Hjälp! Hon flyr landet…igen!

Nja, riktigt SÅ illa är det väl ändå inte, men i skrivande stund sitter äldsta Dottern på planet till London- igen! Andra gången i hennes unga liv som det bär av på en gruppresa til Europa. För två år sedan handlade det om en skolutflykt (!)  efter avlustades studier i världshistoria. Då börjades det också i London  och flera länder besöktes på endast nio dagar.

Denna resa kommer också att börja i London. Dottern reser, tillsammans med ca.200 andra elever och läarare från hela delstaten på en körturne genom stora delar av Europa de kommande 16 dagarna. Hon och flera andra elever från hennes gymnasium, valdes för ett år sedan från de olika körerna utav lärarna.

Dottern, som älskar att resa och har varit med om sådant här förut, ville så gärna åka att vi bestämde oss för att låta henne. Vi kompromissade och betalade för resan  så länge hon såg till att samla ihop pengar att spendera under resan.

Sagt och gjort, det var lätt överenskommet och under det senaste skolåret jobbade Dottern två kvällar i veckan och sparade ihop så mycket hon kunde. Det blev verkligen en nätt liten summa, speciellt om man tänker på att hon endast arbetade två kvällar i veckan och nu är hon då alltså på väg!

Resan började alltså idag, fredag, efter fyra intensiva och långa dagar i övandets tecken, där alla elever samlades för att lära sig hela 18 sånger, som kommer att uppträdas under flera konserter under resan. Bl.a ges en konsert i London, en i Italien, två i Österrike osv.

Resan börjar alltså i London, sedan fortsätter den till Paris, Österrike, Lichtenstein, Schweiz, Italien och Tyskland och sedan landar hon hemma i Tvillingstäderna igen på natten den 21.7.

Det blir verligen en intensiv upplevelse, men säkert också en väldigt berikande sådan också. Det skall bli roligt att höra hennes berättelser  när vi träffas om två veckor igen!

I tisdags, efter fyra dagars intensivt övande, gavs en konsert för familjerna. Dottern är lätt att urskilja i bakre raden i sin gröna t skjorta. både elever och lärare medverkar i den 200 manna kören och jag behöver väl knappast påpeka att det lät fantastiskt!

Storbandsorkestern som också reser, men ger sina egna konserter, är också handplockad och består av elever från hela delstaten- vet faktiskt inte hur många elever som deltar, men de hade också övat och jobbat hårt och var väldigt duktiga på att spela. Bland annat uppfördes ett Disney medley som verkligen var kanon!

Lycka till på färden för både kören och storbandet får jag önska!

Annonser

På tumis i fem dagar

Andleingen till tystnaden på denna blogg i nästan två veckor är inte att jag på ngt sätt tappat skrivlusten. Åh nej kära vänner! Dock har tiden inte  riktigt räckt till…

Men,  nu verkar sommarvadagen lugna ner sig lite och det finns tid att sitta vid  tangenterna igen.

Efter att vi hade kommit hem från familjeveckan  i Wisconsin Dells, packade maken och jag  om kappsäcken  och styrde kosan österut, helt på tumis!

Vi planerade denna resa i våras, när det stod klart att barnen alls skulle ha annat på gång den sista veckan i juni och nu skulle det då faktiskt bli av!

Under vårt nästan 23 åriga äktenskap har vi alltid rest med barnen och aldrig gjort ngt sådant här. Att åka någonstans på tumis!

Men förra veckan blev det alltså av och flyget tog oss österut till delstaten Maine!

Maine ligger på östkusten och är allra högst upp, längst norrut och angränsar till Kanada. Staden Portland som vi flög till är mycket mindre än Tvillingstäderna, mysig och ligger dessutom nästan på samma breddgrad som Tvillingstäderna.

Eftersom Portland är en sådan liten stad , måste vi flyga via New York City och La Guardia flygfältet. Inte att rekommendera, måste jag säga. La Guradia är smutsigt, behöver uppdateras och maten är dyr. Eler vad sägs om varsin smörgås och yoghurt för maken och mig medan vi väntade på vårt plan som skulle ta oss till Portland och vi betalade 50 USD!

Till Portland kom vi i all fall, sent på måndagskvällen och körde med GPS:en på mobilen till hotellet och sgs slocknade så fort vi tagit in på vårt rum!

Den första riktiga dagen i Portland ägnades först åt en god lunch på en restaurangbåt i hamnen:

Och sedan blev det seglats på en skonare från 1912! Och hör och häpna, jag fick knaggla mig fram på min minsta sagt rostiga finska eftersom vi också träffade på ett par från Kemi!!

Följande dag blev det flytt till det oerhört fina, lilla stället  Boothbay Harbor. Cirka en timme norrut  från Portland.

Maine är känt för två saker: blåbär och sin hummer!

Redan den första kvällen i Boothbay Harbor fick vi prova på hummer i en god sås…. Majschipsen till vänster i bilden doppades i såsen. Mmmmm, så gott!

