Mitt på ljusa dan…

… Och då värmen och fukten ångade till som värst då ovädret drog in satte jag datorn i knät och tittade på detta:

En svensk klassiker och ett måste på sommaren. Även för mig som bott så länge utomlands. Trivs med programmet, njuter av den där sommarkänslan som bara Allsång på Skansen ger. Här hos oss, på andra sidan Potten  känns sommaren ofta som en  helt vanlig årstid, vilken som helst. Hemma i Norden firas sommaren mera tycker jag, säkert för att den är så ljus och det är så mörkt under så stor del av året. Semestrarna är långa, de existerar  knappt här och folk bara njuter av att det är sommar. Här hos oss har skolorna visserligen sommarlov, precis som hemma, men de barn som inte har föräldrar som är hemmaföräldrar eller kanske råkar ha lärare som föräldrar, går på dagis och fritids hela sommaren, medan mor och far jobbar vidare. Ofta tas nog ngn liten semester, en vecka här, en vecka där, någon långhelg här eller någon långhelg där.

Själv har jag rena rama lyxen som har ledigt på somrarna och Maken har också möjlighet att ha semester. Aldrig mera än två veckor i sträck och dessa lediga veckor  planeras ett år på förhand, men semster har han och vi har möjlighet att åka hem till Finland hela  familjen. Visserligen kan jag ju nog flyga alldeles själv med barnen vid det här laget, men det är natruligtvis mycket roligare och trevligare om vi har möjlighet att resa tillsammans, allihopa.

Egentligen hade jag tänkt åka in till stan på bokrea denna eftermiddag, men när molnen hopade sig och det bara blev mörkare och mörkare och åskan dundrade och vinden ven, så det verkligen ut att blåsa upp till en ordenlig sommarstorm. Då beslöt jag mig för att kura upp i sängen med Allsång på Skansen i stället. Inget dumt beslut alls och efter att jag hade titta färdigt på det första programmet, tömde jag postlådan och hittade erbjudanden från bokaffären dit jag hade täntk åka innan stormen kom! Så, det lär skall bli en utlfykt till bokrean imorgon istället…

Sammandrag…

… Av helgen som gått och som vi just avslutat.

Redan på fredagskvällen började festligheterna. Lågstadiet där Lillasyster går ordnade sin allra första karneval! Denna karneval hade väldigt lite att göra med stafetter dock, men desto mera med spel, roliga aktiviteter, skräpmat m.m, m.m för att samla in pengar till skolan, men också för at helt enkelt hålla ett roligt jippo för eleverna!

På bilden ovan syns skylten till klassrummet dit Lillasyster gick först. Inga riktiga djur fanns här men en hel massa mjukisdjur som skänktst till skolan av föräldrarna till eleverna.  Dessa mängder med mjukisdjur hade gått igenom tvätt och tillsnyggning och skulle nu då säljas till de elever som var intresserade. 

Efter  att jag lyckats dra Lillasyster med mig ut ur klassrummet med djuren, var det dags för en annan kul grej- Wacky hair!

Hon valde råttsvansar med piprensare insatta i dem och sedan sprayfärg, gult och blått! Och nej, det var inte Sverige hon tänkte på, utan mera på skolan som har dessa som sina färger!

Stora uppblåsta  grejer att hoppa i och studsa på fanns också i gymanstiksalen och Lillasyster styrde kosan dit efter att hon blev klar med sin nya frisyr. På bilden syns hon till höger när hon kommer nerför rutschbanan.

Kvällen avlustades lite snopet dock när vi märkte att Lillasyster var allergisk mot hårpsrayen med färg  som användes i håret hennes och hela nacken blev täckt av röda, kliande prickar! Till all lycka var den två och en halv timme långa karnevalen slut i alla fall och det blev att åka hem och duscha och ta en antihistamin mot fläckarna. Trots detta avslut på kvällen var Lillastster mer än nöjd!

Lördagen inleddes prickfri, tack och lov och sedan bar det iväg till den första repetitionen inför den jättelika pianokonserten som Lillasyster kommer att vara med i i juni. Jag tror att jag berättat att hon, tillsammans med 700 andra elever, har gått och vunnit en pianotävling och nu skall en festkonsert hållas i juni. Men innan denna festkonsert hålls, skall det repeteras och pianoduetterna skall övas in. I bilden ovan syns Lillasyster i turkost mellan alla pianon. Flickan som hon sitter bredvid och som hon spelar duett med hade också på sig turkost för dagen PLUS att hon hade glasögon, precis som Lillasyster.

