DC summa summarum

– Trafiken här är helgalen! Massor med bilar bussar, fotgängare, brandbilar. Allt i en enda salig röra! Tack och lov att vi inte hyrde bil!

– Mitt i all denna saliga röra som kallas trafik, tutar sirener och gator spärras av för att Trumpen och/eller andra politiker skall igenom i sina svarta bilar med USAs flaggor vajande i fören. Det är polismotorcyklar i fören och bakom och ingen får vara på nära håll för att skydda dessa politiker. Säkerhetspådraget är nästan löjligt. Vi har sett tre sådana händelser och flera helikoptrar med samma mission. Vardagsmat för befolkningen här.

– Kollektivtrafiken är smidig och relativt lätt att använda när man väl kommer in i systemet. Ofta vänliga, trevliga och riktigt roliga chaufförer!

-Livet och att turista i DC är dyrt! Alla måltider  och restauranger är dyra. Det billigaste vi ätit hela veckan var flottiga hamburgare vid  McDonalds, för över $40 USD för hela familjen. Hemma i Minnesota skulle samma skräpmat ha gått på hälften!

– Människorna är vänliga, trevliga och hjälpsamma i DC! Det kryllar av folk, från alla världens hörn. Ibland med flytande engelska, ibland med ordentliga brytningar, som avslöjar att deras liv inte började här. De är inflyttade de också och de hjälper till med att berika befolkningen här. De städar hotellrum, de kör bussar och tåg, de är vänliga och hjälpsamma och de är invandrare i Trumpens vita USA! HA! Ironiskt värre!

– En riktigt trevlig resa. Nu är alla väskorna packade och vi väntar på att åka till flygfältet att ta planet tillbaka nordvästerut och vår lugna, sköna förort.

Vi hörs från Minnesota!

 

Imponerande!

Detta är George Washingtons hem som kallas Mount Vernon och ligger i delstaten Virginia och ungefär 1.5 timmes resa från Washington DC.

George Washington var USAs första president och levde mellan 1732-1799. Han var en utmärkt ryttare och krigade också i landets Revolutionary War.

Idag använde vi oss av den utmärkta kollektiva trafiken, tog två metrotåg och en buss och tog oss till detta intressanta historiska hem. Jag har faktiskt varit här förut, för ungefär 25 år sedan, men barnen hade aldrig varit här.

Vi gick runt på ägorna och avslutade dagen med en guidning, som tyvärr inte alls var så grundlig som jag skulle ha velat. Vädret var utsökt, varmt och vackert och det kryllade av besökare, så guiderna försökte få så många osm möjligt igenom byggnaderna gissar jag. Det var lite synd, det skulle ha varit roligt att få veta mera om denna familjs liv och leverne och hur de underhöll 318 slavar, när de hade som mest!

Ägorna var jättelika och efter att vi hade gått och sett oss omkring en stund, ätit lunch och väntade på vår guidning, gick vi ner till den privata hamnen som också finns på dessa stora ägor. Barnen sitter här och vilar medan de tittar ut över Potomacfloden, som så småningom rinner ut i Atlanten. Det var alldeles stilla och det blev nästan för varmt i solen denna tidiga aprildag.

Nej, detta är inget fängelse. I  kistan till höger vilar Geroge Washington och i kistan till vänster vilar hans fru Martha. Geroge Washington hade blivit erbjuden en begravningsplats inne i Washington DC, men tackade nej och skrev istället i sitt testamente att han ville bli begraven på sina ägor i Virgnia. Han hade till och med skrivit var  på ägorna han ville bli begraven och hur det skulle se ut! Han dog den 14.12 1799 av en infektion i halsen som gjorde att han kvävdes till döds under en och en halv dag! Nuförtiden finns denna sjukdom inte längre, åtminstone inte i Västvärlden eftersom det finns vaccin och antibiotika!

Dena s.k gravsten finns till vänter om gravarna och på den står det vem som ligger begraven i kistorna.

