Book Club

Min Kusin och jag gick på bio i lördags- tant bio!  Och filmen Book Club med bl.a Jane Fonda, Diane Keaton och Miami Vice skådespelaren Don Johnson, levererade i allra högsta grad!

Vi skrattade så vi trodde vi skulle göra på oss! Vi skrattade så högt och länge så att magmusklerna nästan sade upp kontrakten och jag, som naturligt har ett väldigt högljuttt skratt, försökte att hålla inne med  lite, så att den äldre herremannen bredvid mig, skulle kunna höra  åtminstone lite av filmen.

Dock rekommenderas inte denna film för äldre herremän med fruar. Istället, hugg ta i näramste, bästa flickvännen och gå på bio och bered dig på två härliga, skrattfyllda, men också allvarligare timmar.

En chickflick för oss i medelåldern och uppåt-helt klart!

Annonser

  Tanter på rad

Ja, så här satt vi igår vid simbassängen medan regnet  skvalade ner över oss. Under Makens golfparaply försökte vi skyla oss från regnet så gott det nu gick. Tanter på rad vid simabssängen. Min Kusin Vitamin med familj har nämligen  befunnit sig här hos oss den seanste veckan, vilket  är anledningen till att denna blogg inte blivit särskilt uppdatera på sisonte men,  roligt har vi haft det!

Till denna kära Kusin Vitamin hör också en nioårig Dotter och Make också, och de tillsammans med oss har bott under samma tak under en veckas tid.

Och bra har det gått också och roligt har vi haft! Magmusklerna har fått ordentlig  träning och då är det  ju verkligen som bäst.

Igår, måndag, medan vi tanter satt udner det jättestora paraplyet, befann sig vår Lillasyster med sin småkusin i simabssängen och trots regent, var det ju varmt, som sig brukligt är här hos oss på sommaren, så de lekte en hel timme i regent  och bassängen och märkte knappt hur blöta deras medhavda tanter var!

De kome helt fantastiskt bra överens under hela veckan, trots att det skiljer ett år i ålder och att de endast träffats två ggr förut i sina liv, då på finsk mark.

Efter den dryga timmen i bassängen, tyckte dock Lillasyster att hon hade nog av regnet  och simmandet och började också frysa. Vi packade ihop ovannämnda, vid det här laget, genomblöta paraply och bänkade oss i bilen. I regel kör vi aldrig den korta sträckan till simbassängen i vårt område, men pga vädret bestämde jag mig för att köra dit och tur var ju det denna  regniga dag!

Efter att jag hade parkerat bilen i garaget, gick flickorna genast bakom huset och satte sig i bubbelpoolen för att värma sig och där njöts det i fulla drag! Efteråt berättade Småkusinen:

– Vi satt i så länge i bubbelpoolen att bubblorna hade slutat att bubbla!

Frukosten är serverad!

Så här otroligt glad blev Lillasyster igår på söndagförmiddagen när hon själv hade kockat ihop sitt favoritmorgonmål. Hon har nämligen aldrig varit förtjust i att äta på morgonen dä hon vaknar och när hon var yngr fick vi hitta på alla möjliga knep för att åtminstone få lite mjölk i henne.

Nu har vi hittat ett fungerande recept: två rostade brödskivor och emellan dessa ett stekt ägg med lös gula och en  skiva  stekt skinka. Gärna skivade jordgubbar, äpplen eller annan frukt serveras på sidan. Mums!

Igår morse, innan jag begav mig iväg till gudstjänsten lät jag henne steka ägg och skinka och hon gjorde egna smörgåsar både till sig själv och stora syster. Stora syster uppskattade denna gest och båda flickorna åtnjöt ett gott morgonmål tilsammans.

Här steker hon ägg under mammas vakande öga och bra gick det! Roligt hade hon och detta gav mersmak. Innan hon begav sig till skolan idag frågade hon om hon får hjälpa till med middagen ikväll!

Annorlunda måndag med vårlov och hammarslag

Jag har vårlov från jobbet den här veckan. Även vårt lilla dagis stänger i en vecka runt påsken och ofta då skolorna har stängt också. Våra barn och jag råkar ha två dagar ledigt på samma gång,torsdagen och fredagen, men nästa vecka får de hitta på skoj med Maken, eftersom han lyckades ta ledigt när jag är tillbaka på jobb. Jovisst, de är stora och skulle nog klara sig själva hela dagen, men usch vad tråkigt  det skulle bli! På detta sättet kan det bli lite roligare. Kanske åka på ngn dagstur till ngt museum eller ngt annat skoj. Vi får  se vad de hittar på…

Denna måndag, som andra måndagar,  är ledig, men i skrivande stund borde jag befinna mig vid gymet och på Zumba. Jag skolkar idag, vilket  inte är så likt mig då det komer till Zumba! Dock har hela den här dagen sparkats igång på et helt annorlunda sätt.

