Som en filmstjärna…

… Ja, så kände jag mig verkligen när jag fyllde år i måndags! Tusen tack för alla hälsningar via WhatsApp, Messenger, mejl, Instagram etc. Helt otroligt!

Och nu är jag då ett år äldre igen, hela 44 närmare bestämt… Även går ju inte långsamt precis…

Jag har drabbats lite av bloggtorka sedan vi kom tillbaka hit till den västra sidan av Potten. Den brukar gå över ganska snabbt, nog, men ännu har jag svårt att få ner ngt på skärmen…

Jag återkommer nog så småningom… kanke redan imorgon, man vet aldrig…!

Jag fick vackra rosor av maken…
Och en efterlängtad klocka…
Lunch på tu man hand hann vi  också med… 
Helt fantastiskt goda räkor…

 

Hem kom vi ju…

Så här ser Minnespolis Skyline ut från flyget…!

Det tog 22 timmar från dörr till dörr. Världen har verkligen krympt med hjälp av nätet, men då resan skall göras märks det ju nog hur stort avståndet ändå är. Det är inget litet jordklot vi bor på, även om det ju nog ändå är ganska imponerande att resan Hemhem  österut gick på bara 13 h! Den största anledningen till att hemresan till Minnepaolis tog så länge, var det sju timmar långa uppehållet på Kelfavik, Islands flygfält. Det är inte  alltid så lätt att få alla flyg att stämma och denna gång gick det på detta sättet.

Barnen är så nöjda att vara hemma och  att få sova i sina egna sängar igen. Och det kan  jag ju nog säga att vi vuxna är glada över också. När en resa har varit riktigt bra är det skönt att komma hem igen. Och som alltid när vi är hemma i Jakobstad, är det ju endast JAG som är hemma, alla andra är turister. Fast nu har jag faktiskt bott utomlands längre än vad jag bodde i Jakobstad, så nu börjar jag nog ha turiststatus jag med!

Hur har vi då tillbringat denna dag, den första hemma i förorten? Jo, det har handlats, städats, tvättats en massa kläder, rensats ogräs i trädgårdslandet, vattnats blommor i blomkrukor och sist men inte minst bjudit tacksamma Svärföäldrar på mat.

Nu är klockan snart 22 och eftersom jag varit uppe med tuppen sedan kl.05.00 pga tidsskillnaden igen, så är det hög tid att jag kryper  till kojs. God natt kära läsare!

When the mice are away, the cats will play

Det blev lunch på tu man hand för Dottern och mig i tisdags. Vi tillbringade merparten av förmiddagen vid Shoppingcentret och såg på kläder. Efter några timmars vandrande, mycket tittade och ganska få inköp,  bestämdes vi oss för en god lunch på den lite finare restaurangen.

Lunchmenyn utdelades av den unga servitrisen Amanda och det tog en stund för oss att göra våra beslut.

Resultaten av  dessa beslut kan ni se ovan. Dottern bestämde sig för dagens fisk, vilket var lax fångad i Alaska serverad på en risbädd med utsökta gröna bönor till. Normalt är det jag som väljer fisken, men den här gången valde jag ett annan alternativ. Det blev grillade avokadohalvor fyllda med en kycklingsallad. Salladsblad täckta i kryddor och i en utsökt salladsdressing baserad på bl.a parmesanost serverades med den grillade avokadon.

Behöver jag säga att det var gott?

Dottern, som älskar sötsaker av alla de slag bad att få efterrätt. jag spjärnade  emot, tyckte inte att vi behövde efterrätt efter en sådan utsökt lunch, men eftersom vi ju var ute på tumis, så gav  jag mig. Chokladtårrtan på denna restaurang är utsökt god och gigantisk, så jag visste att det skulle bli över att ta hem. Den serverades med både grädde och vanlijglass och var precis så god som jag kom ihåg från ett tidigare tillfälle när Maken och jag  hade köpt hem denna tårta åt barnen. Då, precis som nu blev det en rejäl portion över, som den trevliga Amanda packade ner i en låda åt oss at ta hem. Gissa om det blev glada miner hemma den kvällen…?!

Vi hade alltså en riktigt trevlig shoppingdag i tisdags! Mera sådant lär det bli om några veckor igen, när de yngre barnen har flera lägerveckor…!

På kurs med Kurt ( eller ngt i den stilen)

Om ett år flyttar hon troligtvis hemifrån. Det är högskolan som gäller för Dottern hösten 2018 och i sommar har mamman beslutat sig för att lära denna sgs vuxna Dotter  lite ett annat… Som att koka mat till exempel.

