera olika stationer där barnens fick pröva olika aktiviteter tillsammans med sina föräldrar.

image

Vid stationen ovan fick man testa magneter. På vilka material fungerar de? Hur fungerar de?

image

Nej, detta är inte sand som barnhänderna leker i. Det är baksoda och allt emellanåt efter att de byggt upp en s.k vulkan eller liten kulle, tog personalen och hällde vinäger med  röd karamellfärg i för att simulera vulkanutbrottet. Detta uppskattades av både stora som små!

image

Vad kan du bygga med 300 koppar? detta var min station och jag hade flera pappor som såg helt förvånande ut. Ja, man behöver inte ha högteknologiska leksaker, en hel massa plastkoppar fungerar också!

På lördagen, igår alltså togs inga bilder… Jag låg nämligen hela dagen i maginfluensa. Fick annullera tiden till frisörskan som jag hade sett så fram emot och sov mest hela dagen.

Dock var det tur i oturen att jag drabbades på lördagen, för söndagen kom med annat program. Både planerat och mera oplanerat…

image

För tredje året i rad var Dottern med i den fantastiska körhelgen Sounds Like Love! Tillsammans med 220 andra ungdomar från Tvillingstäderna och de närmaste staterna här runt om oss, sjöng de en helt otroligt härlig konsert idag på eftermiddagen. Det hade övats  och övats hela helgen och idag på eftermiddagen hölls festivalkonserten.

Sedan körde vi hem igen och Maken i huset begav sig till jobbet… Trodde barnen alltså! Han körde i en och en halv timme norrut för att sedan en och en halv timme senare komma hem med denna:

image

Detta är alltså Fiona, vår alldleles nya lilla tik som är 11 veckor gammal! Är hon inte söt! Ända sedan vi kom hem från vår resa till Arizona har vi sökt hundvalpar och i fredags hittade vi denna lilla sötis tillsammans med hennes tre syskon på nätet.

Vi sade inget åt barnen och idag efter konserten blev det en hel del körande för Maken…

image

Detta var Dotterns reaktion när hon fick se vad pappa kom hem med…!

 

Det hör hösten till…

… Att åka till en äppelgård för att plocka äpplen och pumpor. Åka bakom traktorn på hölasset och ha en riktigt trevlig dag!

På detta sättet tillbringade vi denna söndag i oktober och trevligt blev det!

image

Maken tog en riktigt bra selfie på hölasset bakom traktorn! Traktorn åkte runt hea den stora gården och det var intressant att se de olika träden och äppelsorter som odlades .

image

Äppleträden i Minnesota ser mera ut som äppelbuskar… Sonen syns till vänster då han plockar.

image

Han hade tur och hittade en hel del fina äpplen som vi betalade för och tog med oss hem.

image

En riktigt häftig lekplats fanns också. Här en backe byggt av bildäck som naturligtvis var hur kul som helst att klättra på!

image

Om några veckor är det Halloween och vi behöver pumpor att pryda trappan med. Det fanns flera jättestora åkrar fyllda med pumpor. Bara att gå omkring och försöka hitta den rätta…

image

Brorsan och Dottern spexade till det medan de letade…

image

Det blev tre stora pumpor, ett per barn. Nu står de alltså på trappan där ute och väntar på den stora helgen då de skall skäras  till pumplyktor… Om vi skär dem så här tidigt, ruttnar de, så det är bara att hålla sig till godo och vänta…

Det var Lillasysters ide’ att åka till äppelodligen och folk hade minsann mött upp idag säkert  pga att det otroliga vädret. Det formligen kryllade av stora och små och jag gissar nog att vi alla njöt av den härliga dagen  som bjöd på sol och 21 graders värme.

image

Sommarläsning- igen!

image

Jag lever, vi lever och det har varit en väldigt annorlunda vecka hemma utan Dottern.  Om ni följer med bloggen som uppdateras dagligen från resan, har ni märkt att programmet är fullspäckat. Dottern trivs! Vi hör av henne sgs dagligen och hittills har hon inte ens hunit drabbas av hemlängtan!

Det har varit en rätt lugn vecka här på hemmafronten. Så pass lugn att jag har spenderat en del tid med nosen i en ny bok och inte kommit mig för att blogga- som ni kanske har märkt.

Jag läste ut Jojo Moyes Arvet efter dig i söndags.  Jag tyckte faktiskt bättre om den här boken av henne! Tyckte  verkligen riktigt bra om den och ville liksom inte att den skulle ta slut. Fast det där förhållandet mellan flickan och mamman  i boken… man undrar ju verkligen om en mor skulle kunna behandla sitt barn på det sättet, eller…?

Hur som helst. Nästan direkt efter att jag läst ut den begav vi oss till bokaffären. Bokrean som de hade utlyst var fantastisk. Sommarböckerna skulle bort, dags för höstlagret tydligen. En kupong med 20 % rabatt  skickades med e posten och jag var inte sen att nappa på. Jovisst, finns det bibban också, men den där rean lockade….

Lillasyster och jag körde i hällregnet och det kom till och med en varning för översvämningsrisk i låglänta områden på min mobil. Vindrutetorkarna hade jag på  högsta hastigheten och de slog bort regnet så snabbt de kunde. Trafiken kröp fram, vilket nog var rätt och riktigt i detta väder. Vi kom dock lyckligt fram till bokaffären och blev genomvåta på de korta metrarna som vi sprang  från parkeringen.

Boken på bilden ovan hamnade i kundkorgen tillsammans med en till som såg lovande ut, plus hela fem för stycken ur Lillasysters favoritserie, The Goddess Girls.

Vi spenderade en dryg timme i bokaffären. Har jag berättat förut att  bokaffären är denna mammas godisaffär? Och det verkar om om Lillasyster delar denna passion.

De senaste dagarna har jag läst om Claire och nennes otrogenhet mot sin man. Hon har fyra barn, en trevlig man ( för det mesta) och allt i allt ett ombonat liv. Sedan träffar hon Lock Dixon och det tänder till mellan dem….

Boken heter A Summer Affair och är skriven  av den amerikanska författaren Elin Hilderbrand, som har skrivit en hel massa andra romaner. Lättlästa, lite drama här och där. Vid bokaffären låg hennes böcker på bordet med  titeln Books for  the Beach.  Med en sådan rubrik, kan ni ju förstå att denna bok är skriven för att underhålla och det måste jag säga att den gör.

Alltså, avslutar jag här för att återigen sätta nosen i boken… Vi hörs! 🙂