Uppe med tuppen vid 6 tiden, som alltid, och duschad och påklädd två timmar senare. Alla barnen åkte til skolan idag, även Lilasyster, som fortfarande har prickar, men inga nya har hon fått sedan i lördags och de som hon har kvar, är små och på väg att försvinna. Alltså, hon borde inte smitta längre, så helt OK att skicka henne  till skolan. Hon var själaglad och inga problem hade jag att får henne ur sängen  i den tidiga morgonstunden.

Nu, ngn timme senare, springs det i trappor här hemma, hundarna  skäller, specillt lilla, rädda Fiona, som inte skäller för at hon är elak, men mera för att hon är just det, rädd. Idag har vi nämligen ett företag här  som installerar nya fönster åt oss! Inte hela huset, men väl sex stycken fönster och en dörr. Allt kommer de nog inte att hinna med idag, de trodde att det skulle ta dem tre dagar att utföra jobbet.  Om inte Fiona vänjer sig vid att ha dem här, kommer det verkligen att bli tre långa dagar för min del! Just nu sitter jag med henne  kopplad til stolen som jag sitter på , så att hon inte når männen som springer upp och nerför trapporna till vårt sovrum för att ta ut de gamla fönstren och sedan installera nya.

Ni som följer min blogg, vet att vi inte bott så länge i vårt hem. Det blir sju år  sedan i maj som vi köpte det, så fönstren borde ju verkligen hålla ett tag längre eller hur…? Dock har vi redan bytt ut alla fönstren i barnens sovrum, förra sommaren tror jag det var bestämt.

Anledningen till detta är att byggföretagen som bygger hem, inte behöver installera fönster utav den bästa kvalitet. Trots  att vi har stränga vintrar och heta somrar. Det en halvåret värmer pannan vårt hem och den andra halvan kyler luftkonditioneringen ner vårt hem. Då skulle det ju vara förtäffligt med täta fönster av bästa kvalite, eller hur? Nej, icke! Sådana lagar och förordnignar finns inte, så nu byter vi ut fönstren efter hand, några i gången.

Det spikas och hamras  på för fullt och äntligen börjar hundarna lugna ner sig. Nåja, stora hunden Lilly var lugn redan direkt, den lilla, skärrade Fiona har äntligen somnat under min stol och verkar förstå att dessa nya människor inte hör till den vanliga flocken, utan skall bara vara högljudda ett tag. Vi får se hur dagen fortskrider…

Så här lugn och fin är Fiona INTE idag!

Ready, set…action!

Här sitter han, min s.k Lighting specialist med alla sina knappar och skärmar och blicken riktad mot scenen där åk.7 och 8 repeterade inför helgens muskal, Shrek.

Sonen, som är oerhört intresserad och skicklig på datorer och intresserad av teknologi, skötte om att strålkastare och lampor på scenen fungerade som de skulle. Att de rätta och önskade lamporna var tända när de skulle vara tända och avstängda när de skulle var det. En hel del att hålla reda på faktiskt. Ett sådant där jobb som är oerhört viktigt, men som ingen egentligen märker, förrän ngt går snett.

Sonen, som inte direkt är blyg av sig, men som inte vill ha uppmärksamheten tilldragen sig i onödan, vill helst hålla sig bakom kulisserna och sköta det tekninska. Flera långa repetitioner hölls förra veckan och Sonen hämtade vi sent från skolan varje kväll. Repetitionerna hölls efter skoldagen och det senaste Maken hämtade honom var på torsdagen, då eleverna inte blev färdiga förrän kl.21, vilket i sin tur betydde hela 12 timmar i skolan den dagen.

Två föreställningar av musikalen Shrek gavs. En på fredagskvällen och en på lördagsförmiddagen. Så att Sonen skulle ha publik under båda föreställningarna delade vi upp oss. Fammo ch faffa besökte föreställningen på lördagseftermiddagen och jag och familjen gick för att se musikalen på fredagskvällen.