Visst, hon hade Husis i högstadiet, men mamman i huset var mindre imponerad med husisläraren och hela husisprogrammet. Nu vet jag ju inte hur Husis lärs ut på högstadiet längre där hemma, men när Dottern gick i högstadiet här, eller egentligen mellanskolan som det numera kallas, hade hon endast en lektion i veckan på 40 minuter! Det är inte mycket mat man hinner koka och lära sig servera på den tiden, minsann!

Till råga på allt var husisläraren under all kritik tyckte jag. Eleverna började inte ens med baskunskaper som att lära sig vad det finns för köksredskap eller hur man diskar!

Igår, söndag, hade jag Dottern i köket med mig och det blev riktigt roligt. Det är inte lite man skall tänka på när man kokar mat, men eftersom jag kokar sgs varje dag märker jag inte detta. Dock märktes det bra igår när Dottern hade hand om middagen. Det blev finländsk mat dessutom, Pytt-i-panna och äggröra! Det var en del att hålla reda på, men jag måste säga att hon klarade  allt med glans och roligt var det!

Ikväll fortsätter matlagningskursen… Jag tror vi skall bege oss in på ett lite svårare område. Marinera kött nu på förmiddagen för att sedan använda detta sagda, marinerade kött till att göra fajitas. Vi får se…

Kompostering

Det här med att vara grön har nog kommit hit till detta stora landet också. Återvinning, loppisar, och kompostering har länge varit populärt och vanligt här också. Åtminstone i våra trakter. (Dock har jag förstått att inte alla delar av landet  är med på noterna, titta bara på Gubben i Vita Huset, men det är en helt annan sak och om jag skriver om honom, blir jag bara på dåligt humör, så det lämnar vi helt åt sidan.)

För att vara lite grönare har jag länge velat  sparka  igång en kompost, men har helt enkelt inte kommit till skott…förrän nu!

Här lägger Sonen ihop kompostlådan. Vi tyckte att den skulle passa bra bredvid trädgårdslandet eftersom det kommer en hel del ogräs därifrån. Speciellt i höst när hela landet skall rensas ur och göras klart för vintern.

En liten blygsam början har vi fått igång ,med gräs, bladen från masjskolvarna som jag rensade för ngn dag sedan, jordgubbssnallar och några äggskal. Nu gäller det då att vattna en gång i veckan och svänga på hela härligheten medan vi fortsätter att lägga till malet och använt kaffe, tepåsar, potatisskal, och än det ena, än det andra som kommer ur köket och från gården. Skall bli intressant att se hur länge det tar innan vi får vår första rikliga jord från komposteringen. Den som väntar på ngt gott…

Ärteskidor!

Kanske lite svåra att urskilja på fotot, men där hänger de! Inte riktigt klara att plocka av och mumsa på ännu, Maken sade att de inte riktigt är mogna ännu, men att de nog kommer att bli riktigt söta och goda om ngn dag! Härligt! Första gången som  jag provat på att odla ärteskidor och så har det gått så här bra! Och fort har de vuxit okså, det är endast ca.7 veckor sedan jag sådde fröna! Skoj!

His and hers!

Idag, torsdag, blev det alltså då en sväng till bokrean. Maken, som råkade få ledig dag idag, kom med och vi fyndade på varsitt håll i bokaffären. Det kan vara farligt att vistas länge i en bokaffär, minsann! Först skulle Maken inte alls komma med, eftersom han tänkte att han nog inte är intresserad av ngt att läsa just nu. Han tänkte gå till en annan affär, men jag bad honom komma med, så då gjorde han det. Vi har ju nämligen en hemresa som kommer hastigt och lustigt emot oss snart  och då kan det vara bra att ha ngt riktigt läsvärt för de långa och många timmarna ombord på flygplanet.

Det blev att vi gick omkring bokhyllorna ett bra tag och läste och begrundade. En del  SMS skrevs mellan oss och barnen i Arkansas också eftersom Maken hittade en bok som både Dottern och Sonen var intresserade av. Vi behövde veta om de hade läst just den boken av den populära ungdomsförfattaren Rick Riordan. Det hade  de tydligen inte och den boken slank ner med uppköpen som skulle med till kassan.

Trots rean, blev nog böckerna lite mera än vad vi hade tänkt oss…. Fast nu har vi ju  då en hel del läsvärt!

His and hers…