Den allra sista tomaten

Den är inte riktigt röd ännu, egentligen grönare  än röd, men så är det ju oktober också. Jag hittade den på marken i trädgårdslandet  ikväll efter middagen när jag gick ut med kompostskräpet.

Jag plockade den försiktigt från marken och tog in den. Nu vilar den i köksfönstret och får förhoppningsvis mogna  och bli röd här inne istället för på utsidan. Vi har det riktigt varmt än, runt tjugo grader mitt på dagen, men dagsljuset krypmer dag för dag och nätterna blir rätt kalla. Dock ingen frost ännu, men i och med att vi befinner oss i oktober, kan detta  förstås ske när som helst.

Hösten är definitv här och det är nog OK det med. Fast nog skulle det vara gott med tomater ur trädgårdslandet året om istället för de där  hårda frukterna som importeras från Mexiko under den kalare delen av året. Kanske  det blir till att flytta söderut…! 😉

Annonser

Ny Zumbamusik!

Ni som följer min blogg, vet att ett av mina intressen är att gå på Zumba flera ggr/vecka. Jag började för lite över två år sedan och vid detta laget är jag helt uppslukad av denna härliga motionsform!

För några veckor sedan började vi dansa till en ny sång med ny koreografi. Detta händer ju rätt ofta egentligen, men denna sång har jag verklgien fastnat för!

Lyssna, titta och njut! ( och kanske lär dig lite spanska också…?) 🙂

Handarbetskväll

Augusti bjuder på mycket svalare väder än normalt här hos oss. Inte kallt alls, men svalare än de normala trettio graderna. Detta tackar mina sticksugna fingrar för och jag har haft en sådan enorm stickklåda de senaste dagarna att det inte riktigt varit klokt! Jag har bläddrat igenom mönster på nätet, i pysslebutiken och inte kommit till ngn lösning på vad jag ville ta mig an. Jag är nämligen inget proffs alls när det kommer till stickning. Sockor stickar jag aldrig, dessa skulle ingen få användning för på denna sida av potten. De används helt enkelt inte. Vantar skulle däremot vara väldigt roligt at kunna sticka, kanske jag borde kasta mig in i detta äventur härnäst. Det där med tumhålet  verkar ju vara lite väl äventyrligt för en novis som jag!

Nej, då jag stickar, handlar det om rätstickning och avig stickning och vanligen raka projekt! Inga spetsmönster här inte! Fast om jag får säga det själv är jag nöjd med hur rät och slät min stickning vanligen blir. Och att lära mig att ta upp tappade maskar har jag också gjort!

Hur som helst, ikväll efter maten beslöt jag mig för att ta ner stickkorgen och se vad som fanns i den. Vädret hade ändrat från dagens otroligt vackra, soliga väder, till en mulen, sval kväll. Vi väntar nämligen in regn och det lär inte skall bli vilket regn som helst, utan ett riktigt skyfall!

Dock tillbaka till den där stickkorgen ja… Jag hittade nämligen min stickning från  vintras i den. I en enda härva! Ett projekt som skulle ha blivit till en sjal, men garnet blev till en enda härva, jag försökte nysta upp alltsammans, men fick arg och frustrerad ge upp eftersom det helt enkelt inte gick.

Ikväll tog jag helt enkelt tag i saxen och klippte bort stickningen från garnhärvan och kastade bort det garn som var alldeles fullt med knutar. Tog sedan tag i den påbörjade stickningen och rev upp alltsammans. Och började på nytt, fast jag struntade i mönstret till sjalen och stickar nu alldeles utan mönster och vet inte ens vad detta kommer att leda till…!

Flickorna höll mig sällskap. Lillasyster jobbar med små, små gummiband och följer instruktioner på YouTube och håller på med en slags vävning.

Storasyster bestämde sig för att att sy en jättestor teddybjörn till sin kompis som har kalas… Inkommande fredag! Vi får se om teddybjörnen hinner bli klar i tid eller inte…!

Vi hade en riktigt trevlig kväll där vi satt på verandan ute i det svala sommarvädret och pysslade, var och en med sitt. Det måste vi verkligen göra oftare!

