Handarbetskväll

Augusti bjuder på mycket svalare väder än normalt här hos oss. Inte kallt alls, men svalare än de normala trettio graderna. Detta tackar mina sticksugna fingrar för och jag har haft en sådan enorm stickklåda de senaste dagarna att det inte riktigt varit klokt! Jag har bläddrat igenom mönster på nätet, i pysslebutiken och inte kommit till ngn lösning på vad jag ville ta mig an. Jag är nämligen inget proffs alls när det kommer till stickning. Sockor stickar jag aldrig, dessa skulle ingen få användning för på denna sida av potten. De används helt enkelt inte. Vantar skulle däremot vara väldigt roligt at kunna sticka, kanske jag borde kasta mig in i detta äventur härnäst. Det där med tumhålet  verkar ju vara lite väl äventyrligt för en novis som jag!

Nej, då jag stickar, handlar det om rätstickning och avig stickning och vanligen raka projekt! Inga spetsmönster här inte! Fast om jag får säga det själv är jag nöjd med hur rät och slät min stickning vanligen blir. Och att lära mig att ta upp tappade maskar har jag också gjort!

Hur som helst, ikväll efter maten beslöt jag mig för att ta ner stickkorgen och se vad som fanns i den. Vädret hade ändrat från dagens otroligt vackra, soliga väder, till en mulen, sval kväll. Vi väntar nämligen in regn och det lär inte skall bli vilket regn som helst, utan ett riktigt skyfall!

Dock tillbaka till den där stickkorgen ja… Jag hittade nämligen min stickning från  vintras i den. I en enda härva! Ett projekt som skulle ha blivit till en sjal, men garnet blev till en enda härva, jag försökte nysta upp alltsammans, men fick arg och frustrerad ge upp eftersom det helt enkelt inte gick.

Ikväll tog jag helt enkelt tag i saxen och klippte bort stickningen från garnhärvan och kastade bort det garn som var alldeles fullt med knutar. Tog sedan tag i den påbörjade stickningen och rev upp alltsammans. Och började på nytt, fast jag struntade i mönstret till sjalen och stickar nu alldeles utan mönster och vet inte ens vad detta kommer att leda till…!

Flickorna höll mig sällskap. Lillasyster jobbar med små, små gummiband och följer instruktioner på YouTube och håller på med en slags vävning.

Storasyster bestämde sig för att att sy en jättestor teddybjörn till sin kompis som har kalas… Inkommande fredag! Vi får se om teddybjörnen hinner bli klar i tid eller inte…!

Vi hade en riktigt trevlig kväll där vi satt på verandan ute i det svala sommarvädret och pysslade, var och en med sitt. Det måste vi verkligen göra oftare!

Och stickningen? Ja, vi får ju se vad det komer att bli till, men riktigt roligt att ha en stickning på gång igen, det är det ju!

 

Who rocks the camp?!

Who rocks the camp, we say the counselors  rock the camp, we say the counselors  rock the camp, we say the counselors  rock the camp, all day loong!

Who rocks the camp, we say the campers rock the camp, we say the campers rock the camp, all day loooong!’

Skrikfesten mellan lägerdeltagarna och personalen som jobbar på lägret ljöd mellan trädtopparna  och tävligen gick ut på vilken grupp som skulle vara den mest högljudda. Naturligtvis utsågs barnen till vinnare, men högljudda var de nog allihopa.

I fredags hölls en eftermiddag för lägerdeltagarnas familjer.  Jag åkte ensam, Maken jobbade och Stora syster, som själv gått på samma läger när hon var yngre, ville inte åka med.

Sonen, som nu vid 13 år fyllda, får hjälpa till med allehanda jobb på lägret, tog knappt ngn notis om mig, men däremot var Lillasyster så mycket gladare att jag kommit. Vi gick runt lägret och tittade på stranden  därifrån kanoterna läggs ut. Vi gick till måltavlorna där det övats pil och båge  och Lillasyster presenterade mig för sin  ledare som hon haft under veckan och en del kompisar förstås.

Det var en vacker eftermiddag. Inte alls hett i luften och det var intressant att se det nya lägret som byggts om sedan jag var där senast.

Nu är Lillasyster klar med läger för den här sommaren, men Sonen har två veckor till innan hans lägersommar  är slut…


 Lillasyster framför måltavlorna. 


 Lillasysters  grupp uppträder med en sång om en älg som älskar saft! Därav händerna vid huvudet… 


Sonens grupp uppträdde också med en sång och strax efter att den avslutats började skrikfesten nämnd i inlägget…!

Som en filmstjärna…

… Ja, så kände jag mig verkligen när jag fyllde år i måndags! Tusen tack för alla hälsningar via WhatsApp, Messenger, mejl, Instagram etc. Helt otroligt!

Och nu är jag då ett år äldre igen, hela 44 närmare bestämt… Även går ju inte långsamt precis…

Jag har drabbats lite av bloggtorka sedan vi kom tillbaka hit till den västra sidan av Potten. Den brukar gå över ganska snabbt, nog, men ännu har jag svårt att få ner ngt på skärmen…

Jag återkommer nog så småningom… kanke redan imorgon, man vet aldrig…!