Efter den utsökta maten, fisk, gick vi ner till bryggan och Maken hittade en ny, inte så liten kompis…

Följande dag tog vi en tur till sjöss med båt och ca.150 andra turister. Vi åkte till the Cabbage Island. Båtfärden räckte en timme på gungande, skvalpande vågor och gissa vem som njöt i fulla drag…  jodå,  yours truly!

Maten som vi bjöds på ser ni ovan… Allting var rökt, potatis, hummer, majs, ägg, lök och musslor. Nu kan jag inte säga att jag var sådär riktigt förtjust i maten, men däremot var det en väldigt trevligutflykt ändå!

Följande dag, onsdag, körde vi tillbaka till Portland i hällregn. Vädergudarna hade spått regn och rätt fick de verkligen. Det hällregande och vi körde tilbaka till det första hotellet som vi hade bott på.

Vad gör man på semstern då det hällregnar efter att man checkat in på hotell? Jo, man går på bio!

Incredibles 2 visade sig vara lika bra som den fösta, som kom ut för hela 14 år sedan! Vart tar tiden i vägen egentligen?

Sista dagen, fredagen, då jag slog upp mina blågrå, visade sig vara lika oerhört vacker och varm som tidigare i veckan. Torsdagens hällregn var som bortblåst och vi beslöt oss för att åka till en fyr- ngt annat som Maine är känt för.

Portland Head Lighthouse öppnades i januari 1791 och är fortfarande en fungerande  fyr. Uppdateringar har förstås skett och alting sköts nu digitalt och med datorer, men skepp, färjor och båtar som styr in i hamnen, rättar sig fortfarande efter denna fina fyr. Vackert, eller hur?

På den fem dagarna vi var borta hemifrån, såg vi mycket fint och nytt. njöt av vädret och varandras sällskap och kom fram till en sak: detta gör vi om!

Hemmalandning i 24 h….

Denna årliga tradition  i Wisconsin Dells bjuder inte bara på tradition, men också på mycket och många skratt, massor med plask i vatten,  Sonen kör runt, runt och runt på banan med go karts och medan han gör det, plaskar resten av gånget runt mera i vattenparkerna. Kort och gott, en skön vecka, med få måsten och mycket trevnad.

Mycket blogg hann jag inte med. Kvällarna ägnades precis som jag hade hoppats: borta från skärmarna och hela gänget  bänkade sig runt det stora bordet med ngt sällskapsspel.

I år var det Dominobrickorna som var populärast och det blev hela tre uppesittarkvällar med dessa brisckor. Två andra kvällar blev det kortspel som togs fram.

Tyvärr visade vädret sig inte från sin bästa sida. regnet öste ner ända från tisdagen till fredagen. Tack och lov fanns det mycekt att göra inomhus också, men nog blev det ju lite tråkigt med allt ihärdigt regnande.

Stugan som vi bodde i och som vi bott i förut, ligger omgiven av skog på två sidor och en golfbana på den tredje. Detta i sin tur leder till att naturen med alla möjliga och omöjliga djur kommer tätt inpå. Speciellt vitsvanshhjortarna kommer nära och vi såg hela tiden två honor, som sinsemellan hade tre unga rådjur med sig, alltså hela tre Bambi!

På bilden ovan ligger en av honorna i gräset och njuter medan vi kör försiktigt förbi i bilen. Vana med människor är de, men ändå ville vi ju inte skrämma dessa ståtliga och vackra djur.

En av ungarna springer över en av stigarna till sin mamma, som gick lite längre fram och nosade i marken efter godsaker.

Vi tog en promenad på kvällen för att pröva lyckan för att se om vi fick se vitsvansar på nära håll och besvikna blev vi verkligen inte. Vi gick tysta och långsamt och fick se en hona och två av ungarna på väldigt nära håll den kvällen.

Efter en intensiv vecka på lite annat sätt än det vanliga, har vi nu landat tillbaka i förorten utanför Minneapolis igen. Eller, en del av oss i alla fall.

Det är nämligen så att de två yngre barnen befinner sig, efter hela 12 h i bil, i norra Arkansas hos Makens kusin, där de skall tillbringa en vecka. . Ngt som också har blivit lite av en tradition…

Redan vid åttatiden imorse, efter ett ordentligt kramkals, bar det iväg på den långa bilresan. Dottern ville inte åka med den här gången, så hon åkte  hemåt med Maken, Svärföräldrarna och mig istället. Syskonen begav sig däremot sydvästerut….

Denna bild togs  efter kramkalaset ovan och sedan bar det iväg. Fram till Kusinen  i delstaten Arkansas kom de vi 20.30 tiden, efter drygt 12.5 timmar i bilen. Ingen kort resdag precis…

För oss som åkte norrut var dagen i bilen  betydligt kortare, endast fyra timmar med  lunchpaus tog det att köra sträckan hem från Wisconsin Dells.

