Jamen, heja kapitalismen!

VARNING:  Ni får ursäkta ni som bryr er det minsta om USAs politk, men här kommer ett till inlägg om den heta debatten om skjutvapen…

Jag hör ofta på nyheterna då jag är ute och kör. Till eller från jobbet, kör barnen till deras aktiviteter, väntar på dem utanför olika ställen där de har utövat sina aktiviteter och fritidsintressen osv. Alltså en helt typisk amerikansk mamma som skjutsar och för och hämtar hit och dit med bil. Avstånden  här i förorterna är stora och och man skall från punkt A till punkt B behändigast, så körs det bil.

Då passar det bra med nyheter. Igår, onsdag, brakade det till ordentligt på nyhetsfronten när två av de största affärskedjorna i landet meddelade att de inte längre kommer att sälja automatiska gevär, eller egentligen är de ju maskingevär, men det skall  vi ju helst  inte nämna, eller hur?  Vidare kommer samma kedjor att kräva att kunderna som vill köpa skjutvapen måste vara 21 år eller äldre och kräver förstås legitimation.

Detta kanske inte låter som så stora åtgärder, men jag tycker faktiskt att detta är fantastiskt och steg helt i rätt riktning! Medan politikerna i Washington DC bråkar och träts och kan inte enas om än det ena och än det andra och Trumpen försöker få ngt till stånd, alltid lika idiotisk som han är, så tar affärskedjorna tag i saken och kommer med rappa beslut! Bra gjort! Säkert inte tillräckligt, men det är absout ett steg i rätt riktning och jag lyfte på hatten och rungade ett ordentlig YES till den tysta bilen som säkert undrade om den annars så tysts och väluppförda chauffören tappat fattningen en smula…?!

Detta är en början. Kanske en liten början, men ändå en början och vi får ju se om de där babblande och bråkande och oeniga politikerna i huvudstaden får ngt till stånd så småningom…

Annonser

Het debatt….

VARNING: Politiskt inlägg.

Det går knappt att titta på Facebook just nu. Debatten kokar över och folk  delar allt till höger och vänster. Det ropas och det finns åsikter hit och dit och det redan splittrade USA är ännu mera splittrat.

Det handlar förstås om det senaste skjutandet i en skola. Den här gången i Florida. Fast, det spelar ju ingen roll var i landet dessa händer, de är ju lika oerhört hemska överallt! Att pojken som sköt, endast 19 år gammal, nu har helt förstört sitt framtida liv är ju helt klart. Rättegång blir det och om han inte får dödsdomen som straff, dödas han säkert av andra fångar i fängelset. Att ta livet av oskyldiga ungdomar gillas inte av fångar som redan sitter inne heller.

Den s.k  presidenten tycker att vi skall beväpna lärarna, eller åtminstone en del av lärarna i våra skolor. De konservativa och många republikaner håller med, demokraterna och de liberala tycker detta är en helt knasig tanke….

Dock måste ju ngt göras och idag hörde jag guvernören i Floridas på radion och  han har redan några ideer som skall verkställas i staten så fort som möjligt har jag förstått. Tyvärr skall dessa automatiska maskingevär som användes i Florida  fortfarande vara lagliga, men istället för att vara 18 år för att inhandla ett sådant, måste man vara 21 år. Bakgrundskollen på dem som vill inhandla vapen skall bli striktare också  tydligen och dessa åtgärder skall då skydda våra barn och ungdomar är det tänkt…!

Ha, ha haaaaa!  Hånskrattet ekar inne mitt huvud! På den konservativa sidan oroas det om rätten att bära vapen. En rätt som finns beskriven i USAs grundlag. Och det stämmer, jag sökte upp den igår. Dock är USAs grundlagar skrivna  då landet grundades i slutet på 1700 talet, så en liten revision skulle kanske vara på plats…

Att man skall få äga jaktvapen om man är jägare är ju helt klart. men att man skulle behöva ha andra slags skjutvapen hemma, det har jag aldrig förstått mig på. Jovisst har jag bekanta som har vapen hemma i nattygsbordet, redo att ta fram och användas om fara hotar. Dock flyttar ALDRIG ngt skjutvapen in hos oss. Om fara hotar, vet jag med säkerhet att jag inte skulle ha sinnesnärvaro at ta fram det, ladda det och sedan skjuta! Hujedamig!