Det blev alltså en mycket intressant dag och detta för mig också till titeln i dagens inlägg- imponerande. Vi har ju alla hört det sägas att USA inte har ngn historia och om landet nu har en, så är den väldigt ung jämfört med Europas. Och det stämmer ju nog, att detta landet är ett väldigt ungt land, men samtidigt har jag tyckt under vår vistelse här i Washington DC med omnejd att den historia som dock finns är välbevarad och väl omhändertagen. Och det är ju klart, så är det ju på sådana här ställen, men samtidigt tycker jag att det är så otroligt bra att landets historia, om än ung, förs vidare till alla och den presenteras med stolthet. Och det tycker jag är bra. Ett land skall vara stolt över sin historia, ävenom nu slaveriet inte precis är ngt att vara stolt över, men alla länder har ju nog det ena, än det andra som svartfläckar dess historia…

Museet som vi besökte idag var inte gratis, men precis alla monument och alla museer inne i Washington DC är gratis och tar  alltså inga inträden. Så att vem som helst, fattig som rik, har möjlighet att ta del av dem, och det tycker jag är så väldigt bra! Om man sedan vill ha souvenirer från de olika gåvobutikerna eller äta lunch inne på museerna, det kostar ju förstås, men på ngt sätt måste det ju komma in pengar också.

Nu har vi endast en och en halv dag kvar  under denna resa, Ännu vet vi inte vad vi hittar på imorgon, torsdag, men ngt lär det bli. Vi  hade tänkt göra ngt utomhus, men nu lovas det konstant regn hela dagen, så vi får se… Återkommer säkert med vad vi hittade på…

Vi kände oss…

…som riktiga lantisar när vi försökte navigera tunnelbanan/metron igår, men nu börjar det löpa lite bättre. Fast vi bor i en relativt stor stad som Minneapolis med St Paul och förorter är ( ca. 3 miljoner inv.) så är det här med kollektiv trafik sgs helt nytt för oss. Och lyxigt! Tänk bara att ha tillgång till alla dessa tåg och bussar när som helst och var som helst! Härligt!

I Minneapolis måste vi förlita oss på bilen och om det är ngt som jag ogillar, ja, nästan avskyr, så är det att köra Downtown Minneapolis.Inte alls min grej! Tänk vad lyxigt det skulle vara att kunna hoppa på tåget och bara följa med!

Barnen, sepciellt Sonen, som alltid älskat alla slags fordon, älskar detta tågande hit och dit! Vi går vanligen till vårt mål på morgonenen, men på kvällen när fötterna är trötta efter 5-6 h med steg i dem, då är det skönt att sätta sig på tåget och åka de två eller tre stationerna till hotellet. Nja,nu kommer vi inte helt fram till hotellet, metron stannar ungefär två kvarter från  vår slutdestination och det kan man ju inte riktigt klaga på heller!

En av de många metrostationeran i Washington DC….

Monument i dagsljus och monument i kvällsljus

Det blev en hel massa steg igår, söndag, men intressant, betungande och trevligt var det på alla sätt och vis. Under dagen gick vi runt till alla de olika, största monumenten och sedan på kvällen gjorde vi en rundtur igen med buss och en guide och såg allting på nytt. Kanske väl  mycket undrar ngn, men det var det faktiskt inte. Det blev helt annorlunda att se allting en andra gång och dessutom kunde luckorna fyllas i av en trevlig och sakkunnig guide.

En del av det relativt nya monumentet som skall hjälpa oss att bli påminda om det andra världskriget. Helt otroligt vackert gjort, massor med symbolik i de olika delarna i strukturerna och endast 15 procent av pengarna att bygga det  kom från USAs budget. Resten samlades in och bl.a skådespelaren Tom Hanks var den som var med och samlade in det mesta av!

På kvällen var monumentet otroligt vackert med så mycket vatten som var upplyst i kaskader och sedan det ståtliga Washington Monument i bakgrunden.