Efter att vi kommit hem, har vi inte fått en lugn stund. Det skulle handlas mat, Maken behövde sköta om sitt akvarium, bubbelpoolen behövde skötas om, blommor behövde vattnas och ses om, gräsmattan klippas, tvätten tvättas och trädgårdslandet rensas. Men nu är allt klart, Maken sover tungt här bredvid mig och imorgon på förmiddagen skall vi packa igen. På måndagseftermiddagen börjar nästa äventyr…!

 

  Tanter på rad

Ja, så här satt vi igår vid simbassängen medan regnet  skvalade ner över oss. Under Makens golfparaply försökte vi skyla oss från regnet så gott det nu gick. Tanter på rad vid simabssängen. Min Kusin Vitamin med familj har nämligen  befunnit sig här hos oss den seanste veckan, vilket  är anledningen till att denna blogg inte blivit särskilt uppdatera på sisonte men,  roligt har vi haft det!

Till denna kära Kusin Vitamin hör också en nioårig Dotter och Make också, och de tillsammans med oss har bott under samma tak under en veckas tid.

Och bra har det gått också och roligt har vi haft! Magmusklerna har fått ordentlig  träning och då är det  ju verkligen som bäst.

Igår, måndag, medan vi tanter satt udner det jättestora paraplyet, befann sig vår Lillasyster med sin småkusin i simabssängen och trots regent, var det ju varmt, som sig brukligt är här hos oss på sommaren, så de lekte en hel timme i regent  och bassängen och märkte knappt hur blöta deras medhavda tanter var!

De kome helt fantastiskt bra överens under hela veckan, trots att det skiljer ett år i ålder och att de endast träffats två ggr förut i sina liv, då på finsk mark.

Efter den dryga timmen i bassängen, tyckte dock Lillasyster att hon hade nog av regnet  och simmandet och började också frysa. Vi packade ihop ovannämnda, vid det här laget, genomblöta paraply och bänkade oss i bilen. I regel kör vi aldrig den korta sträckan till simbassängen i vårt område, men pga vädret bestämde jag mig för att köra dit och tur var ju det denna  regniga dag!

Efter att jag hade parkerat bilen i garaget, gick flickorna genast bakom huset och satte sig i bubbelpoolen för att värma sig och där njöts det i fulla drag! Efteråt berättade Småkusinen:

– Vi satt i så länge i bubbelpoolen att bubblorna hade slutat att bubbla!

Den tredje nyckeln…

…. till hotellet där vi bodde hittade jag just. Förra helgen när vi befann oss i Arizona och checkade in till hotellet, fick vi tre kortnycklar.

Endast några timmar senare hade vi endast två kvar. Vi sökte över allt. Gick igenom hela rummet, sängarna, barnens grejer m.m. Ingen nyckel.

För ngn timme sedan sökte jag i min handväska efter kontanter åt Dottern. Kontanter hittades och likaså nyckeln! I MIN väska!

Ha! Och jag som skyllde på alla andra och tittade aldrig igenom MINA grejer…

Så kan det gå…! 🤔😜

Välkomna på vernissage!

Imorgon, måndag hålls den! Vernissagen och anledningen till att Dottern tillbringat den senaste veckan i Jakobstad! Min mamma, tillsammans med sina barnbarn, ställer ut konst i Svenska Gården i Jakobstad under hela november månad och imorgon kväll hålls vernissagen. Gå och ta er en titt!  Såvitt jag har förstått kommer de flesta konstnärerna att vara på plats imorgon kväll och kaffe med dopp kommer också att bjudas på. Konstnärerna är i alla åldrar och jag gissar att det kommer att finnas alla de handa konst att njuta av.

Konstutställningen kommer att pågå under hela november månad, som om ni har vägarna förbi Svenska Gården, vik er in och ta er en titt. Inträdet är gratis!

Välkomna! 😀

Halvar jorden runt på en dag ( alldeles ensam!)

Natten mellan måndagen och tisdagen var lång för både Maken och mig. Han vakade med patienterna på jobbet, jag vakade hemma i egen säng. Anledningen var enkel…Dottern befann sig på tre olika plan den natten och reste över Potten alldeles ensam hem till mommo och moffa! Vi köpte hennes  biljett för endast tre veckor sedan, så denna resa har kommit snabbt på. I nio dagar skall hon vara hemma med mommo och moffa i Jakobstad och resan  dit gick över förväntan trots försening ut ur Minneapolis!

Och varför tillbringar hon nio dagar i den nordligare delen av Finland i början på november undrar ni kanske nu? Det är ju inte riktigt högsäsong för solsemestrar  denna tid på året, speciellt inte på dessa breddgrader?!

Jo, anledningen är mycket speciell och planeringen började lite redan i juli då vi var och hälsade på i Jakobstad, hela familjen. Dock vill jag inte riktigt avslöja detta änu, så jag får återkomma till orsaken i ett senare inlägg….