Ut med det gamla, in med det nya

Egentligen var vi ute i ett helt annat ärende förra veckan, men det måst jag ta i ett annat inlägg för nu är klockan sen igen och det är dags att krypa till kojs väldigt snart.

Hur som haver, medan vi stod där i möbelaffären i det där andra ärendet fick jag syn på…drömsoffbordet! Alltså, inget som vi hade tänkt att vi skulle inhandla precis men Maken tyckte också om det och soffbordet som vi hade  hemma har ju ett par år på nacken och kunde ju nog verkligen uppdateras…

Dock är detta soffbord egenhändigt tillverkat av Maken när han behövde ett soffbord för sitt rum på elevhemmet som ung studerande och därför har detta soffbord en helt självklar plats i vårat hem. Förpassat till TV rummet i källarvåningen nu, javisst, men tas  absolut inte till ngn Loppis!

Isället för den gamla trotjänaren flyttade ett nytt, mycket elegantare soffbord in i lördags när Maken hämtade detta från möbelaffären eftersom det levererats dit  några dagar efter att vi hade köpte det.

Det kändes lite konstigt med ett runt bord, vi har ju i princip ALLTID hafe ett rektangelbord, men nu nåra dagar senare börjar vi vänja oss. Och ja, visst är vi nöjda över vårt lite förhastade beslut. Något som Maken och jag sällan gör, snabba beslut. Vi tycker om att tänka på saker, vända på steken så att säga och kanske ibland älta lite för mycket, vad vet jag? Hur som helst, det blev ett nytt, runt bord och frun i huset är väldigt nöjd…! Dock var inte barnen så säkra på det nya bordet, med de lär väl vänja sig…

Annonser

Värmebölja!

Efter två veckor i frysboxen har graderna stigit med hejdundrande hastighet och idag hade vi en otroligt ljuvlig vinterdag helt utan minusgrader!

På seneftermiddagen gassade solen nästan från en molnfri himmel och jag blev igen påmind hur långt söderut Minnesota egentligen ligger. Ljuvligt! ( Ju äldre jag blir, desto mera tolererar jag denna årstid vi nu befinner oss i, istället för att tycka om den.Hörde på radion idag att vi har 70 dagar kvar till den offciella våren!)

För att riktigt fira denna värme, blev det skridskoåkning för Lillasyster och en hel massa barn i området  efter att skolbussen hade släppt av dem efter skolan idag.

Till och med hundarna njöt av det vackra vädret:

Lilly njöt på utsidan  på uppfarten framför vårt hem, medan lilla Fiona njöt på insidan i solen bakom glasdörren:

På kvällen tog jag hand om ett annat måste innan det blir kallt igen- tvätta bilen! Jag fick min bil tvättad för några dagar sedan och ikväll, medan flickorna hade lektioner i piano, såg jag till att få bilen som Dottern kör tvättad. Kön till biltvätten var lång, jag var inte den enda med denna tanke denna varma kvaäll i januari.

Efter att solen hade gått ner, sjönk temperaturen förstås ner till några minusgrader igen, konstigt vore det ju annars, men tillräckligt varmt att få bilen tvättad var det verkligen.

Det blev en halv timmes väntan i bilkön in till tvätten, men eftersom jag hade bestämt mig för att få det gjort ikväll, satt jag tålmodigt kvar i kön…

Gammaldags kan också!

När jag först flyttade hit hade de flesta en väldigt gammaldags mixer i köket. Eller åtminstone tyckte jag att den SÅG väldigt gammaldags ut. Som ngt som liksom fanns kvar i allas hem sedan 1960 talet.

Vid närmare efterforskning fick jag reda på att denna mixer var ansedd att vara av topp kvalite, dyr och en riktig pärla att ha i sitt kök.

Åren gick och vi fick en mixer av en god kompis som inte längre hade användning utav sin när han packade för att flytta från Minnesota. Det var inte samma slags märke som den som jag i början hade sett hela tiden, men den fungerade och jag använde den ibland,, Dock  inte riktigt så ofta som jag hade tänkt att jag skulle. Denna mixer var till åren och om den blandade  till deg väldigt länge, blev den otroligt het. Alltså, använde jag den inte speciellt ofta och när vi flyttade för 6.5 år sedan gav jag bort den till Loppis.

Igår, när vi hade julklappsutdelning hemma hos oss, drog Maken fram en stor låda som han hade gömt bakom soffan. Den var vackert inpaketerad i blått papper med silvermönster  och silvrigt, lockat band. Jag gjorde stora ögon. Maken och jag hade nämligen haft denna diskussion för ett par vekor sedan. Han hade nämligen undrat om jag skulle ha användning för en mixer eftersom jag gärna bakar åt familjen och står mycket i köket. Dock kom vi till slutasatsen att vi helt enkelt inte hade utrymme för ngn sådan i vårt kök och vi lämande den diskussionen.