På lördagseftermiddagen blev det till att spendera timmarna utomhus. Bilden ovan visar hur långt löven har hunnit på pilträdet vid dammen. Dottern fyller om en vecka  och runt hennes födelsedag spricker löven alltid ut. Härligt!

Jordgubbslandet fick jag också rensat på allt det vissnade och döda från förra hösten och nu får den nya grödan mera utrymme att, förhoppningsvis växa och producera nya, goda jordgubbar. Solen sken och det var nästan tjugo grader varmt, trtos de svala vårvindarna. Ännu är det inte sommar, det märks, men ljuvligt var det!

Söndagen kom  med mera aktiviter, pianokonsert för flickorna vid en kyrka långt in i Minneapolis som vi aldrig hade besökt. I ett gammalt område i staden och det var alldeles ljuvligt vackert eftersom det är beläget nära sjöarna inne i staden. En helt anan bild av staden fick Lillasyster, som åker ner till Downtown varje vecka för sin harplektion,  men har sett väldigt lite av andra delar av staden.

Pianokonserten blev dock väldigt lång, över 50 barn uppträdde! Alla i olika åldrar och det blev länge för alla att sitta. Båda flickorna klarade sina pianostycken med bravur dock, speciellt Llillasyster som fick veta att fel låt hade skrivits ut i programmet, så hon hamnade att spela den istället för den musik som hon hade övat in! Dock kunde hon den andra låten riktigt bra också och allt gick fint.

Lillasyster vid flygeln i den gamla kyrkan.

Storasyster tackar för sig efter sin spelning.

Efter denna fullspäckade helg åkte vi hem på söndagseftermiddagen och jag tog itu med…städning! Det kändes faktiskt rikigt skönt att spendera de resterande timmarna av helgen hemma med tvätten och dammsugaren.

Nu är det måndag morgon och en ny vecka har redan sparkats igång. Den sista veckan i april! Helt otroligt vad tiden rusar iväg!

 

Påsken som kom och gick

Långfredagen: helt vanlig skoldag för barnen. Jag hade ledigt från jobbet eftesom mitt lilla dagis befinner sig i en kyrka. Kyrkan var stängd förstås och likaså var vårt dagis.

Påsklördagen/aftonen: Inga påskhäxor hos oss inte och Blåkulla har inte en kotte, utom mina barn då kanske, hört talas om. Dock ordnades  en äggjakt i vårt område och självaste Påskharen dök upp! (Säg inget åt Lillasyster, men det var faktiskt stora bror som hade rekryterats!)

Påskblommor fick jag av Maken! Bara därför att!

Påsklaftonens plastägg och godis:

Fyllde Maken och jag traditionsenligt på kvällen på lördagen för barnen att söka på söndagsmorgonen. Lustigt att så stora barn vill hålla på traditionerna som vi skapat, men roligt är det också.

Påsksöndagen inleddes med kyrkobesök och vilken gudstjänst sedan! Det hela började med att kören stod upp vid altaret och sjöng Justin Tinberlakes ‘Got this feeling’!  Helt passande och hela kyrkorummet rockade, klappade och sjöng med! Vilken stämning! Sedan blev det lite mera traditionella lovsånger som hör mera påsken till, men öppningen satte tonen till hela den fina gudstjönsten och det var verkligen kul! Vem säger att en gudstjänst måste vara stel och tråkig?!

Traditionell påskmiddag bjöd Makens föräldrar på och sedan kom vi hem och tog en lång promenad med hundarna Maken och jag. Solen sken och det var relativt varmt, ävenom det märks att sommarvärmen har lite svårt att infinna sig ännu. Några veckor till och sedan är den nog här.

Idag måndag ( annandagen där hemma i Norden!)  hade alla barnen vanlig skoldag igen, Maken på jobb och jag hade ledig måndag. Slutet gott allting gott!

Att göra sig fin…

Lillasyster har vunnit en pianotävling. Hon är inte den enda, 700 andra pianoelever vann i sina respektive kategorier och den stora festkonserten hålls i juni. För att spela på en flygel i en stor festkonsert  med 700 andra barn och ungdomar krävs det att man är fin. Inte lite uppstädat, utan riktigt fin!

Alltså, denna första dagen av barnens vårlov satte Lillasyster och jag oss i den rätt stora mammabilen och åkte iväg till shoppingcentret för att se vad som fanns.

Innan vi kom så långt som till klänningarna gick vi in i leksaksaffären. Jag hade lovat lillasyster att vi skulle titta på det nya som ALLA barn leker med, nämligen ngt som kallas:  Thinking Putty. En modell lera som har utvecklats för autistiska barn för dem att kunna ha att leka med under lektionerna för att göra det lättare för dem. Nu har populariteten tagit fart bland alla elever i alla åldrar och det slutade med att jag köpte en liten burk per barn för våra barn och sedan köpte Lillasyster en större burk åt sig själv för den egna veckopengen.

