Spelgalen…

Vid 13 års ålder leker Sonen fortfarande med bilar. Dock lite mera avancerat än som treåring…

Sommaren 2016 började han spara pengar till en speldator! Maken anställde honom och Sonen förtjänade pengar då han klippte gräsmattan en gång i veckan. Han försökte också sälja sina tjänster till grannarna genom att tillverka reklamblad och dela ut dem bland postlådorna. I dessa erbjöd Sonen ut gräsklippning mot betalning och hoppades att ngn av grannarna, som redan använder företag för att  få sina gräsmattor klippta, skulle nappa på och anställa honom.

Tyvärr gick det inte så bra och ingen anmälde sitt intresse, så det gick inte så fort med att förtjäna pengarna till den där datorn. Under vitnerhalvåret lovade Sonen att sköta om snöskottningen mot en liten summa pengar och det tyckte både  jag och Maken lät vettigt. Sparandet kunde fortsätta. Tyvärr snöade det så sällan förra vintern, att det säkert inte behövde skottas mera än fem eller sex ggr. I februari hade vi tio grader varmt och alla gick och skakade på sina huvuden. Minnesota, som är känt för sina oerhört stränga vintrar ( ni har väl läst och sett på Lilla huset på prärien hoppas jag!) har, som resten av världen, blivit mycket varmare under de senaste tio till tjugo åren.

Nu denna höst har Sonen  äntligen lyckats spara ihop till sin efterlängtade speldator och den beställdes via nätet för en vecka sedan. Den kom i torsdags och sedan Sonen och Maken har satt ihop den, har vi inte sett mycket av denna Son. Han njuter i stora drag och bygger bilar, leker med bilar, leker med tåg och sköter om sin bondgård! Inga våldsamheter här inte, dock handlar det mycket om fordon av alla de slag! Precis som då han var riktigt liten och låg på golvet i sitt rum och radade upp alla bilar på bilmattan. Då jag frågade honom varför alla bilar stod uppradade i en bilkö kom det självklara svaret:

– Men mamma, det är ju rusningstid!

-Ja, naturligtvis! Vad tänkte denna dumma mamma egentligen?! 😉😏

Annonser

Som en filmstjärna…

… Ja, så kände jag mig verkligen när jag fyllde år i måndags! Tusen tack för alla hälsningar via WhatsApp, Messenger, mejl, Instagram etc. Helt otroligt!

Och nu är jag då ett år äldre igen, hela 44 närmare bestämt… Även går ju inte långsamt precis…

Jag har drabbats lite av bloggtorka sedan vi kom tillbaka hit till den västra sidan av Potten. Den brukar gå över ganska snabbt, nog, men ännu har jag svårt att få ner ngt på skärmen…

Jag återkommer nog så småningom… kanke redan imorgon, man vet aldrig…!

Jag fick vackra rosor av maken…
Och en efterlängtad klocka…
Lunch på tu man hand hann vi  också med… 
Helt fantastiskt goda räkor…

 

Hem kom vi ju…

Så här ser Minnespolis Skyline ut från flyget…!

Det tog 22 timmar från dörr till dörr. Världen har verkligen krympt med hjälp av nätet, men då resan skall göras märks det ju nog hur stort avståndet ändå är. Det är inget litet jordklot vi bor på, även om det ju nog ändå är ganska imponerande att resan Hemhem  österut gick på bara 13 h! Den största anledningen till att hemresan till Minnepaolis tog så länge, var det sju timmar långa uppehållet på Kelfavik, Islands flygfält. Det är inte  alltid så lätt att få alla flyg att stämma och denna gång gick det på detta sättet.

Barnen är så nöjda att vara hemma och  att få sova i sina egna sängar igen. Och det kan  jag ju nog säga att vi vuxna är glada över också. När en resa har varit riktigt bra är det skönt att komma hem igen. Och som alltid när vi är hemma i Jakobstad, är det ju endast JAG som är hemma, alla andra är turister. Fast nu har jag faktiskt bott utomlands längre än vad jag bodde i Jakobstad, så nu börjar jag nog ha turiststatus jag med!

Hur har vi då tillbringat denna dag, den första hemma i förorten? Jo, det har handlats, städats, tvättats en massa kläder, rensats ogräs i trädgårdslandet, vattnats blommor i blomkrukor och sist men inte minst bjudit tacksamma Svärföäldrar på mat.

