Ready, set…action!

Här sitter han, min s.k Lighting specialist med alla sina knappar och skärmar och blicken riktad mot scenen där åk.7 och 8 repeterade inför helgens muskal, Shrek.

Sonen, som är oerhört intresserad och skicklig på datorer och intresserad av teknologi, skötte om att strålkastare och lampor på scenen fungerade som de skulle. Att de rätta och önskade lamporna var tända när de skulle vara tända och avstängda när de skulle var det. En hel del att hålla reda på faktiskt. Ett sådant där jobb som är oerhört viktigt, men som ingen egentligen märker, förrän ngt går snett.

Sonen, som inte direkt är blyg av sig, men som inte vill ha uppmärksamheten tilldragen sig i onödan, vill helst hålla sig bakom kulisserna och sköta det tekninska. Flera långa repetitioner hölls förra veckan och Sonen hämtade vi sent från skolan varje kväll. Repetitionerna hölls efter skoldagen och det senaste Maken hämtade honom var på torsdagen, då eleverna inte blev färdiga förrän kl.21, vilket i sin tur betydde hela 12 timmar i skolan den dagen.

Två föreställningar av musikalen Shrek gavs. En på fredagskvällen och en på lördagsförmiddagen. Så att Sonen skulle ha publik under båda föreställningarna delade vi upp oss. Fammo ch faffa besökte föreställningen på lördagseftermiddagen och jag och familjen gick för att se musikalen på fredagskvällen.

Eleverna var duktiga! Riktigt duktiga! De är 12-14 år gamla och med det i beaktande gjorde de riktigt bra ifrån sig! Inte ala sjöng precis varenda not rätt, men vadå? Det märkets att det fanns massor med jobb bakom produktionen och det var roligt att se att så mågna elever hade roller, både mindre och större  förstås

På fotot ovan  bugas det efter föreställningen och Sonen finns faktiskt med där någonstans han också, men han var bara med liksom i två sekunder ungefär! Han behövde nämligen springa tillbaka upp i båset för att skapa det rätta ljuset  och skimret för det sista sångnumret! Inte lätt att ha viktiga roller, om än i bakgrunden!

Annonser

Het debatt….

VARNING: Politiskt inlägg.

Det går knappt att titta på Facebook just nu. Debatten kokar över och folk  delar allt till höger och vänster. Det ropas och det finns åsikter hit och dit och det redan splittrade USA är ännu mera splittrat.

Det handlar förstås om det senaste skjutandet i en skola. Den här gången i Florida. Fast, det spelar ju ingen roll var i landet dessa händer, de är ju lika oerhört hemska överallt! Att pojken som sköt, endast 19 år gammal, nu har helt förstört sitt framtida liv är ju helt klart. Rättegång blir det och om han inte får dödsdomen som straff, dödas han säkert av andra fångar i fängelset. Att ta livet av oskyldiga ungdomar gillas inte av fångar som redan sitter inne heller.

Den s.k  presidenten tycker att vi skall beväpna lärarna, eller åtminstone en del av lärarna i våra skolor. De konservativa och många republikaner håller med, demokraterna och de liberala tycker detta är en helt knasig tanke….

Dock måste ju ngt göras och idag hörde jag guvernören i Floridas på radion och  han har redan några ideer som skall verkställas i staten så fort som möjligt har jag förstått. Tyvärr skall dessa automatiska maskingevär som användes i Florida  fortfarande vara lagliga, men istället för att vara 18 år för att inhandla ett sådant, måste man vara 21 år. Bakgrundskollen på dem som vill inhandla vapen skall bli striktare också  tydligen och dessa åtgärder skall då skydda våra barn och ungdomar är det tänkt…!

Ha, ha haaaaa!  Hånskrattet ekar inne mitt huvud! På den konservativa sidan oroas det om rätten att bära vapen. En rätt som finns beskriven i USAs grundlag. Och det stämmer, jag sökte upp den igår. Dock är USAs grundlagar skrivna  då landet grundades i slutet på 1700 talet, så en liten revision skulle kanske vara på plats…

Att man skall få äga jaktvapen om man är jägare är ju helt klart. men att man skulle behöva ha andra slags skjutvapen hemma, det har jag aldrig förstått mig på. Jovisst har jag bekanta som har vapen hemma i nattygsbordet, redo att ta fram och användas om fara hotar. Dock flyttar ALDRIG ngt skjutvapen in hos oss. Om fara hotar, vet jag med säkerhet att jag inte skulle ha sinnesnärvaro at ta fram det, ladda det och sedan skjuta! Hujedamig!

