Förberedelser för firandet…

Det  är ju inte varje dag som det finns en nybakad amerikansk  student i huset, så då måste det ju naturligtvis ställas till med fest. Lördagen och söndagen gick ut på att förbereda denna fest…

Bord i hallen med mössan, programmet från dimissionen, gästbok och betyg. Korgen var till för att samla upp ev. Kort. Här är det väldigt vanligt att pengar ges som gåva då ngn blir utexaminerad från grundskolan. Högskolestudier kostar skjortan och då kan det vara trevligt med en extra slant…

Det helt alldagliga köksbordet fick ett ansiktslyft med en bordsduk och fräscha blommor.

Kylväskan fylldes med is och kalla drycker.

Den jättelika tårtan är på plats inne sin låda…

Den färdigbeställda maten hämtades från mataffären och dukades upp. Söndagseftermiddagen den 3.6 var som klippt och skuren för kalas med vackert solsken, men tack och lov inte varmare än tjugo grader med en sval vind. Det var dags att fira en viss Dotter!

Annonser

Sir George Rupert

Familjen utökades  tillfälligt med Sir Gerorge Rupert i eftermiddags,  en liten afrikansk, vit igelkotte! Han skall bo med oss i just över en veckas tid medan hans ägarinna, en av Dotterns lärare  spenderar sitt vårlov i Hawaii med familjen. Sir George Rupert är inte välkommen på planet, så nu har han landat här hos oss istället.

Sir George Rupert äter kattmat och bor i ett jättelikt akvarium, som kom hem i baksätet på Dotterns bil efter skolan idag!

Det lär skall bli en intressant vecka med kotten i huset. Sonen deklararerade bestämt då han först fick träffa Sir Geroge Rupert:

– We absolutely NEED a hedgehog in this house! 

Nu måste jag säga att jag inte hittills känt av detta behov, så vi får ju se vad det hela blir till. Dock vet jag att Sir George Rupert inte är till salu. Efter hans hotellvisit hos oss, får han snällt flytta hem  till sin egen familj igen. För SÅ desperat behöver den här mamman  ingen igelkotte…! 😉

Vattkoppor och vaccinerad

Nerbäddad i dubbelsängen. Hemma från skolan pga smittorisken. Jo visserligen. Särkilt sjuk? Nej, verkligen inte! Prickarna syns inte på den här bilden, för de håller sig snällt på magen och bröstet. Feber? Inte det minsta! Trött och sur? Nej, inte det heller.

Hon kanske insjuknade i vattkoppor, men ngt typiskt fall är  hon verklgien inte eftersom hon är vaccinerad och det märkts ju helt klart! Hon HAR vattkoppor, och ja, de kliar hela tiden och hon är väldans duktig på att lämna dem ifred, men är hon sjuk annars. nej, inte alls. Viruset försöker så hjärtligt att göra henne värre, men då kommer antikropparna och säger emot på skarpen och de senaste prickarna som har försökt utvecklas är små och syns knappt jämfört med de fösta hon fick.

Vi håller tummarna att det blir skola på måndagen innan vårlovet tar vid på torsdagen… Det ser lovande ut….

Oplanerad ledig torsdag

Det är torsdag morgon och jag borde vara på jobbet, men idag är jag hemma med sjukt barn. Detta händer inte så ofta längre eftersom barnen börjar bli så stora att de klarar sig själva riktigt bra om  de hamnar att vara hemma från skolan en dag eller två när de blir sjuka.

Just nu är det dock Lillasysters tur att vara  hemma i sjukstugan och hon har nästan blivit lite berömd det senaste dygnet! Hon har nämligen gått och lyckats få vattkoppor!

Jaha, tycker ni nu, vad är det för märkvärdigt med detta nu då? En helt vanlig barnsjukdom som vart och vartaannat barn får!

Nej, inte nu längre! I alla fall inte här på andra sidan Potten där barn har vaccinerats mot vattkoppor i ca.20 år redan och sjukdomen är nästan helt utdöd! Precis som de flesta andra barn, har också våra barn fått ala de vaccinationer som rekommenderas, altså borde de inte få några f.d vanliga barnsjukdomar.

Igår på kliniken behövdes det två läkare att fastställa diagnosen! Den första läkaren, en ung, väldigt trevlig kvinna (flicka!), var väldigt intresserad och hade förstås aldrig sett vattkoppor förut! Hon jämförde Lillasysters prickar med de BILDER hon sett i böcker! Hon frågade vänligt om det passade att hon gick och hämtade en annan läkare för att ta sig en titt också. Jodå, inga problem och en annan, äldre, mera erfaren läkare kom och tog sig en titt och fastställde den diagnosen som Maken redan hade fastställt hemma  tidigare på morgonen.

