Drömresan

Redan i somras påbörjades planeringen. Lillasyster har nu tagit lektioner i att lära sig spela harpa i ett år och har gått så pass snabbt framåt att den hyrda nybörjarharpan behövdes så småningom bytas ut till ngt bättre instrument. Vi hade såklart hoppats på att hon kunde öva på sitt hyrda instrument lite längre, gärna ett år till, men hennes harplärare menade att  vänta till nästa sommar (2018) var nog det längsta som vi kunde ha Lillsyster traktera detta  hyrda instrument.

Alltså började planeringen. Lillasyster har hittat sitt instrument. Hon älskar att spela, att öva är inget vi behöver tjata på henne om, hon går självmant till harpan dagligen och övar enkelt 30 minuter på rakan utan tjat från oss föräldrar.  Ävenom intresset kanske kommer att svalna, tor vi inte att det kommer att svalna  i det första taget.

Maken kontaktade harpfbariken/butiken Lyon och Healy i Chicago. Om ni som läser detta förstår er på detta vackra instrument, så är Salvi harporna som finns i Europa, egentligen samma märke. Ett av företagen köpte upp det andra för några år sedan och nu tillverkas en del av Salvi harporna i Italien och sedan skickas de till Chicago till Lyon och Healy för att färdigställas här i Mellanvästern  i delstaten i Illinois. ( där Chicago ligger.)

Efter att Maken hade kontaktat damen som sköter om försäljningen av dessa harpor, blev det bestämt att han och Lillasyster skulle åka på en snabbvist till fabriken/butiken i Chicago i oktober.

Eftersom vi inte ville att Lillasyster skulle behöva vänta i evigheter på denna resa, berättade Maken den otroliga nyheten åt henne på torsdagen  före helgen  innan resan skulle se. Hon visste ju förstås att henens lärare ville att hon skulle byta till ett bättre instrument och under lektionerna hade hennes  lärare redan bytt harpa åt henne. ( eleverna har en harpa hemma, men spelar på en annan under lektionerna eftesom det handlar om så stora instrument.)

Så här glad blev hon när hon fick ta del av den otroliga nyheten att hon var på väg till Chicago endast två dagar senare…

(Fotot är suddigt pga att Lillasyster hoppar upp och ner av glädje och spänning!)

Sedan var det endast fredagen och lördagen kvar att packa och se till att Maken och Lillasyster hade allt som de behövde och tidigt på söndagsmorgonen bar det av till flygfältet.

Efter landning i Chicago och efter att Maken och Lillasyster hade kommit fram till hotellet och lämnat bagaget, åkte de på lite sightseeing. Det var en aning komplicerat att ta sig fram, eftersom det råkade vara samma söndag som det sprangs maraton i denna jättelika stad på 8 miljoner invånare!

Fram till den jättelika byggnaden som innehöll alla möjliga slags fiskar och vattendjur kom de  så småningom i alla fall. Bland såg de de en delfin show, som de båda var väldigt förtjusta i.

Efter en riktigt skön och avkopplande kväll på hotellet, med bl.a ett doppp i den lilla hotellbassängen och en god natts sömn, bar det då iväg till Lyon och Healy på måndagsmorgonen.

Damen som Maken hade ordnat besöket med, visade sig vara enromt trevlig och hade valt två mindre harpor för Lillasyster att pröva. De stod ställda i ett privat rum och hon gick ut medan Lillasyster och Maken fick titta och bekanta sig med dessa oerhört ståtliga instrument. Lillasyster satte sig genast ner för att provspela och var förtjust direkt. Vilket ljud! Vilket vackra harpor! Vilken ton!

Hon tyckte om båda harporna som hon fick provspela, men den andra visade sig ett strå vassare  och den valde hon efter en stunds tvekande och lite mera spelande.

Här står hon, nöjd och glad efter att hon har valt sitt instrument!

Nu är det ju inte så lätt att flyga hem en harpa precis! Maken hade på förhand berättat åt Lillasyster att hennes nya instrument inte skulle komma med henne hem på planet, så hon var inte helt förkrossad när hon måste skiljas från sitt nya instrument.

Efter besöket på fabriken var det bara att ta tåget tillbaka till hotellet och efter en snabb lunch, blev det tåg igen, men den här gången tillbaka till flygfältet.

Hem  till förorten kom de måndag kväll till mig och tonåringarna och följande dag väntade skola, precis som vilken annan vardag som helst. Detta var nog bra, för nu började den långa väntan på att en harpa skulle anlända…

Den fraktades hit till Minneapolis och förorten med ett fraktbolag och anlände äntligen i torsdags, två veckor efter att Lillasyster fått ta del av den otroliga nyheten att hon skulle få en alldeles egen harpa!

En förväntansfull Lillasyster ser på när den enorma lådan lastas ur långtradaren…

Lillasyster fick snällt vänta tills Maken kom hem från jobbet på torsdag kväll innan vi började öppna detta enorma paket med sitt dyra innehåll…!

