Throwback night

När vi har   ‘Throwback  night på Zumba så innebär detta att vår instruktör använder en äldre spellista från den som vi normalt dansar till och det gäller att komma ihåg dessa rutiner från flera månader bakåt. Ibland är det svårt, beroende på hur många månader det har gått sedan sången och rutinen användes och ibland lättare förstås om rutinen och sången är nyare och de är följaktligen lättare att komma ihåg.

Nu har jag INTE filmat mig själv udner favoritlåtarna ikväll, nej, kära läsare, SÅ roligt skall vi inte ha, men jag sökte upp sången på YouTube istället.

Varsågoda! Språket är portugisiska.

 

Annonser

Klar!

Halsduken till Lillasyster blev helt klar i eftermiddags! Hon klippte till fransarna på dem efter att jag hade fäst dem och jag ser ju nu på fotot att de kanske inte är helt jämna… Nåja, det syns ju knappast när hon använder den och hon var mer än nöjd med sina den, så hon bryr sig säkert inte.

Halsduken hänger nu ovanpå den nya vinterjackan som Lillayster fick i november och är klar för skolan tills  imorgon. Till råga på allt har det lovats värmebölja imorgon, och det lär inte ens bli så kallt som -20 utan dagstempen har utlovats till en mera behagligare -16! Det ni! 😉😂

Språngmarsch i kylan

Jag stod i tvättstugan och vek kläder när Maken kom och frågade mig om jag ville gå ut och gå en sväng i kylan. Vi inleder nämligen vecka nummer 2 med riktigt gammaldags iskyla och dagens hösgsta temperature var lite bättre än igpr, -18. Igår, nyårsafton, blev det som varmast runt -20. Alltså, det går mycket långsamt åt rätt håll, men med allt detta innesittande får man ju rätt lätt myror i baken och Maken tyckte vi kunde gå ut på en liten promenad.

Sagt och gjort. Vi klädde på oss, lade kopplet på stora hunden eftersom hon har en ordentligt tjock  björnpäls  och begav oss iväg.

Llånga vandringar hade vi ju nog inte tänkt oss, men trodde att vi skulle klara lite längre än 15 minuter. Dock hade vi inte räknat med den iskalla vinden ovanpå den redan iskalla luften och en hund, som bara efter tio minuter började lyfta på tassarna och se ganska stelbent ut. Svansen höll hon ännu högt och verkade trivas som fisken i vattnet, men hon har ju förstås ingen aning om att hon kan  förfrysa tassarna på de iskalla cementtrottoarerna heller.

Trots kölden var det skönt att komma ut och gå en liten stund och sträcka på benen efter all god nyårs och julmat.

Den första skolveckan för barnen lär skall fortsätta i samma anda, men vi väntar ivrigt in helgen då värmebölja har utlovats… -4 kommer att kännas som strandväder på söndagen!

Solen går ner bakom hustaken vid 16 tiden nu i början av året….

Nya lakan för en stor pojke

Sonen föddes med en förkärlek för bilar, fordon av all de slag: bussar, traktorer etc. När han var tre eller fyra  kom Disneys första tecknade film om bilar ut, Cars. Han älsakde filmen, som vi hyrde någöra  månader senare eftersom vi inte trodde att han skulle sitta stilla på bion för att se på den. Hemma framför TVn älskade han filmen och ville se den om och om igen de några dagarna som vi hade hyrt den. Det slutade ju förstås med att jultomten gav en kopia åt honom i julklapp det året.

Han fick också lakan för sängen med de olika bilarna på och han var överförtjust och ville ha dem på sängen  hela tiden! Då det var dags att byta lakan åt honom var det bara att tvätta, torktumla och sedan tillbaka på sängen igen.

Vid 13 års ålder är han dämpat förtjust i dessa Disney filmer som nu har hunnit bli tre till antalet, plus den ena om flygplan. Lakanen, som han fortfarande har, men numera är rätt slitna, hade jag bestämt mig för att förnya åt honom denna jul.

Vem hade trott att en tonåring skulle bli så förtjust i nya lakan med Lightning McQueen? Nej, han hoppade inte jämfota utav glädje, men leendet gick från öra till öra när han öppnade sin julklapp igår morse. Ikväll har jag tvättat och torktumlat igen och nu har Sonen blandat sig mellan sina nya lakan med McQueen och kompani efter en tuff simträning.Hoppas han får sova gott, fast det står på hans nya lakan: Think fast! 😉

Gammaldags kan också!

När jag först flyttade hit hade de flesta en väldigt gammaldags mixer i köket. Eller åtminstone tyckte jag att den SÅG väldigt gammaldags ut. Som ngt som liksom fanns kvar i allas hem sedan 1960 talet.

Vid närmare efterforskning fick jag reda på att denna mixer var ansedd att vara av topp kvalite, dyr och en riktig pärla att ha i sitt kök.

Åren gick och vi fick en mixer av en god kompis som inte längre hade användning utav sin när han packade för att flytta från Minnesota. Det var inte samma slags märke som den som jag i början hade sett hela tiden, men den fungerade och jag använde den ibland,, Dock  inte riktigt så ofta som jag hade tänkt att jag skulle. Denna mixer var till åren och om den blandade  till deg väldigt länge, blev den otroligt het. Alltså, använde jag den inte speciellt ofta och när vi flyttade för 6.5 år sedan gav jag bort den till Loppis.

