Höst… Eller…?

Nu måtte väl ändå hösten ha anlänt på allvar eller…? Denna ljuvliga måndag vaknade vi till märkbart svalare temperaturer efter helgens olidliga värmebölja på en bra bit över trettio grader. Dessa mycket svalare temperaturer hade också fört med sig grå himmel och regntunga moln- alldleles ypperligt höstväder och absolut inget, som jag i alla fall ansåg deprimerande!

Det är mycket man kan göra när det äntligen blir till höst! Ett exempel är detta:

Grädda en gyllene pannkaka i en het ugn! När luftkonditioneringen jobbar för högtryck att hålla vårt hem svalt och skönt, verkar det ju onekligen lite galet att slå på ugnen och producera mera värme i hemmet och  till råga på allt ödsla energi! Alltså, får sådant som att grädda en pannkaka vänta tills Moder Natur bjuder på behagligare väder.

Denna måndagskväll har jag tillbringat i köket och det blev pumpamuffins och pannkaka för hela slanten. Glada utrop från barn och Make när de kom hem efter kvällens träningspass och pianolektioner.

Imorgon är det tisdag, lite varmare temperaturer och solsken har det utlovats. Jobbet kallar också, men före det skall jag blanda mig mellan lakanen!

Annonser

Ingrepp

Jag har inte haft ngn blogglust på ett tag. Detta beror nog på ett ingrepp som gjordes i förra veckan. Planerat dock, men ack så smärtsamt det blev. En smärre operation, javisst och nu skall man då tillbaka till sitt normala jag. Tagit mycket längre än beräknat, inte alls så enkelt som jag hoppats och imorgon, måndag väntar Zumba igen… Som jag hamnar att skippa pga att smärtan ännu är för hög.

Jovisst, kommer jag igen, det har gått långt framåt redan, men är man otålig så är man…!

Bara att fortsätta på den långsamma vägen och vara tacksam för att jag  har hälsan och inte behöver känna sig på detta viset för jämnan….

 

En ljusglimt i allt det gråa…

VARNING: ett klagoinlägg…

Det är söndag kväll och vi skriver dag nummer fem som går  i regnandets tecken. Himlen är grå, hela världen är grå och det har regnat i en strid ström ända sedan i onsdags. Normalt brukar  jag inte störas av regn, men den här gången efter fem dagars stadigt regnande börjar det verkligen störa mig.  Dels för att regnet liksom aldrig upphör, det bara fortsätter och dels för att vårt stora trädgårdsprojekt har stått stilla sedan detta härdiga regnande började. Det är helt enkelt för vått att gräva i marken och vem vill vara ute och försöka plantera och fixa vattenledningar och annat när det regnar på detta sätt?

Dock fick vi ett uppehåll på några timmar ikväll och Maken grillade otrolgit goda revbensspjäll  i uppehållet och efter maten gick jag ut till trädgårdslandet för att ta mig en titt.

Jodå, jag gnäller på all denna väta, men blommor och blad njuter! Titta  bara:

Jordgubbsplantorna har vuxit ordentligt den senaste veckan och nu finns det flera blommor också! Om några veckor får vi avnjuta våra första jordgubbar! Sprider sig gör de ocså, jag hamnade att dra bort en ny liten jordgubbsplanta eftersom den höll på att komma upp väldigt nära mina nya planterade…

Sockerärter! Jag skrev ner i köksalmanackan  när jag planterade så att jag skulle komma ihåg. Den 9.5 lade jag ner fröna i jorden och nu är ärtplantorna så här stora. Om vi nu kunde vi få lite solsken på detta, så skall Maken  gillra upp lite klätterställningar för dem så småningom. Ännu är det en hel del veckor innan vi förhoppningsvis har ärteskidor att skörda, men redan nu kan jag ana hur gott det kommer att bli!

Så, tills imorgon, måndag beställer jag sol och varmare väder. Nu får vi se om detta blir fallet…

Hundtråkigt!

-Okej, matte, nu har vi rikigt tråkigt! Det bara regnar, vi får inte leka och springa på bakgården pga trädgårdsprojektet och all lera  som följer med det och nu ligger vi bara här och slöar. Lite sura är vi nog också, för det finns faktiskt inte alls lika mycket utrymme att springa på framsidan av huset som det finns på baksidan….

Två sura hundar häromdagen när renget fortsättnignsvis öste ( och öser) ner…

Trappor!

Trots veckans ihärdiga regnande, lyckades arbetarna komma och göra färdigt trapporna som leder från garaget ner till bakgården. Jag lyckades ta denna bild emellan regnskurarna efter att jag kommit hem från jobbet, men allt annat arbete står stilla. Ett tag regnade det så hårt att det gick inte ens att ta foton genom fönstret!

Förra helgen lovades det av ägaren till företaget att projektet skulle bli klart till slutet av veckan, beroende på vädret förstås. Och vad har det gjort nu, tar dagar i rad? Jo, du gissade rätt, regnat, regnat och regnat lite till.

Regnet lär skall fortsätta i några dagar ännu, så det är bara att vänta och se när projektet kan göras färdigt… Inte för att jag är  otålig…!  😉

De första bilderna…

Det är dammigt överallt på gården. Vi har fortfarande en jättehög av lera på gården och hundarna förstår inte riktigt varför de inte får gå ut på bakgården och springa. Det är ju deras gård! Och varför finns det så många främmande människor där ute jämnt och ständigt?

Projektet kom i full gång idag och det börjar redan ta form…

Bråda beslut!

Den utsatta tiden för mötet var hemma hos oss kl.13.30. Precis vid den tiden parkerade kvinnan framför vårt hem och hundarna satte igång med skällandet. Precis som  brukligt är när det kommer främmande människor. Damen tittade sig ängsligt över axeln när hon bar saker från bilen till vår trappa, så jag gick genast ut till henne, presenterade mig och frågade om hon var rädd för hundar. Förklarade  att våra är högljudda, men inte farliga och då såg hon inte det minsta ängslig ut. Skakade hand och berättade att hon var den vi väntade på och att hon nog själv också är hundägare till en liten skällande byracka! Maken skötte om hundcirkusen, medan jag visade henne in.

Tjugo minuter senare var mötet över och vi hade i rasande takt bestämt oss för vilka slags stenar vi vill ha ute när vårt trädgårdsprojekt  börjar. Vilka stenar som utegolvet under verandan skall byggas av, vilken slags belysning vi skall ha och vilken färgskala allting skall gå i. Kvinnan pratade i rasande fart, hade snabba, små rörelser med händerna, var väldigt trevlig, men hade också en rätt bestämd åsikt. Hade vi haft en avvikande åsikt skulle hon säkert ha haft en hel del motargument, men vi tyckte båda om henens beiga/gråa färgskala som hon valt för oss. Dock märktes det ju att hon visste vad hon pratade om och höll på med och efter det snabba mötet, tog vi i hand, hon bar alla sina stenexemplar tillbaka till bilen och körde iväg.

Allt är klappat och klart. Nu väntar vi bara på att regnet skall upphöra och att marken skall torka upp. Ser för tillfället inte så ljust ut…

Planschen som företaget gjort för oss att lättare få en bild av vad som finns att välja mellan… Det är inte lätt att gå från en plansch till verkligheten kan  jag påstå…