Sir George Rupert

Familjen utökades  tillfälligt med Sir Gerorge Rupert i eftermiddags,  en liten afrikansk, vit igelkotte! Han skall bo med oss i just över en veckas tid medan hans ägarinna, en av Dotterns lärare  spenderar sitt vårlov i Hawaii med familjen. Sir George Rupert är inte välkommen på planet, så nu har han landat här hos oss istället.

Sir George Rupert äter kattmat och bor i ett jättelikt akvarium, som kom hem i baksätet på Dotterns bil efter skolan idag!

Det lär skall bli en intressant vecka med kotten i huset. Sonen deklararerade bestämt då han först fick träffa Sir Geroge Rupert:

– We absolutely NEED a hedgehog in this house! 

Nu måste jag säga att jag inte hittills känt av detta behov, så vi får ju se vad det hela blir till. Dock vet jag att Sir George Rupert inte är till salu. Efter hans hotellvisit hos oss, får han snällt flytta hem  till sin egen familj igen. För SÅ desperat behöver den här mamman  ingen igelkotte…! 😉

Annonser

Ready, set…action!

Här sitter han, min s.k Lighting specialist med alla sina knappar och skärmar och blicken riktad mot scenen där åk.7 och 8 repeterade inför helgens muskal, Shrek.

Sonen, som är oerhört intresserad och skicklig på datorer och intresserad av teknologi, skötte om att strålkastare och lampor på scenen fungerade som de skulle. Att de rätta och önskade lamporna var tända när de skulle vara tända och avstängda när de skulle var det. En hel del att hålla reda på faktiskt. Ett sådant där jobb som är oerhört viktigt, men som ingen egentligen märker, förrän ngt går snett.

Sonen, som inte direkt är blyg av sig, men som inte vill ha uppmärksamheten tilldragen sig i onödan, vill helst hålla sig bakom kulisserna och sköta det tekninska. Flera långa repetitioner hölls förra veckan och Sonen hämtade vi sent från skolan varje kväll. Repetitionerna hölls efter skoldagen och det senaste Maken hämtade honom var på torsdagen, då eleverna inte blev färdiga förrän kl.21, vilket i sin tur betydde hela 12 timmar i skolan den dagen.

Två föreställningar av musikalen Shrek gavs. En på fredagskvällen och en på lördagsförmiddagen. Så att Sonen skulle ha publik under båda föreställningarna delade vi upp oss. Fammo ch faffa besökte föreställningen på lördagseftermiddagen och jag och familjen gick för att se musikalen på fredagskvällen.

Eleverna var duktiga! Riktigt duktiga! De är 12-14 år gamla och med det i beaktande gjorde de riktigt bra ifrån sig! Inte ala sjöng precis varenda not rätt, men vadå? Det märkets att det fanns massor med jobb bakom produktionen och det var roligt att se att så mågna elever hade roller, både mindre och större  förstås

På fotot ovan  bugas det efter föreställningen och Sonen finns faktiskt med där någonstans han också, men han var bara med liksom i två sekunder ungefär! Han behövde nämligen springa tillbaka upp i båset för att skapa det rätta ljuset  och skimret för det sista sångnumret! Inte lätt att ha viktiga roller, om än i bakgrunden!

Kalasat klart

Popcorn över sgs hela bordet, tomma koppar och omkring kastade sugrör. En enda röra efter kalaset som gick av stapeln igår, söndag. Elva flickor blev det totalt och precis som flickkalas skall vara, så var det enormt högljudda timmar.

Roligt hade de dock! Det lektes olika lekar, det skrattades, åt tårta, busades, sprang och jagades och lektes ännu mera lekar. Sonen var en alldeles utmärkt lekledare och Maken hjälpte till han också. Dottern skötte om hundarna, eftersom en av gästerna var rädd för hundar. Då fick hundarna befinna sig med Dottern i hennes  rum under kalaset.

Lillasyster, som just nu är helt inne i åldern där hon är fascinerad av enhörningar, hade planerat att temat för kalaset skulle vara just, enhörningar.

Tårtan var egenhändigt bakad och dekorerad av Storasyster och naturligtvis var den också en enhörning:

Tio ljus tändes och en nöjd och glad Lillasyster fick blåsa ut…

Gästerna åt tårta med god apptit och efter detta var det  dags att gå ut i garaget.. Där hade Maken riggat upp en s.k  piñata som var fylld med godis. Vet inte riktigt varifrån denna  tradition kommer, gissar på Mexiko, men det är i alla fall en rolig tradition.