Äntligen kom Maken/pappan hem från jobbet och äntligen kunde vi börja öppna den enorma lådan. På bilden ovan inspekterar Maken och Lillasyster harpan för att förse sig om att den hade klarat transporten i samma skick som den köptes. Jodå, den var enromt bra inpaketerad och allt såg bra ut. Nu var det dags för Maken att stämma harpan åt henne och sedan skulle hon äntligen få provspela…

En enormt glad och lycklig Lillasyster spelade och spelade på sin nya harpa och Maken fick, med jämna mellanrum, stämma den igen. När stränginstrument har nya strängar, förlorar de snabbt stämningen i och med att strängarna ännu är lösa och tänjer lätt på sig. Om ngn vecka eller så kommer strängarna att ha hittat sitt rätta läge och Maken behöver inte stämma fullt så ofta. Och om Lillasyster fortsätter att spela och öva så ofta som hon gör just nu, kommer Maken att få fortsätta stämma denna harpa flera ggr dagligen några dagar till gissar jag!

 

 

 

 

Annonser

De där växande barnen….

Ni som läser min blogg,vet att jag och Maken har tre barn. Ni som läser min blogg och som också är föräldrar vet hur enromt snabbt barnen  växer!

I helgen blev det till att åka med Sonen att handla kläder. Igen! Det behövdes tillräckligt långa jeans och en vinterjacka. Så efter söndagens simträning åkte Maken och han iväg till varuhuset. Jeans hittade de faktiskt ganska snabbt, trots den otroliga röran i affären och sedan var det då att förska hitta en vinterjacka.

Javisst, det ser ju lite tokigt ut med shortsen förstås, men eftersom det är rätt varmt här hos oss på dagarna ännu, har Sonen inte bytt  om till höstkläderna, som den övriga familjen. Nåja, vid 13 års ålder litar jag på att han förstår när han är kall och byter om till jeans, nu har han ju dessutom nya!

Sonen tyckte om båda jackorna som han provade, men beslöt att inte köpa en just nu. Skyllde på att det var för varmt ute ännu. Och han har faktiskt en riktigt bra höstjacka, som han nog kan använda i flera veckor ännu eftersom denna Son är så oerhört varmblodig!

Rolgit hade mina gossar i alla fall när de åkte iväg på tu man hand till affären för att handla kläder!

Så, idag, under min lediga måndag och efter mitt Zumbapass, blev det då jag som åkte och tittade på kläder till en viss Lillasyster. Igår kväll gick vi igenom hennes kläder i hennes klädskåp och det visade sig att hon hade vuxit ur det mesta hon med. Eftersom hon var i skolan idag på eftermiddagen åkte jag utan henne och visste inte riktigt vilken storlek hon nu är. Jag råkade ha tur, uppskattade henens storlek mitt i prick och det blev två nya jumprar och ett par nya byxor och hör och häpna…allting passade! Verklig tur jag hade måste jag säga!

Att hon till råga på allt tyckte om den rosa jumpern var ju helt förtäffligt! Turkost  är den nya favoritfärgen, men eftersom jumpern hade ansiktet av en tvättbjörn, spelade det tydlgien ignen roll att den var rosa!

Glad i hågen har Lilalsyster valt kläder ikväll tills imorgon och såg fram emot att ha på sig ngt nytt till skolan imorgon. Och det kommer jag ju nog ihåg själv också, hur roligt det var att ha på sig ngt nytt till skolan!

Rykande heta

Rykande heta kom våfflorna ut ur våffeljärnet imorse redan vd sju tiden. Jag hade lovat barnen våfflor till frukost ( jo, jag vet, vi är lite bakvända här på andra sidan Potten där våfflor  ofta äts till morgonmål…!)

Jag blandade till smeten sent igår kväl. Lade de våta ingredienserna färdigt blandade i kylskåpet och de torra fick stå färdigblandade i en bunke under lock på köksön och vänta på morgonen. Vid 06.45 var det redan full fart i köket och nöjda och mätta barn åkte glada i hågen till skolan imorse.

En nöjd mamma har städat upp köket efter sig och nu, denna lediga måndag, bär det av till veckans första Zumbapass!

Lillasysters BFF

Lillasyster till höger med sin BFF (= Best Friend Forever) till vänster. 

De är lika som bär. De lärde känna varandra förra året i den nyöppnade skolan. De kom båda från olika skolor och hade alltså inte träffats förut. Det sade klick på vårvintern när de lärt känna varandra riktigt bra och nu går de knappt att skilja dem åt. Denna bild skickade kompisens mamma åt mig igår när flickorna spenderade hela dagen tillsammans. På väg till parken med en jättestor, uppblåsbar boll, som de sedan turades om att rulla nerför en kulle i! De är lika gamla och i måndags fick vi veta att flickorna igen kommer att vara på samma klass, fast detta år på fyran. De fick  inte den lärare som de hade hoppats på, men det verkar bli ett alldeles ypperligt skolår i alla fall för dem!