Nu är klockan snart 22 och eftersom jag varit uppe med tuppen sedan kl.05.00 pga tidsskillnaden igen, så är det hög tid att jag kryper  till kojs. God natt kära läsare!

Vi kände oss…

…som riktiga lantisar när vi försökte navigera tunnelbanan/metron igår, men nu börjar det löpa lite bättre. Fast vi bor i en relativt stor stad som Minneapolis med St Paul och förorter är ( ca. 3 miljoner inv.) så är det här med kollektiv trafik sgs helt nytt för oss. Och lyxigt! Tänk bara att ha tillgång till alla dessa tåg och bussar när som helst och var som helst! Härligt!

I Minneapolis måste vi förlita oss på bilen och om det är ngt som jag ogillar, ja, nästan avskyr, så är det att köra Downtown Minneapolis.Inte alls min grej! Tänk vad lyxigt det skulle vara att kunna hoppa på tåget och bara följa med!

Barnen, sepciellt Sonen, som alltid älskat alla slags fordon, älskar detta tågande hit och dit! Vi går vanligen till vårt mål på morgonenen, men på kvällen när fötterna är trötta efter 5-6 h med steg i dem, då är det skönt att sätta sig på tåget och åka de två eller tre stationerna till hotellet. Nja,nu kommer vi inte helt fram till hotellet, metron stannar ungefär två kvarter från  vår slutdestination och det kan man ju inte riktigt klaga på heller!

En av de många metrostationeran i Washington DC….

Grupparbete år 2017

Då jag var ung, på stenåldern enligt mina barn, hade vi ibland grupparbeten i skolan. Vi fick ofta jobba under lektionerna på grupparbetet, pulpeterna skuffades ihop under lektionerna och pennorna och häftena togs fram och det skrevs febrilt medan vi genomgick tjocka luntor för att få tag på information. Dock var ju detta  detta Som sagt på stenåldern…

Imorogn, torsdag har Dottern och två andra klasskamrater föredrag under sin historielektion. Ikväll har det jobbats på detta föredrag. Dock inte riktigt på samma sätt som jag och mina klasskamrater jobbade! Det var nämligen så att Dottern och kompisarna befann sig på tre olika håll, i tre olika hem, ganska långt från varndra faktiskt. De ringde upp varandra på sina mobiler, hade volymen uppskruvad på högtalarna så att de alla kunde höra varandra och så hade de sina datorer  öppna och skrev på samma sidor och suddar ut och lägger till medan det diskuterades  vilt! Precis samma slags grupparbeten och gruppdiskussioner  som vi höll på med i skolan, Dock i en mycket modernare tappning!

Hoppas nu bara att föredraget går bra  imorgon och att grupparbetet var lönsamt ikväll…

Vardagslyx

– Ett uppvärmt hem när det är -20 grader ute. Tankarna går till alla hemlösa  som hukar under broarna  för att komma undan den brutala blåsten runtom  i Tvillingstäderna…

– Teknikens under! Meddelanden från min faster under arbetsdagen om en gemensam släkting som har det kämpig på hemmafronten i Finland.

– Ett underbart jobb som jag trivs med.

– Fungerande tvättmaskin och torktumlare

-Friska, välmående barn.

-En omtänksam Make

– Ett glas vin, ett tänt ljus och lugn och ro….

image

 

När jultomten kom i maj

image

En glad Make under bilköp och leverans tidigare idag! Nu har han köpt och kört hem sin nya Audi A4 Quattro! Han är nöjd, minst sagt!

image

Bilförsäljaren och också en bekant till oss visar Maken hur allt fungerar i bilen. Allt det tekninska förstås, bakluckan m.m, m.m. Mycket som Maken själv skulle ha kunnat räkna ut förstås, men som kund hör det väl till att man skall få bästa tänkbara service och det fick vi verkligen!

image

Bilen utkörd ur garaget vid bilaffären för den fösta riktiga bilfärden. Hem till sitt nya garage! En glad Make satt bakom ratten medan jag körde hans Volkswagen Jetta hem till oss.

Väl vid hemkomsten fick den nya Audin husera i garaget och den äldre upplagan får nu snällt ta platsen på uppfarten utanför garaget…  Stackarn!