Jag fick vackra rosor av maken…
Och en efterlängtad klocka…
Lunch på tu man hand hann vi  också med… 
Helt fantastiskt goda räkor…

 

When the mice are away, the cats will play

Det blev lunch på tu man hand för Dottern och mig i tisdags. Vi tillbringade merparten av förmiddagen vid Shoppingcentret och såg på kläder. Efter några timmars vandrande, mycket tittade och ganska få inköp,  bestämdes vi oss för en god lunch på den lite finare restaurangen.

Lunchmenyn utdelades av den unga servitrisen Amanda och det tog en stund för oss att göra våra beslut.

Resultaten av  dessa beslut kan ni se ovan. Dottern bestämde sig för dagens fisk, vilket var lax fångad i Alaska serverad på en risbädd med utsökta gröna bönor till. Normalt är det jag som väljer fisken, men den här gången valde jag ett annan alternativ. Det blev grillade avokadohalvor fyllda med en kycklingsallad. Salladsblad täckta i kryddor och i en utsökt salladsdressing baserad på bl.a parmesanost serverades med den grillade avokadon.

Behöver jag säga att det var gott?

Dottern, som älskar sötsaker av alla de slag bad att få efterrätt. jag spjärnade  emot, tyckte inte att vi behövde efterrätt efter en sådan utsökt lunch, men eftersom vi ju var ute på tumis, så gav  jag mig. Chokladtårrtan på denna restaurang är utsökt god och gigantisk, så jag visste att det skulle bli över att ta hem. Den serverades med både grädde och vanlijglass och var precis så god som jag kom ihåg från ett tidigare tillfälle när Maken och jag  hade köpt hem denna tårta åt barnen. Då, precis som nu blev det en rejäl portion över, som den trevliga Amanda packade ner i en låda åt oss at ta hem. Gissa om det blev glada miner hemma den kvällen…?!

Vi hade alltså en riktigt trevlig shoppingdag i tisdags! Mera sådant lär det bli om några veckor igen, när de yngre barnen har flera lägerveckor…!

Iväg på läger!

Det är redan en timme sedan de steg på bussen för att börja denna sommars första läger! Uppe  i ottan var de också, redan vid 06.45 väckte en nyduschad Son mig, ivrig att komma iväg. Bussen  till lägret skulle inte gå förrän en och en halv timme senare!

Sedan väckte han Lillasyster med och innan jag var ens ur  sängen var de båda klara! Helt otroligt!

Hoppas nu bara att vädret klarnar som meterologerna har förutspått och att de får en riktigt rolig första dag!

Jodå, visst firade vi!

Det har varit tyst här på min blogg ett tag. Inget särskilt har väl pågått, men barnen är hemma från Arkansas och livet är igen som det skall vara,. Full rulle, men på ett annat sätt, eftersom det är sommarlov!

Igår firade vi förstås, USAs Nationaldag.. Vädret bjöd på helt normalt juliväder för oss här i norra Mellanvästern. Just över 30 grader varmt och en tung och kvav luftmassa har hittat hit från de södra delarna av landet.

Vi grillade och åt gott. Svärmor och Svärfar kom naturligtvis på besök och åt med oss. Trots den tryckande värmen, satt vi ute på nätverandan och åt. Takfläkten snurrade på högsta hastighet och det gick faktiskt bra att sitta ute, så länge man satt stilla och  i skuggan.

Barnen  väntade, väntade och väntade på mörkrets inbrott. Trots  att vi vid det här laget  har stora barn, så är det lika roligt varje år med fyrverkerierna som vi köper! Nu får de ju själv springa omkring med sprakastickorna  ( tomtebloss heter de väl på riktig svenska…?!) och bara det i sig själv är ju hur kul som helst.

I delstaten Minnesota är inte alla fyrverkerier lagliga, endast de som står på marken och stilla i en låda får användas av privatpersoner. Alltså inget uppskjutande av raketer. Dock är de vanliga raketerna helt lagliga i grannstaten till öster, Wisconsin, så ni kan ju gissa att en hel del av Minnesotas befolkning vallfärdar till Wisconsin för att köpa dessa.

Dock höll  vi oss på den lagliga sidan och Maken hade köpt ett stort paket med olika fyrverkerier som vi brände av igår kväll. Och jag måste säga att de nog duger riktigt bra de också. Huvudsaken var ju att barnen hade skoj och de hade de verkligen!

His and hers!

Idag, torsdag, blev det alltså då en sväng till bokrean. Maken, som råkade få ledig dag idag, kom med och vi fyndade på varsitt håll i bokaffären. Det kan vara farligt att vistas länge i en bokaffär, minsann! Först skulle Maken inte alls komma med, eftersom han tänkte att han nog inte är intresserad av ngt att läsa just nu. Han tänkte gå till en annan affär, men jag bad honom komma med, så då gjorde han det. Vi har ju nämligen en hemresa som kommer hastigt och lustigt emot oss snart  och då kan det vara bra att ha ngt riktigt läsvärt för de långa och många timmarna ombord på flygplanet.

Det blev att vi gick omkring bokhyllorna ett bra tag och läste och begrundade. En del  SMS skrevs mellan oss och barnen i Arkansas också eftersom Maken hittade en bok som både Dottern och Sonen var intresserade av. Vi behövde veta om de hade läst just den boken av den populära ungdomsförfattaren Rick Riordan. Det hade  de tydligen inte och den boken slank ner med uppköpen som skulle med till kassan.

Trots rean, blev nog böckerna lite mera än vad vi hade tänkt oss…. Fast nu har vi ju  då en hel del läsvärt!

His and hers…