Precis som när inbördeskriget härjade i landet på 1800 talet, räknas de södra staterna fortfarande till de mera konservativa än de nordligare staterna gör. Trump förlorade presidentvalet med hästlängder i Minnesota, men han vann faktiskt i grannstaten i öster, Wisconsin. De södra staterna är i allmänhet fattigare  än de nordligare staterna.Trumpen vädjade ju till de mera lågavlönade  insdustriarbetarna för deras röster med att lova en massa saker till dem och nu är en hel massa av dessa stater nöjda då de fick honom till president.

Vad finns det för lösning då? Hur skall vi göra i detta landet för att förhindra allt detta oerhörda och onödiga våld? Hur skall vi få alla dessa folkslag, kulturer, raser och religioner att komma överens? Hur skall vi göra för att förhindra att semiautomatiska gevär hamnar i händerna på ungdomar som tydligen inte vet vad de håller på med och som inte är mentalt friska?

Kniviga frågor och medan politikerna  tar all tid i världen på att fundera, kommer mera våldsdåd att göras och flera oskyldiga får sätta livet till….

Det är en brutal värld vi lever i och ngn riktigt bra  lösning på problemet med våld finns inte, just nu i all fall, inom räckhåll….

 

Spelgalen…

Vid 13 års ålder leker Sonen fortfarande med bilar. Dock lite mera avancerat än som treåring…

Sommaren 2016 började han spara pengar till en speldator! Maken anställde honom och Sonen förtjänade pengar då han klippte gräsmattan en gång i veckan. Han försökte också sälja sina tjänster till grannarna genom att tillverka reklamblad och dela ut dem bland postlådorna. I dessa erbjöd Sonen ut gräsklippning mot betalning och hoppades att ngn av grannarna, som redan använder företag för att  få sina gräsmattor klippta, skulle nappa på och anställa honom.

Tyvärr gick det inte så bra och ingen anmälde sitt intresse, så det gick inte så fort med att förtjäna pengarna till den där datorn. Under vitnerhalvåret lovade Sonen att sköta om snöskottningen mot en liten summa pengar och det tyckte både  jag och Maken lät vettigt. Sparandet kunde fortsätta. Tyvärr snöade det så sällan förra vintern, att det säkert inte behövde skottas mera än fem eller sex ggr. I februari hade vi tio grader varmt och alla gick och skakade på sina huvuden. Minnesota, som är känt för sina oerhört stränga vintrar ( ni har väl läst och sett på Lilla huset på prärien hoppas jag!) har, som resten av världen, blivit mycket varmare under de senaste tio till tjugo åren.

Nu denna höst har Sonen  äntligen lyckats spara ihop till sin efterlängtade speldator och den beställdes via nätet för en vecka sedan. Den kom i torsdags och sedan Sonen och Maken har satt ihop den, har vi inte sett mycket av denna Son. Han njuter i stora drag och bygger bilar, leker med bilar, leker med tåg och sköter om sin bondgård! Inga våldsamheter här inte, dock handlar det mycket om fordon av alla de slag! Precis som då han var riktigt liten och låg på golvet i sitt rum och radade upp alla bilar på bilmattan. Då jag frågade honom varför alla bilar stod uppradade i en bilkö kom det självklara svaret:

– Men mamma, det är ju rusningstid!

-Ja, naturligtvis! Vad tänkte denna dumma mamma egentligen?! 😉😏

Som en filmstjärna…

… Ja, så kände jag mig verkligen när jag fyllde år i måndags! Tusen tack för alla hälsningar via WhatsApp, Messenger, mejl, Instagram etc. Helt otroligt!

Och nu är jag då ett år äldre igen, hela 44 närmare bestämt… Även går ju inte långsamt precis…

Jag har drabbats lite av bloggtorka sedan vi kom tillbaka hit till den västra sidan av Potten. Den brukar gå över ganska snabbt, nog, men ännu har jag svårt att få ner ngt på skärmen…

Jag återkommer nog så småningom… kanke redan imorgon, man vet aldrig…!