Precis som när inbördeskriget härjade i landet på 1800 talet, räknas de södra staterna fortfarande till de mera konservativa än de nordligare staterna gör. Trump förlorade presidentvalet med hästlängder i Minnesota, men han vann faktiskt i grannstaten i öster, Wisconsin. De södra staterna är i allmänhet fattigare  än de nordligare staterna.Trumpen vädjade ju till de mera lågavlönade  insdustriarbetarna för deras röster med att lova en massa saker till dem och nu är en hel massa av dessa stater nöjda då de fick honom till president.

Vad finns det för lösning då? Hur skall vi göra i detta landet för att förhindra allt detta oerhörda och onödiga våld? Hur skall vi få alla dessa folkslag, kulturer, raser och religioner att komma överens? Hur skall vi göra för att förhindra att semiautomatiska gevär hamnar i händerna på ungdomar som tydligen inte vet vad de håller på med och som inte är mentalt friska?

Kniviga frågor och medan politikerna  tar all tid i världen på att fundera, kommer mera våldsdåd att göras och flera oskyldiga får sätta livet till….

Det är en brutal värld vi lever i och ngn riktigt bra  lösning på problemet med våld finns inte, just nu i all fall, inom räckhåll….

 

De små, men ändå så stora gesterna

Min goda väninnna skickade ett SMS åt mig förra helgen med anledning av min Svägerskas bortgång. Hon ville koka middag åt oss en kväll den här veckan. Inte för att jag är så nedtyngd av sorg att jag inte kan koka mat, men för att hon ville göra ngt konkret och hjälpa till på sitt sätt i sorgen. Visa medmänsklighet.

Vi bestämde att torsdagen skulle passa bra och efter att jag kom hem efter jobbet  i torsdags kom hon hem till oss med en sallad, en kyckling och grönsakspaj och hembakta kakor! Stora kramar och ett värmande kort medföljde.

Gesten var rörande, maten var utsökt och det var inte långt till tårarna… igen!

Igår, fredag, just före jag skulle åka till mattaffärern, började hundarna  skälla som galningar. Jag ignorerade dem först eftersom jag inte hade hört dörrklockan  efterosm jag befann mig på övre våningen, men eftersom de fortsatte att skälla, gick jag ner en trappa för att kolla vad saken gällde. Där stod blomsterbudet med ett stort paket i handen. Jag föste undan skällande hundar och tog emot och packade upp en fantastiskt vacker bukett. Kollade och dubbelkollade och hittade ett kort. Makens arbetskamrater stod bakom den fina gesten och igen kom tårarna vällande.

E38AB86A-5C15-4685-99AE-22E096977610

Dessa gester är på ett sätt så små, men ändå så stora och meningsfylld kärlek och omtanke. De värmer och det känns bra. Min Svägerska var en fin människa. Hon gick bort för sex dagar sedan. Sådant här tar tid…

Hon vann!

Blogglusten har inte infunnit sig alls de senaste  veckorna. Vår familj har gått igenom en rätt tung tid och då händer det ofta att skrivlusten försvinner.

Min fina Svägerska vann sin kamp mot brsötacncern i söndags. Ja, hon gick bort och det låter kanske lite knasigt att säga att hon vann, men enligt mig vann hon helt klart.

Hon hade kämpat mot denna fruktansvärda sjukdom i hela nio år, uppfostrat tre barn och tagit hand om hus och hem på samma gång som hon fått otaliga behandlingar, mått fruktansvärt dåligt pga nämnda behandlingar, varit in och ut på sjukhus och blivit röntgad och petad på i alla vinklar och vrår. Sällan klagat, varit glad och positiv och gjort allt för sin familj. Speciellt efter att cancern kom tillbaka efter tre år och hade då spritt sig till skelettet.

Gav hon upp, lade sig ner i en hög på golvet och grät stora tårar och tyckte synd om sig själv? Besviken blev hon ju, likaså alla vi andra runtomkring henne, men hon tog genast tag i saken och började med nya behandlingar… Dessa gav henne hela sex och ett halvt år till!