Eleverna var duktiga! Riktigt duktiga! De är 12-14 år gamla och med det i beaktande gjorde de riktigt bra ifrån sig! Inte ala sjöng precis varenda not rätt, men vadå? Det märkets att det fanns massor med jobb bakom produktionen och det var roligt att se att så mågna elever hade roller, både mindre och större  förstås

På fotot ovan  bugas det efter föreställningen och Sonen finns faktiskt med där någonstans han också, men han var bara med liksom i två sekunder ungefär! Han behövde nämligen springa tillbaka upp i båset för att skapa det rätta ljuset  och skimret för det sista sångnumret! Inte lätt att ha viktiga roller, om än i bakgrunden!

Kalasat klart

Popcorn över sgs hela bordet, tomma koppar och omkring kastade sugrör. En enda röra efter kalaset som gick av stapeln igår, söndag. Elva flickor blev det totalt och precis som flickkalas skall vara, så var det enormt högljudda timmar.

Roligt hade de dock! Det lektes olika lekar, det skrattades, åt tårta, busades, sprang och jagades och lektes ännu mera lekar. Sonen var en alldeles utmärkt lekledare och Maken hjälpte till han också. Dottern skötte om hundarna, eftersom en av gästerna var rädd för hundar. Då fick hundarna befinna sig med Dottern i hennes  rum under kalaset.

Lillasyster, som just nu är helt inne i åldern där hon är fascinerad av enhörningar, hade planerat att temat för kalaset skulle vara just, enhörningar.

Tårtan var egenhändigt bakad och dekorerad av Storasyster och naturligtvis var den också en enhörning:

Tio ljus tändes och en nöjd och glad Lillasyster fick blåsa ut…

Gästerna åt tårta med god apptit och efter detta var det  dags att gå ut i garaget.. Där hade Maken riggat upp en s.k  piñata som var fylld med godis. Vet inte riktigt varifrån denna  tradition kommer, gissar på Mexiko, men det är i alla fall en rolig tradition.

Denna figur gjord av papper, ofta köpt och finns i alla möjliga och omöjliga figurer, fylls på förhand med godis. Sedan tejpas luckan fast och piñatan hängs upp.

Målet för gästerna är sedan att slå sänder denna figur och få ut godiset. Men man får inte titta och man måste ha ögonvbindel för att inte fuska. Någon slags pinne att slå med och så turas  man om.

På bilden ovan är det Lillasyster som försöker göra hål på den så att godiset skall falla ut. Hon lyckades inte, en annan kompis lyckades, men det tog länge, runt 30 minuter faktiskt. Roligt hade flickorna, det skrattades och skrek, och så här såg det ut när allting, inklusive godiset föll till golvet:

Alla kastade sig till golvet för att försöka få tag i så mycket godis som möjligt. Maken och jag såg till att alla gästerna hade godis att sätta i sina godispåsar att ta med sig hem.

Efter att gästerna hade åkt satt Lillasyster och tittade på alla sina nya, fina presenter och leksaker. Hon var så nöjd och glad över sitt kalas och tackade både Maken och mig flera ggr om. Detta värmde förstås  en mors hjärta.

Och nu är det ett helt år till nästa gång…!

Förberedelser

Förberdelserna för kalaset kom igång på allvar nu idag när mor i huset har åkt nästan land och rike runt för att inhandla förnödenheterna så att säga. Åtta av de 16 inbjudna flickorna har tackat ja och på ett sätt är det ju skönt att kalaset blir  lite större än förra året då endast tre flickor kunde komma. Och också lite av en lättnad också eftersom itne ALLA inbjudna kunde komma. Vi styr kosan sydvästerut till minnesgudstjänsten för min Svägerska nästa vecka, så det finns lite annat som jag måste få gjort också och inte bara kalasa hela helgen…!

Däremot är kalas otroligt viktiga då man är liten och fyller tio, så visst skall vi kalasa, fattas bara annat!!

Nu är Lillasyster hemkommen och har tjutat i glädjeskrik över fördberelserna och allt som jag kommit hem med idag. Hon sjunger högljutt medan hon fyller festpåsar med godsaker…. vilken TUR att det redan är fredag, annars kulle det vara en hel evighet till söndagen då kalaset går av stapeln…!

Ballongbuketten med enhörningar. Den största ballongen går till Lillasyster och sedan får alla gästerna ta hem en ballong på var….