Så här ser min gammaldags mixer ut! Den är alltså sprillans ny, men designen har med flit inte ändrats sedan 60 talet eller så. Gissar att motorn förnyats och kanske visplarna också, men hur som haver, nu är jag stolt ägare till en!

Här jobbar den för första gången på provrundan ikväll. Jag hade övermogna bananer i kylskåpet som behövde användas och ikväll fick mitt nya köksredskap prova på att blanda till deg för bananmuffins. Lätt att använda är den och blandar snabbt ihop ingredienserna och sedan var det bara för mig att hälla i formerna och in i ugnen.

Slutresultatet blev goda bananmufins med chokladbitar i och mitt nya köksredskap har flyttat in för att stanna! 😃

Och hur blev det med förvaringsutrymmet då? Jo, Maken rumsterade om lite här och där i vårt kök och simsalabim hittades en plats!

Pepparkaksbak!

Jo, vi lever! Jo, vi förbereder oss inför julen och livet knallar på precis som hos er kära läsare!

För en tid sedan bakade vi pepparkakor och hela familjen befann sig i köket på en och samma gång. Jag, som normalt får i nerverna om någon annan än jag huserar i köket, hade alltså hela familjen i köket på pepparkaksbak och det var, hör och häpna, hur roligt som helst!

Och ja, bildbevis från detta pepparkaksbak  skall ni få också!

Pepparkakorna radades upp på plåten…

Sonen trivdes i köket!

Liksom Lillasyster…

…och storasyster!

Trevligt hade vi, pepparkakorna blev goda och idag, onsdag, har barnen klarat av sin sista skoldag och med början imorgon har de jullov fram tll den 2.1! Ljuvligt och välförtjänta är de av sina jullov efter att ha jobbat hårt i skolorna sina under hela höstterminen. 😃

Även jag…

… satte ut flaggan idag! Denna dag, den 6.12 2017. Dagen då  Finland firade 100 år som självständigt land. Eftersom vi ingen flaggstång har, och de flesta privatägda hem saknar dessa här hos oss, flaggade vi lite blygsamt ur blomkrukan på utsidan!

Några blåvita ljus har jag inte  tänt idag, eftersom jag inga äger. Vackert så. Tankarna gick ofta österut under dagen. Grattis Finland, som är och kommer att  förbli mitt hemland, ävenom jag inte kan sticka under stol med att jag nog trivs väldigt bra här i denna nordliga del av USA. Annars skulle jag väl knappast bo kvar…?! 😉

Höststädning

Söndagseftermiddagen ägnade jag åt tråkgöra. Jag städade nämligen ur krukorna på utsidan efter sommarens och höstens blomning. Det är så roligt att planera och plantera på vårarna, se till att det växer och vattna dag ut och dag in och hålla reda på när det regnar och när det behöver vattnas och när dte inte behöver vattnas. Sedan kommer frosten i oktober någon gång, ibland till och med i september och så fryser och vissnar allt det vackra och det blir bara bruna rester kvar. Då tar tråkgörat vid…

Och detta fick jag alltså gjort igår i den svala novembersolen. Kallt var det inte om man tänker på att vi befinner oss i slutet på november, flera grader på plus och solen försökte göra sitt bästa för att hålla framsidan av vårt hem som vätter mot söder och uppfarten varm och skön. Någon ytterrock tog jag minsann inte av mig, men vantar eller mössa på händer och huvud behövdes inte heller,  vilket i sin tur  gjorde städandet lite lättare.

Nu har kompostlådan blivit ordentligt påfylld och krukorna får stå tomma i väntan på våren igen…

Slutet på en era

Sonen städar sitt rum! Hela sommaren har mor och far tjatat om att han behöver städa sitt rum och naturligtvis  har det inte blivit av.  mse Fast titta nu! Med endast en veckas sommarlov  kvar blev det liv i pojken och han fick fart imorse.

Synen som mötte mig i hallen utanför hans rum tidigare i eftermiddag var ngt som jag såg på med blandade känslor.

Han vill nämligen ge bort alla sina stora fordon som han lekt med sedan han var liten! Och det är ju klart, om han inte vill ha dem längre och de bara tar  upp utrymme i hans rum, då skall de naturligtvis ges bort, det tycker den praktiska mamman, också. men ändå… Det bli med blandade känslor som jag packar ner dem i loppisväskan…