Därav titeln till detta inlägg. Hon vann mot cancern med hästlängder! Hon fortsatte att sköta om sin kropp med hälsosam mat och mycket motion så långt det bara gick och in i det sista. Hon var varm, positiv, hade en otroligt härlig humor, älsakde våra barn och var en fantastisk faster till dem. Hon älsakde sin man och sina barn utöver allt annat och såg altid till att de hade det behövde. Hennes hem var alltid vackert inrett och hon tillredde fantastiskt goda middagar åt sin familj.  Kort och gott, hon gav dem och oss kvarlevande allt hon förmådde  medan hon var här på jorden.

I söndags fick himlen en ny ängel. En varm och godhjärtad ängel, som inte längre behöver lida av alla plågor som cancern förde med sig. Vi som blev kvar här, sörjer och saknar henne, inte minst hennes man och barn….

Until we meet again…❤️💕😢

Ett tyst rop på hjälp, som ingen hör

Hon simmar varenda dag vid gymet. Långa, plågsamma, tunga tag i vattnet, men huvdet ner mot ytan.  I simdräkt och simmössa glider hon fram, nästan som en levande död. Ett skelett som lever. Bara lyfter huvudet och andas när hon behöver. Hon simmar länge och långt och som sagt, långsamt. Det finns inte mycket kraft kvar i kroppen efter en bra stund på löpbandet före. Hon springer inte, det tvivlar jag på att hennes utmärglade kropp ger henne energi till, men hon går, i förvånansvärt rask takt ändå. Gissar att hon också har satt upp  löpbandet på backe för att få lite mera motstånd.

På löpbandet har hon på sig säckiga kläder. vanligen blåa, hellånga joggingbyxor och en lång, vit, tröja, som täcker  hela hennes  överkropp.

Det är liv och rörelse runtomkring henne, men hon existerar endast i sin egen värld. Hälsar inte på ngn, ler inte, fokuserar på den dagliga träningen, som håller på att ta död på henne. Det pratas och skrattas och ungdomarna på simlaget tränar hårt de också, men i friskare, starkare kroppar. Kroppar som får tillräckligt med näring, som pga att de växer och utvecklas hela tiden, ibland är smalare och ibland lite tjockare. Normala kroppar om skall tjäna dem hela livet ut.

Ingen verkar märka det levande skelettet i simbassängen. Jag har säkert sett henne tusen ggr vid det här laget och ikväll frågade jag äntligen en bekant om inget kunde  göras, om ingen kan hjälpa denna kvinna, som så tydligt lider av anorexi och desperat behöver få hjälp.

Jag lutar mig neråt mot  en bekant kvinnan och viskar i hennes öra:

– Do you know  anything  about the lady swimming here every night? Do you know who she is or if she is receiveing any help?

Varpå mobilen tas fram av den bekanta kvinnan, ser lite förstrött på skärmen, surfar lite medan hon tänkte på sitt svar.Till slut kläcker hon ur sig:

-No, I don’t know who she is, but I guess she is suffering from a medical condition…

Jag svarade helt chockat:

– Yes, it’s called anorexia and she will not be around much longer! isn’t there anyone we can talk to to get some help for her?!

Varpå den bekanta kvinnan helt ignorerar mig och fortsätter att surfa på mobilen. Pratet och ståhejet fortsätter runtomkring mig medan jag tittar ut till simabssängen och den undernärda kvinnan igen. Nog är det ju märkligt ändå att här har vi en medmänniska, som helt klart behöver hjälp på alla sätt och vis, och ingen verkar bry sig nämnvärt, utan fortsätter att surfa på sina mobiler, prata och skratta sinsemellan och låtsas som om ingenting pågår…

Jag kände mig ledsen och illa till mods och gick upp till omklädningsrummet för att duscha och byta om efter mitt Zumbapass…

Politk och ‘metoo’…

Ni som inte tycker om politiska diskussioner i bloggar, kan hoppa över kvällens inlägg hos mig.

Resten av er som är nyfikna, kan fortsätta läsningen. Det är sällan jag bloggar om heta, aktuella ämnen, men nu börjar det gå lite väl långt, tycker ni inte ändå?

