Prom- Hollywood nights

I lördags hölls då skolbalen, eller Prom som den kallas. Det var Dotterns första år att få vara med eftersom hon går tredje året i high School, eller gymnsiet. Prom ordnas för de elever som går tredje och fjärde året i gymnasiet. Om man vill gå de tidigare åren, måste man bli tillfrågad av en elev som går i de högre klasserna.

Dottern och hennes flickvänner hade inga dejter alls, utan åkte tillsammans till  Prom. När jag berättade detta åt en av mina arbetskamarater, som själv har barn som är i yngre trettio årsåldern, blev hon rätt så bestört. Att ungdomar nuförtiden åker i stora grupper till denna skolbal är helt emot traditionen tyckte hon och var inte säker på om hon tyckte om detta nymoderna eller inte!

Denna skolbal är en institution i detta landet och hålls i sgs alla high schools. Traditioner skall inte brytas och att gå i grupper till denna formella tillställning är ju helt fel!

Hur som haver. På bilden ovan ser ni Dottern i sin nya, blåa klänning tillsammans med sina kompisar. Bilden togs ute i regent hos den ena kompisen där de gjorde sig klara  och de fick skynda att få fotona tagna  medan det småduggande ett tag. De hann just och just få de bilder de ville ha innan himlen öppnade sig igen och det ösregnade!

En kompis till en av flickorna var av det manliga könet och han fick njuta hela kvälen av att uppmärksammas av detta Flikcgång. Nåja njö och njöt… han var tydligen väldigt trevlig, men Dottern berättade senare att han var ett år ynge än flickorna och  enligt henne, väldigt barnslig!

Roligt hade alla haft det i alla fall! Efter fotografering och middag hemma hos en av kompisarna, körde en av mammorna  hela gänget till en stor sportarena Downtown Minneapilis där denna jättelika bal för två tusen elever skulle hållas. Maken hade lovat agera chaufför vid 23 tiden när flickorna med pojkamrat skulle hämtas hem igen.

Det hade varit en helt fantastisk kväll! Musiken var högljudd och bra som sig bör, plockmaten läcker och den alkoholfria skumpan väldigt god och det hade dansats, pratats och skrattats. Lite sämre hade det gått för en vän till en av vännerna som hade fått skjutsa hem sitt sällskap pga att detta sällskap hade bestämt sig att börja med lite partaj hemma och hållit på med droger! Körde höga hela vägen till Downtown och lyckades komma in till balen, trots tillståndet och visste sedan varken ut eller in. Dotterns kompis skjutsade hem kompisarna igen, tack och lov! Det var verkligen  smart av henne, att köra hög på motorvägarna inne i Minneapolis är ju inte det snillrikaste precis…! Att ens hålla på med droger är ju helt galet dumt, men tack och lov var det inte Dottern och henns gäng!

Förutom detta, hade ungdomarna haft en helt förträfflig kväll och festligheterna fortsatte efter balen. Maken skjutsade nämligen ungdomarna till en av kompisarna igen och där blev det skvaller, prat och filmer till långt in på småtimmarna! Så kanske det inte var så dumt att åka till skolbalen med ett gång kompisar i alla fall…?!

Annonser

Firat!

Så är hon då 17 år! Dottern! Född en het vårdag på 2000 och fyllde alltså hela 17 år i lördags när det var ruggigt, kallt och regnigt! Raka motsatsen till hennes första dag  här på jorden!

Fotot ovan visar frukosten som Maken bjöd Dottern och hela familjen på när vi vaknade. En rostad brödskiva med stekt skinka, ett stekt ägg och sedan Hollandäs sås ovanpå. Mums! Dottern var nöjd. En bättre början på födelsedagen kunde hon inte tänka sig. Som brukligt är här fick hon snällt vänta på presenter. Sång på sängen med presenter är inte ngt som vi har tagit till oss, utan följer den mera amerikanska traditionen med presenter på kvälen tillsammans med tårtan.

Eftermiddagen tillbringades i pluggandes tecken och mellan varven fyllde och dekorerade Dottern sin egen tårta. Hon ville ha finländsk, traditionell gräddtårta, så på fredagskvällen hade jag bakat svamptårtan och på lördagseftermiddagen skötte Dottern om resten enligt eget utsagt önskemål.

Så här fint blev mästerverket!

På kvällskvisten bytte vi ala kläder, klämde in oss i den jättestora bilen oh åkte iväg till den italienska restaurangen i vår förort. Denna restaurang är en av Dotterns absoluta favoriter och hon hade bett att få åka dit för att fira hennes födelsedag. Fammo och Faffa kom Också med och vi åt supergott!

Ovan foto på maten som jag beställde. Grillade räkor och lax på en bädd med saffransris. Otroligt mumsigt!

Efter våra utsökta middag åkte vi sedan hem igen då för det där mästerverket till tårta och eventuella presenter. Ni som följer min blogg vet ju att jag hade inhandlat en viss klänning åt den unga damen. Nu hoppades jag bara att jag hade satsat på rätt storlek och att den skulle passa…

Här tar hon ut klänningen ur presentpåsen och inser vad hon får…! Förvåninngen, lyckan och glädjen var total!

Jag hade dessutom gissat rätt på storleken  och den passade- perfekt!

Festblåsan

Ett foto skickades via SMS till min mobil i lördags. Dottern var ute och shoppade med sin fammo och hon hade hittat drömklänningen. Hon har redan en drömklänning i sitt skåp, men nu ville hon ha den här! ( den blåsa med rosa blommor på i silkigt tyg.)