Så här sitter vi denna torsdagsmorgon med en Lillasyster som är täckt av röda prickar på magen och de kliar fruktansvärt! Till följd av vaccinet har hon endast kliande prickar, ingen feber, inte ont i halsen osv. Dock smittar hon och är hemma från skolan resten av veckan.

Dagen skall vi ägna  åt at baka och att ta fram lite påskpynt tror jag. Bara att sparka igång den här, lite annorlunda torsdagen nu då!

Ready, set…action!

Här sitter han, min s.k Lighting specialist med alla sina knappar och skärmar och blicken riktad mot scenen där åk.7 och 8 repeterade inför helgens muskal, Shrek.

Sonen, som är oerhört intresserad och skicklig på datorer och intresserad av teknologi, skötte om att strålkastare och lampor på scenen fungerade som de skulle. Att de rätta och önskade lamporna var tända när de skulle vara tända och avstängda när de skulle var det. En hel del att hålla reda på faktiskt. Ett sådant där jobb som är oerhört viktigt, men som ingen egentligen märker, förrän ngt går snett.

Sonen, som inte direkt är blyg av sig, men som inte vill ha uppmärksamheten tilldragen sig i onödan, vill helst hålla sig bakom kulisserna och sköta det tekninska. Flera långa repetitioner hölls förra veckan och Sonen hämtade vi sent från skolan varje kväll. Repetitionerna hölls efter skoldagen och det senaste Maken hämtade honom var på torsdagen, då eleverna inte blev färdiga förrän kl.21, vilket i sin tur betydde hela 12 timmar i skolan den dagen.

Två föreställningar av musikalen Shrek gavs. En på fredagskvällen och en på lördagsförmiddagen. Så att Sonen skulle ha publik under båda föreställningarna delade vi upp oss. Fammo ch faffa besökte föreställningen på lördagseftermiddagen och jag och familjen gick för att se musikalen på fredagskvällen.

Eleverna var duktiga! Riktigt duktiga! De är 12-14 år gamla och med det i beaktande gjorde de riktigt bra ifrån sig! Inte ala sjöng precis varenda not rätt, men vadå? Det märkets att det fanns massor med jobb bakom produktionen och det var roligt att se att så mågna elever hade roller, både mindre och större  förstås

På fotot ovan  bugas det efter föreställningen och Sonen finns faktiskt med där någonstans han också, men han var bara med liksom i två sekunder ungefär! Han behövde nämligen springa tillbaka upp i båset för att skapa det rätta ljuset  och skimret för det sista sångnumret! Inte lätt att ha viktiga roller, om än i bakgrunden!

14!

I ny frottebadrock som han hade önskat sig och med två nya tjocka tonårsromaner, firade vi Sonen lite snabbt imorse innan det var skoldags. Han var nöjd. Nu är han 14 år fyllda och går ut mellanstadiet i vår. Till hösten väntar High school.  Och ni, som också är föräldrar,  vet hur otroligt snabbt åren går! Ja, åren går ju i och för sig snabbt också när man inte har barn….

Presenter behöver det vara på en födelsedag.

Värmebölja!

Efter två veckor i frysboxen har graderna stigit med hejdundrande hastighet och idag hade vi en otroligt ljuvlig vinterdag helt utan minusgrader!

På seneftermiddagen gassade solen nästan från en molnfri himmel och jag blev igen påmind hur långt söderut Minnesota egentligen ligger. Ljuvligt! ( Ju äldre jag blir, desto mera tolererar jag denna årstid vi nu befinner oss i, istället för att tycka om den.Hörde på radion idag att vi har 70 dagar kvar till den offciella våren!)

För att riktigt fira denna värme, blev det skridskoåkning för Lillasyster och en hel massa barn i området  efter att skolbussen hade släppt av dem efter skolan idag.

Till och med hundarna njöt av det vackra vädret:

Lilly njöt på utsidan  på uppfarten framför vårt hem, medan lilla Fiona njöt på insidan i solen bakom glasdörren:

På kvällen tog jag hand om ett annat måste innan det blir kallt igen- tvätta bilen! Jag fick min bil tvättad för några dagar sedan och ikväll, medan flickorna hade lektioner i piano, såg jag till att få bilen som Dottern kör tvättad. Kön till biltvätten var lång, jag var inte den enda med denna tanke denna varma kvaäll i januari.

Efter att solen hade gått ner, sjönk temperaturen förstås ner till några minusgrader igen, konstigt vore det ju annars, men tillräckligt varmt att få bilen tvättad var det verkligen.

Det blev en halv timmes väntan i bilkön in till tvätten, men eftersom jag hade bestämt mig för att få det gjort ikväll, satt jag tålmodigt kvar i kön…