Slutet på en era

Sonen städar sitt rum! Hela sommaren har mor och far tjatat om att han behöver städa sitt rum och naturligtvis  har det inte blivit av.  mse Fast titta nu! Med endast en veckas sommarlov  kvar blev det liv i pojken och han fick fart imorse.

Synen som mötte mig i hallen utanför hans rum tidigare i eftermiddag var ngt som jag såg på med blandade känslor.

Han vill nämligen ge bort alla sina stora fordon som han lekt med sedan han var liten! Och det är ju klart, om han inte vill ha dem längre och de bara tar  upp utrymme i hans rum, då skall de naturligtvis ges bort, det tycker den praktiska mamman, också. men ändå… Det bli med blandade känslor som jag packar ner dem i loppisväskan…

Sovmorgon- eller så inte…

Om en vecka börjar skolorna för barnen  och jobbet för min del igen. Den långa, lata sommaren är slut och det blir  rutinerna igen. Normalt i augusti har barnen tråkigt och   är utleda på att gå omkring och vara lediga. Detta har inte varit fallet i år! De njuter ännu av att gå omkring och slå dank och speciellt då att få sova länge på mornarna.

Jag är inte heller ngn morgonperson. Sover gärna länge! Innan vi hade barn kunde jag enkelt sova till kl.10 en lördagsmorgon, men efter att barnen kommit in i bilden, är det förstås tidigare vanor som gäller.

Denna morgon har min väckarklocka väckt mig vid 06.45.  Det var en timme sedan och jag har just väckt barnen, som snusar i sina sängar ännu. Maken och jag hade nämligen tänkt att vi skulle vänja barnen med att stiga upp tidigare den här veckan. Då kommer det förhoppningsvis bli lite lättare att stiga upp om en vecka då allvaret börjar igen….

Nu är deras gardiner uppdragna och den ngt disiga morgonsolen lyser in genom deras fönster. Dock måste jag säga att det inte rörs så där särdeles mycket under täckena ännu….


Fiona har tagit över Lillys hörn bakom soffan! Vanligtvis struntar Lilly i detta och söker fram en annan, lika bekväm plats, men inte när jag tog den här bilden. Hon ville ha sin gamla plats tillbaka, men det brydde sig valpen föga i! 

Handarbetskväll

Augusti bjuder på mycket svalare väder än normalt här hos oss. Inte kallt alls, men svalare än de normala trettio graderna. Detta tackar mina sticksugna fingrar för och jag har haft en sådan enorm stickklåda de senaste dagarna att det inte riktigt varit klokt! Jag har bläddrat igenom mönster på nätet, i pysslebutiken och inte kommit till ngn lösning på vad jag ville ta mig an. Jag är nämligen inget proffs alls när det kommer till stickning. Sockor stickar jag aldrig, dessa skulle ingen få användning för på denna sida av potten. De används helt enkelt inte. Vantar skulle däremot vara väldigt roligt at kunna sticka, kanske jag borde kasta mig in i detta äventur härnäst. Det där med tumhålet  verkar ju vara lite väl äventyrligt för en novis som jag!

Nej, då jag stickar, handlar det om rätstickning och avig stickning och vanligen raka projekt! Inga spetsmönster här inte! Fast om jag får säga det själv är jag nöjd med hur rät och slät min stickning vanligen blir. Och att lära mig att ta upp tappade maskar har jag också gjort!

Hur som helst, ikväll efter maten beslöt jag mig för att ta ner stickkorgen och se vad som fanns i den. Vädret hade ändrat från dagens otroligt vackra, soliga väder, till en mulen, sval kväll. Vi väntar nämligen in regn och det lär inte skall bli vilket regn som helst, utan ett riktigt skyfall!

Dock tillbaka till den där stickkorgen ja… Jag hittade nämligen min stickning från  vintras i den. I en enda härva! Ett projekt som skulle ha blivit till en sjal, men garnet blev till en enda härva, jag försökte nysta upp alltsammans, men fick arg och frustrerad ge upp eftersom det helt enkelt inte gick.

Ikväll tog jag helt enkelt tag i saxen och klippte bort stickningen från garnhärvan och kastade bort det garn som var alldeles fullt med knutar. Tog sedan tag i den påbörjade stickningen och rev upp alltsammans. Och började på nytt, fast jag struntade i mönstret till sjalen och stickar nu alldeles utan mönster och vet inte ens vad detta kommer att leda till…!

Flickorna höll mig sällskap. Lillasyster jobbar med små, små gummiband och följer instruktioner på YouTube och håller på med en slags vävning.

Storasyster bestämde sig för att att sy en jättestor teddybjörn till sin kompis som har kalas… Inkommande fredag! Vi får se om teddybjörnen hinner bli klar i tid eller inte…!

Vi hade en riktigt trevlig kväll där vi satt på verandan ute i det svala sommarvädret och pysslade, var och en med sitt. Det måste vi verkligen göra oftare!

Och stickningen? Ja, vi får ju se vad det komer att bli till, men riktigt roligt att ha en stickning på gång igen, det är det ju!