Hon hade provat den och helt enkelt fallit pladask, men den var lite väl dyr för henens magra budget och hon funderade att hon skulle sälja den drömklänning som hon redan har, för att ha råd att köpa denna.

Vad hon INTE vet ( och schhhh, säg inget!), är att mamman, på sin lediga måndag åkte och köpte den! Dottern fyller nämligen år inkommande helg. Sämre present kunde man hitta! 😉

Att göra sig fin…

Lillasyster har vunnit en pianotävling. Hon är inte den enda, 700 andra pianoelever vann i sina respektive kategorier och den stora festkonserten hålls i juni. För att spela på en flygel i en stor festkonsert  med 700 andra barn och ungdomar krävs det att man är fin. Inte lite uppstädat, utan riktigt fin!

Alltså, denna första dagen av barnens vårlov satte Lillasyster och jag oss i den rätt stora mammabilen och åkte iväg till shoppingcentret för att se vad som fanns.

Innan vi kom så långt som till klänningarna gick vi in i leksaksaffären. Jag hade lovat lillasyster att vi skulle titta på det nya som ALLA barn leker med, nämligen ngt som kallas:  Thinking Putty. En modell lera som har utvecklats för autistiska barn för dem att kunna ha att leka med under lektionerna för att göra det lättare för dem. Nu har populariteten tagit fart bland alla elever i alla åldrar och det slutade med att jag köpte en liten burk per barn för våra barn och sedan köpte Lillasyster en större burk åt sig själv för den egna veckopengen.

En lycklig Lillasyster på väg ut ur leksaksaffären med sin lekdeg!

Innana vi kunde fortsätta till affären för att se på klänningar, behövde vi ta en paus och sätta oss ner för att undersöka denna nya, häftiga deg. Jag hade en väldigt nöjd dotter!

Sedan begav vi oss iväg till affären som hade utlovat, via nätet, att de hade ett stor utbud av klänningar för flickor i nioårsåldern. Så efter att Lillasyster fått sina tio minuter med sin nya lekdeg, stövlade vi iväg till klädaffären.

Och ja, utbud hade de…

Klänning nummer 1. Flickan min var stormförtjust och jag  måste säga  att jag  tyckte om den också.

Klänning nummer 2: Den här blev det! Hon provade alt som allt fem stycken kläningar, men det blev den här det som hon till slut valde. På bilden ser den väldigt lila ut, men den är nog mera blå egentligen.  Den flyger också ut när hon snurrar runt, och detta är ju verkligen viktigt när man är nio år gammal!

Om några veckor börjar övningarna inför den stora konserten. Åtminstone har vi klädvalet gjort. Nu behöver vi fungera på skor och frisyr, men vi har ju några veckor på oss…

 

Tråkgöra

Det är så trååååkigt att städa klädskåp! Om man nu städar i vardagsrummet, köket, hallen, så syns det ju och man kan känna sig glad och stolt över att ha det snyggt i sitt slott eller sin koja. Men i kläskåpet har man ju inte gäster precis. Eller kanske ni kära läsare har det, men här på andra sidan Potten är klädskåpet vanligen till för familjemdlemarna i hemmet…!

Fast nu har våren kommit på allvar och de tjocka tröjorna, som jag har på mig för jämnan på vintern, pga att jag är så frusen av mig, har blivit utbytta till tunnare varianter. Inte riktigt dags för endast  t skjortor ännu, men tunnare långärmat kan vi nu börja ha. ( Sonen gick omkring i shorts idag, hans vanliga utstyrsel mellan mars och november! Dagstemperaturen ligger runt 10 grader Celsiius just nu, så varför inte ha shorts, resonerar han!)  Ännu är det nog några veckor innan shortsen och capribyxorna kommer fram för de flesta av oss,  men nu efter kvällens tråkgöra har kläderna bytt platser och vårkläderna kan nu börja användas.

I och med att jag fått detta gjort känner jag mig extra produktiv och imorgon får vi då börja fylla kappsäckarna igen. Tidigt på lördagsmorgonen går planet österut…

De tjocka vintertröjorna har utbytts mot tunnare varianter ikväll…

Skofynd

Jag har ju, som bekant ledigt dena vecka, vårlov. Härligt! I förmiddags begav jag mig till skoaffären i jakt på ett par tennisskor ( eller länkare, som det heter hemma på Plattlandet!). Jag har ett par, nästan helt nya faktiskt, men i och med att vi är på väg på resa inokmmande helg och en hel del steg kommer att sättas på stegräknaren, så tänkte jag att jag kanske borde se mig om efter ett par tennisskor med tjockare sulor. Skorna som jag redan har, har nämligen rätt tunna sulor eftersom jag sannerligen inte lade ngn dyr peng på dem när jag inhandlade dem för si så där ett år sedan.

Jag kom hem med de här:

Inte så väldigt tennisskolikt eller hur?! De korta stövlarna  är gjorda i (konstgjord) mocka och är svarta, inte gråa som de ser ut på bilden. Hela vintern har jag gått och varit snål på ett par svarta, kortare stövlar, och nu, när våren anlänt hittar jag dem! Nu är de inte fodrade, så jag kan säkert ha dem några veckor ännu innan det blir för varmt ute och det blir sandaler för hela slanten. Dessutom fick jag dem endast för 5 USD, så ävenom jag inte använder dem SÅ mycket, fick jag  verkligen valuta för pengarna!

Och hur blev det med mina tennisskor då? Jo, de uteblev helt. Jag beslöt att de som jag har får duga och så åkte jag till näsa affär istället. men den historien tar vi en annan gång…