Jag fick vackra rosor av maken…
Och en efterlängtad klocka…
Lunch på tu man hand hann vi  också med… 
Helt fantastiskt goda räkor…

 

Hem kom vi ju…

Så här ser Minnespolis Skyline ut från flyget…!

Det tog 22 timmar från dörr till dörr. Världen har verkligen krympt med hjälp av nätet, men då resan skall göras märks det ju nog hur stort avståndet ändå är. Det är inget litet jordklot vi bor på, även om det ju nog ändå är ganska imponerande att resan Hemhem  österut gick på bara 13 h! Den största anledningen till att hemresan till Minnepaolis tog så länge, var det sju timmar långa uppehållet på Kelfavik, Islands flygfält. Det är inte  alltid så lätt att få alla flyg att stämma och denna gång gick det på detta sättet.

Barnen är så nöjda att vara hemma och  att få sova i sina egna sängar igen. Och det kan  jag ju nog säga att vi vuxna är glada över också. När en resa har varit riktigt bra är det skönt att komma hem igen. Och som alltid när vi är hemma i Jakobstad, är det ju endast JAG som är hemma, alla andra är turister. Fast nu har jag faktiskt bott utomlands längre än vad jag bodde i Jakobstad, så nu börjar jag nog ha turiststatus jag med!

Hur har vi då tillbringat denna dag, den första hemma i förorten? Jo, det har handlats, städats, tvättats en massa kläder, rensats ogräs i trädgårdslandet, vattnats blommor i blomkrukor och sist men inte minst bjudit tacksamma Svärföäldrar på mat.

Nu är klockan snart 22 och eftersom jag varit uppe med tuppen sedan kl.05.00 pga tidsskillnaden igen, så är det hög tid att jag kryper  till kojs. God natt kära läsare!

Vi kände oss…

…som riktiga lantisar när vi försökte navigera tunnelbanan/metron igår, men nu börjar det löpa lite bättre. Fast vi bor i en relativt stor stad som Minneapolis med St Paul och förorter är ( ca. 3 miljoner inv.) så är det här med kollektiv trafik sgs helt nytt för oss. Och lyxigt! Tänk bara att ha tillgång till alla dessa tåg och bussar när som helst och var som helst! Härligt!

I Minneapolis måste vi förlita oss på bilen och om det är ngt som jag ogillar, ja, nästan avskyr, så är det att köra Downtown Minneapolis.Inte alls min grej! Tänk vad lyxigt det skulle vara att kunna hoppa på tåget och bara följa med!

Barnen, sepciellt Sonen, som alltid älskat alla slags fordon, älskar detta tågande hit och dit! Vi går vanligen till vårt mål på morgonenen, men på kvällen när fötterna är trötta efter 5-6 h med steg i dem, då är det skönt att sätta sig på tåget och åka de två eller tre stationerna till hotellet. Nja,nu kommer vi inte helt fram till hotellet, metron stannar ungefär två kvarter från  vår slutdestination och det kan man ju inte riktigt klaga på heller!

En av de många metrostationeran i Washington DC….

Grupparbete år 2017

Då jag var ung, på stenåldern enligt mina barn, hade vi ibland grupparbeten i skolan. Vi fick ofta jobba under lektionerna på grupparbetet, pulpeterna skuffades ihop under lektionerna och pennorna och häftena togs fram och det skrevs febrilt medan vi genomgick tjocka luntor för att få tag på information. Dock var ju detta  detta Som sagt på stenåldern…

Imorogn, torsdag har Dottern och två andra klasskamrater föredrag under sin historielektion. Ikväll har det jobbats på detta föredrag. Dock inte riktigt på samma sätt som jag och mina klasskamrater jobbade! Det var nämligen så att Dottern och kompisarna befann sig på tre olika håll, i tre olika hem, ganska långt från varndra faktiskt. De ringde upp varandra på sina mobiler, hade volymen uppskruvad på högtalarna så att de alla kunde höra varandra och så hade de sina datorer  öppna och skrev på samma sidor och suddar ut och lägger till medan det diskuterades  vilt! Precis samma slags grupparbeten och gruppdiskussioner  som vi höll på med i skolan, Dock i en mycket modernare tappning!

Hoppas nu bara att föredraget går bra  imorgon och att grupparbetet var lönsamt ikväll…