En lycklig Lillasyster på väg ut ur leksaksaffären med sin lekdeg!

Innana vi kunde fortsätta till affären för att se på klänningar, behövde vi ta en paus och sätta oss ner för att undersöka denna nya, häftiga deg. Jag hade en väldigt nöjd dotter!

Sedan begav vi oss iväg till affären som hade utlovat, via nätet, att de hade ett stor utbud av klänningar för flickor i nioårsåldern. Så efter att Lillasyster fått sina tio minuter med sin nya lekdeg, stövlade vi iväg till klädaffären.

Och ja, utbud hade de…

Klänning nummer 1. Flickan min var stormförtjust och jag  måste säga  att jag  tyckte om den också.

Klänning nummer 2: Den här blev det! Hon provade alt som allt fem stycken kläningar, men det blev den här det som hon till slut valde. På bilden ser den väldigt lila ut, men den är nog mera blå egentligen.  Den flyger också ut när hon snurrar runt, och detta är ju verkligen viktigt när man är nio år gammal!

Om några veckor börjar övningarna inför den stora konserten. Åtminstone har vi klädvalet gjort. Nu behöver vi fungera på skor och frisyr, men vi har ju några veckor på oss…

 

Körtävling

Igår, torsdag, var det då den äldre Dottern som vaknade hängig, med ont i magen och ett huvudet som kändes som att det skulle komma att sprängas i tusen  bitar. Det var bara för andra  Dottern att gilla läget, ta värkmedicin och stanna hemma från skolan. Mamman, undertecknad med andra ord, ringde till skolan och berättade att denna Dotter skulle stanna hemma idag.

Vid 16 år fyllda och snart faktiskt 17, fick Dottern klara sig ensam under dagen, medan resten av familjen åkte till sina skolor och arbeten.

När jag kom hem sex timmar senare, mötte jag en betydligt friskare Dotter. Huvudvärken hade släppt och magen kändes också rätt bra. Feber hade hon aldrig hon heller, så när hon frågade om hon fick åka iväg till skolan för att deltaga i kvällens körtävling, trtos att hon varit hemma från skolan under dagen, samtyckte maken och jag att hon såg betydligt bättre ut, ibland behöver man ta en vilodag. En själaglad Dotter bytte  då  om till svårt körklänning för att uppträda med sin kör inför föräldrarna och domaren.

En stund senare satte maken och jag oss  i bilen och körde efter. Dottern och hennes kör skulle uppträda kl.1630 och precis vid denna tidpunkt kom de intågande i klassrummet.

Dottern syns i bilden som tredje från vänster. Domaren som gav dem fina betyg och konstruktiv kritik står med ryggen mot kameran.

Dotterns kör sjöng endast två sånger, klassisk körmusik. En sång på franska och en på italienska. Domaren gav dem konstruktiv kritik och hjälpte dem bättra på olika delar i sångerna och han hjälpte dem också med andningstekniken som kan vara rätt krävande när man sjunger sådana verk.

Hur det gick i tävligen vet jag faktiskt inte ännu. De olika körerna uppträdde vid olika tidpunkter under kvällen  och fick sedan tips och råd av olika domare. Det handlade lika mycket om att lära sig ny teknik, som att tävla. Vi lär väl skall få veta genom Dottern om ngn dag om henens kör gick vidare till nästa nivå eller inte…

Konversation i bilen

Har filmen Troll kommit ut på bio hemma ännu? Ifall att den har och ni har sett den, så vet ni att i den används flera fina sånger från 80 talet. Bland annat sången Total Eclipse of The Heart med sångerskan Bonnie Tyler och sången Hello med Lionel Ritchie. Det är andra artister som sjunger sångerna i filmen i en nyare tappning och version, men efter att Lillasyster hade sett filmen, visade jag henne de ursprungliga artisterna på YouTube.

Sedan dess har vi faktiskt köpt ett samlaralbum om och med just Lionel Ritchie och ikväll när vi körde hem från danslektionen och lyssnade på Dancing on the ceiling av och med Lionel Ritchie, gick konversationen något i stil med:

– Du är nog säkert den enda i din klass som lyssnar på Lionel Ricthie i din klass!

– So?

– Du tror inte att dina klasskamrater tycker du är lite rolig?

– I can listen to whatever music I like and if my friends have a problem with it, that is their problem, not mine!

Och rätt hade hon ju! Tala om att denna mamma fick svar på tal! 😉