Idag fick den, i USA berömda NBC värden Matt Lauer  sparken för hans uppförande och uppträdande mot kvinnor. Inget specifikt har nämnts i medierna ännu, men så småningom kommer nog detta ut också. Den i Minnesota berömda Garrison Keillor, numera radio profil och kusin till en av våra goda vänner, har också fått kapa banden med radiostationens som han jobbat för. Eller egentligen kapar radiostationen banden med honom.

Men vart i hela världens tid barkar detta hän egentligen? Såg just på Fejjan också att det lär  vara mera rabalder i Finland om detta också.

Alltså, personligen vet jag inte riktigt vad jag skall tro. Jag tror säkert att inte alla  dessa kvinnor ljuger, helt klart! Det är INTE rätt för män att gå under kjolarna  på kvinnor, ta dem på brösten vare sig de är vakna eller sover, men är det faktiskt så att sgs alla män gjort och gör detta?! Kanske jag bara har leva ett naivt liv och inte förstått att karlar hör till den andra rangen när det kommer till könen? Eller är det så att vissa kvinnor tolkar precis varenda liten rörelse på låret, som faktiskt bara var en oskyldig rörelse och inte alls sexuellt menad som sexuell? ,  Beröringen gick liksom inte upp över låret som en smekning, utan var bara menad som en hand på låret  under en diskussion mellan goda kompisar, där en råkar vara kvinna den andra råkar vara man?

Jo, våldtäkt är ju en helt annan sak och det är ju helt klart fel på  alla sätt och vis, men hur jämförs det med en hand på låret? Men är det våldtäkt om de båda varit ute och festat en kväll, druckit ordentligt med alkohol och sedan leder detta till en natt i sängen. Sedan påstår kvinnan efteråt  att det handlade om våldtäkt eftersom hon inte var nykter och kunde säga till på skarpen att hon inte vill ligga med honom?

Och nu vet jag inte hur det är med medierna hemma, men här ges ju egentligen inte  några detaljer om VAD som har hänt, utan det bara talas om sexualla  trakasserier.

Och sedan, till sist och slutligen så blir det ju nog till han säger/hon säger ändå, så vad skall man tro på?

Vad säger ni som läser?

I väntan på Irma…

Nej, tack och lov behöver vi inte vara oroliga alls här i norr. Åtminstone inte oroliga att våra hem, hus och andra ägodelar skall blåsa iväg.  Eller att vägar och hus skall översvämmas! Dock oroar vi oss för vänner och släkt som bor söderut! I skrivande stund är det lördag kvöll vid 20.30 tiden och Irma har nu hunnit till sydspetsen av Florida. De första glimtarna från dess enorma styrka finns nu att skåda över nätet och detta är bara början. Ve och fasa!

Jag har en god vän  bosatt i norra Florida. Hon och hennes man med två barn har beslutat sig för att stanna i deras hem istället för att evakuera eftersom de bor så pass långt norrut. Ändå undrar jag nog om detta var det mest genomtänkta beslutet eftersom Floridas guvernör har bett sgs alla i hela staten att åka iväg till olika  Hurricane shelters  som nu finns över hela staten.

En f.d arbetskamrat har sin son med familj i södra Florida, på västkusten, som nu, enligt meterologerna kommer att ta emot det värsta av denna storm. De har inte heller evakuerat inåt landet eftersom det till först ansågs att detta enorma monster skulle hålla sig till östra sidan av staten. Så är allstå nu då inte fallet, utan efter att stormen har korsat den norra delen av Kuba seanste natt, svängde den västerut och nu verkar det då bli den västra delen av Florida som får ta emot det värsta.

Det blir nog en sömnlös natt för många i Florida, men också runtom hela landet inatt skulle jag tro. Och nu får nog minsann alla de som vägrar tro på klimatförändringarna ge med sig, för sådana här stormar med sådan styrka, har inte alls varit vardagsmat förut! Jovisst, orkaner har alltid förekommit, men denna Irma orkan är den fösta som är så här otroligt stor och med en kategori på 5 är det nog inte mycket av Florida som finns kvar när allt är över om några dagar…!