Det är svårt att se, men denna vägg är prydd med just över 4000 stjärnor i guld. Varje stjärna representerar 100 amerikaner som fick sätta livet till i det andra världskriget…

Dottern framför the Reflecting Pool och  Washington Monumentet.

Lillasyster vid Abraham Lincoln statyn.

Martin Luther King Jr. Statyn: Out of a Mountain of despair, a stone of hope.

Klockan hann bli hela 22.30 innan vi var tillbaka vid hotellet. Här tog en av våra medresenärer på rundturen på kvällen en bild av hela familjen framför Vita Huset, som egentligen hette the Executive Mansion, när det först byggdes. Presidenten John Adams var den fösta presidenten med familj att bo där. Det finns fem våningar, 132 rum, 440 dörrar, 8 trappor och nej, vi fick inte gå in. Det behöver man ha speciellt tillstånd till och det hade inte vi. Mera om Vita Huset i ett senare inlägg….

Room with a view….

Vi kom lyckligt fram till Washington DC igår kväll. Resan gick  hur bra som helst, inga problem. Vi lyckades ta metron från Ronlad Reagan National AirPort till hoteellet. Inga problem där heller.

I väntan på metron…

Vi fick stå i kön att checka in på hotellet ganska länge. När vi äntligen kom fram till disken och fick våra nyclar till vårt rum, var vi alla rejält trötta och ville bara få vila en stund från resan innan vi fortsatte med dagens schema.

Vi fick våra nycklar och gick upp till vårt rum. Inget fel på rummet alls, men när vi gick fram till det lilla fönstret för att se på utsikten, fick vi se detta!

Ha! Inte precis den utsikt osm vi hade väntat oss!

Vi fick reda på av den trevliga hotellpersonalen att det just nu hålls en konferens här på detta hotell och de flesta rummen, med en trevligare utsikt, förstås, är tagna och vi fick detta rum. Inga problem faktiskt. Rummet i sig självt är rent och snyggt och vi har bra med utrymme för hela familjen. Om vi vill ha utsikt, måste vi bara gå några  kvarter…

 

Pojkar på äventyr!

De åkte i fredags våra pojkar. Sonen och Maken är ute på äventyr alldeles ensamma och hittills har de haft det mycket bra! Helt utan oss flickor har de åkt iväg på en fem dagars snabbvisit till Arizona och svägerskan med familj  igen. Maken har nänligen vintersemester och ville åka och hälsa på sin syster. Jag föreslog att han skulle ta med Sonen och detta förslag föll verkligen i godan  jord hos dem båda. För några veckor sedan bokades flygbiljetter och i fredags bar det alltså iväg! Idag, måndag har Martin Luther King Junior Dagen uppmärksammats i detta landet, vilket bl.a innebär att skolorna är stängda. Alltså, behövde Sonen endast skippa tisdagen och onsdagen den här veckan.

Här kommer ett litet smakprov på deras äventyr så här långt:

Gästen var enorm när Sonen fick reda på att hans pappa hade hyrt en Ford Mustang att köra runt med de här fem dagarna...!
Glädjen var enorm när Sonen fick reda på att hans pappa hade hyrt en Ford Mustang att köra runt med de här fem dagarna…! ( En av den bilintresserade Sonens drömbilar. Icke Makens, som är fullt nöjd med sin Audi!)
image
På lördagen åkte de med kusinen att titta på när hon sköt med pil och båge.

image

Igår, söndag besöktes ett stort akvarium. Maken var i himlen ett tag där tror jag…!

Och idag fick Sonen och den ena jämnåriga kusinen åka  go karts! Enorm glädje igen!
Och idag, måndag fick Sonen och den ena jämnåriga kusinen åka go karts! Enorm glädje igen!

En och en halv dag har Maken och Sonen  kvar innan de återvänder norrut till vintern och kallare breddgrader. Man kan ju undra vad de skall hitta på härnäst…?!