Denna figur gjord av papper, ofta köpt och finns i alla möjliga och omöjliga figurer, fylls på förhand med godis. Sedan tejpas luckan fast och piñatan hängs upp.

Målet för gästerna är sedan att slå sänder denna figur och få ut godiset. Men man får inte titta och man måste ha ögonvbindel för att inte fuska. Någon slags pinne att slå med och så turas  man om.

På bilden ovan är det Lillasyster som försöker göra hål på den så att godiset skall falla ut. Hon lyckades inte, en annan kompis lyckades, men det tog länge, runt 30 minuter faktiskt. Roligt hade flickorna, det skrattades och skrek, och så här såg det ut när allting, inklusive godiset föll till golvet:

Alla kastade sig till golvet för att försöka få tag i så mycket godis som möjligt. Maken och jag såg till att alla gästerna hade godis att sätta i sina godispåsar att ta med sig hem.

Efter att gästerna hade åkt satt Lillasyster och tittade på alla sina nya, fina presenter och leksaker. Hon var så nöjd och glad över sitt kalas och tackade både Maken och mig flera ggr om. Detta värmde förstås  en mors hjärta.

Och nu är det ett helt år till nästa gång…!

Förberedelser

Förberdelserna för kalaset kom igång på allvar nu idag när mor i huset har åkt nästan land och rike runt för att inhandla förnödenheterna så att säga. Åtta av de 16 inbjudna flickorna har tackat ja och på ett sätt är det ju skönt att kalaset blir  lite större än förra året då endast tre flickor kunde komma. Och också lite av en lättnad också eftersom itne ALLA inbjudna kunde komma. Vi styr kosan sydvästerut till minnesgudstjänsten för min Svägerska nästa vecka, så det finns lite annat som jag måste få gjort också och inte bara kalasa hela helgen…!

Däremot är kalas otroligt viktiga då man är liten och fyller tio, så visst skall vi kalasa, fattas bara annat!!

Nu är Lillasyster hemkommen och har tjutat i glädjeskrik över fördberelserna och allt som jag kommit hem med idag. Hon sjunger högljutt medan hon fyller festpåsar med godsaker…. vilken TUR att det redan är fredag, annars kulle det vara en hel evighet till söndagen då kalaset går av stapeln…!

Ballongbuketten med enhörningar. Den största ballongen går till Lillasyster och sedan får alla gästerna ta hem en ballong på var….

 

Efter snöstorm kommer… bubbelpool?

Jo jag vet. Det ser lite galet ut med mössa på mitt huvud, men faktum är att om man skall hållas helt varm i bubbelpoolen under vinterhalvåret krävs en huvudbonad. Kroppen  njuter i det nästan heta vattnet, men huvudet blir fort kallt, speciellt om vinden viner kring öronen.

Något annat som vi lärt oss är att hålla ansiktet torrt, ananrs blir man lätt en istapp, trots att kroppen är varm.

Dock var det ju verkligen häftigt att njuta i det varma badet medan snön singlade ner igår kväll. Vi fick en hel del snö  i gårdagens snöstorm, än har inte vintern sagt sitt.

Det var Sonen som tyckte att vi skulle gå ut och njuta av snöstormen på detta lite annorlunda sätt. Jag var inte så säker när jag först tittade ut…

Bubbelpoolen ser inte så där riktigt inbjudande ut på bilden ovan, eller hur?  Nej, jag täntke väl att ni skulle tycka likadant som jag gjorde!

Dock blev det en riktigt fin stund där ute i det värmande vattnet medan snöstormen blev klar för dagen. Det är slutet på feburari och ävenom det nu börjar snöa som värst då varmare temperaturer når oss börjar  vi sakta med säkert gå mot våren…

Kvällsgodis!

Våfflor med hallonsylt och grädde. Stekte åt familjen ikväll och hade liksom inte alls tänkt äta en själv, men snäll som familjen är, lämande de en åt mig och  också precis tillräckligt med sylt och grädde för våfflan. Alltså, kunde jag ju inte helt enkelt bara sätta denna stackars lilla våffla i kylskåret  utan att äta den, eller hur?

Gott var det och familjen var nöjd efter att ha slukat hela satsen…