Igår, när vi hade julklappsutdelning hemma hos oss, drog Maken fram en stor låda som han hade gömt bakom soffan. Den var vackert inpaketerad i blått papper med silvermönster  och silvrigt, lockat band. Jag gjorde stora ögon. Maken och jag hade nämligen haft denna diskussion för ett par vekor sedan. Han hade nämligen undrat om jag skulle ha användning för en mixer eftersom jag gärna bakar åt familjen och står mycket i köket. Dock kom vi till slutasatsen att vi helt enkelt inte hade utrymme för ngn sådan i vårt kök och vi lämande den diskussionen.

Så här ser min gammaldags mixer ut! Den är alltså sprillans ny, men designen har med flit inte ändrats sedan 60 talet eller så. Gissar att motorn förnyats och kanske visplarna också, men hur som haver, nu är jag stolt ägare till en!

Här jobbar den för första gången på provrundan ikväll. Jag hade övermogna bananer i kylskåpet som behövde användas och ikväll fick mitt nya köksredskap prova på att blanda till deg för bananmuffins. Lätt att använda är den och blandar snabbt ihop ingredienserna och sedan var det bara för mig att hälla i formerna och in i ugnen.

Slutresultatet blev goda bananmufins med chokladbitar i och mitt nya köksredskap har flyttat in för att stanna! 😃

Och hur blev det med förvaringsutrymmet då? Jo, Maken rumsterade om lite här och där i vårt kök och simsalabim hittades en plats!

Det fjärde ljuset brinner

På julaftonskvällen, hemkomna efter julgudstjänsten, tände jag det fjärde och sista ljuset i ljusstaken för i år. Nog går december snabbt ändå!

Vi fick en riktigt fin julhelg. Kort är den ju, festligheterna börjar vanligen på julaftonskvällen med julgudstjönst i kyrkan och sedan tar det riktiga firandet vid på juldagsmorgonen. Den amerikanska jultomten kommer ju inte hem till barnen och delar ut julklapparna, utan han kommer ner genom skorstenen på natten och lägger klapparna under granen. Ofta ligger barn och lyssnar så länge de bara orkar hålla sig vakna och oftast rapporterar de följande morgon att de hört än det ena, än det andra på taket under natten.

Så även Llillasyster, som fortfarande, vid nästan tio års ålder tror hårt på denna jultomte. Det tycker jag är helt Ok faktiskt. Låt dem vara barn så länge de kan, tids nog hinner världen och allt som hört den därtill ikapp. Och Lillasyster förklarade bestämt att hon hade fruktansvärt svårt att sova senaste natt eftersom hon hörde flera knarrande ljud i tak och väggar under natten! ( Att den smällkalla vintern återigen kom från Kanada och att det blev  runt -20 grader under natten och att det pga detta säkert knarrade lite extra i hemmets  tak och väggar, iddes jag inte påpeka…!)

Juldagsmorgonen kom äntligen och efter en orolig natt väckte Lillasyster Maken och mig klockan…06.15! Alltså…! Visserligen älskar jag mina barn, men dtta klockslag var lite väl tidigt, så vi bad henne att krypa tillbaka till sängs och försöka igen om si så där två timmar. Hon gick lydigt tillbaka till sitt rum och kom tilbaka klarvaken och redo för julklappar knappa två timmar senare. Detta var en mycket mera acceptabel tid att stiga upp tyckte Maken, jag och syskonen och ner till vardagsrummet kom vi.

Det blev en mysig stund vid granen och omslagspappret, lådor, påsar och band flyga lite hit och dit innan alla hade öppnat sina klappar och beundrat varandras gåvor. Kläder, leksaker, tofflor, morgonrockar, mjuka mysbyxor, parfym av maken m.m, m.m allt huller om buller. Goda kanelbullar som jag hade bakat i torsdags tog jag ur frysen för att värma upp och det blev en lite extra  god frukost.

Sedan blev det mystimmar på rad innan Makens föräldrar kom på besök med mera julklappar och så småningom blev det julmiddag, finländsk/amerikansk sådan.

Nu är det sent på kvällen och jag sitter med min lilla dator i famnen vid den utlysta granen. Imorgon har ni annandagen hemma i. Norden och här hos oss är julen 2017 över. Maken är tillbaka på jobbet imorgon och barnen och jag har jullov.

God fortsättning kära läsare och tack för att ni fortsätter att titta in här hos mig!

Pepparkaksbak!

Jo, vi lever! Jo, vi förbereder oss inför julen och livet knallar på precis som hos er kära läsare!

För en tid sedan bakade vi pepparkakor och hela familjen befann sig i köket på en och samma gång. Jag, som normalt får i nerverna om någon annan än jag huserar i köket, hade alltså hela familjen i köket på pepparkaksbak och det var, hör och häpna, hur roligt som helst!

Och ja, bildbevis från detta pepparkaksbak  skall ni få också!

Pepparkakorna radades upp på plåten…

Sonen trivdes i köket!

Liksom Lillasyster…

…och storasyster!

Trevligt hade vi, pepparkakorna blev goda och idag, onsdag, har barnen klarat av sin sista skoldag och med början imorgon har de jullov fram tll den 2.1! Ljuvligt och välförtjänta är de av sina jullov efter att ha jobbat hårt i skolorna sina under hela höstterminen. 😃