Och stickningen? Ja, vi får ju se vad det komer att bli till, men riktigt roligt att ha en stickning på gång igen, det är det ju!

 

Det doftar jul!

Denna ljuvliga hyacint har spruckit ut i dagarna, tillsamans med tre andra som Maken köpte åt mig i en blomkorg med olika vårlökar nerplanterade. Härligt att tjuvstarta lite med våren inomhus, för även om det är begynnande vår ute, så har vi verkligen inga hyacinter i blom ännu i rabatten utanför vårt hem.

Dock tykte barnen att det var så lustigt när jag gick fram till blomkorgen  i eftermiddags och utropade just att dessa hyacinter doftar jul! Och för oss som har vuxit upp på det Österbottniska Plattlandet är ju hyacinten just det, en julblomma och  runt juletider har så gott som alla  flera hyacinter i sina hem som doftar så otroligt underbart!

Dock är de inte julblommor här på andra sidan Potten, utan mera vår och påskblommor, så jag får allt  snällt vänta med att känna den ljuvliga hyaintdoften till våren. Om jag inte driver upp mina egna hyacinter, som jag gjorde hösten 2015 förstås…

På guldnivå

Programbladet från prisutdelningen igår.
Programbladet från prisutdelningen igår.

Hela 4300 gymnasieelever  runtom delstaten hade skickat in bidrag till konsttävlingen  Det fanns konst av alla de slag. Teckningar gjorda i olika medier, keramik etc.

För några veckor sedan fick Dottern, som också hade skickat in  ett bidrag, ett mejl. Hon satt ock läste det på sin mobil vid köksbordet och nästan skrämde  slag på mig när hon ropade i högan sky:

– Jag kom till guldnivån! Jag kom till guldnivån!!

Och ja, det hade hon faktiskt gjort. Eftersom det finns så väldigt många elever  som deltar, har man inte första, andra och tredje pris, utan man har nivåer istället. På det sättet kommer ju flera elever med och så blir det lättare för domarna att  låta flera elever komma högre upp i nivåerna.

Så tillsammans med 600 andra elever kom Dotterns teckning till guldnivån och de var hela 8 elever från hennes gymnsium som kom så långt.

Igår, lördag, var det prisutdelning och vernissage. En lyckligare Dotter fick man leta efter…

Nu efter att Dottern vunnit, kommer hennes och alla andra elevers teckningar, som kom till guldnivån att gå vidare till den nationella nivån. Om Dottern faktiskt skulle vinna i denna tävling också, hålls prisutdelningen i Carneige Hall i New York City i juni! Vi får ju bara vänta och se hur detta kommer att gå…

En lycklig Dotter bredvid sitt vinnande bidrag.
En lycklig Dotter bredvid sitt vinnande bidrag.

 

Mödan värd

image

Två gånger per månad  på fredagskvällen styr vi kosan mot Downtown Minneapolis.  Mitt  i rusningstiden sitter vi där i bilen och funderar om vi faktiskt kommer att hinna i tid, trots att vi tyckte att att vi hade reserverat tillräckligt med tid. Ikväll hade vi dessutom en helt oväntad liten käpp  i hjulet när jag bestämde mig för att ta Dotterns bil och förstås hade hon nästan tom tank! Det var  bara att snabbt stanna vid närmaste bensinstation och tanka innan vi fortsatte färden. Trots detta hann vi i tid och parkerade i parkeringshuset nästan 10 minuter innan lektionen skulle börja.

Lillasyster, som är uppe med tuppen på vardagarna, somnade gott i bilen medan vi satt fast i trafiken och  hon sov en bra stund innan vi var framme. Eftersom jag satt vid ratten ikväll, så beslöt jag mig för att INTE prova det där med att sova medan jag körde!

Efter  parkering och efter att jag hade lyckats väcka denna trötta Lillasyster och fått liv i henne igen och efter att vi hade gått in i värmen inne i musikinstitutet och musiklektionen hade börjat, så kändes denna utfärd äntligen som att den var all möda värd. Inte lätt att komma ut en fredagskväll. Elverna var duktiga, läraren är otroligt bra och det är väldigt vackert att höra sex stycken harpor spela på en och samma gång.  Och nu är det två veckor till nästa grupplektion på en fredagskväll!